Jag ska börja med att säga att jag offentliggör mycket av mitt liv, men långt ifrån allt! Alla har vi hemligheter, även för de vi älskar allra allra mest!

Jag funderade länge innan jag startade upp bloggen, varför har man blogg? För min del skulle det kunna vara ett alternativt dagboksskrivande där jag håller igen mycket! Men varför vill jag vika ut mitt liv?

Jag tror någonstans att alla bloggar av olika anledningar. JAG bloggar för att få rätt bemötande tror jag. Att mina vänner och min familj läser hur jag mår och hur jag har det känns för mig viktigt! Är man en feg mus som jag och inte gärna pratar om hur jag EGENTLIGEN mår, så är bloggen bra. Ni läser, ni vet att jag är ledsen en dag, då får jag ett helt annat bemötande, vilket i sin tur leder till bättre välbefinnande! Bloggen skulle kanske kunna vara hälsan själv?

Att dessutom kunna skriva hur vi har det här och hur Venla utvecklas, det får mig att känna mig mindre ensam i det hela. Vi har varit isolerade från omvärlden i snart 10 veckor, svårt att prata i telefonen, för att inte säga jobbigt! Det känns jobbigt och tvingat att så fort jag lämnar sjukhuset måste ringa upp de 9 missade samtal jag har. Missförstå mig rätt och sätt er in i min situation. Jag saknar er allihopa, jätte mycket! Blir superglad när ni ringer och lämnar meddelande, blir varm att ni bryr er så mycket om oss! Men jag hoppas ni förstår att när jag går till konsum och ska köpa bröd så kan jag inte svara på 8 sms och ringa 9 samtal. Hinner inte, det skulle ta mig hela dagen. Men jag älskar er allihopa, och varje missat samtal gör mig glad och varm! <3
Men nu snart är jag hemma igen.. En natt kvar, en lång dag och en jäktig natt, sen får jag och Venla träffa våran älskling igen och fira det bästa nyåret någonsin <3

Det känns underligt, som att personalen här hjälper oss att planera en kidnappning.. Känslan är obeskrivlig, men det känns som att vi stjäl Venla härifrån, hon och vi tillhör hit, men oj vad vi längtar hem, tror vi kommer in oss ganska fort, fördelen är att vi vid det här laget känner Venla så bra!
Idag mår jag BRA, men jag är pirrig och har en klump i magen på grund av det vilket känns obehagligt! Det är så mycket jag vill få uträttat innan vi åker hem, men jag vet inte om jag hinner. Dessutom är jag ju ensam med Venla. Måste gå och fotografera mig, de väntar på bild och namnteckning så de kan göra om mitt körkort. Snart åker jag väl dit!! Dessutom kan jag inte ens skriva min egen namnteckning, så det här dagen lär jag nog få att gå! Varför en massa Y:n mitt i, det krånglar till det. Dessutom är inte min skrivstil den bästa, ritar väl nån krussidull bara, inte så kinkigt, bara jag kommer ihåg den sen =)

ha en underbar dag, nu vaknar skrutt <3 Puss