Kalas helg med ryggläge!
Så har våran förstfödde fyllt 3 år, och i helgen hade vi ett underbart kalas med våra nära och kära. Min fina vän Madde, Venlas älskade Gudmor var som tradition här redan kvällen innan och styrde upp inför kalaset. Venla och hon har inte träffats på 6-7 månader, och vi trodde alla att hon glömt Madde lite granna, men det var som vanligt kärlek vid första kastet, kramar och massa lek och bus där inte mamma och lillebror fick närvara. Nejdå, här stänger vi in oss i Venlas rum <3 Hon är så stor tussan.
Jag har sedan länge haft ont i kroppen, det kom efter Venlas födelse. Och för ett par månader sen fick jag diagnosen fibromyalgi, det är en ganska vanlig led och muskelsjukdom. Men bara för att den är vanlig är den inte mindre smärtsam. De utreder vidare domningarna jag får i armarna vid minsta påfrestning, det räcker med att Tassu lägger sitt lilla duniga huvud på min arm så stendör den. Jag är just nu inne i ett skov och läkaren kommer fortsätta utreda om eventuell reumatism. Jag går i smärtskola och ska där under 8 veckor lära mig att leva med smärtan.. LÄRA MIG?? Jag får varenda jäkla dag förhandla med mig själv... Huruvida jag kan göra ditten å datten, har jag tid att vara sängliggandes ett par dagar efter städning eller en shoppingtur? Jag drar mig ofta för att göra saker och tar mest ut mig på bus med barnen, hålla ordning i hemmet och fel sorts träning. Shoppingturer, nattliv och fika på stan i obekväma stolar drar jag mig för. Många behandlar mig som om jag vore handikappad, andra tycker bara jag är töntig, inget som sögs högt, men jag märker. Skulle det vara mer synd om mig om jag lindade ett stort bandage över huvudet eller benet? Ingen ser, och det som inte syns finns inte, och det är så jävla orättvist. Det har gått utför bara under sommaren tills nu, och det finns ingenting som hjälper, i resten av mitt liv. Efter 3 dagar med skov känns det som att ligga inför döden, på riktigt. Jag känner mig så sjuk och jag äts upp inifrån med en hud som håller på att stelna av kylan. Ibland behöver man bara få vara arg å bitter å spy ut skiten på tangenterna. Jag är inte ledsen, jag är bara förtvivlat arg, och när jag inte ligger dessa dagar så är jag arg på familjen och de som kommer för nära mig, DET gör mig ledsen.
Kalaset var i alla fall jättefint och jag har varit på benen några timmar idag och försökt sova bort resten. Dagligen tänker jag att det här är någonting övergående. Ska jag ställa in mig på att jag ska ha det såhär till jag går i graven så kommer inte livet fungera.
Jag ska försöka få ner våran Kreta resa här framöver, allt som har dokumenterats från Venlas födelse tills idag ska bindas ihop så småningom. Det viktigaste. Och den resan är den viktigaste i mitt liv, den jobbigaste men mest lärorika, att få vara i en helt annan miljö, tillsammans, bara vi, Vår familj, det är viktigt.
Barnen blir större och större, Venla känns mer självständig, och Samuel har passerat "frustrations skrik tiden"! Vi insåg det igår hur lugna de faktiskt har varit. Dessa dagar är det jag som fört liv i huset, men även det ska väl avta =)
Nu ska jag bädda ner mig i ullkläderna, blunda och föreställa mig ett varmt bubbelbad! Natti natti <3
Mamma, fru, barn och människa!
Det känns så tokigt att bloggen är uppstartad när Venla föddes, att Samuel inte finns med när den designades. Men kanske gudmor Madde kan ordna saken =)
Många gånger i livet har jag blivit illa behandlat, precis som ni! Jag har alltid varit snäll, hunsat efter och varit alla till lags. Jag säger aldrig nej och jag visar aldrig min besvikelse. Jag hade många vänner och få ovänner... Allt pga MIG!
Nästan 27 ÅR har det tagit för mig att inse.... Inse att IDAG ska det bli skillnad... Jag tänker sluta bita ihop när jag känner mig besviken, tänker sluta ta order och bli slavad som en jävla hund! Och jag vänder dig ryggen om det inte passar! Ikväll är en speciell kväll. Jag tar farväl av mitt gamla jag och tar ett steg fram och ser världen med andra ögon. För jag är så jävla less att ständigt vara alla till lags. Är det därför jag är så snäll, därför jag hade många vänner, för att kunna utnyttjas precis närsomhelst... Jag har sållat och sållat och vet nu vad som är viktigast. I skolan var det jobbigt, jag tog mig inte för och var därför ganska ensam sånär som 2-3 vänner. Men det räckte!
Att sen föda barn i vecka 26 gjorde mig till en kändis bland alla vänner (och ovänner), trots att ni inte existerade i mitt liv längre, och inte jag i erat! Alla ville "ha mig"... Där satte jag min första tydliga gräns... Många vänner har kommit, andra har gått eller helt enkelt blivit avvisade, för jag klarade inte av er! Det finns energitjuvar, många umgicks jag med, nu har jag bara 1 eller max 2 kvar att slå ihjäl, sen bör livet flyta vidare igen. Idag var jag någons slav, mer än någonsin, där och då var det ok, trots fula ord när ingen hörde på.. Det var först när jag kom hem jag insåg vilken jävla tönt jag är...
Här går jag med glas i foten och småhaltar, armen i bandage och helt slut efter 2 fysiskt sönderarbetade dagar, slut i både kropp och själ. Ändå protesterar jag inte.
"-EMMA, gör DET, NU! Jag står här och tittar på sålänge fast det finns så pass mkt att göra så jag skulle kunna hjälpa till"
"-eeh, ja chefen"...
Sen ett halvår tillbaka har jag träffat en av de mest ärliga personer jag känner. En person som kan dra de mest groteska skämten och som nästan dagligen påmint mig om vilken tönt jag är. Har egentligen alltid tänkt att det var på skoj, det var det nog också, skoj, men baserat på verkligheten. Tack för en termins lydnadskurs, vi får se om den lyckats!
På tisdag "kommer jag ut ur garderoben"... Synd att det är så länge kvar, tänk om jag viker mig innan dess? Eller att jag får så ont i min sjuka kropp så jag blir ledsen. Blir jag ledsen så är jag som ett barn... Håll tummar å tår för mig nu. Fixar jag det en gång, en gång jag vet att jag kommer få skäll för att jag tycker som jag tycker, då kommer jag fixa det för alltid sen.
Vila kroppen nu och hålla mig i schack!!! Kul att blogga igen föresten, det var några år sen sist. Kul att du tittade in, förhoppningsvis blir det mer framöver, livet handlar om tid, lust och prioriteringar. Just nu har jag fullt sjå att förhandla med mig själv om livet och allt runtom.
Natti natti <3
Kris i hjärtat!
Jag hade lovat mig själv att aldrig blogga när det är kris i livet, jag har hållt det länge, men nu är det sån kris så jag redan skrivit sönder de kontakter jag tilldelats, och jag vill inte mailbomba de kontakter jag nu har fått. Att gå på samtal 1 gång i veckan känns bortkastat, ge mig 7 dagar istället!
För det mesta är livet solskensvackert, men inte idag. För första gången sen Samuel föddes så har Markus idag börjat jobba, och Venla är sin första dag på dagis ENSAM! Och jag är hemma själv med Samuel, det är tur att vi har varandra så jag slapp sitta alldeles ensam. Just idag är mitt hjärta så trasigt, och jag har inga problem att berätta det för hela världen.
Idag skulle jag vilja vara 2 år och bli vaggad i någons famn, bli överöst med kramar och kärlek. Det enda som håller mig relativt lugn är Samuel och att få skriva skriva skriva, de håller i bästa fall panikångest attackerna borta.
Hösten är här, och klumpen i magen hänger efter som en jobbig följeslagare, vill bara spotta ut och vara lika lycklig som min sprudlande dotter. Hon smittar så lätt av sig! Jag vet inte om det är dagisstarten som får mig att må såhär, det kanske var för tidigt ändå? Det är svårt. Det är ju inte försent att dra oss tillbaka och ha Venla hemma sålänge jag har Samuel hemma, men hon älskar ju verkligen förskolan, och jag älskar att se henne så glad! Vi får låta tiden gå lite till så får jag känna efter sen igen!
Nu tänker jag krypa ner brevid Samuel ett tag! På återseende!
Glad ledsen glad!
Glad? Ledsen? Upp och ner och är väldigt less!
I skrivande stund, GLAD!!! Men vågar liksom aldrig bli för glad, för jag blir bara besviken ändå. Sur över att jag aldrig får/hinner/kan blogga när jag känner att jag behöver.. Det hjälpte mig efter förra förlossningen, säkerligen även nu..
Det som är det absolut bästa av allt är att Venla börjar söka sig tillbaka till mig igen <3 Älskade snorpan! Trodde jag förlorat henne helt, men jag har kämpat och älskat och lekt så mycket jag kan och orkar, och resultatet ser fint ut.. Klart hon är besviken på sin mamma som inte orkade så mycket under graviditeten, hon var mest med farmor och farfar då eftersom jag var sjukskriven och ganska dålig.. Sen kom Samuel som jag ammar titt som tätt, och när han inte ammades så var jag så deprimerad och ledsen.. Det är inte lätt att vara liten.
Jag är ju mycket piggare, dock ej helt återställd, men tillräckligt för att fixa vardagen, och till och med ha roligt mellan varven, allt tack vare mina älskade barn!
Igår kväll var en sån kväll som jag mådde otroligt dåligt, jag pratade med Markus och grät, jag trodde jag ville separera utan att ha någon som helst grund till det.. Det är hormonerna som talar, idag har jag varit kär och lycklig, och mina barn lyfter upp mig på små ludna moln <3
Hoppas känslan av ikväll består! Har som sagt inte tid att skriva, men hoppas snart att jag kan titta in och skriva en roman!
Kram
I skrivande stund, GLAD!!! Men vågar liksom aldrig bli för glad, för jag blir bara besviken ändå. Sur över att jag aldrig får/hinner/kan blogga när jag känner att jag behöver.. Det hjälpte mig efter förra förlossningen, säkerligen även nu..
Det som är det absolut bästa av allt är att Venla börjar söka sig tillbaka till mig igen <3 Älskade snorpan! Trodde jag förlorat henne helt, men jag har kämpat och älskat och lekt så mycket jag kan och orkar, och resultatet ser fint ut.. Klart hon är besviken på sin mamma som inte orkade så mycket under graviditeten, hon var mest med farmor och farfar då eftersom jag var sjukskriven och ganska dålig.. Sen kom Samuel som jag ammar titt som tätt, och när han inte ammades så var jag så deprimerad och ledsen.. Det är inte lätt att vara liten.
Jag är ju mycket piggare, dock ej helt återställd, men tillräckligt för att fixa vardagen, och till och med ha roligt mellan varven, allt tack vare mina älskade barn!
Igår kväll var en sån kväll som jag mådde otroligt dåligt, jag pratade med Markus och grät, jag trodde jag ville separera utan att ha någon som helst grund till det.. Det är hormonerna som talar, idag har jag varit kär och lycklig, och mina barn lyfter upp mig på små ludna moln <3
Hoppas känslan av ikväll består! Har som sagt inte tid att skriva, men hoppas snart att jag kan titta in och skriva en roman!
Kram
Samuel
Välkommen till jordelivet våran älskade lilla Samuel Jag led ju som jag tidigare skrivit av Hepatos under graviditeten, hade gallsyrehalter i blodet som var allt annat än ok, hade en topphalt på 180 och det får inte överstiga 10. Månaderna gick och värdena gick upp och ner, höll sig nere med medicinering rejält länge, men tillslut i graviditetsvecka 36+2 hade värdena börjat stiga massor igen, blev inlagd och igångsatt samma dag. Morgonen efter, den 10 juli klockan 08.32 kom han, med fart. Älskade älskade Samuel, ljuset i livet, våra barn, vårat allt! Nu börjas det igen, tjatet om denna kärlek som är så villkorslös och stor!
3 omtumlande lyckliga timmar hann vi vara på förlossningen, vi skulle precis till att få rullas ner på BB med prinsen när barnmorskan drar honom ur mina armar, då ser jag, han var svart, hjärtat slog hårt och andningen på mig väldigt snabb.. De tog honom till akutrum dit en läkare från neonatalen kom.. Hans saturation låg på 62% och han behövde syrgas! Vi blev inskrivna på Neo med honom under 20 dagar, dock var vi bara "inneboende" i 8 dagar. De 8 längsta dagarna i hela mitt liv, saknade Venla så jag grät mig igenom dagarna..
Ett par dagar efter förlossningen fick jag kramper i magen, rejäla kramper, och blödningen blev jätte märklig, betedde sig märkligt. BB påväg kom till mig på neonatalen och skickade mig vidare upp på gyn. Där och då gjordes ett ultraljud som visade att jag hade hinnor och moderkaksrester kvar i livmodern, så jag opererades natten efter..
När jag vaknade ur narkosen så vaknade jag olycklig, riktigt ledsen, jag vaknade utanför min egen kropp och trodde att jag kanske skulle dö! Det var en panikångest attack!
Har nu utretts och fått en diagnos, förlossningsdepression.. Jag har varken velat skriva eller prata om detta, men en natt fick jag nog och insåg att jag inte fixar det här på egen hand.. Det var jätte illa, och de enda små ljusglimtar i livet var barnen, Jag grät mig igenom de 2 kommande veckorna efter operationen, dag och natt! Markus fick dra ett tungt last. Jag vet inte varför det blev så, och min tanke är att alla utanför som inte känner mig skulle tro att jag ska skada mina barn eller inte sköta om dom ordentligt, men så är inte fallet.. Jag säger vad jag fixar och inte fixar.. Samuel fick fort börja flasktränas för jag inte fixade att amma honom.. Men nu är det ordning i stugan igen. Har fått en behovsmedicin för panikångest attackerna, den sista attacken visste jag inte ens om jag kunde överleva, men det gjorde jag, tack vare min ilska..
Idag går allt åt rätt håll, jag går på kontinuerliga samtal, har min behovsmedicin, samt en mer påläst och förstående make. Och mycket även tack vare mig själv, att jag inte stänger omgivningen utanför.. Nu återstår endast att bygga upp självkänslan igen, ända upp där den var innan jag blev sjuk under graviditeten, och det fixar jag!
Ikväll dunsade Venla med ansiktet före i golvet =( Jag blev skräckslagen när jag såg allt blod, det pulserade ur munnen på henne, och jag var övertygad om att varenda tand skulle sitta lös, men tror att tänderna klarade sig. En spricka i läppen däremot, en rejäl sådan, och läppbandet under överläppen gick av helt och hållet.. Det värsta var att det kanske var mitt fel. Vi lekte, och jag placeade min lilla tjej i en gammal "låg" öppen micki trä dockvagn och drog runt henne. Lattjo tyckte Venla som bara fnissade. Sen fick hon för sig att gå och dansa istället, jag passar på att ta rätt på disken när jag hör hur det smäller, och där låg hon, på sidan av vagnen som jag hade lärt henne att man kunde sitta i =0( Dumma mig! Älskade unge... 1177 sa att de inte syr läppbanden, men vi får däremot pallra oss till tandläkaren imorgon med henne
Men nu säger huvudet ifrån här, fått tagit spasmofen för gallstensanfall, ska äntligen få operera bort gallblåsan nu inom 3 månader! Blir skönt att slippa eländet, framförallt att slippa dessa berusande mediciner...
Bjuder på lite bilder i OORDNING, men alla från det att vår Samuel kom till världen <3
Må gott alla, hoppas på att blogga liiite oftare! KRAM
3 omtumlande lyckliga timmar hann vi vara på förlossningen, vi skulle precis till att få rullas ner på BB med prinsen när barnmorskan drar honom ur mina armar, då ser jag, han var svart, hjärtat slog hårt och andningen på mig väldigt snabb.. De tog honom till akutrum dit en läkare från neonatalen kom.. Hans saturation låg på 62% och han behövde syrgas! Vi blev inskrivna på Neo med honom under 20 dagar, dock var vi bara "inneboende" i 8 dagar. De 8 längsta dagarna i hela mitt liv, saknade Venla så jag grät mig igenom dagarna..
Ett par dagar efter förlossningen fick jag kramper i magen, rejäla kramper, och blödningen blev jätte märklig, betedde sig märkligt. BB påväg kom till mig på neonatalen och skickade mig vidare upp på gyn. Där och då gjordes ett ultraljud som visade att jag hade hinnor och moderkaksrester kvar i livmodern, så jag opererades natten efter..
När jag vaknade ur narkosen så vaknade jag olycklig, riktigt ledsen, jag vaknade utanför min egen kropp och trodde att jag kanske skulle dö! Det var en panikångest attack!
Har nu utretts och fått en diagnos, förlossningsdepression.. Jag har varken velat skriva eller prata om detta, men en natt fick jag nog och insåg att jag inte fixar det här på egen hand.. Det var jätte illa, och de enda små ljusglimtar i livet var barnen, Jag grät mig igenom de 2 kommande veckorna efter operationen, dag och natt! Markus fick dra ett tungt last. Jag vet inte varför det blev så, och min tanke är att alla utanför som inte känner mig skulle tro att jag ska skada mina barn eller inte sköta om dom ordentligt, men så är inte fallet.. Jag säger vad jag fixar och inte fixar.. Samuel fick fort börja flasktränas för jag inte fixade att amma honom.. Men nu är det ordning i stugan igen. Har fått en behovsmedicin för panikångest attackerna, den sista attacken visste jag inte ens om jag kunde överleva, men det gjorde jag, tack vare min ilska..
Idag går allt åt rätt håll, jag går på kontinuerliga samtal, har min behovsmedicin, samt en mer påläst och förstående make. Och mycket även tack vare mig själv, att jag inte stänger omgivningen utanför.. Nu återstår endast att bygga upp självkänslan igen, ända upp där den var innan jag blev sjuk under graviditeten, och det fixar jag!
Ikväll dunsade Venla med ansiktet före i golvet =( Jag blev skräckslagen när jag såg allt blod, det pulserade ur munnen på henne, och jag var övertygad om att varenda tand skulle sitta lös, men tror att tänderna klarade sig. En spricka i läppen däremot, en rejäl sådan, och läppbandet under överläppen gick av helt och hållet.. Det värsta var att det kanske var mitt fel. Vi lekte, och jag placeade min lilla tjej i en gammal "låg" öppen micki trä dockvagn och drog runt henne. Lattjo tyckte Venla som bara fnissade. Sen fick hon för sig att gå och dansa istället, jag passar på att ta rätt på disken när jag hör hur det smäller, och där låg hon, på sidan av vagnen som jag hade lärt henne att man kunde sitta i =0( Dumma mig! Älskade unge... 1177 sa att de inte syr läppbanden, men vi får däremot pallra oss till tandläkaren imorgon med henne
Men nu säger huvudet ifrån här, fått tagit spasmofen för gallstensanfall, ska äntligen få operera bort gallblåsan nu inom 3 månader! Blir skönt att slippa eländet, framförallt att slippa dessa berusande mediciner...
Bjuder på lite bilder i OORDNING, men alla från det att vår Samuel kom till världen <3
Må gott alla, hoppas på att blogga liiite oftare! KRAM
Pytteliten
Hej fina blogg!
Det var ett tag sen jag uppdaterade, igen....
Veckorna går och vi har på lördag hunnit gå 31 fulla veckor, så gammal som vår älskade tjej var då vi gifte oss 2010, det känns som igår, ändå som att flera generationer har hunnit passera. Men jag är stolt över mig själv, och inte minst över Markus som får ett tungt last just nu när jag mår så dåligt..
I graviditetsvecka 22 åkte jag och lämnade blodprover pga att jag klagade mycket över klåda i handflator och fotsulor.. Redan dagen efter ringde de upp från bedömningsmottagningen på Akademiska med smärtsamma besked, "Du har HEPATOS"... Jag hade läst lite om detta, och det första jag kunde tänka var, vår prins kommer kvävas till döds..
Halter som ej bör överstiga 10 i gallsyror låg då på 180, jag mådde jätte dåligt, fick full medicinering av både ursofalk och tavegyl, och det hjälpte i några veckor.
I lördags bröt jag ihop, likaså i söndags, måndags, tisdags, onsdags och i torsdags. Idag är det fredan och ingen förbättring har skett. Värdena hade igår återigen ökat från 7 till 60. Det kryper och smärtar i hela kroppen, känner mig jätte febrig och slut, jag gråter mig igenom dagarna eller lånar någons badkar och badar KALLT! Kalla fotbad och kylklampar har också blivit viktiga i mitt liv. Jag känner mig destruktiv mot mina fötter och händer, tar till vad som helst när kliattackerna kommer, saxar, knivarm nycklar och river tills blodet rinner, sen gör det ont!
Vi ska in i veckan igen för nya prover, har värdena gått upp då får utplockning av liten prins övervägas. Ok att barnet går i första hand, så har jag känt hela tiden, men nu fixar jag inte mer. Jag har ett hjärta här hemma att ta hand om också, två föressten, eller till och med tre! Det känns så viktigt att jag fungerar när Venla utvecklas som hon gör nu, jag vill vara med, jag vill orka, men det går bara inte, och då bryter jag ihop för det istället..
Så fort graviditeten är över kommer både jag och barnet må bra, vi kan fungera som en familj igen, och jag längtar som bara den <3
Jag vill för övrigt tipsa om världens bästa prematursida där det både finns community och webbshop till de allra minsta <3
http://www.pytteliten.net/sv/
Tack Emmt för det toppenjobb du gör med denna sidan!
Det var ett tag sen jag uppdaterade, igen....
Veckorna går och vi har på lördag hunnit gå 31 fulla veckor, så gammal som vår älskade tjej var då vi gifte oss 2010, det känns som igår, ändå som att flera generationer har hunnit passera. Men jag är stolt över mig själv, och inte minst över Markus som får ett tungt last just nu när jag mår så dåligt..
I graviditetsvecka 22 åkte jag och lämnade blodprover pga att jag klagade mycket över klåda i handflator och fotsulor.. Redan dagen efter ringde de upp från bedömningsmottagningen på Akademiska med smärtsamma besked, "Du har HEPATOS"... Jag hade läst lite om detta, och det första jag kunde tänka var, vår prins kommer kvävas till döds..
Halter som ej bör överstiga 10 i gallsyror låg då på 180, jag mådde jätte dåligt, fick full medicinering av både ursofalk och tavegyl, och det hjälpte i några veckor.
I lördags bröt jag ihop, likaså i söndags, måndags, tisdags, onsdags och i torsdags. Idag är det fredan och ingen förbättring har skett. Värdena hade igår återigen ökat från 7 till 60. Det kryper och smärtar i hela kroppen, känner mig jätte febrig och slut, jag gråter mig igenom dagarna eller lånar någons badkar och badar KALLT! Kalla fotbad och kylklampar har också blivit viktiga i mitt liv. Jag känner mig destruktiv mot mina fötter och händer, tar till vad som helst när kliattackerna kommer, saxar, knivarm nycklar och river tills blodet rinner, sen gör det ont!
Vi ska in i veckan igen för nya prover, har värdena gått upp då får utplockning av liten prins övervägas. Ok att barnet går i första hand, så har jag känt hela tiden, men nu fixar jag inte mer. Jag har ett hjärta här hemma att ta hand om också, två föressten, eller till och med tre! Det känns så viktigt att jag fungerar när Venla utvecklas som hon gör nu, jag vill vara med, jag vill orka, men det går bara inte, och då bryter jag ihop för det istället..
Så fort graviditeten är över kommer både jag och barnet må bra, vi kan fungera som en familj igen, och jag längtar som bara den <3
Jag vill för övrigt tipsa om världens bästa prematursida där det både finns community och webbshop till de allra minsta <3
http://www.pytteliten.net/sv/
Tack Emmt för det toppenjobb du gör med denna sidan!
Blogguppehåll!
Hej mina fina läsare...
Får nästan lite ont i magen av att se att ni alla hänger er kvar, trots en bloggtorka torrare än öken. Det är ju snart 6 månader sen jag skrev nåt här sist, men jag har så mycket viktigare saker för mig, tex familjen, och när jag faktiskt har egentid så pysslar jag gärna, eller träffar vännerna.. Dessutom har datorn nästan blivit ett minne blott sen jag fick min Xperia mobil för länge sen =) Det mest pinsamma var att jag hade glömt bort lösenordet till bloggen till och med, så jag fick gott fixa ett nytt =)
Det har ju hänt otroligt mycket senaste halvåret, så mycket att jag varken har tid eller lust att tänka efter, jag tar det som det kommer helt enkelt!
Venla ska bli storasyster i sommar, till en liten prins <3 Vi är oerhört glada och tacksamma som återigen ska få ansvaret att få sköta om en liten, dock hoppas jag inte han tänker bli lika liten som Venla. Jag hade en trasslig start på denna graviditet, och det är trassligt än, men inte lika kritiskt eftersom vi snart stiger in i vecka 22, ju närmre vecka 26 jag kommer, dessto lugnare känner jag mig. Det är första delmålet att klara av, allt utöver är bonus. I graviditetens början hade jag mycket sammandragningar, och för någon månad sen fick jag (precis som med Venla) urinvägsinfektion, och man kunde se en viss påverkan av livmodertappen. Sammanlagt 8 veckor har jag varit liggande, varav 1 månad var konstant! Fruktansvärt jobbigt.
I november fick vi veta att jag hade en 3 centimeters stor gallsten som tryckte mot levern och ger mig höga levervärden, men varken jag eller läkaren var särskilt bekymrad.
För 2 helger sen vaknade jag mitt i natten och hade tappat andan av smärta, Markus mamma kom till Venla, och Markus körde mig till akuten i Uppsala, behöver jag säga att det gick fort? Jag kröp runt utan bälte, till slut blev smärtan för hård och min kropp sa ifrån, jag svimmade! Jag fick spruta och morfintablett och fick på morgonkvisten åka hem till skatten <3
Sådär har det pågått nu ett tag, och jag har nu dessa morfintabletter hemma som jag endast får ta i Akuta fall, jag tar de inte ens då, det krävs att jag igger på gränsen till att tuppa av, då tar jag dessa! Tänker så på lillprinsen i magen! Inget får hända honom. Nu står läkarna i valet å kvalet om de trots allt ska operera, för efter vecka 25 får jag inte ta tabletterna ens i akuta fall med tanke på barnet, och i värsta fall får de då akut operera om jag får svår kramp, och de vill man undvika... Så remiss är skickad till kirurgen nu!
Annars mår jag bra i graviditeten, jag är så glad att våran lilla familj snart är hel, komplett.. Lillkillen blir sist ut <3 Sen vill vi varken utsätta mig eller fler barn för graviditeter, trots det hade vi gärna velat ha 3 små godingar, men ju äldre Venla blir, dessto mer känner jag hur bra det räcker med 2, och Tassu förståss!
Våran älskade morfar gick bort här för några veckor sen nu, han är väldigt saknad, han var en sån fin människa. I hela mitt liv har jag velat se ett RIKTIGT norrsken, jag har bara sett en skymt av nåt som liknar norrsken. Men samma kväll som min morfar begravdes blev himlen grön över vårat hus, det var norrsken, på riktigt, ringar, vågor, det riktigt dansade för oss. Så fantastiskt, och jag är alldeles övertygad om att det var morfars sista hälsning till mig <3
Venla har både hunnit fylla 1 okorrigerad och korrigerad ålder, hon är en stor flicka nu, jätte duktig tjej, och vi märker ingenting av att hon skulle vara en extrem prematur, inte annat än på hennes lilla storlek, hon är otroligt liten, men det gör ingenting alls för våran del =) Hon håller nästan på att lära sig gå nu, hon springer med gåvagnen, går längst möbler och hinner riva halva huset medans jag gör ett tappert försök att borsta håret, kissa, laga mat eller vad det nu kan vara! Riktigt frisk med andra ord =) Jag är så stolt över henne, att hon valde att kämpa där hon låg, och hon kämpar än, varje dag. Och snart ska hon få bli världens bästa storasyster också, det kommer att bli jobb åt oss på övertid. Men först ska vi en tur till Junibacken i maj, mer än så varken törs eller får jag göra.
Venla opererade ju föressten hjärtat i Göteborg veckan innan sin födelsedag i oktober också, det gick superbra, hon stod på alla 4 när vi kom till uppvaket och lekte <3 Sen dess är både kroppstemperaturen och konditionen helt förbättrad, tack vården <3 Vi kommer aldrig att kunna tacka sveriges vård nog för allt de gjort för vår lilla tjej.
I december var vi ju också på bröllopsresan ni gav till oss, Jukkasjärvi ocu Kiruna. Tyvär var det brist på snö även norrut, så Icehotel var under uppbyggnad =( I övrigt hade jag och Markus en fantastisk kväll för oss själva på hundspann med varm dryck, smörgås och varandras sällskap. Dock inget norrsken, men vad gör väl det? Jag älskar honom så otroligt mycket att jag skulle kunna leva både utan el och vatten i hans sällskap <3
I skrivande stund ligger lillhjärtat och flämtar och sover, igår hade hon en febertopp på 40,6, idag något lägre. Dagarna går åt till att få i henne vätska med sprutor, samt piggelin och febernedsättande.. Emellanåt orkar hon busa med "vovvov" som hon säger själv..
Nu tänkte jag ta tillfället i akt att fixa in tvätten där den ska vara, men först får ni någon bild av Venla. det var ju ett tag sen sist =)
Kram till er
Venla 1 år 28 oktober 2011
November 2011
December 2011 med pappa, och tröjan som berättade för alla att hon ska bli storasyster <3
Januari 2012
Februari 2012
Mars 2012
Mars 2012
Mars 2012
Får nästan lite ont i magen av att se att ni alla hänger er kvar, trots en bloggtorka torrare än öken. Det är ju snart 6 månader sen jag skrev nåt här sist, men jag har så mycket viktigare saker för mig, tex familjen, och när jag faktiskt har egentid så pysslar jag gärna, eller träffar vännerna.. Dessutom har datorn nästan blivit ett minne blott sen jag fick min Xperia mobil för länge sen =) Det mest pinsamma var att jag hade glömt bort lösenordet till bloggen till och med, så jag fick gott fixa ett nytt =)
Det har ju hänt otroligt mycket senaste halvåret, så mycket att jag varken har tid eller lust att tänka efter, jag tar det som det kommer helt enkelt!
Venla ska bli storasyster i sommar, till en liten prins <3 Vi är oerhört glada och tacksamma som återigen ska få ansvaret att få sköta om en liten, dock hoppas jag inte han tänker bli lika liten som Venla. Jag hade en trasslig start på denna graviditet, och det är trassligt än, men inte lika kritiskt eftersom vi snart stiger in i vecka 22, ju närmre vecka 26 jag kommer, dessto lugnare känner jag mig. Det är första delmålet att klara av, allt utöver är bonus. I graviditetens början hade jag mycket sammandragningar, och för någon månad sen fick jag (precis som med Venla) urinvägsinfektion, och man kunde se en viss påverkan av livmodertappen. Sammanlagt 8 veckor har jag varit liggande, varav 1 månad var konstant! Fruktansvärt jobbigt.
I november fick vi veta att jag hade en 3 centimeters stor gallsten som tryckte mot levern och ger mig höga levervärden, men varken jag eller läkaren var särskilt bekymrad.
För 2 helger sen vaknade jag mitt i natten och hade tappat andan av smärta, Markus mamma kom till Venla, och Markus körde mig till akuten i Uppsala, behöver jag säga att det gick fort? Jag kröp runt utan bälte, till slut blev smärtan för hård och min kropp sa ifrån, jag svimmade! Jag fick spruta och morfintablett och fick på morgonkvisten åka hem till skatten <3
Sådär har det pågått nu ett tag, och jag har nu dessa morfintabletter hemma som jag endast får ta i Akuta fall, jag tar de inte ens då, det krävs att jag igger på gränsen till att tuppa av, då tar jag dessa! Tänker så på lillprinsen i magen! Inget får hända honom. Nu står läkarna i valet å kvalet om de trots allt ska operera, för efter vecka 25 får jag inte ta tabletterna ens i akuta fall med tanke på barnet, och i värsta fall får de då akut operera om jag får svår kramp, och de vill man undvika... Så remiss är skickad till kirurgen nu!
Annars mår jag bra i graviditeten, jag är så glad att våran lilla familj snart är hel, komplett.. Lillkillen blir sist ut <3 Sen vill vi varken utsätta mig eller fler barn för graviditeter, trots det hade vi gärna velat ha 3 små godingar, men ju äldre Venla blir, dessto mer känner jag hur bra det räcker med 2, och Tassu förståss!
Våran älskade morfar gick bort här för några veckor sen nu, han är väldigt saknad, han var en sån fin människa. I hela mitt liv har jag velat se ett RIKTIGT norrsken, jag har bara sett en skymt av nåt som liknar norrsken. Men samma kväll som min morfar begravdes blev himlen grön över vårat hus, det var norrsken, på riktigt, ringar, vågor, det riktigt dansade för oss. Så fantastiskt, och jag är alldeles övertygad om att det var morfars sista hälsning till mig <3
Venla har både hunnit fylla 1 okorrigerad och korrigerad ålder, hon är en stor flicka nu, jätte duktig tjej, och vi märker ingenting av att hon skulle vara en extrem prematur, inte annat än på hennes lilla storlek, hon är otroligt liten, men det gör ingenting alls för våran del =) Hon håller nästan på att lära sig gå nu, hon springer med gåvagnen, går längst möbler och hinner riva halva huset medans jag gör ett tappert försök att borsta håret, kissa, laga mat eller vad det nu kan vara! Riktigt frisk med andra ord =) Jag är så stolt över henne, att hon valde att kämpa där hon låg, och hon kämpar än, varje dag. Och snart ska hon få bli världens bästa storasyster också, det kommer att bli jobb åt oss på övertid. Men först ska vi en tur till Junibacken i maj, mer än så varken törs eller får jag göra.
Venla opererade ju föressten hjärtat i Göteborg veckan innan sin födelsedag i oktober också, det gick superbra, hon stod på alla 4 när vi kom till uppvaket och lekte <3 Sen dess är både kroppstemperaturen och konditionen helt förbättrad, tack vården <3 Vi kommer aldrig att kunna tacka sveriges vård nog för allt de gjort för vår lilla tjej.
I december var vi ju också på bröllopsresan ni gav till oss, Jukkasjärvi ocu Kiruna. Tyvär var det brist på snö även norrut, så Icehotel var under uppbyggnad =( I övrigt hade jag och Markus en fantastisk kväll för oss själva på hundspann med varm dryck, smörgås och varandras sällskap. Dock inget norrsken, men vad gör väl det? Jag älskar honom så otroligt mycket att jag skulle kunna leva både utan el och vatten i hans sällskap <3
I skrivande stund ligger lillhjärtat och flämtar och sover, igår hade hon en febertopp på 40,6, idag något lägre. Dagarna går åt till att få i henne vätska med sprutor, samt piggelin och febernedsättande.. Emellanåt orkar hon busa med "vovvov" som hon säger själv..
Nu tänkte jag ta tillfället i akt att fixa in tvätten där den ska vara, men först får ni någon bild av Venla. det var ju ett tag sen sist =)
Kram till er
Venla 1 år 28 oktober 2011
November 2011
December 2011 med pappa, och tröjan som berättade för alla att hon ska bli storasyster <3
Januari 2012
Februari 2012
Mars 2012
Mars 2012
Mars 2012
Natttankar!
Det har varit en jätte härlig helg, kreativ på alla vis, även för Venla som igår fick göra en gipstavla på öppnis, tänk att både handen och foten fick plats i samma pepparkaks hjärta <3 Lilla fina prinsessan! Vännernas barn som föddes i somras har lixom växt om lilla Venla, det är så ofattbart. Tänk när våran lilla mini börjar GÅ, det kommer ju se jätte roligt ut, härligt.
Jag älskar ju att piffa till gamla möbler och dylikt... En spinnrock har jag fixat till som står så fint i vårat vardagsrum, och massa andra saker. Av ren lyckträff så gick jag och min lilla familj förbi syrrans hus för ett tag sedan, precis då hyvar hennes karl iväg en barnstol som ska till tippen... Vad fa-an lixom, vad håller du på med, är du inte klok? =) Jag tog den under armen och kånkade hem den, mjölksyran spred sig kroppen igenom. Nu i helgen har jag donat med stolen, tyckte den var mycket finare än Ikeas matstol som vi har i matrummet. I köket har vi stokkes tripp trapp, men i matsalen står Ikea stolen, den är dessutom förstor för Venla, för djup så hon inte kan sitta i den om vi inte lindar in henne.
Den 45 år gamla slitna gröna stolen är nu vit, och snart med texten "busunge", eller har ni andra förslag på text?
Kulan på stången som går genom den doftande läderremmen blir nog röd eller lime? Lime vore coolt, men vet inte var jag hittar sån färg, får fnula på det =)
Vi har pratat mycket i helgen också... Framtidsplanerna ser bra ut, men jag får inte riktigt som jag vill vad gäller en liten detalj... Var ska vi BO????? Vi bor just nu i det tråkigaste Sverige-landskap som finns, alldeles platt... Jag vill definitivt norrut, helst mot kiruna, men om jag så får komma 20 mil norrut så är jag lite nöjd, vart hamnar jag då?
Jag kan fundera hur mycket jag vill, men finnen under samma tak är så in i bomben envis, varför just Karlholm??
Jag har jätte härliga vänner här, men det här dök upp i somras då jag bokade resan till kiruna och kebnekaise, jag skulle kunna dö för att få leva så jämt! Jag menar allvar, men det är ju som att försöka flytta på ett berg! Finnen får väl som han vill då.......... Men jag är inte bitter, för vad gjorde jag utan mina vänner? Alla gamla barndomsvänner, nyfunna vänner, mammavänner, pappavänner, prematurvänner och ja.... Listan är lång!
Jag är så nöjd med helgen, ställde mig på vågen imorse, det räddade min dag =) Det börjar arta sig, 10 kg till, sen är jag av med mina 30 =) Fast det gör ju ingenting om jag blir av med 20 kilo till heller =)
Blev så pigg efter filmen vi såg så jag gick och startade upp ett pokerbord på datorn, det var ju så länge sen, så jag körde på stort och tog ett lite större bord inatt, och jag vann, hela turneringen tog jag hem =) Då körde jag en snabb till där jag kom tvåa, grattis till mig =) en extra slant till Ullared skadar aldrig =)
Det här blir en härlig höst och vinter, det känner jag, så många roliga "mellanlandningar" att se fram emot... Snart 1-årskalas, svägerskan Katariina kommer hem höstlovsveckan från Finland, jag åker med en vän till Ullared, sen våran "honeymoon" till Ishotellet och fjällen.... Bättre än så blir det inte.... Eller jo, jag kan när som helst trycka på "knappen" så får jag fikasällskap av väktare ;) Sector alarm sa att det var helt ok om man kände sig ensam och rädd =)
Men nu kom han igen, den där John Blund, dags att krypa ner med mitt hjärta! Lillhjärtat sover så skönt i sin säng som alltid <3
Det blev ett possitivt inlägg det här, trots att tanken med att blogga inatt var att jag kände mig just ensam och rädd, ont i magen, Venlas operation närmar sig nu med stormfart, och vi har från och med nu valt att isolera oss från omvärlden... Det kommer att bli långa dagar nu här hemma, men vi riskerar inte att snorpan ska bli dålig nu inför Göteborgsresan, dessutom är hon ju så otroligt mottaglig och känslig för minsta bassilusk. Hon kämpar just nu på med sin förkylning, och imorse kom de asmatiska besvären tillbaka igen, så rädd att hon inte hinner bli frisk. Det är ju jag som smittar henne hela tiden =( Tredje svängen för mig nu.... 9 dagar kvar till avfärd, 10 dagar kvar till inskrivning och 11 dagar kvar till ingreppet... Älskade dotter <3
Lägger in lite nya bilder också!
Kram
Första cykelturen någonsin 18/9-2011
Så vackra ögon 30/9-2011
På middag hos våra fina härliga vänner Marie, Anders och Nathalie <3
Hihi, kolla Tassu! Ser ut som att han skriker <3 Gulltussar!
Öhh?
Linslusen <3
"Kan du inte tala?"
Första gadden och första tandborstningen!
"Titta mamma"
"Kan själv"
Se så fin tanden blev =)
Jag älskar ju att piffa till gamla möbler och dylikt... En spinnrock har jag fixat till som står så fint i vårat vardagsrum, och massa andra saker. Av ren lyckträff så gick jag och min lilla familj förbi syrrans hus för ett tag sedan, precis då hyvar hennes karl iväg en barnstol som ska till tippen... Vad fa-an lixom, vad håller du på med, är du inte klok? =) Jag tog den under armen och kånkade hem den, mjölksyran spred sig kroppen igenom. Nu i helgen har jag donat med stolen, tyckte den var mycket finare än Ikeas matstol som vi har i matrummet. I köket har vi stokkes tripp trapp, men i matsalen står Ikea stolen, den är dessutom förstor för Venla, för djup så hon inte kan sitta i den om vi inte lindar in henne.
Den 45 år gamla slitna gröna stolen är nu vit, och snart med texten "busunge", eller har ni andra förslag på text?
Kulan på stången som går genom den doftande läderremmen blir nog röd eller lime? Lime vore coolt, men vet inte var jag hittar sån färg, får fnula på det =)
Vi har pratat mycket i helgen också... Framtidsplanerna ser bra ut, men jag får inte riktigt som jag vill vad gäller en liten detalj... Var ska vi BO????? Vi bor just nu i det tråkigaste Sverige-landskap som finns, alldeles platt... Jag vill definitivt norrut, helst mot kiruna, men om jag så får komma 20 mil norrut så är jag lite nöjd, vart hamnar jag då?
Jag kan fundera hur mycket jag vill, men finnen under samma tak är så in i bomben envis, varför just Karlholm??
Jag har jätte härliga vänner här, men det här dök upp i somras då jag bokade resan till kiruna och kebnekaise, jag skulle kunna dö för att få leva så jämt! Jag menar allvar, men det är ju som att försöka flytta på ett berg! Finnen får väl som han vill då.......... Men jag är inte bitter, för vad gjorde jag utan mina vänner? Alla gamla barndomsvänner, nyfunna vänner, mammavänner, pappavänner, prematurvänner och ja.... Listan är lång!
Jag är så nöjd med helgen, ställde mig på vågen imorse, det räddade min dag =) Det börjar arta sig, 10 kg till, sen är jag av med mina 30 =) Fast det gör ju ingenting om jag blir av med 20 kilo till heller =)
Blev så pigg efter filmen vi såg så jag gick och startade upp ett pokerbord på datorn, det var ju så länge sen, så jag körde på stort och tog ett lite större bord inatt, och jag vann, hela turneringen tog jag hem =) Då körde jag en snabb till där jag kom tvåa, grattis till mig =) en extra slant till Ullared skadar aldrig =)
Det här blir en härlig höst och vinter, det känner jag, så många roliga "mellanlandningar" att se fram emot... Snart 1-årskalas, svägerskan Katariina kommer hem höstlovsveckan från Finland, jag åker med en vän till Ullared, sen våran "honeymoon" till Ishotellet och fjällen.... Bättre än så blir det inte.... Eller jo, jag kan när som helst trycka på "knappen" så får jag fikasällskap av väktare ;) Sector alarm sa att det var helt ok om man kände sig ensam och rädd =)
Men nu kom han igen, den där John Blund, dags att krypa ner med mitt hjärta! Lillhjärtat sover så skönt i sin säng som alltid <3
Det blev ett possitivt inlägg det här, trots att tanken med att blogga inatt var att jag kände mig just ensam och rädd, ont i magen, Venlas operation närmar sig nu med stormfart, och vi har från och med nu valt att isolera oss från omvärlden... Det kommer att bli långa dagar nu här hemma, men vi riskerar inte att snorpan ska bli dålig nu inför Göteborgsresan, dessutom är hon ju så otroligt mottaglig och känslig för minsta bassilusk. Hon kämpar just nu på med sin förkylning, och imorse kom de asmatiska besvären tillbaka igen, så rädd att hon inte hinner bli frisk. Det är ju jag som smittar henne hela tiden =( Tredje svängen för mig nu.... 9 dagar kvar till avfärd, 10 dagar kvar till inskrivning och 11 dagar kvar till ingreppet... Älskade dotter <3
Lägger in lite nya bilder också!
Kram
Första cykelturen någonsin 18/9-2011
Så vackra ögon 30/9-2011
På middag hos våra fina härliga vänner Marie, Anders och Nathalie <3
Hihi, kolla Tassu! Ser ut som att han skriker <3 Gulltussar!
Öhh?
Linslusen <3
"Kan du inte tala?"
Första gadden och första tandborstningen!
"Titta mamma"
"Kan själv"
Se så fin tanden blev =)
Bryt ihop och kom igen!
Det är jobbigt i huset nu! Venla har precis haft 3-dagars feber, hon såg ut som en "äkta god finsk salami" =)..... Skämt åtsido! Före det så trängde en tand upp (eller ner?) i överkäken, första tanden är äntligen här =) Kommer se så söt ut med 1 tand i överkäken...
För att summera det hela så har hon mer eller mindre varit vaken DYGNET RUNT i TVÅ veckor. Det är vad jag har klarat av, igår rann det över, jag är trött, ledsen, arg, förvirrad.... Alla känslor på en och samma gång! Jag orkar inget mer, trots att farmor och farfar haft Venla en heldag så jag fick städa, det var en härlig dag....
Imorgon eller på fredag ska jag och Markus äntligen få egentid, vi ska ut och äta och gå på bio, "jägarna 2" har Markus bestämt! Det blir nog jättebra... Jag längtar!
Vi har också fått en tid för Venlas operation (eller kateterisering), den 18e åker vi ner till Göteborg, den 19e skrivs hon in på Drottning Silvias Barnsjukhus och den 20e sker själva ingreppet. Och om allt går vägen så får vi åka hem redan den 21 oktober, och hon skulle till och med vara så pigg så vi kunde fira hennes 1-årsdag, de planerat efter det, jag grät när jag fick höra det, det har varit alldeles för mycket tid på sjukhus för hennes del, och att få fira 1-årsdagen hemma är stort för oss! Sen får vi ju se hur hon faktiskt mår, men vi hoppas!
Min kropp har tagit mycket stryk pga spänningar och oro för Venla.. Var till sjukgymnasten förra veckan, i benen har jag restless legs, ryggen är svankad och en disk är tillplattad.. Men i övrigt är det stress och oro.. Känns bra att jag inte är dödsdömd!
En tillstor sak, Venla passerade i torsdags 6 kilo =) Det har g´ått 6 månader sedan hon passerade 5 kilo, så hon växer sakta med säkert.. Hennes fötter är fortfarande så små, minsta laget, minsta babysockorna, så fina och söta <3 Liksom hennes bebisliknande händer..
Hon är 11 månader i sinnet, men hon kan inte sitta stabilt helt själv, ej heller krypa vilket jag alldeles säkert vet ger henne stor frustration, det går inte att ha henne på golvet, hon ger det inte en chans, jag förstår att hon blir arg, men önskade att hon hade mer av det goda finska "sisu", precis som sin pappa....
Men fasiken vad jag har ledsnat på att blogga, nu skiter jag i det här! För idag iallafall...
KRAM
För att summera det hela så har hon mer eller mindre varit vaken DYGNET RUNT i TVÅ veckor. Det är vad jag har klarat av, igår rann det över, jag är trött, ledsen, arg, förvirrad.... Alla känslor på en och samma gång! Jag orkar inget mer, trots att farmor och farfar haft Venla en heldag så jag fick städa, det var en härlig dag....
Imorgon eller på fredag ska jag och Markus äntligen få egentid, vi ska ut och äta och gå på bio, "jägarna 2" har Markus bestämt! Det blir nog jättebra... Jag längtar!
Vi har också fått en tid för Venlas operation (eller kateterisering), den 18e åker vi ner till Göteborg, den 19e skrivs hon in på Drottning Silvias Barnsjukhus och den 20e sker själva ingreppet. Och om allt går vägen så får vi åka hem redan den 21 oktober, och hon skulle till och med vara så pigg så vi kunde fira hennes 1-årsdag, de planerat efter det, jag grät när jag fick höra det, det har varit alldeles för mycket tid på sjukhus för hennes del, och att få fira 1-årsdagen hemma är stort för oss! Sen får vi ju se hur hon faktiskt mår, men vi hoppas!
Min kropp har tagit mycket stryk pga spänningar och oro för Venla.. Var till sjukgymnasten förra veckan, i benen har jag restless legs, ryggen är svankad och en disk är tillplattad.. Men i övrigt är det stress och oro.. Känns bra att jag inte är dödsdömd!
En tillstor sak, Venla passerade i torsdags 6 kilo =) Det har g´ått 6 månader sedan hon passerade 5 kilo, så hon växer sakta med säkert.. Hennes fötter är fortfarande så små, minsta laget, minsta babysockorna, så fina och söta <3 Liksom hennes bebisliknande händer..
Hon är 11 månader i sinnet, men hon kan inte sitta stabilt helt själv, ej heller krypa vilket jag alldeles säkert vet ger henne stor frustration, det går inte att ha henne på golvet, hon ger det inte en chans, jag förstår att hon blir arg, men önskade att hon hade mer av det goda finska "sisu", precis som sin pappa....
Men fasiken vad jag har ledsnat på att blogga, nu skiter jag i det här! För idag iallafall...
KRAM
Blandade känslor om allt!
Jag har kommit in i riktiga tänkar-dagar där jag tänker på allt som sker i mitt liv just nu, ibland är dagarna så intensiva att jag glömmer bort mitt liv. Men jag har mysigt dessa dagar, Venla sover, jag tar fram den största tekoppen jag äger, tänder ljus och kurar ihop i soffan, ibland åker dessutom broderierna fram, the real me!
Idag har vi haft finbesök i stugan, min nygamla vän Carolina hittade hit med sin yngsta Gabriel, vi var på öppna förskolan och knatade sen hem till oss där vi drack te, pratade och skötte de små! Jätte roligt!
Jag sitter just nu "hög" på smärtstillande igen, det händer var och varannan dag nuför tiden, hösten, kylan och det fuktiga vädret, PEST, men jag älskar hösten, jag kan andas nu! Men jag mår inte bra alls av tabletterna, jämför det med en flaska vin. Jag gick nyss förbi Markus och ramlade in i dörrkarmen, fötterna följer inte med. Så jag riktigt lider mig igenom dagarna, jag tar de absolut inte när jag vet att jag måste ha ensamt ansvar för Venla, för jag bär inte!
Läkaren hade äntligen hittat röntgenbilderna från "datatomografin", ja, de hade slarvat bort de i över 1 månad, men nu har jag fått svar. Jag har en disk i nedre ryggen som punkterats, än är det inte diskbråck, men jag lär få bättre hållning, så tid hos sjukgymnast är bokad.. Och i benen har jag restless legs! Thats it! Har nu fått en medicin utskriven som var en epilepsi medicin, biverkningarna var följande "köpmässigt tvångsbeteende, kraftiga mardrömmar, och en lång raaaad psykiska besvär, och dess förekommer hos fler än 1 på 10.. Jag avvaktar lite till, jag har varken tid, ork eller lust med det här, jag får ha ont, så känner jag! Kanske ger det med sig..
Jag har tänkt mycket på graviditeten och Venla idag, även nästa graviditet och förlossning som inte ens finns ännu. Kommer någon någonsin att förstå den oro och psykiska ohälsa jag bar inom mig på neo, hur knäpp och konstig jag blev där, hur sjuk jag kände mig i huvudet? Samtidigt som jag trivdes så bra, men det är nu ett avslutat kapitel som vi snart ska fira genom att gå dit och ta farväl med en fin Venla-tavla som fina Marie ska göra åt oss!
Hur kommer nästa graviditet att bli, kommer vi att få en till prematur? Jag är rädd för att jag kommer gå på helspänn och vara ivrädd hela graviditeten, rädd för att inte bli betrodd igen, att jag ska behöva ha värkar i 2 dygn innan och bli fullproppad med sömntabletter istället för syrgas! En sak vet jag, att vecka 25 står bb-väskan packad och klar, så får den väl gro igen om det är så! Jag var så oförberedd med Venla, så Markus fick ju åka hem timmarna innan hon föddes för att "natta huset" och packa min väska...
Kommer jag ens att våga vara gravid igen? Jag har iallafall bestämt mig för en sak, att nästa gång blir det snitt. Det känns löjligt, okvinnligt och fegt att välja det, men ingen har kännt det jag har kännt, och ingen har upplevt det jag har upplevt.... Dettog nästan 1 år, men nu har jag bestämt mig, de må vara ett ologiskt beslut, men jag kan iallafall vara ärlig och säga att jag inte vågar igen!
Vad gäller Venla så märker jag mer och mer hur hon lever upp till musiken, hon älskar musik, precis som sin mamma. Hon lever verkligen upp till musiken, benböj hej å hå, skaka hela kroppen! Hon är det finaste jag vet! Min vän Carolina satte verkligen ord på känslan "man älskar verkligen sina barn mer än livet själv", och ja, det är inte konstigt att man då inte kan hantera känslan ibland, för hur värdefullt är inte ens liv? Jag är kär i kärleken...
Och Markus har blivit så "med" i familjen, arbetsnarkoman som han är så är det så roligt att vi nu börjar göra mer och mer familjesaker tillsammans, det är så mysigt så jag blir som nykär <3 Fina Markus <3
Jag ska säga er en sak, jag är så lycklig över min omgivning, att jag har alla er, familj, släkt och vänner... Alla gamla vet redan vad jag känner för er, men ni nya "mammor" och "ledare" som jag funnit, ni gör mig så lyckliga hela högen. Jag är så lycklig som varje dag får omges av så fina människor <3
Puss
Idag har vi haft finbesök i stugan, min nygamla vän Carolina hittade hit med sin yngsta Gabriel, vi var på öppna förskolan och knatade sen hem till oss där vi drack te, pratade och skötte de små! Jätte roligt!
Jag sitter just nu "hög" på smärtstillande igen, det händer var och varannan dag nuför tiden, hösten, kylan och det fuktiga vädret, PEST, men jag älskar hösten, jag kan andas nu! Men jag mår inte bra alls av tabletterna, jämför det med en flaska vin. Jag gick nyss förbi Markus och ramlade in i dörrkarmen, fötterna följer inte med. Så jag riktigt lider mig igenom dagarna, jag tar de absolut inte när jag vet att jag måste ha ensamt ansvar för Venla, för jag bär inte!
Läkaren hade äntligen hittat röntgenbilderna från "datatomografin", ja, de hade slarvat bort de i över 1 månad, men nu har jag fått svar. Jag har en disk i nedre ryggen som punkterats, än är det inte diskbråck, men jag lär få bättre hållning, så tid hos sjukgymnast är bokad.. Och i benen har jag restless legs! Thats it! Har nu fått en medicin utskriven som var en epilepsi medicin, biverkningarna var följande "köpmässigt tvångsbeteende, kraftiga mardrömmar, och en lång raaaad psykiska besvär, och dess förekommer hos fler än 1 på 10.. Jag avvaktar lite till, jag har varken tid, ork eller lust med det här, jag får ha ont, så känner jag! Kanske ger det med sig..
Jag har tänkt mycket på graviditeten och Venla idag, även nästa graviditet och förlossning som inte ens finns ännu. Kommer någon någonsin att förstå den oro och psykiska ohälsa jag bar inom mig på neo, hur knäpp och konstig jag blev där, hur sjuk jag kände mig i huvudet? Samtidigt som jag trivdes så bra, men det är nu ett avslutat kapitel som vi snart ska fira genom att gå dit och ta farväl med en fin Venla-tavla som fina Marie ska göra åt oss!
Hur kommer nästa graviditet att bli, kommer vi att få en till prematur? Jag är rädd för att jag kommer gå på helspänn och vara ivrädd hela graviditeten, rädd för att inte bli betrodd igen, att jag ska behöva ha värkar i 2 dygn innan och bli fullproppad med sömntabletter istället för syrgas! En sak vet jag, att vecka 25 står bb-väskan packad och klar, så får den väl gro igen om det är så! Jag var så oförberedd med Venla, så Markus fick ju åka hem timmarna innan hon föddes för att "natta huset" och packa min väska...
Kommer jag ens att våga vara gravid igen? Jag har iallafall bestämt mig för en sak, att nästa gång blir det snitt. Det känns löjligt, okvinnligt och fegt att välja det, men ingen har kännt det jag har kännt, och ingen har upplevt det jag har upplevt.... Dettog nästan 1 år, men nu har jag bestämt mig, de må vara ett ologiskt beslut, men jag kan iallafall vara ärlig och säga att jag inte vågar igen!
Vad gäller Venla så märker jag mer och mer hur hon lever upp till musiken, hon älskar musik, precis som sin mamma. Hon lever verkligen upp till musiken, benböj hej å hå, skaka hela kroppen! Hon är det finaste jag vet! Min vän Carolina satte verkligen ord på känslan "man älskar verkligen sina barn mer än livet själv", och ja, det är inte konstigt att man då inte kan hantera känslan ibland, för hur värdefullt är inte ens liv? Jag är kär i kärleken...
Och Markus har blivit så "med" i familjen, arbetsnarkoman som han är så är det så roligt att vi nu börjar göra mer och mer familjesaker tillsammans, det är så mysigt så jag blir som nykär <3 Fina Markus <3
Jag ska säga er en sak, jag är så lycklig över min omgivning, att jag har alla er, familj, släkt och vänner... Alla gamla vet redan vad jag känner för er, men ni nya "mammor" och "ledare" som jag funnit, ni gör mig så lyckliga hela högen. Jag är så lycklig som varje dag får omges av så fina människor <3
Puss
En modell i familjen!
Jag tror bestämt att vi har en ruskigt söt liten tjej i den här familjen. Idag provade vi nya vinterovarallen på henne, vi må vara ute i god tid, men rätt som det är så kommer den isande kylan som ett brev på posten!
Jag fyndade en kvalitetsoverall på tradera till henne, klart att även hon ska ha stormsäkra, varma, rejäla och snygga ytterkläder, fast hon växer som en toka!
Det är så bra med tradera när det gäller bra ytterkläder, jag skulle inte gå och köpa en overall för över tusen spänn som hon kan ha i max några månader, sen får man köpa ny! Samtidigt vill jag ju att hon ska ha det bästa. Det är så speciellt med Venla, hon må vara liten och ha en overall i storlek 56/62, alla (typ lindex, kappahl) overaller har inbyggda fastsydda vantar och skor, men Venla vill ju stå själv nu, sitta i snön, utforska världen, hon behöver rejält, så hittar vi den här didriksons för under 300:- och är i nyskick! Perfekt!
Söta Venla! Jag har inget annat namn för henne än mirakeltjejen! På alla tänkbara vis <3
Såklart vill jag också uppdatera hur det går med hennes hjärta, samt utvecklingen, det var längesen jag skrev om det nu!
Hjärtat, lilla hjärtat! Vi har fått bilder nu på hur det ser ut i hennes lilla kropp, och förstår precis vad som ska göras, jag är otroligt nöjd och trygg med hennes hjärtläkare, det är vi både jag och Markus, och även Venla flörtar hejvilt med honom =)
Beslut är taget nu att det BLIR operation. Vad vi nu väntar på är att våran hjärtläkare ska diskutera med kollegorna i Göteborg om metod och tid. Hur brådskande är det? Kan vi vänta så de kan göra den "snälla" operationen via ett litet hål i ljumsken, eller är det så pass bråttom att de vill köra på nu, och eftersom hon ännu är så liten så lär de gå in på sidan av bröstet (under armhålan)?... Vi väntar och väntar, men hoppas att vi slipper vänta i flera månader, såklart mår vi jättedåligt över hela historien och vill ha det överspelat så fort det går, för op blir det i vilket fall. Samtidigt som jag återigen är glad och tacksam att ha min flicka vid liv, OCH hon mår bra!
Det har hänt mycket bara senaste veckorna.. Håret har tagit fart och börjat växa, och mamman i huset bara väntar på att få börja dona med flätor och annat skoj =) Det verkar bli korkskruvar, precis som jag hade upp till 5-6 års ålder! Sötfis!
Hon hoppar som en toka i hoppgungan, och tränar ofta balans på hoppälgen knut.. Nu sitter hon nästan själv, man får vara med så hon inte tippar och slår i, men hon är jätte duktig =)
Ett nytt intresse är att dansa också, nämner jag ordet dansa så börjar hon rycka i hela kroppen, "poppis" åker på stereon och mamma och Venla dansar i hoppgungan, oj så roligt =)
För övrigt så har jag tagit ett stort kliv fram idag! Jag har stoppat ner alla kläder i storlek 50/56 i en säck och tagit till källaren, fastän det inte var urväxt! Istället har jag tagit fram 62/68, känns som at tdet var dags nu, har även ledsnat en del på minikläderna nu!
Tänkte bjuda på lite bilder också =)
Venla vs älgen Knut!
Venla och pappa på Kolmården!
Venla och pappa på delfinshow, kolmården!
Mys! Gissa vem som hade största ögonen på showen? =)
Högt upp i linbanan!
Kärlek!
Vad gör man när det krisar? Byter blöja i bagageluckan såklart =)
På Åland i början av juli =)
Beach 2011
Barnpoolen på Kärringsund!
Getaberget! Åland.
Utsiktstornet, Åland!
Kurragömma i stugan på Åland!
Mamma och Venla tog glass och vattenpaus!
Världens snyggaste, om jag får säga det själv =)
Pappa och Venla på pommern, en riktigt höstkall dag! Hua..
Venla provkör pommern!
Mamma med!
Fryslort ;)
Vi hade kaniner vid våran stuga....
Och katter =)
Hemma i Karlholm ute med båten <3
Venla knoppade när mamma och pappa fiskade!
När vi kom hem från Åland så hade Venla fått en egen fotölj av farmor och farfar!
Frukost på Gräsö!
Somnade på färjan mellan Gräsö-Öregrund!
Avslutar dagen med bad i Berkinge <3
En vanlig syn, Tassu framför kaminen =)
Liah och Venla på Furuvik =)
Var och hälsade på min kompis tvillingtjejer på Karolinska i Stockholm, hon bjöd in mig, det kändes speciellt och rörande. Den ena flickan är mindre än vad Venla var och den andra några gram större! Känslan efteråt är bra, jag bearbetar och bearbetar tiden som var varje dag, efter den här dagen känns det helt annorlunda, på ett bra sätt, jag kan inte sätta orden på vad det var. Men att se in i en annan familjs perspektiv kändes överaskande positivt, allt har gått bra med dessa flickor, och de mår jättebra <3
En augustitur i skogen för att hämta hem skogens guld =)
Titta en sån välarbetad myrstack vi hittade!
Trivdes bra i ryggan =)
Tassu och guldet!
Pappa upp i dagen <3
Gungeli gung!
Svampplock igen!
Det var allt från oss idag! På återseende =)
Jag fyndade en kvalitetsoverall på tradera till henne, klart att även hon ska ha stormsäkra, varma, rejäla och snygga ytterkläder, fast hon växer som en toka!
Det är så bra med tradera när det gäller bra ytterkläder, jag skulle inte gå och köpa en overall för över tusen spänn som hon kan ha i max några månader, sen får man köpa ny! Samtidigt vill jag ju att hon ska ha det bästa. Det är så speciellt med Venla, hon må vara liten och ha en overall i storlek 56/62, alla (typ lindex, kappahl) overaller har inbyggda fastsydda vantar och skor, men Venla vill ju stå själv nu, sitta i snön, utforska världen, hon behöver rejält, så hittar vi den här didriksons för under 300:- och är i nyskick! Perfekt!
Söta Venla! Jag har inget annat namn för henne än mirakeltjejen! På alla tänkbara vis <3
Såklart vill jag också uppdatera hur det går med hennes hjärta, samt utvecklingen, det var längesen jag skrev om det nu!
Hjärtat, lilla hjärtat! Vi har fått bilder nu på hur det ser ut i hennes lilla kropp, och förstår precis vad som ska göras, jag är otroligt nöjd och trygg med hennes hjärtläkare, det är vi både jag och Markus, och även Venla flörtar hejvilt med honom =)
Beslut är taget nu att det BLIR operation. Vad vi nu väntar på är att våran hjärtläkare ska diskutera med kollegorna i Göteborg om metod och tid. Hur brådskande är det? Kan vi vänta så de kan göra den "snälla" operationen via ett litet hål i ljumsken, eller är det så pass bråttom att de vill köra på nu, och eftersom hon ännu är så liten så lär de gå in på sidan av bröstet (under armhålan)?... Vi väntar och väntar, men hoppas att vi slipper vänta i flera månader, såklart mår vi jättedåligt över hela historien och vill ha det överspelat så fort det går, för op blir det i vilket fall. Samtidigt som jag återigen är glad och tacksam att ha min flicka vid liv, OCH hon mår bra!
Det har hänt mycket bara senaste veckorna.. Håret har tagit fart och börjat växa, och mamman i huset bara väntar på att få börja dona med flätor och annat skoj =) Det verkar bli korkskruvar, precis som jag hade upp till 5-6 års ålder! Sötfis!
Hon hoppar som en toka i hoppgungan, och tränar ofta balans på hoppälgen knut.. Nu sitter hon nästan själv, man får vara med så hon inte tippar och slår i, men hon är jätte duktig =)
Ett nytt intresse är att dansa också, nämner jag ordet dansa så börjar hon rycka i hela kroppen, "poppis" åker på stereon och mamma och Venla dansar i hoppgungan, oj så roligt =)
För övrigt så har jag tagit ett stort kliv fram idag! Jag har stoppat ner alla kläder i storlek 50/56 i en säck och tagit till källaren, fastän det inte var urväxt! Istället har jag tagit fram 62/68, känns som at tdet var dags nu, har även ledsnat en del på minikläderna nu!
Tänkte bjuda på lite bilder också =)
Venla vs älgen Knut!
Venla och pappa på Kolmården!
Venla och pappa på delfinshow, kolmården!
Mys! Gissa vem som hade största ögonen på showen? =)
Högt upp i linbanan!
Kärlek!
Vad gör man när det krisar? Byter blöja i bagageluckan såklart =)
På Åland i början av juli =)
Beach 2011
Barnpoolen på Kärringsund!
Getaberget! Åland.
Utsiktstornet, Åland!
Kurragömma i stugan på Åland!
Mamma och Venla tog glass och vattenpaus!
Världens snyggaste, om jag får säga det själv =)
Pappa och Venla på pommern, en riktigt höstkall dag! Hua..
Venla provkör pommern!
Mamma med!
Fryslort ;)
Vi hade kaniner vid våran stuga....
Och katter =)
Hemma i Karlholm ute med båten <3
Venla knoppade när mamma och pappa fiskade!
När vi kom hem från Åland så hade Venla fått en egen fotölj av farmor och farfar!
Frukost på Gräsö!
Somnade på färjan mellan Gräsö-Öregrund!
Avslutar dagen med bad i Berkinge <3
En vanlig syn, Tassu framför kaminen =)
Liah och Venla på Furuvik =)
Var och hälsade på min kompis tvillingtjejer på Karolinska i Stockholm, hon bjöd in mig, det kändes speciellt och rörande. Den ena flickan är mindre än vad Venla var och den andra några gram större! Känslan efteråt är bra, jag bearbetar och bearbetar tiden som var varje dag, efter den här dagen känns det helt annorlunda, på ett bra sätt, jag kan inte sätta orden på vad det var. Men att se in i en annan familjs perspektiv kändes överaskande positivt, allt har gått bra med dessa flickor, och de mår jättebra <3
En augustitur i skogen för att hämta hem skogens guld =)
Titta en sån välarbetad myrstack vi hittade!
Trivdes bra i ryggan =)
Tassu och guldet!
Pappa upp i dagen <3
Gungeli gung!
Svampplock igen!
Det var allt från oss idag! På återseende =)
Tack!
Tack för eran tro på Venla, tack för hoppet och era vänliga ord allihopa! Ni ger mig styrka till tusen!
Jag märker hur den här värmen tar knäcken på Venla, hon har det jättejobbigt just idag, provade ringa hjärtläkaren för att lämna en ny vikt, men fick inget svar, måste också berätta att hon kallsvettas så mycket, för en månad sen sa han att vi måste hålla koll på det, och det är nu det börjar! Lilla Venla <3
Det enda vi kan göra är att hålla henne nära och hålla henne så lugn det går, vädra mycket och undvika stekhettan i bästa mån... Jag märker att hon blir ansträngd av värmen, även om friskluften får henne att må bra!
Vi fick för några dagar sen veta att det nu är ok att ge Venla havre- och sojaprodukter (eftersom hon är allergisk mot mjölk)... Så vi har inte snålat alls med havreghurten eller sojghurten, ej heller den falska grädden i maten, goda smoothies och desserter... Och hoppsan så har hon nu gått upp 600 gram på 6 dagar, BRA säger vi, för nu är hon uppe i lägsta vikten för att de ska säga ok till operation (6kg).. Snart är det här över!
Ska prova ligga på luren lite till till hjärtmottagningen, annars så har vi tid den 19 augusti..
Jag märker hur den här värmen tar knäcken på Venla, hon har det jättejobbigt just idag, provade ringa hjärtläkaren för att lämna en ny vikt, men fick inget svar, måste också berätta att hon kallsvettas så mycket, för en månad sen sa han att vi måste hålla koll på det, och det är nu det börjar! Lilla Venla <3
Det enda vi kan göra är att hålla henne nära och hålla henne så lugn det går, vädra mycket och undvika stekhettan i bästa mån... Jag märker att hon blir ansträngd av värmen, även om friskluften får henne att må bra!
Vi fick för några dagar sen veta att det nu är ok att ge Venla havre- och sojaprodukter (eftersom hon är allergisk mot mjölk)... Så vi har inte snålat alls med havreghurten eller sojghurten, ej heller den falska grädden i maten, goda smoothies och desserter... Och hoppsan så har hon nu gått upp 600 gram på 6 dagar, BRA säger vi, för nu är hon uppe i lägsta vikten för att de ska säga ok till operation (6kg).. Snart är det här över!
Ska prova ligga på luren lite till till hjärtmottagningen, annars så har vi tid den 19 augusti..
Hjärtat!
Igår försvann marken under mina fötter för en stund... Det var då 1 vecka sen de röntgade Venlas hjärta och lungor.. JAg ringde så fort jag slog upp ögonen igår och ville veta svaret, läkaren hade precis kommit från semestern och skulle genast sätta sig ner och kika! Och de var så vänliga och lyssnade på min oro som faktiskt har funnits där i veckor... Jag behövde få babbla på, non stop, och även få vara den enda som hördes där och då.. Egoistisk, men nu gällde det mitt barn! Hon lovade att läkaren skulle ringa under eftermiddagen för han var fullbokad under förmiddagen!
Redan under lunchen ringde han till mig... Hans ord löd: "Hej Emma.. Röntgenbilderna visade ungefär det jag hade förväntat mig, kommer du ihåg?" Där och då stannade helahuvudet upp och det kändes kanske som jordens undergång för ett svagt ögonblick.
Frågorna blev många, och svaren som förväntat.. Jag har från start varit beredd på detta, iallafall så trodde jag det, men bekräftelsen blev sanslöst tung att få!
Dock hade jag mitt stora stöd Jessica med mig och jag förmådde varken att gråta eller bli arg... Vi var ju påväg in till stan för att ha KUL! Jag fick svänga av när jag såg att det var skyddat nummer som ringde, vågade inte köra utifall att beskedet skulle bli som det blev! Beskedet vi fick var att Venla ska genomgå en hjärtoperation, som om inte det räckte så ska vi ner till Göteborg med henne för de gör inte dessa operationer i Uppsala! Jag har hela tiden förundrats över hur BRA allting har gått med Venla, hon är som vilket barn som helst trots den väldigt förtidiga födseln! Hur kunde allting gå så bra? Jag var livrädd att älska henne då hon föddes, tänk om hon skulle tas ifrån mig? Nu är jag lycklig upp över öronen, kärleken till min tjej har en sådan kraft att jag ibland inte vet hur jag ska hantera den!
Hur känns det när hon ligger och stor flinar åt oss och läkarna som hon alltid gör på sjukhuset, också somnar hon bara ifrån oss? Måste vi gå ut, eller får vi vara med? Frågorna är många, och jag kom aldrig så långt igår! Det känns inte som att någon förstår.. Som läkaren sa så är detta en rutinoperation som de dagligen gör i Göteborg, men även att han aldrig kan ge garantier! Men det är baskemig ingen rutin för mig!!!!! Vi har varit på sjukhus så det räcker för ett helt liv! Kunde inte allting bara ha fått fortsatt att flyta på? Lilla kämpe tjejen! Jag tror på henne, hon ger inte upp, och det gör inte jag heller!
Sorgen kom igår då jag och Markus fick förenas i soffan efter att ha varit ifrån varandra hela dagen, Venla låg där och sög på flaskan och hon stod då John Blund närmre än oss... Vi pratade mycket, och vi tror på det här, så långt är vi överens. Men det innebär inte att det är smärtfritt! Hon är verkligen ljuspunkten i våra liv, och det här känns så onödigt.. Allt var ju bra när vi lämnade Gävle! Helt plötsligt har vi 5 månader senare en hjärtsjuk dotter som ska genomgå operation i Göteborg! DET blev chock!
Jag känner mig maktlös, jag kan inte göra någonting för henne just nu, bara flyta med.. Jag är glad att hon är så liten, jag tänker att det är lättare då, samtidigt som det känns hårt att vi inte kan göra oss förstådda och förklara varför läkarna ofta gör henne illa med nålar och kommer tvinga en mask över hennes ansikte, hon gråter och undrar varför vi bara ser på! Man känner sig så ond, som världens sämsta mamma! Och där är jag just idag!
Redan under lunchen ringde han till mig... Hans ord löd: "Hej Emma.. Röntgenbilderna visade ungefär det jag hade förväntat mig, kommer du ihåg?" Där och då stannade helahuvudet upp och det kändes kanske som jordens undergång för ett svagt ögonblick.
Frågorna blev många, och svaren som förväntat.. Jag har från start varit beredd på detta, iallafall så trodde jag det, men bekräftelsen blev sanslöst tung att få!
Dock hade jag mitt stora stöd Jessica med mig och jag förmådde varken att gråta eller bli arg... Vi var ju påväg in till stan för att ha KUL! Jag fick svänga av när jag såg att det var skyddat nummer som ringde, vågade inte köra utifall att beskedet skulle bli som det blev! Beskedet vi fick var att Venla ska genomgå en hjärtoperation, som om inte det räckte så ska vi ner till Göteborg med henne för de gör inte dessa operationer i Uppsala! Jag har hela tiden förundrats över hur BRA allting har gått med Venla, hon är som vilket barn som helst trots den väldigt förtidiga födseln! Hur kunde allting gå så bra? Jag var livrädd att älska henne då hon föddes, tänk om hon skulle tas ifrån mig? Nu är jag lycklig upp över öronen, kärleken till min tjej har en sådan kraft att jag ibland inte vet hur jag ska hantera den!
Hur känns det när hon ligger och stor flinar åt oss och läkarna som hon alltid gör på sjukhuset, också somnar hon bara ifrån oss? Måste vi gå ut, eller får vi vara med? Frågorna är många, och jag kom aldrig så långt igår! Det känns inte som att någon förstår.. Som läkaren sa så är detta en rutinoperation som de dagligen gör i Göteborg, men även att han aldrig kan ge garantier! Men det är baskemig ingen rutin för mig!!!!! Vi har varit på sjukhus så det räcker för ett helt liv! Kunde inte allting bara ha fått fortsatt att flyta på? Lilla kämpe tjejen! Jag tror på henne, hon ger inte upp, och det gör inte jag heller!
Sorgen kom igår då jag och Markus fick förenas i soffan efter att ha varit ifrån varandra hela dagen, Venla låg där och sög på flaskan och hon stod då John Blund närmre än oss... Vi pratade mycket, och vi tror på det här, så långt är vi överens. Men det innebär inte att det är smärtfritt! Hon är verkligen ljuspunkten i våra liv, och det här känns så onödigt.. Allt var ju bra när vi lämnade Gävle! Helt plötsligt har vi 5 månader senare en hjärtsjuk dotter som ska genomgå operation i Göteborg! DET blev chock!
Jag känner mig maktlös, jag kan inte göra någonting för henne just nu, bara flyta med.. Jag är glad att hon är så liten, jag tänker att det är lättare då, samtidigt som det känns hårt att vi inte kan göra oss förstådda och förklara varför läkarna ofta gör henne illa med nålar och kommer tvinga en mask över hennes ansikte, hon gråter och undrar varför vi bara ser på! Man känner sig så ond, som världens sämsta mamma! Och där är jag just idag!
Bebisdejt och Ishotellet!
Ååååh vad jag är kär i mitt liv just nu, allt som oftast egentligen, men för minuten hög av mitt lyckorus!
Först och främst hade vi besök från Finland, de är dom första som kommer från Sverige, och dom kom till OSS <3 Det känns stort och speciellt, jag känner mig lite speciell! Någon kommer ända hit för min skull, och för Markus skull! Det var Markus kusinbarn Ari och hans tjej Riikka <3 2 fantastiska själar som färdades hit 80 mil bilväg och 8 timmars färja och som dessutom tog med sig Markus systerson Eemeli hit så han fick tillbringa sommaren med mommo och vaari!
Första kvällen grillade vi och mös, andra dagen var vi på sjön hela dagen och fick sedan mat hos Markus föräldrar, tredje dagen var vi på fängelsemuseet och järnvägsmuseet, samt lite snabb shopping och god middag på restaurang! Vidare hem för ett ljummet kvällsdopp, för att sen åka hem och basta, äta tacos och se karlarna i skick som 2 kastruller! En annan nöjde sig med EN cider men hakade ändå på dumheten att sitta uppe och tjattra tills 7 på morgonkvisten! 9 Vaknade en lycklig Venla och en trött mamma inledde en ny dag! Samma eftermiddag reste Ari och Riikka hem igen och huset ekade så tomt så tomt!
Haha, roligt blir det att försöka kommunicera med dessa själar då Ari varken talar svenska eller engelska. Jag och Riikka pratade mycket och jag märkte snabbt att jag börjat tappa en massa av min redan så dåliga engelska, men vi förstod varandra och hon är så otroligt lik mig på många vis, saknar henne så mycket redan!
Markus skulle berätta för dom om hans första byte vad gäller jakt, det var en grävling.. Han pratar då finska och hade berättat att han skjutit en "myörö" (osäker på stavningen), fast han egentligen menade "myöru" (osäker igen), så han var så STOLT i sitt berättande och både Ari och Riikka brast i skratt, då hade han berättat att han skjutit en liten näbbmus, haha =)
Och Suvi, en vän i Finland är så rolig, råkar alltid i trubbel på alla vis, precis som Bridget Jones.. En av gångerna var då hon precis köpt sitt hus av avlidne Ingrid.. Hon vaknar dagen efter en haloweenfest, sminket satt kvar, kolsvart runt ögonen och i halva ansiktet, står på vingliga ben och skär bröd då det ringer på dörren! Glömmer bort att lägga ner knivet, går och öppnar dörren där en gammal fin dam står, "hej, jag söker efter Ingrid"... Där står Suvi och ser ut som ett spöke med kniven i handen och svarar "Ingrid är dööd", kvinnan hade backat, ökat stegen och nästan sprungit därifrån... Jag kan bara fnissa åt eländet!
Mycket Finland nu! Jag övergår till gårdagen! Den tillbringades med underbart sällskap i Gävle och Valbo. Först mötte jag och Venla upp Linda och lilla prematuren Mileon på Gävle sjukhus. Vi tänkte våldgästa Neonatalavdelningen och visa upp våra "små" underverk! En av änglarna "Britt-Marie" blev blank i ögonen när hon såg dessa små som under några dagar delade sal på intensiven! Det var så roligt att träffa Gunilla och Britt-Marie, men synd att det bara var dom som var på plats.
Därefter åkte vi hem till Linda och Mileon, åt gott, lekte, babblade, matade de små, bytte blöjor, tröstade och babblade ännu mer. Sen åkte vi helt spontant till Ikea och Barnens hus och inhandlade smått och gott! Venla fick bla ett bordsunderlägg, en blå-turkos bil =) Och en "hård" grön babybjörn haklapp eftersom alla budget haklappar ännu är förstora för henne och förstör varenda ljus tröjkrage! Tack och lov för babybjörn! Bra skit!
En riktig mysdag som snaaart får göras om.. I vår åker lilla familjen Ryyti på en Greklandssemester om skruttans hjärta är helt bra, har vi kanske sällskap?! Den som väntar får se, ett par Greklandsmeningar utbyttes iallafall.
Ishotellet! Idag hittade jag en stuga, alldeles i närheten av Kebnekaise, vår stuga står själv väldigt högt upp i Kiruna med utsikt mot Kebnekaise och STOR chans att se Norrsken, vi tog 3 nätter för att vara säkra på att få uppleva en vacker dansande himmel! Känner doften av ishotellet också, och bättre än såhär blir inte bröllopsresan, självklart ska vi även ta hundspann för Norrskensletande också en kväll! En pälsklädd bebis i detta ljuva fjäll kommer att bli fantastiskt! Venla gav oss denna möjlighet, och jag är alldeles övertygad om att det "trots allt" kommer kännas bättre att åka i år än förra året.. Och TACK alla underbara som gav oss resan i bröllopspresent! Det känns helt otroligt..
Vi har även resesällskap av Markus föräldrar vilket känns jätteroligt! Premiär flygturen för dom, och kanske deras största semester någonsin? Ja, det kommer hur som helst bli en oförglömlig resa med vedeldad bastu, norrsken, hundspann, kebnekaise och ishotell! De flesta är inte ett dugg avundsjuka pga Sverige epidemin "vinterhatare", men jag har (sen jag träffade Markus), blivit en vinterälskare =)
Dags att gå till arbetet.. Med ett brett leende på läpparna! Men först lite bilder...
Kram
Först och främst hade vi besök från Finland, de är dom första som kommer från Sverige, och dom kom till OSS <3 Det känns stort och speciellt, jag känner mig lite speciell! Någon kommer ända hit för min skull, och för Markus skull! Det var Markus kusinbarn Ari och hans tjej Riikka <3 2 fantastiska själar som färdades hit 80 mil bilväg och 8 timmars färja och som dessutom tog med sig Markus systerson Eemeli hit så han fick tillbringa sommaren med mommo och vaari!
Första kvällen grillade vi och mös, andra dagen var vi på sjön hela dagen och fick sedan mat hos Markus föräldrar, tredje dagen var vi på fängelsemuseet och järnvägsmuseet, samt lite snabb shopping och god middag på restaurang! Vidare hem för ett ljummet kvällsdopp, för att sen åka hem och basta, äta tacos och se karlarna i skick som 2 kastruller! En annan nöjde sig med EN cider men hakade ändå på dumheten att sitta uppe och tjattra tills 7 på morgonkvisten! 9 Vaknade en lycklig Venla och en trött mamma inledde en ny dag! Samma eftermiddag reste Ari och Riikka hem igen och huset ekade så tomt så tomt!
Haha, roligt blir det att försöka kommunicera med dessa själar då Ari varken talar svenska eller engelska. Jag och Riikka pratade mycket och jag märkte snabbt att jag börjat tappa en massa av min redan så dåliga engelska, men vi förstod varandra och hon är så otroligt lik mig på många vis, saknar henne så mycket redan!
Markus skulle berätta för dom om hans första byte vad gäller jakt, det var en grävling.. Han pratar då finska och hade berättat att han skjutit en "myörö" (osäker på stavningen), fast han egentligen menade "myöru" (osäker igen), så han var så STOLT i sitt berättande och både Ari och Riikka brast i skratt, då hade han berättat att han skjutit en liten näbbmus, haha =)
Och Suvi, en vän i Finland är så rolig, råkar alltid i trubbel på alla vis, precis som Bridget Jones.. En av gångerna var då hon precis köpt sitt hus av avlidne Ingrid.. Hon vaknar dagen efter en haloweenfest, sminket satt kvar, kolsvart runt ögonen och i halva ansiktet, står på vingliga ben och skär bröd då det ringer på dörren! Glömmer bort att lägga ner knivet, går och öppnar dörren där en gammal fin dam står, "hej, jag söker efter Ingrid"... Där står Suvi och ser ut som ett spöke med kniven i handen och svarar "Ingrid är dööd", kvinnan hade backat, ökat stegen och nästan sprungit därifrån... Jag kan bara fnissa åt eländet!
Mycket Finland nu! Jag övergår till gårdagen! Den tillbringades med underbart sällskap i Gävle och Valbo. Först mötte jag och Venla upp Linda och lilla prematuren Mileon på Gävle sjukhus. Vi tänkte våldgästa Neonatalavdelningen och visa upp våra "små" underverk! En av änglarna "Britt-Marie" blev blank i ögonen när hon såg dessa små som under några dagar delade sal på intensiven! Det var så roligt att träffa Gunilla och Britt-Marie, men synd att det bara var dom som var på plats.
Därefter åkte vi hem till Linda och Mileon, åt gott, lekte, babblade, matade de små, bytte blöjor, tröstade och babblade ännu mer. Sen åkte vi helt spontant till Ikea och Barnens hus och inhandlade smått och gott! Venla fick bla ett bordsunderlägg, en blå-turkos bil =) Och en "hård" grön babybjörn haklapp eftersom alla budget haklappar ännu är förstora för henne och förstör varenda ljus tröjkrage! Tack och lov för babybjörn! Bra skit!
En riktig mysdag som snaaart får göras om.. I vår åker lilla familjen Ryyti på en Greklandssemester om skruttans hjärta är helt bra, har vi kanske sällskap?! Den som väntar får se, ett par Greklandsmeningar utbyttes iallafall.
Ishotellet! Idag hittade jag en stuga, alldeles i närheten av Kebnekaise, vår stuga står själv väldigt högt upp i Kiruna med utsikt mot Kebnekaise och STOR chans att se Norrsken, vi tog 3 nätter för att vara säkra på att få uppleva en vacker dansande himmel! Känner doften av ishotellet också, och bättre än såhär blir inte bröllopsresan, självklart ska vi även ta hundspann för Norrskensletande också en kväll! En pälsklädd bebis i detta ljuva fjäll kommer att bli fantastiskt! Venla gav oss denna möjlighet, och jag är alldeles övertygad om att det "trots allt" kommer kännas bättre att åka i år än förra året.. Och TACK alla underbara som gav oss resan i bröllopspresent! Det känns helt otroligt..
Vi har även resesällskap av Markus föräldrar vilket känns jätteroligt! Premiär flygturen för dom, och kanske deras största semester någonsin? Ja, det kommer hur som helst bli en oförglömlig resa med vedeldad bastu, norrsken, hundspann, kebnekaise och ishotell! De flesta är inte ett dugg avundsjuka pga Sverige epidemin "vinterhatare", men jag har (sen jag träffade Markus), blivit en vinterälskare =)
Dags att gå till arbetet.. Med ett brett leende på läpparna! Men först lite bilder...
Kram
Nattbloggar!
Hej!
Nu var det jätte länge sen jag bloggade känns det som, tiden räcker inte till, familjen och jobbet är så mycket viktigare, för att inte tala om ovärderliga vänner!
Men inatt vill jag blogga, för att jag känner att JAG vill!
Det har varit både midsommar och mycket annat som hänt på sistånde, för 8 månader sedan trodde jag inte att jag skulle ha en så här vacker midsommartjej hos mig idag! Bara tanken på det fäller många tårar, men hon var verkligen bedårande på midsommar!
Jag vet inte hur mycket man kan tjata ut att man älskar sina barn? Förmodligen går det, men jag är fortfarande lika imponerad över den mäktiga känslan som inte går att göra någonting åt, blind av kärleken! Hon är en del av mig och en lika stor del av den man som finns i mitt liv <3
Dock så är jag inte helt i form sen förlossningen, och idag är det på pricken 8 månader sedan hon tittade ut, bara 2 timmar kvar! Älskade unge!
Jag är lite förändrad, latmasken har tagit mig, så fort jag har en massa måsten, såsom städning och sånt så kommer jag på mig gripas av ångest och känner mig jätte ledsen.. Varför? Vad händer, jag springer gärna 1 mil om dagen, hanterar tvätt och disk, men just trasa, dammsugare och mopp, BLÄ!!!! Innan graviditeten så älskade jag att städa, hade nog lite städmani ett tag! Så jag undrar vad som hände egentligen? Tänk om råttfällor fungerade lika bra för dammråttorna som ful-råttorna!
Dopfotona har också kommit nu, bjussar lite på dom i slutet av inlägget! Duktiga Ewa Salmi www.ewasalmifotograf.se har tagit fotona! Jag rekomenderar henne varmt! Ni kan även hitta lite foton av Venla på hennes hemsida under rubriken högtider!
Jag spekulerar mycket i om jag och Markus skulle kunna få möjlighet att hälsa på neonatalintensiven i Uppsala, jag vågar inte fråga, kanske blir dumförklarad (hur kunde jag tro att det var möjligt liksom)! Samtidigt som det kanske är en jättebra ide? Att ta med en hög med hopp till de föräldrarna som ligger med sina små nu, och jag MÅSTE få bearbeta vidare och se en så liten igen, jag kommer liksom ingen vart, jag har fastnat på det där MÅSTE! I mina ögon så är det en bra ide för alla inblandade!
Vissa kvällar mår jag så dåligt så dåligt, allt är svart och jag vill helst av allt bara glömma de månader som vi tillbringade på neonatalen, framförallt första veckorna. Lite får jag nog skylla mig själv, jag har inte tagit emot hjälpen som jag fått, och jag är nog för feg att söka upp den själv. Har ju ingenting att säga, jag måste bli utfrågad om allt, så har jag alltid fungerat, har många gånger svårt att öppna mig, och när jag väl gör det så känner jag ett starkt förtroende, det händer inte varje dag!
Imorgon är en stor dag! Vi får besök från Finland, Markus kusinbarn och tjej kommer hit, Ari och Riikka. När vi var i Finland i påskas så träffade vi Riikka för första gången, och det sa bara..... klick!! Naturtjejen som älskar djur, håller just nu på att utbilda sig till mitt drömyrke och älskar kärleken! Ja, ett par mail fram och tillbaka, och om några timmar sitter de på färjan, tjohooo!! En toppenstart på Markus semester som började idag!
Katter!!!!!!!!!!! Jag har alltid älskat katter, men när man får plocka kattskit i rabatterna VARJE dag, plantera om uppgrävda blommor titt som tätt och SLÄNGA hammocken som STINKER kattpiss, samt skura bilar från tassmärken, då har jag inte längre problem med att be Markus hämta bössan! Det här är inte okej.. Hammocken är nu på tippen, och vi har köpt en cafegrupp i glas, inte lika skön, men lätt att torka av *fnys*!
Kanske ska jag ta med min lilla vän Tassu till någon grannes tomt när han har bajstid, sätta han i deras hammock! Då jäklar skulle det allt bli polisanmälningar! Bitter? JA! Mest för hammocken, min sköna hammock, men det fanns inga hopp kvar om den stinkande historien! I övrigt är jag katternas vän, gosiga tussar, men inte just de här katterna!
Dopflicka innan ceremonin!
Mor och dotter i fina prematursmycken!
Världens bästa gudmor pyntar björkportalen!
Såklart att Tassu var med på den stora dagen, skötte sig gjorde han också =)
Sen måste jag ju såklart bjussa på den nya dressen som hon fick av vänner i doppresent =)
Sötskruttan!
Sådär ja, hoppas ni fick en underhållande stund! Själv ska jag krypa ner och värma upp mig under Markus täcke nu, är ju kall som is om benen, tror bestämt att cirkulationen sagt upp sig, inte konstigt att de värker! Godnatt =)
Nu var det jätte länge sen jag bloggade känns det som, tiden räcker inte till, familjen och jobbet är så mycket viktigare, för att inte tala om ovärderliga vänner!
Men inatt vill jag blogga, för att jag känner att JAG vill!
Det har varit både midsommar och mycket annat som hänt på sistånde, för 8 månader sedan trodde jag inte att jag skulle ha en så här vacker midsommartjej hos mig idag! Bara tanken på det fäller många tårar, men hon var verkligen bedårande på midsommar!
Jag vet inte hur mycket man kan tjata ut att man älskar sina barn? Förmodligen går det, men jag är fortfarande lika imponerad över den mäktiga känslan som inte går att göra någonting åt, blind av kärleken! Hon är en del av mig och en lika stor del av den man som finns i mitt liv <3
Dock så är jag inte helt i form sen förlossningen, och idag är det på pricken 8 månader sedan hon tittade ut, bara 2 timmar kvar! Älskade unge!
Jag är lite förändrad, latmasken har tagit mig, så fort jag har en massa måsten, såsom städning och sånt så kommer jag på mig gripas av ångest och känner mig jätte ledsen.. Varför? Vad händer, jag springer gärna 1 mil om dagen, hanterar tvätt och disk, men just trasa, dammsugare och mopp, BLÄ!!!! Innan graviditeten så älskade jag att städa, hade nog lite städmani ett tag! Så jag undrar vad som hände egentligen? Tänk om råttfällor fungerade lika bra för dammråttorna som ful-råttorna!
Dopfotona har också kommit nu, bjussar lite på dom i slutet av inlägget! Duktiga Ewa Salmi www.ewasalmifotograf.se har tagit fotona! Jag rekomenderar henne varmt! Ni kan även hitta lite foton av Venla på hennes hemsida under rubriken högtider!
Jag spekulerar mycket i om jag och Markus skulle kunna få möjlighet att hälsa på neonatalintensiven i Uppsala, jag vågar inte fråga, kanske blir dumförklarad (hur kunde jag tro att det var möjligt liksom)! Samtidigt som det kanske är en jättebra ide? Att ta med en hög med hopp till de föräldrarna som ligger med sina små nu, och jag MÅSTE få bearbeta vidare och se en så liten igen, jag kommer liksom ingen vart, jag har fastnat på det där MÅSTE! I mina ögon så är det en bra ide för alla inblandade!
Vissa kvällar mår jag så dåligt så dåligt, allt är svart och jag vill helst av allt bara glömma de månader som vi tillbringade på neonatalen, framförallt första veckorna. Lite får jag nog skylla mig själv, jag har inte tagit emot hjälpen som jag fått, och jag är nog för feg att söka upp den själv. Har ju ingenting att säga, jag måste bli utfrågad om allt, så har jag alltid fungerat, har många gånger svårt att öppna mig, och när jag väl gör det så känner jag ett starkt förtroende, det händer inte varje dag!
Imorgon är en stor dag! Vi får besök från Finland, Markus kusinbarn och tjej kommer hit, Ari och Riikka. När vi var i Finland i påskas så träffade vi Riikka för första gången, och det sa bara..... klick!! Naturtjejen som älskar djur, håller just nu på att utbilda sig till mitt drömyrke och älskar kärleken! Ja, ett par mail fram och tillbaka, och om några timmar sitter de på färjan, tjohooo!! En toppenstart på Markus semester som började idag!
Katter!!!!!!!!!!! Jag har alltid älskat katter, men när man får plocka kattskit i rabatterna VARJE dag, plantera om uppgrävda blommor titt som tätt och SLÄNGA hammocken som STINKER kattpiss, samt skura bilar från tassmärken, då har jag inte längre problem med att be Markus hämta bössan! Det här är inte okej.. Hammocken är nu på tippen, och vi har köpt en cafegrupp i glas, inte lika skön, men lätt att torka av *fnys*!
Kanske ska jag ta med min lilla vän Tassu till någon grannes tomt när han har bajstid, sätta han i deras hammock! Då jäklar skulle det allt bli polisanmälningar! Bitter? JA! Mest för hammocken, min sköna hammock, men det fanns inga hopp kvar om den stinkande historien! I övrigt är jag katternas vän, gosiga tussar, men inte just de här katterna!
Dopflicka innan ceremonin!
Mor och dotter i fina prematursmycken!
Världens bästa gudmor pyntar björkportalen!
Såklart att Tassu var med på den stora dagen, skötte sig gjorde han också =)
Sen måste jag ju såklart bjussa på den nya dressen som hon fick av vänner i doppresent =)
Sötskruttan!
Sådär ja, hoppas ni fick en underhållande stund! Själv ska jag krypa ner och värma upp mig under Markus täcke nu, är ju kall som is om benen, tror bestämt att cirkulationen sagt upp sig, inte konstigt att de värker! Godnatt =)
Bilbingo och spökerier och busig hund!
Nu har bilbingosäsongen börjat för i år, och jag har beslutat mig för att "komma ut ur garderoben" =0) Varför är alla aktiviteter så uppdelade på åldrar, kurragömma är för småbarn, att dansa ska höra ungdomen till och bingo är för pensionärer! Hua! Jag gillar både kurragömma, dans och bilbingo! Och ikväll smäller det, förra veckan vann jag och min inställning är densamma inför kvällen =) Det är ett skönt avbrott från vardagen, sitta i bilen, mula in onyttigheter (fast det inte är lördag) och gärna höra regnsmatter på biltaket och ha en god vän, syster eller förälder med sig! Helmysigt!
Vi har haft besök idag jag och Venla! Först kom ett helt gäng från äldreomsorgen förbi och titade på våran bedårande hund, frågade om de fick passera staketgränsen, och varför inte? De är underbara dessa fantasifulla damerna och farbröderna, och Tassu gjorde verkligen deras dag, sött!!! Sen kom Marie och Nathalie över på en fika och pratstund, tjejerna avlöste varandra när det gäller tupplurerna, så inte alltför mycket lek blev det, men några leenden och fraser hann de byta! Hade kämpat ett par timmar med att få Venla sova middag, hon brukar ta sin lur vid 10, och när dom kom klockan 12 så var hon vaken än, skrek och grinade då jag försökte natta henne, men icke!!! Tillslut somnade hon sittandes i stolen.... in i det sista!
Nathalie roade sig med att leka med hunden så länge, vilket är bra för både henne och Tassu, Tassu behöver vänja sig vid barn, och han var så snäll mot Nathalie. De var på golvet och delade broderligt på hennes kaka <3
Igår var vi och gjorde allergitest på Venla hurvida hon tål mjölk eller inte, jag trodde ju faktiskt att hon tålde mjölk och att vi helt i onödan gett henne specialkost! Men så fel jag hade! Redan efter 3 minuter var testet ett solklart positiv! Hon är allergisk, men chanserna är goda att det växer bort inom 3 år, ju tidigare de får det dessto "bättre"..
I och med smakportionerna har hon rusat iväg i vikt och hon vägde igår 5245, stora tjejen =) Så nu har dietisten sagt åt oss att helt sluta med ersättning dagtid och ge henne mat från 6 månader, dvs kött! Idag blev det premiärportionen, köttfärssås och spagetti, hon tyckte om det =) Jag ska läsa på lite, sen tänker jag göra kötträtterna själv!!
Dags att väcka snorpan snart så hon kan sova ikväll =) Kram till er!
Mitt liv, min dag!
Det har hänt en del senaste veckan! Det viktigaste av allt är förstås att både jag och Markus har "upptäckt" hur viktig familjen är. Och hur noga vi än har varit förut med att hålla fint här hemma så är det inte hälften så viktigt som familjen är! Vi svinar inte runt för det, men vi har tid för varandra, och jag har märkt en tydlig skillnad, en skillnad jag gärna hade sett för 6 år sen, men bättre sent än aldrig!
Förra lördagen tog vi en heldag, jag, Markus och Venla! Vi åkte till fjärran höjder badet och plaskade loss i "babysim-poolen"! Sen gick vi ut och åt och upptäckte en del av Ockelbo , för att sist men inte minst fira gudmor Madde på 25-årsdagen! Ja, Maddes söta Janne-granne kom förbi också och umgicks med oss, kvalitetstid säger jag!
Vad Venla tyckte om att bada? Jo, hon fullkomligt älskade det, vilket är bra, för jag älskar också att bada! Hon är inte alls rädd för att få vatten i ansiktet eller ögonen, hon är fantastiskt duktig! Det är våran tjej det =)
Veckan har passerat med fart, ja, den har gått alldeles för fort! Och nu är det fredag! Idag har jag jobbat heldag, skönt att få komma ifrån vardagen och sakna familjen lite, man blir väldigt tajta när den ena bara går hemma, så att få jobba ett par dagar i veckan gör mig gott!
Jag kom hem för drygt 1 timme sen och har sedan dess gosat och lekt med Venla och Tassu, nattat Venla, och nu sitter jag på våran fina altan och tar en cider, däremellan springer jag fram och tillbaka till ugnen där pommesfriten tillagas, samtidigt grillar Markus fläskytterfile, en riktig mysfredag, och i flera veckor har jag längtat efter den här cidern =)
Mitt under grillningen tittade Martin förbi, en vän till oss, så nu är vi 3 vuxna runt bordet!
Igår hade jag en tänkardag....... igen! Tiden på neo kommer förbi och påminner mig lite då och då, oron, saknaden, avsaknaden, ångesten, glädjen.. Känslorna är som en enda blandad komplott, på gott och ont! Markus körde förbi sjukhuset häromdagen med mig brevid, jag kunde inte ens titta upp för jag visste hur dagen skulle sluta då, troligast i ångest.. Men det gick bra, jag grävde ner huvudet mellan benen och låtsades att vi var någon annanstans =) Men att jag vet med mig att jag reagerar så pass starkt tycker jag är konstigt, och det som är mest förvirrande är att neonatalen var en plats som fick mig att känna mig varm och trygg, men idag vill jag helst inte veta av den, fast jag saknar alla hjältar där, och vi kommer definitivt hälsa på när skruttan passerat året och lämna en "neotavla", en sådan jag sett att så många andra givit, och som jag själv har tittat länge och ofta på, tavlor som ger andra föräldrar tro, hopp och kärlek!
Häromdagen fick jag för mig att fira, och det gjorde jag! Jag och Venla! Vi firade henne, att hon är en stor och frisk människa, och att hon är den solskenstjej som hon är! Hon är oersättlig och mitt liv skulle rasa samman om någonting skulle hända henne! Så den här "hjärtutredningen" får gärna nå sitt slut snart!
Sommaren har hängt i luften länge nu, mång dagar, eller är det veckor nu? Tappar kollen, vet bara att juni snart nått sin mittpunkt och att kvällarn snart kommer att bli mörka och mysiga.. Men det gör ingenting, för sålänge man har en familj så har man solsken!
Jag längtar otroligt mycket efter julafton, jag vet att jag är ute lite väl tidigt, och att många säkert ser julen som väldigt avlägsen och trist! Men våran förra jul blev inte som planerad, vi skulle haft en underbar jul med familjerna och jag skulle vara tjockis! Om möjligt så blev julen ännu bättre, vi var helt plötsligt en egen liten familj, men för oss blev julen avlägsen, bortglömd och totalt oviktig, inte ens en gnutta ångest över att det var jul i alla hem utanför våra sjukhusfönster! Det enda slag i ansiktet som jag fick var att det "trots allt" inte var en så bra ide att ta med Venla till Karlholm över dagen! Fast det var heller aldrig nåt att fundera över, läkaren sa sitt ord, vi gjorde som vi ville, men självklart är läkarens ord tryggare att luta sig mot än våra "viljor"..
Men bannemig, den här julen ska bli så julig som det bara går, min drömjul har alltid varit "en dotter vid granen och paketen"... Julklänning, spänning, julgran osv... Allt blir annorlunda nu, men bara till det bättre!
Krogen..... Mitt enda egentliga intresse utöver nära vänner och familj har varit krogen. Idag ser det annorlunda ut, krogen känns skittråkig!!! Jag har varit "ut" en gång sen Venla föddes, och det var verkligen jättetråkigt, som jag gissat redan innan! Ses hellre med vännerna här hemma, på puben eller på en rolig Xning! Men krogen, nej!! Jag som röjde järnet förut på dansgolvet, men det är bra, jag har gjort mitt nu, och jag är nöjd här! Jag är en ung mamma, man säger ofta "lev livet innan du skaffar familj", men för mig ÄR livet att forma min egen familj, och jag är så otroligt lycklig!! Aldrig någonsin sitter jag hemma en lördagskväll och känner mig ledsen över att "alla" vännerna är ute på krogen och har kul, för jag vet att jag har mycket roligare, och framförallt att jag lär må tusen gånger bättre imorgon bitti ;) Ja e int' bitter!
Såhär hittar vi ofta Venla på morgonen, på tvären, men ändå lycklig =)
Venlas dophylla! Ängeln med bibeln fick jag ärva från min farmor, nu
ska den skydda Venla!
Venla på fjärran höjder!
Fina hjärtat!
Venla i badstolen, den må se stor ut, men hon satt fint som en prinsessa!
Lite kort i rocken bara!
<3
Prinsen var också med på kvällens grillmys!
Venla genom myggnätet!
Såhär tittar hon på mig länge när jag sjunger för henne, hon ser rakt
igenom och är så klok!
Min snygga man <3
Hannas snygga man =)
Jag hade inte väntat mig finbesök och strosade runt i min overall när
Martin kom =)
Nu mina vänner håller myggjäklarna på att äta upp mig, jag ger upp! Filmtime =)
Kram alla fina läsare <3
Förra lördagen tog vi en heldag, jag, Markus och Venla! Vi åkte till fjärran höjder badet och plaskade loss i "babysim-poolen"! Sen gick vi ut och åt och upptäckte en del av Ockelbo , för att sist men inte minst fira gudmor Madde på 25-årsdagen! Ja, Maddes söta Janne-granne kom förbi också och umgicks med oss, kvalitetstid säger jag!
Vad Venla tyckte om att bada? Jo, hon fullkomligt älskade det, vilket är bra, för jag älskar också att bada! Hon är inte alls rädd för att få vatten i ansiktet eller ögonen, hon är fantastiskt duktig! Det är våran tjej det =)
Veckan har passerat med fart, ja, den har gått alldeles för fort! Och nu är det fredag! Idag har jag jobbat heldag, skönt att få komma ifrån vardagen och sakna familjen lite, man blir väldigt tajta när den ena bara går hemma, så att få jobba ett par dagar i veckan gör mig gott!
Jag kom hem för drygt 1 timme sen och har sedan dess gosat och lekt med Venla och Tassu, nattat Venla, och nu sitter jag på våran fina altan och tar en cider, däremellan springer jag fram och tillbaka till ugnen där pommesfriten tillagas, samtidigt grillar Markus fläskytterfile, en riktig mysfredag, och i flera veckor har jag längtat efter den här cidern =)
Mitt under grillningen tittade Martin förbi, en vän till oss, så nu är vi 3 vuxna runt bordet!
Igår hade jag en tänkardag....... igen! Tiden på neo kommer förbi och påminner mig lite då och då, oron, saknaden, avsaknaden, ångesten, glädjen.. Känslorna är som en enda blandad komplott, på gott och ont! Markus körde förbi sjukhuset häromdagen med mig brevid, jag kunde inte ens titta upp för jag visste hur dagen skulle sluta då, troligast i ångest.. Men det gick bra, jag grävde ner huvudet mellan benen och låtsades att vi var någon annanstans =) Men att jag vet med mig att jag reagerar så pass starkt tycker jag är konstigt, och det som är mest förvirrande är att neonatalen var en plats som fick mig att känna mig varm och trygg, men idag vill jag helst inte veta av den, fast jag saknar alla hjältar där, och vi kommer definitivt hälsa på när skruttan passerat året och lämna en "neotavla", en sådan jag sett att så många andra givit, och som jag själv har tittat länge och ofta på, tavlor som ger andra föräldrar tro, hopp och kärlek!
Häromdagen fick jag för mig att fira, och det gjorde jag! Jag och Venla! Vi firade henne, att hon är en stor och frisk människa, och att hon är den solskenstjej som hon är! Hon är oersättlig och mitt liv skulle rasa samman om någonting skulle hända henne! Så den här "hjärtutredningen" får gärna nå sitt slut snart!
Sommaren har hängt i luften länge nu, mång dagar, eller är det veckor nu? Tappar kollen, vet bara att juni snart nått sin mittpunkt och att kvällarn snart kommer att bli mörka och mysiga.. Men det gör ingenting, för sålänge man har en familj så har man solsken!
Jag längtar otroligt mycket efter julafton, jag vet att jag är ute lite väl tidigt, och att många säkert ser julen som väldigt avlägsen och trist! Men våran förra jul blev inte som planerad, vi skulle haft en underbar jul med familjerna och jag skulle vara tjockis! Om möjligt så blev julen ännu bättre, vi var helt plötsligt en egen liten familj, men för oss blev julen avlägsen, bortglömd och totalt oviktig, inte ens en gnutta ångest över att det var jul i alla hem utanför våra sjukhusfönster! Det enda slag i ansiktet som jag fick var att det "trots allt" inte var en så bra ide att ta med Venla till Karlholm över dagen! Fast det var heller aldrig nåt att fundera över, läkaren sa sitt ord, vi gjorde som vi ville, men självklart är läkarens ord tryggare att luta sig mot än våra "viljor"..
Men bannemig, den här julen ska bli så julig som det bara går, min drömjul har alltid varit "en dotter vid granen och paketen"... Julklänning, spänning, julgran osv... Allt blir annorlunda nu, men bara till det bättre!
Krogen..... Mitt enda egentliga intresse utöver nära vänner och familj har varit krogen. Idag ser det annorlunda ut, krogen känns skittråkig!!! Jag har varit "ut" en gång sen Venla föddes, och det var verkligen jättetråkigt, som jag gissat redan innan! Ses hellre med vännerna här hemma, på puben eller på en rolig Xning! Men krogen, nej!! Jag som röjde järnet förut på dansgolvet, men det är bra, jag har gjort mitt nu, och jag är nöjd här! Jag är en ung mamma, man säger ofta "lev livet innan du skaffar familj", men för mig ÄR livet att forma min egen familj, och jag är så otroligt lycklig!! Aldrig någonsin sitter jag hemma en lördagskväll och känner mig ledsen över att "alla" vännerna är ute på krogen och har kul, för jag vet att jag har mycket roligare, och framförallt att jag lär må tusen gånger bättre imorgon bitti ;) Ja e int' bitter!
Såhär hittar vi ofta Venla på morgonen, på tvären, men ändå lycklig =)
Venlas dophylla! Ängeln med bibeln fick jag ärva från min farmor, nu
ska den skydda Venla!
Venla på fjärran höjder!
Fina hjärtat!
Venla i badstolen, den må se stor ut, men hon satt fint som en prinsessa!
Lite kort i rocken bara!
<3
Prinsen var också med på kvällens grillmys!
Venla genom myggnätet!
Såhär tittar hon på mig länge när jag sjunger för henne, hon ser rakt
igenom och är så klok!
Min snygga man <3
Hannas snygga man =)
Jag hade inte väntat mig finbesök och strosade runt i min overall när
Martin kom =)
Nu mina vänner håller myggjäklarna på att äta upp mig, jag ger upp! Filmtime =)
Kram alla fina läsare <3
Venla Aune Kristina <3
Så var den stora dagen över, Venlas dopdag! Alla veckors förberedelser och planeringar var på bara några timmar över.. Men tydligen kände jag den här gången att skruttan skulle firas stort, det skulle bli perfekt, för att hon finns och är min dotter!
Och perfekt blev det, iallafall för oss, enkelheten över hela arrangemanget, alla gästerna som är enkla att ta, som infinner sig i att vi är "vi".. Jag var väldigt nervös över arrangemanget, vad folk skulle tycka och tro, för att dagarna innan den stora dagen kändes allt kattskit! Men det redde ut sig till en otroligt fin och minnesvärd dag! Våra familjer och vänner som hjälpte oss och gjorde dagen möjlig, ni är fantastiska!
Det var inte bara Venlas dopdag i lördags, utan hon blev även 7 hela månader, 7 månader som passerat lite för fort! Fånga ögonblicket säger man, det är jag bra på vissa dagar, andra dagar passerar innan man ens hunnit dra borsten i håret... Och det var heller inte bara dopdag och 7-månadersdagen som gjorde dagen stor. Utan jag och Markus firade stort över att det var prick 1 år sedan stickan visade plus, vi fick veta om den lilla fantastiska pricken i magen, som vi har längtat och väntat på den dagen, så givetvis var det värt att firas stort! Och hela dagen fick våran lilla "prick" stå i centrum, precis som det ska vara!
Dagen innan "den stora dagen" så kom Venlas gudmor till mig på förmiddagen, Venla var hos farmor och farfar med Tassu, och jag och Madde gick både härsan och tvärsan, över stock och över sten för att plocka blommor och syrener i massor, även en björkportal knåpade vi ihop och pyntade med vackra ballonger! Behöver jag säga att vi var täckta av myggbett från topp till tå innan dagen var slut? Madde hade även dagarna innan lagt hela sin själ i blomsterarrangemanget medans karlarna reste det stora partytältet!
Varken jag eller Markus är superkristna, men heller inte antikrist (kan man säga så?), så givetvis skulle Venla få döpas till den kristna tron, så får hon välja själv sen när hon blir äldre! Det som också var skönt var att få döpa henne på vårat vis, i våran egna trädgård där allting kändes tryggt och fint och prästen var så mänsklig som det bara går att vara!
Jag skrev tidigare om att Madde hade tävlat för Venla där priset var en fotosession med en fotograf! Så vi utnyttjade vinsten på denna fina lördagsförmiddag, i närmare 2½ timmen fotades vi och Venla, gudmor, far- och morföräldrar, generationsfoton, dopdetaljer, och såklart älskade Tassu! Så jag slapp själv springa runt i trädgården som en rassi! Dock får både jag och ni vänta snällt på bilder från dopet eftersom det tar några veckor! =)
Vi hade såklart musikunderhållning under ceremonin också, och det var min goda vän Malin som sjöng, samt min musiklärare som jag hade på lågstadiet som spelade, och utan musiken hade ingenting blivit så bra som det faktiskt blev! Låtarna vi valde var psalmerna: "I denna ljuva sommartid" och "Tryggare kan ingen vara". Låtarna som Malin sjöng blev såklart "Handens fem fingrar" av världens bästa Lisa Nilsson och "Älskade barn" av (för mig okänd)! Men dessa låtar vet jag berörde mig och många fler under ceremonin! Otroligt <3
Vi hade även en gästbok som gudmodern fick äran att sköta om, däri fick alla gästerna skriva en rad eller två samt bli fotade familjevis så vi kan sätta in fotona i boken sen ihop med texten!
Kvällen innan dopet så sa både jag och Markus i munnen på varandra "ALDRIG MER"... Men igår så var vi väldigt överens om att ifall vi någonsin får glädjen att utöka familjen så firar vi gärna dopdagen på samma vis, fantastiskt!
Sen så fick hon många fina presenter också, hon är omtyckt som någon så fint sa, och ja, det är inte så konstigt, lilla solstrålen våran!
Jag bjuder på lite gåvobilder under tiden vi väntar in dopfotona!
En liten inblick av fikabordet!
En liten del av presentbordet tills vi insåg att vi misstagit oss och fick hämta ett större bord!
En väldigt annorlunda och fin present, bild nedan:
En otroligt fin omtanke av Markus moster Heidi!
Jag vet inte om ni ser vad som står? Gudmor Madde gav iallafall Venla "livets träd", hon fick efter massa letande tillslut tag på trädet "barnäpple" som ska planteras här under sommaren, jättefint, Tack! Även pengar bidrog hon med till Venla-kontot!
Och av oss fick hon lilla Venla-dockan!
En väldigt annorlunda med jättefin doptavla med alla Venlas födelseuppgifter!
Tavelram till prinsessan!
Ett fint fotoalbum kom från gudmor och faster Katariina i Finland, med kom också en bricka med alla födelseuppgifter ingraverade!
Riktigt rejäla bokstäver att pynta rumsväggen med, måste bara tapetsera om först så att dom syns ;) Skämt åtsido!
Ett till fint fotoalbum!
En jättefin filt från "klippan" med muminmotiv, orättvist tyckte jag som alltid har velat ha en sådan!
Suveränt, nu får lillan också följa med oss i sommar =)
Så härliga kläder =)
En jättefin spegel!
En babypool med babygym, jättebra!
Och en pool med skuggtak, suveränt, nu kan jag också bada med bus =)
En jättefin speldosa med fotoram <3
Ett fint halssmycke!
Första riktiga besticken =)
En bra badstol från swimpy, den ska invigas i helgen då hela familjen Ryyti åker till fjärran höjder badet =)
Ett sött smyckesskrin med speldosa!
Sparbössa!
En tröja från "lundmyr of sweden"
Och brallor från "lundmyr of sweden"!
En halsbandsberlock med plats för foto!
Ett guldhjärta med kedja!
Smyckesskrin!
Strumpor till minifossingarna =)
På det så fick hon pengar, nallar och fina teckningar! Tack alla som kom och gjorde dagen till ett fint minne <3
Och perfekt blev det, iallafall för oss, enkelheten över hela arrangemanget, alla gästerna som är enkla att ta, som infinner sig i att vi är "vi".. Jag var väldigt nervös över arrangemanget, vad folk skulle tycka och tro, för att dagarna innan den stora dagen kändes allt kattskit! Men det redde ut sig till en otroligt fin och minnesvärd dag! Våra familjer och vänner som hjälpte oss och gjorde dagen möjlig, ni är fantastiska!
Det var inte bara Venlas dopdag i lördags, utan hon blev även 7 hela månader, 7 månader som passerat lite för fort! Fånga ögonblicket säger man, det är jag bra på vissa dagar, andra dagar passerar innan man ens hunnit dra borsten i håret... Och det var heller inte bara dopdag och 7-månadersdagen som gjorde dagen stor. Utan jag och Markus firade stort över att det var prick 1 år sedan stickan visade plus, vi fick veta om den lilla fantastiska pricken i magen, som vi har längtat och väntat på den dagen, så givetvis var det värt att firas stort! Och hela dagen fick våran lilla "prick" stå i centrum, precis som det ska vara!
Dagen innan "den stora dagen" så kom Venlas gudmor till mig på förmiddagen, Venla var hos farmor och farfar med Tassu, och jag och Madde gick både härsan och tvärsan, över stock och över sten för att plocka blommor och syrener i massor, även en björkportal knåpade vi ihop och pyntade med vackra ballonger! Behöver jag säga att vi var täckta av myggbett från topp till tå innan dagen var slut? Madde hade även dagarna innan lagt hela sin själ i blomsterarrangemanget medans karlarna reste det stora partytältet!
Varken jag eller Markus är superkristna, men heller inte antikrist (kan man säga så?), så givetvis skulle Venla få döpas till den kristna tron, så får hon välja själv sen när hon blir äldre! Det som också var skönt var att få döpa henne på vårat vis, i våran egna trädgård där allting kändes tryggt och fint och prästen var så mänsklig som det bara går att vara!
Jag skrev tidigare om att Madde hade tävlat för Venla där priset var en fotosession med en fotograf! Så vi utnyttjade vinsten på denna fina lördagsförmiddag, i närmare 2½ timmen fotades vi och Venla, gudmor, far- och morföräldrar, generationsfoton, dopdetaljer, och såklart älskade Tassu! Så jag slapp själv springa runt i trädgården som en rassi! Dock får både jag och ni vänta snällt på bilder från dopet eftersom det tar några veckor! =)
Vi hade såklart musikunderhållning under ceremonin också, och det var min goda vän Malin som sjöng, samt min musiklärare som jag hade på lågstadiet som spelade, och utan musiken hade ingenting blivit så bra som det faktiskt blev! Låtarna vi valde var psalmerna: "I denna ljuva sommartid" och "Tryggare kan ingen vara". Låtarna som Malin sjöng blev såklart "Handens fem fingrar" av världens bästa Lisa Nilsson och "Älskade barn" av (för mig okänd)! Men dessa låtar vet jag berörde mig och många fler under ceremonin! Otroligt <3
Vi hade även en gästbok som gudmodern fick äran att sköta om, däri fick alla gästerna skriva en rad eller två samt bli fotade familjevis så vi kan sätta in fotona i boken sen ihop med texten!
Kvällen innan dopet så sa både jag och Markus i munnen på varandra "ALDRIG MER"... Men igår så var vi väldigt överens om att ifall vi någonsin får glädjen att utöka familjen så firar vi gärna dopdagen på samma vis, fantastiskt!
Sen så fick hon många fina presenter också, hon är omtyckt som någon så fint sa, och ja, det är inte så konstigt, lilla solstrålen våran!
Jag bjuder på lite gåvobilder under tiden vi väntar in dopfotona!
En liten inblick av fikabordet!
En liten del av presentbordet tills vi insåg att vi misstagit oss och fick hämta ett större bord!
En väldigt annorlunda och fin present, bild nedan:
En otroligt fin omtanke av Markus moster Heidi!
Jag vet inte om ni ser vad som står? Gudmor Madde gav iallafall Venla "livets träd", hon fick efter massa letande tillslut tag på trädet "barnäpple" som ska planteras här under sommaren, jättefint, Tack! Även pengar bidrog hon med till Venla-kontot!
Och av oss fick hon lilla Venla-dockan!
En väldigt annorlunda med jättefin doptavla med alla Venlas födelseuppgifter!
Tavelram till prinsessan!
Ett fint fotoalbum kom från gudmor och faster Katariina i Finland, med kom också en bricka med alla födelseuppgifter ingraverade!
Riktigt rejäla bokstäver att pynta rumsväggen med, måste bara tapetsera om först så att dom syns ;) Skämt åtsido!
Ett till fint fotoalbum!
En jättefin filt från "klippan" med muminmotiv, orättvist tyckte jag som alltid har velat ha en sådan!
Suveränt, nu får lillan också följa med oss i sommar =)
Så härliga kläder =)
En jättefin spegel!
En babypool med babygym, jättebra!
Och en pool med skuggtak, suveränt, nu kan jag också bada med bus =)
En jättefin speldosa med fotoram <3
Ett fint halssmycke!
Första riktiga besticken =)
En bra badstol från swimpy, den ska invigas i helgen då hela familjen Ryyti åker till fjärran höjder badet =)
Ett sött smyckesskrin med speldosa!
Sparbössa!
En tröja från "lundmyr of sweden"
Och brallor från "lundmyr of sweden"!
En halsbandsberlock med plats för foto!
Ett guldhjärta med kedja!
Smyckesskrin!
Strumpor till minifossingarna =)
På det så fick hon pengar, nallar och fina teckningar! Tack alla som kom och gjorde dagen till ett fint minne <3
Hög på smärtstillande!
Jag har använt mina smärtstillande för ledvärken väldigt sparsamt, i 3 dagar nu har jag klarat mig helt utan, men imorse vaknade jag med en värk som är obeskrivbar, och att ha det såhär livet ut är för mig uteslutet!
Jag var tvungen att ta en tablett, sen en till, vänta några timmar....... och slutligen en tredje, och nu, nu tar huvudet över, jag är hög, precis som dessa tabletter ska fungera, lugnande för lederna och hela skallen! Det är skönt, men jag skakar som ett asplöv, och jag känner mig minst sagt olämplig att ta hand om Venla, så hennes farmor äe påväg!
Jag ringde till neurofysmottagningen och skyndade på, en hel månad tidigare får jag komma, så den 8e juni får jag förhoppningsvis veta någonting! Jag ringde först återbud till jobbet i eftermiddag, men tillslut verkade tabletten och Markus erbjöd mig skjuts 4,5 mil enkel resa för att sen hämta mig ikväll, vilken man <3 Att jobba känns viktigt för mig, och att försöka ge mig ut i trafiken är uteslutet! Som att köra rattfull! Men en kille ska jag nog kunna leka med och hjälpa, tablettens lugnande verkan ska nog ge med sig något innan klockan 16 dessutom..
Ja, nu är det bara 2 dagar kvar till dopet, min fina vän och Venlas gudmor Madde har varit här på förmiddagen och planerat med blomsterarrangemanget, trädgårdsmästare som hon är =) Tur att man har en sån vän <3 Så imorgon ska vi bege oss till skogs och snygga till trädgården, tältresning sker idag med hjälp av 6 man, tur att jag är på jobbet så jag slipper alla svordomar ;) Det kommer att bli en fantastisk dag!
Hej hej!
Prematurdockan!
Igår kom Venlas prematurdocka på posten! Ett stort tack till underbaraste Emmy som gjorde leveransen möjlig innan dopet, så att alla nära och kära får titta.. Fortfarande är det ingen som förstår hur liten hon var, och det är först nu jag har börjat inse att det har varit tufft. Verkligheten är ikapp mig och jag grät hejdlöst när jag plockade upp dockan och omfamnade den! Att försöka minnas är för mig en omöjlighet! Det är som en saga, och som vanligt så slutade den lyckligt <3
Venla 892 gram VS Venla 4900 gram! Mamma ger MVG till sin solstråle!
Ja, vad ska jag säga? Hon ÄR ett underbarn, tycks överleva allt! Det ska bli skönt att få visa upp den minsta Venla för de närmsta på dopet, att dom får se hur liten hon faktiskt var, dom får känna och hålla och kanske förstå mig bättre! Markus har gått vidare för längesen, men jag har mina dagar då verkligheten når mig! Jag trodde aldrig att mitt liv skulle bli såhär bra, jag har i princip ingenting att klaga på!
Kram till er!
Venla 892 gram VS Venla 4900 gram! Mamma ger MVG till sin solstråle!
Ja, vad ska jag säga? Hon ÄR ett underbarn, tycks överleva allt! Det ska bli skönt att få visa upp den minsta Venla för de närmsta på dopet, att dom får se hur liten hon faktiskt var, dom får känna och hålla och kanske förstå mig bättre! Markus har gått vidare för längesen, men jag har mina dagar då verkligheten når mig! Jag trodde aldrig att mitt liv skulle bli såhär bra, jag har i princip ingenting att klaga på!
Kram till er!
