Klagomuren!
Tjugo minuter innan Markus åkte så började apparaten att pipa ännu mer, som om det inte var nog! Då skenade pulsen iväg upp till 208.. Konstigt det där, man försöker vilt att "rädda livet" på sitt barn som mår hur bra som helst! Nej, saturationsmätare är inget för oss! Vi ringde iallafall till barnkliniken som sa att vi skulle byta ut probern IGEN! Tur, och tack kliniken för att vi fick en extra med oss hem! Så slapp vi åka in en gång till idag. Vilken otur vi har haft, men nu är siffrorna fina igen! Kanske liite för hög puls emellanåt, men inget att stirra sig blind på tyckte dom!
Venla hon sover i sin säng, och jag har försökt att äta, nåt är galet, för jag kan inte äta längre. Min passion för mat har försvunnit, jag som brukar ÄLSKA mat!!!
Men imorse kvälvde jag mellan gröttuggorna tills allt till slut kom upp! Myysigt! Nu sitter jag och sakta men säkert tuggar i mig pannkakan på tallriken.. Varför blir det så? Magen känns liksom ihopknuten.. Hur det är att ha ångest och vara deprimerad vet jag mycket väl.. Men det här är någonting annat, uppstressad och mer eller mindre panik pga.... Ja, troligen ovissheten, så det är nog inte så konstigt, inte ett dugg föressten! Börjar även få panik över att jag just insåg att nässprayen är slut, jag dör väl på kuppen, somnar och får ingen luft!
Tänk vad den här bloggen har kommit att betyda mycket, trots mycket bla bla bla, JAG får ut mycket av den, även om jag tycker synd om er läsare som frivilligt tar emot bla bla bla, så mår jag oftast mycket bättre efter att ha fått tömma huvudet. Kanske inte just idag, men alltid annars!
Hej hej!!
Tryggare kan ingen vara <3 Min kärlek!
Kära vännen!
Varför är det så jobbbigt för dig? Skriv till mig, jag vill att du ska må bra. Kom hit så får jag pyssla om dig. Och ta skruttan med. Så får jag pussa på henne. <3 Åh, hoppas att allt känns bättre snart och att du får ordning på alla maskiner. Du behöver sova och komma igen. Tänker på dig. Skönt att bloggen fungerar som ventilation. Stooor kram - du vet var jag finns.
det är ju underbart att bloggen fungerar som "medicin" för dig... då fyller den ju en funktion. Du ska se att bara eran virus smitta lägger sig så kommer ni vara som vilken småbarnsförälder som helst, men jag vet oxå att det är grymt jobbigt att se sina barn lida, Alwin va ju inte mer än ett par veckor när vi blev inlagda för samma sak och inte väldans mycket större heller va han, men andvänd bara all den där mammakärleken som finns där inne så kommer ni fixa det här galant :)men glöm inte dig själv på vägen!!! Kram
