Japp, så ser mitt liv ut just nu.. En riktig "poo-machine" har flyttat in till oss.. Trots det så bara myser jag, kan ni förstå? Alla säger: "vänta du bara tills verkliga livet börjat, blöjbyten och sömnlösa nätter", jag har varit Där i 10 veckor snart.. Dessutom med en oro som gnagt och inte på hemmaplan. Nu är jag uppe mest hela nätterna, värmer mat, matar, byter blöja, lite babymassage för magen osv.. Ska hon ha mat 2 så går jag upp 1.45, sen sover jag inte förens 3.15 igen, sen upp klockan 5, så ser dygnen ut! Och jag älskar det, som skräddarsytt!

Men jag blev snuvad på 14 veckor av graviditeten, VARJE DAG funderar jag på hur jag skulle ha mått nu, hur stor skulle jag ha varit, hur NERVÖS skulle jag ha varit. Hade jag fixat skolan bra? Skulle jag varit hemma nu och bara väntat eller skulle jag ha jobbat. Jag vet inte hur en normal graviditet ser ut och känns, skulle hon sparkat mycket nu? Jag hann lixom inte riktigt vara gravid, allt hade precis börjat bli på riktigt så kom hon. Intensiva veckor på neonatalen och allt runtomkring.. Amningen blev jag mer eller mindre också snuvad på, jag ville verkligen amma Venla, men min kropp sa ifrån när det tog så lång tid.

Det positiva med det hela är att allting gått bra, och jag har växt otroligt mycket och fått stor erfarenhet på kuppen. Den största erfarenheten är nog att man inte ska ta någonting förgivet! Vi har fått se Venla utvecklas från ett litet litet knyte till att bli en hel baby! Nu tycker vi hon är jättestor, och det är underbart att få så lång bebistid med henne.. Men som jag sa så tycker jag att hon börjar bli stor nu, ser henne utvecklas massor varje dag. Längre vakna stunder, sökandet med blicken osv.. Ändå skulle hon vara i min mage i 5 veckor till.. Undrar hur stor jag skulle tyckt hon var då?

Dags att sova för fröken Ryyti.. Ännu bättre om den minsta fröken Ryyti också ville sova, hon ligger och stånkar i sin säng =) Men om 1,5 timme ska jag upp och mata henne igen.. 

På återseende <3