Det var varken det ena eller det andra med vår flicka, kanske var det värre? En kraftig lunginflammation blev domen, tårarna brände när vi gick ner på röntgen, och dom forsade när vi gick därifrån! Vi har en liten tjej, och i och med hennes tidiga födsel har hon enormt mycket att bygga upp, framförallt vad gäller immunförsvaret! Jag finner inga ord, men nog är hon en modig tjej som klarar av alla nålar så duktigt.. Nu är hon verkligen verkligen sjuk, och jag skulle göra vad som helst för att kunna "ta över"! Ett sånt här litet barn ska inte behöva kämpa så hårt med andningen!
Hon har syrgas och sond igen, samt dropp! Och på det så får hon inhalera Adrenalin och få penicillin! Tillbaka där vi startade hela karusellen? Nja, inte riktigt. Hon kräks slemkaskader nu och då vilket är bra, om inte annat så kan JAG andas lättare efter varje sväng! Dom har stuckit henne så mycket idag, skruttan är ju så otroligt svårstucken! Så nu är hon blå i sitt lilla huvud! Vi saknar Markus, vi vill att han ska få vara här hos oss och hålla om oss, som en riktig familj, men det finns inte plats för oss båda här, och han är så orolig! Ja, varje ny händelse vi går igenom tillsammans för oss närmre varandra, obeskrivbart!

Nu har jag sett bilden som publceras i tidningen imorgon, både jag och Markus tappade andan, något utstickande, och jag skulle göra vad som helst för att bilden inte skulle gå i tryck! Men en deal är en deal, och denna deal är mellan gubben Gimlin och Markus... Bilden är inte ful, jag känner mer att den är för "familj och vänner", inte för hela stan! Men nu är det gjort, och den är trots allt fin <3

Jag börjar få allt ondare längre ner i halsen nu, sväng 5 sen i december, nu får det väl ändå räcka? Jag vill hem nu, hem till min familj och till min säng, till mitt kök och mitt kylskåp, här är jag som sagt isolerad med två sängar och en toalett, TV och DVD har jag också, och datorn förståss, även om den just nu blir använd mindre än någonsin!

Vi träffade Markus moster Heidi igår, vi har inte träffats på otroligt länge och det var så mysigt att ses igen! God middag och om möjligt ännu godare efterrätt igår hos Markus föräldrar tillsammans.. Eller ja, tillsammans och tillsammans vette sjutton, jag och Virus kom 2 timmar försent eftersom vi satt på akuten halva kvällen.. Idag satt vi också i väntrum mellan prover och röntgen i 7 timmar innan vi fick sal och blev inlagda... Jobbigt, mest för Venla!

Hoppas ni har mer "flow" i tillvaron än oss.. Men jag sa väl att jag fortfarande är lyckligare än någonsin va? Jag är och förblir lycklig, för jag har en familj, och min dotter lever!!!!! Kram till er!