Dagen började segt, grinig var jag för att ingenting kunde flyta på.. Jag hade ondare i halsen, Markus vaknade på förmiddagen efter att ha jobbat natt, även han kände sig risig, och jag skulle jobba idag, men alla Venlas far- och morföräldrar är sjuka, och som vanligt var det jag som fick stanna hemma och svika mina tjejer! Det där kan misstolkas och låta "neggigt" som att jag inte vill vara hemma med Venla, och självklart är ju Venla det bästa som finns och nummer 1, men att jobba 1 dag i veckan tror jag är bra för oss båda!

Så efter att ha ringt ifrån mig jobb så beslutade jag mig för att sluta sura, tog Tassu i kopplet och försvann ut på en låååång promenad, och Markus hade rätt, det gjorde mig glad! Någonting som gör mig mindre glad är alla hunddiareer som ligger överallt, varför kan man inte ploca upp efter sin hund? Jag är inte guds bästa jag heller, och ja, även jag har glömt påsen hemma någon gång, men i övrigt så plockar jag alltid upp, för så gör man! BLÄ!
Promenaden blev inte direkt en powerwalk som jag hade hoppats på, hunden bokstavligt vägrade att gå, stretade emot och lag sig platt på gatan! Han har en boll hemma som han börjat tycka hemskt mycket om, han går ingenstans utan den, men idag tänkte jag ändå försöka eftersom det tar sån tid för honom att gå en runda med bollen eftersom han måste lägga ner den varje gång han pinkar, vilket är HELA tiden!

Det var ingen solskenspromenad heller, snön piskade, why? Jag som trodde våren var här, men jag misstog mig nog som vanligt.. När vi bodde på kliniken Venlas första 11 veckor så förstod inte personalen hur jag frivilligt gick ut på långa promenader när snön piskade... Jag försökte förklara, men tror ändå ingen förstod, fast det är klart, nu när vi är hemma gillar inte jag heller snöpisk! Men prova att ligga i en sjukhussal i 11 veckor och FÖRSÖK att ogilla snöpisk... Snön blir ljuvlig, fantastisk, frisk!!! Ett tecken att man lever! Efter den senaste inläggningen med Venla som var i 4 dagar så har jag kommit på mig leva osunt igen, lätt att hamna i klorna på den lilla sockerdjävulen när man är "inspärrad" på det där viset, inte bra, hur tar man sig ur? Han sitter på min axel och säger "socker socker socker". Hagelbössa någon? Markus?

Mycket promenadsnack nu, den var tydligen givande =)

Det är mycket sprickor i vägarna nu, och jag tycker det är lite otäckt att stup i ett vara rädd att vricka fötterna när man går ut! Och inatt drömde jag att jag var ute och åkte med familjen, då dyker en jättespricka upp, större en bilen, och vi störtade ner i ett svart hål, men jag vaknade svettig innan vi landat! Otäckt!

Vi skulle ha åkt till Finland nu i mars, men avvaktar eftersom Venla blev dålig.. Så vi åker i mitten av april istället, nu väntar vi bara besked om M får ledigt! Hoppas hoppas, för isåfall är det bara en månad kvar ju =)

Venla är knölig ikväll och det är jobbigt, anar magont! Hon har kräkits upp ett par slemkaskader ikväll, och all omvårdnad av henne som vi gett så tycker jag att hon borde vara nöjd, men inte då! Stackars hjärtat, hon somnade precis efter flera timmars bök! Och jag har laddat upp med film och isglass för halsen medans M är på jobbet inatt och knegar!

Ha en härlig kväll!


Tassu under dagens "no powerwalking" promenad!