Igår kom Venlas prematurdocka på posten! Ett stort tack till underbaraste Emmy som gjorde leveransen möjlig innan dopet, så att alla nära och kära får titta.. Fortfarande är det ingen som förstår hur liten hon var, och det är först nu jag har börjat inse att det har varit tufft. Verkligheten är ikapp mig och jag grät hejdlöst när jag plockade upp dockan och omfamnade den! Att försöka minnas är för mig en omöjlighet! Det är som en saga, och som vanligt så slutade den lyckligt <3




Venla 892 gram VS Venla 4900 gram! Mamma ger MVG till sin solstråle!

Ja, vad ska jag säga? Hon ÄR ett underbarn, tycks överleva allt! Det ska bli skönt att få visa upp den minsta Venla för de närmsta på dopet, att dom får se hur liten hon faktiskt var, dom får känna och hålla och kanske förstå mig bättre! Markus har gått vidare för längesen, men jag har mina dagar då verkligheten når mig! Jag trodde aldrig att mitt liv skulle bli såhär bra, jag har i princip ingenting att klaga på!

Kram till er!