Huvudvärk? Javisst!

Hej alla fina läsare!

Ja, det var en händelserik dag för fröken löken igår, rooolig! En dag helt i min smak, dock pensionärsvarning! Intog inte så mycket som en droppe alkohol förens vi var ombord och ätit både ett och annat rejält mål med mat, jag var jättenoga med vatten, mat och jag var utvilad innan resans start! Dagen började med att jag o Markus åkte till Jessica o Rickard och åt frukost tillsammans och fikade. Sen körde Markus oss till bussen, men innan det hämtade vi upp Angelika, Jessis svägerska, en go prick!

Vi åt på båten och tog första cidern vid 15.30, jag sa just det, att hade detta varit ett år sen så hade jag tagit första cidern redan på morgonen! Tur att skallen växte med Venla-magen! Efter maten gick vi och shoppade lite, blev inte mycket inhandlat utan åkte mest för trevlighetens skull. En kille som jobbade i tax-freen undrade vad jag sökte, zoopåsar sa jag.. Hmm, nej, några soppåsar har vi inte, haha, han måste ha trott att jag var fullständigt punkterad i knoppen!
Baren nästa!!!

I baren var musiken HÖG, FÖR hög!!!!!!! Vi fick ett bord precis brevid scenen bland alla andra "ungdomar" där uppträdandet var i full gång, men det gick ju fasen inte att prata där.. Efter befrilt letande så dök det plötsligt upp ett bort längst bort från scenen bland alla "pensionärer", perfekt tyckte vi och skyndade oss bort.. Där och då började festen, vi pratade "viktiga grejer" och spanade på förbipasserande snyggingar, se men inte röra, det ÄR okej, hur gift man än är så slutar man nog inte titta liiite efter annat ögongodis, trots att Markus är superduper snygg!!
Nedanför scenen dansar ett par bugg, inte alls gamla, men så faschinerande, helt otroliga, både jag och tjejerna tittade intresserat på paret som nog drog de flestas ögon till sig, så snygga så man tappade andan, tjejen bara strålade och var hur snygg som helst, tänk vilka skönheter det finns!
Efter ett par cider frågade tjejerna hur jag mådde (med tanke på att det var så länge sen jag drack), och jag mådde förståss bra, hemlängtan, men jag mådde BRA! Förklarade att ögonen inte riktigt hänger med i huvudets rörelser, ögonen kom efter på nåt vis. Efter en cider till så var även ögonen med igen, och efter fjärde cidern så var hela kroppen med =)

Dags för toabesök, jag och Jessica gick först, Jessica står och sliter febrilt i "knoppen" till toan som i själva verket bara var en "accesoar" eftersom alla 3 toalettdörrarna stod öppna, haha, det blev ett glatt toabesök och vi skrattade högt läänge inne på varsin toalett! Pinsamt tyckte Jessi!
Därefter var det Angies tur att gå på toaletten, hon kommer tillbaka fort och illröd i ansiktet efterson hon råkat gått på killtoan och inte visste var tjejtoan var, hahaha!

Bussresan hem var givande, fick mej både ett och ett annat garv! Jessi blev sjukt åksjuk stackarn, och jag och Angie var så taggade eftersom det var "krogen nästa" på planeringen, så Jessica skickade oss längst bak i bussen där allsången var i full färd.. Och tro på fan att den skitsnygga tjejen från dansgolvet satt där med sin syster och höll igång allsången, och vi hjälpte så gärna till! Helst plötsligt var vi framme i Gävle, hur gick det till? Men Jessica mådde tyvär för dåligt för att orka gå på krogen, så jag och Angie bestämde oss för att följa med henne hem för att sen åka ner på stan igen trots allt.. Observera att hon var åksjuk, inte full, inte alls, tvärtom!

Jag och Angie kände inte varandra sen tidigare, vi visste vilka vi var, men vi kände inte varandra! Trots det så kände jag mig trygg i sällskapet, hon är en väldigt enkel person, lättsam på alla sätt. Dock kunde jag inte slappna av helt och hållet och ha så kul som jag brukar. När vi lämnat krogen så följe hon med till min buss som skulle ta mej hem till Karlholm, och jag förklaradeatt jag kände mej för "stor" för krogen, det kändes helt enkelt inte kul längre.. Och hon höll med, likaså Jessica som jag pratade med idag. Näe, nästa gång blir det puben där vi kan prata med varandra! Jag har växt ifrån krogen, jag började känna lite så även några månader innan graviditeten, men det känns ok! Gärna puben eller middagar tillsammans på hemmaplan, vuxenpoäng???

Fick många varma ord av min vän Jessica igår, så fina att jag tappade lite av mina dyrbara tårar! Ja, vänskapen är vacker och jag tror inte man kan klara sig långt utan sina vänner, batteriet är laddat återigen och självförtroendet på topp ett tag framöver hoppas jag!

Mitt skräckscenario igår/inatt var att jag skulle åka nattbussen hem, somna och hamna i Tierp, det har hänt både mej och Markus. Och just inatt hade ingen kunnat hämta mej där 4 på morgonen, ena systern skulle börja jobba tidigt, den andra var onykter, karln min hade Venla, svärföräldrarna i Finland och min mamma kör inte bil, pappa jobba natt! -25 i Tierp på morgonkvisten HEJ! Det fick bara inte hända. Höll mej vaken och kände mej nöjd när vi bara var 2 km hemifrån, somnade kanske 200 meter innan hållplatsen, skulle ingen annan av där hade det varit kört, men jag hörde hur nån skrek PIZZERIAN och röck till och sprang av bussen i sista stund. Pjuh!
Var så glad av att vara på "min mark" igen att jag sprang hela vägen hem.. Hade saknat Venla hur mycket som helst och fick ingen hejd, klackarna mot astfalten i all världens fart, väl hemma, av med kläderna och sanerade mej själv.. Venla låg vaken och hungrig, YES!!! Tog upp henne och pussade lääänge, det var dagens bästa, alla kategorier!! Matade henne, bytte blöja och bara mös till klockan 6, då slocknade jag!

Jag drack med måtta igår, och på slutet intog jag bara vatten! En lugn kväll helt i min smak! Men måste däremot säga att jag inte begrep någonting när jag vaknade imorse! Tid, rum, vad hade hänt? Jag fattade verkligen ingenting när Markus väckte mej med en´lätt smekning på kinden! Och skulle jag säga att jag inte var trött och hade huvudvärk idag, då skulle jag ljuga! Så nu väntar pizza och roliga SOLSIDAN!!! Kvällen är räddad! Men först en promenad med familjen!

Ha en härlig söndag. Kram!



Saknaden!

Ja, idag har jag jobbat mellan 13-20, 4 mil hemifrån och med en saknad som heter duga, "thanks god" för kort i mobilen och lilla kräkan på min axel som jag hade med mig.. Ja, det går verkligen inte att beskriva de känslor jag hade inom mig, konstant lycka varje gång jag såg att minuterna tickade, snart skulle jag vara hemma igen..

Började på mitt nya jobb idag med en cp-skadad 7-åring, som skräddarsytt, vilken solstråle detta barn är trots alla hinder i livet, ja, återigen har jag förstått att man inte ska ta någontng förgivet, och att detta lilla barn tyckte om mig fanns det då inga tvivel på, kärlek!!!!

Påvägen till jobbet kom Elizas låt, och tänk, jag kunde le åt den igen.. Solen sken och solbrllorna var på plats och min underbara familj var hemma och räknade ner tills jag åter skulle komma hem <3
Påvägen hem från jobbet gick det fort, kanske lite för fort, saknaden satt i fötterna som satt på gaspedalen, ni förstår nog!! I normala fall när jag närmar mej hemmet med bilen så tar jag omvägar för att höra klart en bra låt på radion, men ikväll fanns det inga tvivel på att jag skulle ta raka vägen hem, jag nästan sprang in från bilen, turbo in på toaletten för att sanera mej, sen blev det kramkalas som heter duga, och det var dagens bästa!!!!!

Har kommit på mej själv med att FÖR sällan använda vigselringen, efter att diamanten försvann och de sa på guldfynd att dessa diamantringar är ömtåliga så vågar jag knappt använda ringen =( Men imorgon när jag ska iväg en heldag och helnatt med tjejerna kan jag ju inte lämna ringen hemma, vad skulle det betyda? Samtidigt är jag livrädd för att återigen förstöra den, tur att den är försäkrad!
Markus och Venla kör mej till stan imorgon, vi åker och fikar hos Jessica och Rickard innan han sen kör ner oss tjejer + Angie till bussen mot eckerö, magknipen börjar redan ta vid! Det kommer att bli otroligt roligt, har inte gjort någonting sånt här sen Venla föddes, har max varit och tränat eller suttit hos frisören.. Men att saknaden kommer bli stor vet jag med all säkerhet, och jag kommer nog gråta både en och tre gånger innan natten är slut, tur att jag vet om det redan innan jag intar flytade!

På tal om flytande, Venlas ersättning Althera smakar så illa.. Tror inte att jag är ensam om att ha glömt blöta handdukar i plastpåsar, och det luktar ju så surt, mögel, instängt, vedervärdigt!!!!!!! SÅ smakar Venlas ersättning, och jag är så stolt att hon njuter av det.. Eftersmaken är alldeles fruktansvärd... Urk!!
Laktulosen börjar ta ut sin rätt, och vi har sen igår en väldigt snäll och tillfreds tjej här hemma.

Ikväll har vi ätit gott, Markus fick äran att välja film och valde en som inte alls föll mej i smaken, efter en halvtimme ligger nu Markus och Venla och snarkar tillsammans på hög, sötnosar!

Ska trolla in dom i sovrummet och sova nu tror jag, det väntar en lång dag imorgon och jag behöver sömn!

Kram till er!


Fina fina Jessica <3

Blir jag någinsin helt återställd?

Ikväll har jag jobbat för första gången på många många månader, när jag åkte från jobbet så stod jag och minglade bland en drös med folk utanför byggnaden, och det är ju som att tiden stått stilla, som att ingen har märkt av att jag varit borta väldigt länge, och slutligen och värst av allt, som om INGENTING skulle ha hänt! Det är väldigt FÅ människor i min omgivning som vågar komma fram och undrar hur vi mår, hur Venla mår, hur allt har gått osv, folk tar omvägar känns det som, människor som man förut har småpratat med, vi är ju inte farliga på nåt sätt, men det här gör mig riktigt ledsen, jag antar att det beror på osäkerhet hos individen i fråga! Men min fråga i det hela är; kommer jag NÅGONSIN att bli helt återställd, kommer jag någonsin att bli den Emma jag faktiskt var? Och dessa känslor beror inte på omgivningens bemötande, utan på Venlas mående och hela situationen..
Jag ser människor och blir ledsen/arg över att dom beter sig som om ingenting skulle ha hänt, som jag skrev för väldigt längesen.. Jag satt en förmiddag på föräldrarvåningen i Gävle och såg ut på julgranen som lyste fint, folk passerade som att allt var som vanligt, i min värld var ingenting som vanligt, allt var just då kaos.. Medans din/min vardag rullar på så har andra helt tappat fattningen om livet, och jag vet nu hur det känns..

Jag kommer nog aldrig mer att bli gamla lugna harmoniska Emma, det känns som en omöjlighet och det är sorgligt. Jag kände ikväll när jag jobbade att det var för tidigt, men hur drar jag mig tillbaka nu? Dessutom är jag fattig som en gammal kloakråtta och behöver jobba, dags att inse att jag måste hålla hårdare i plånboken kanske! Hela kvällen har jag tänkt på Venla och oroat mej för massor, helt utan anledning, för hon äter bättre än någonsin och mår jättebra! Ibland glömmer jag bort att hon inte är en "vanlig" bebis och tar henne förgivet, jag måste lära mej! Jag grämer mig för att ha ett kvällspass även imorgon, min lilla lilla tjej kommer vara så saknad, jag är inte van att vara ifrån henne på det här viset, även fast det bara handlar om några få timmar!

Idag tog jag på mig min parfym "jean paul gaultier" och fick sån ÅNGEST, utan att ha en aning om varför. När jag väl sätter mig i bilen och Eliza Dolittle spelas på radion så inser jag, alla mina favoritdofter, favoritlåtar, favoritljud är förstört, jag kommer aldrig mer kunna använda min parfym, aldrig mer höra världens bästa Eliza, och säkerligen aldrig mer kunna äta lasagne, och det smärtar! Förvisso så har allting gått oförskämt bra med Venla, men såhär i efterhand så inser jag att det ändå hade kunnat gå mycket bättre än att föda henne i vecka 26, framförallt hade det besparat oss både smärta och sorg! Missförstå mig rätt, hon har skänkt oss mycket hopp också, varje dag, men trots allt så är känslorna förvirrande och berg och dalbana!

Vi var på Gimlins och fotade lillskruttan idag, vi tog familjebilder också, haha.. Ja, när hon frågar vad för "sorts" familjebild vi ville ta så sa jag "rekomendera oss gärna".. Sagt och gjort, nu satt vi där med bara överkroppar och en naken dotter som döljer mammas bröst, vågat eller bara dumt?? Jag tror iallafall att resultatet kommer bli helt fantastiskt, jag hoppas det iallafall!
Venlas porträttbilder blev som dom blev, en kinkig tjej som bara grät hela tiden, och grät hon inte så sov hon, oj vad vi fick jobba med henne alla inblandade.. Mellan fototagningarna så höll Markus våran nakenfis, rätt som det var så small det till högt och Markus höll på att sätta sig platt i taket, och jag bara skrattade när världens hundklick låg på golvet och i Markus hand, hahaha!!! Laktulosen har börjat ta ut sin rätt, aldrig har jag väl varit så glad över en bajsblöja som nu, trots den vedervärdiga stanken, det var fruktansvärt och hela Gimlins studio luktade.. Inte konstigt, det har legat och grott i henne i 8 dagar nu! Resultatet blev en lite nöjdare tjej och förhoppningsvis riktigt fina bilder, längtar, vi ska dit på lördag och välja ut!

Påväg hem från jobbet ikväll så passerar jag Strömsberg, och ja, det måste vara vildsvinens krypin, herregud vilka jättemonster dessa djur är, det är galet och jag sitter blixtstilla och fasas över synen, livrädd mitt i skogen! Jag minns för 3 år sen när jag var med Markus på jaktmarken, vi passade på vildsvinen, närr vi sitter i älgtornet så hör jag hur de "bökar" precis nedanför oss intill tornet, trycker mej hårt intill Markus och vägrar gå ner för tornet om han inte skjöt ihjäl dom först, men de försvann tillslut! Pjuh!

Tänkte också på när vi var på Gimlins idag, när vi hade Venla på Neo så hade vi jämt spritflaskor runt oss (desinfektionsmedel), gick vi ut och åt SPRIT, julhandlade vi SPRIT, åkte vi hem SPRIT!! Ja, aldrig förr har jag väl varit så renlig, jag börjar slarva mer och mer, men å andra sidan kan jag väl inte sprita mej jämt? Hon måste ju lära sig att bli mottaglig någon gång, så tvål och vatten är väl ett bra sätt att trappa ner med? Vi fortsatte ett långt tag att leva precis som på neo, men det går ju inte! Men däremot så fort jag har varit någonstans så känner jag mej jätte äcklig och måste sanera hela mig innan jag tar i Venla, undrar hur länge det håller i sig?

Längtar tills i sommar när jag får åka runt på Loppisar, ja, jag gjorde många fynd i somras och sommaren därpå, till exempel våran fina spinnrock som jag gav 30 kronor för, den var blå, nött och riktigt vanvårdad, vad tycker ni om resultatet???:



Jag är hel nöjd, efter 2 dagars slipande och några timmars "betsande" så blev resultatet följande!

Är det föressten bara jag som har svårt för vänster kurvor? Om kurvan går åt höger så kryper jag fint längst kanten, men går den åt vänster så är jag livrädd att köra av vägen och håller därför ut "lite extra", helst på fel sida för att känna mej trygg, måste öva på det där tror jag!

Sådär ja, nu har jag roat er en halvtimme och mej själv lite längre. Nu ska jag krypa ner under Markus varma täcke, för jag FRYSER!! Burr, måste det blåsa isbjörnar? Sov gott fina läsare!

KRAM

Oljud från bilen..

Åkte till BVC idag, hade tid 12.15 TRODDE jag åtminstånde.. Suck, kommer dit och känner doften av pizza, inser fort att alla sitter på lunch, hmm. Knackade ändå på lite fin i kanten och frågade efter Marja, ja, enligt henne hade vi tid 11.45, fy fabian så pinsamt, vi som skulle få träffa läkare också angående Venlas bajseri.. Ja, tom blöja i 1 vecka nu prick, och tempen gör då ingen nytta! Men nu var vi på apoteket och köpte laktulos, hoppas på bättring, var tog våran prutt-fia vägen?

Direkt från BVC så åkte jag till Tierp och mötte upp Markus, vi skulle ha träff med en handläggare från försäkringskassan.. Påväg dit så trodde jag antagligen att jag körde Toyotan (för det är den jag kör mest), men när jag satte i sexans växel så anade jag ugglor i mossen, ni borde ha hört, tro på fan att jag lägger i backen på 90-vägen! Men bilen går än, blev bara ett kortvarigt tillfälligt avbrott!

Venlas födelsemärke försvann visst i badet, lite badolja så gick det bort, så det var väl inget födelsemärke då!

Har funderat på namn idag, alla barn idag döps till "gamla" namn, som Astrid till exempel, jättefina namn, och jag bara älskar dom. Men när jag gick i skolan så var vi minst 6 stycken Emma i hela årskurs 7-9, tokigt, jobbigt och man blandades alltid ihop, så jag har tänkt om. Nog för att även Venla är ett gammalt namn i Finland, typ som Astrid! Men visste ni föressten att Venla hette Elina första dygnet? Sant som det var sagt, i 5 års tid har vi alltid sagt att om vi någon gång får en flicka så ska hon heta Elina, men så fel det kändes! Och nu kan ju inte "tvåan" heta så om det blir en flicka, för då snubblar de lixom på varandra, så Frida har jag kommit fram till är ett fint namn, Venla och Frida, passar oss utmärkt! Varför jag inte funderar på pojknamn? Jo, för att jag känner i hela kroppen att vi kommer få två "pappas" flickor! Och får jag en "mammas" pojke så blir jag lika lycklig, han får väl heta Matti, haha...

Annars då.. Jo, har spenderat alldeles för mycket pengar idag igen, och allt på Venla, diverse magmediciner, 8 burkar mat från apoteket, och på det så kom ringsjalen hem idag. Bärselen var riktigt bökig, och nu när vi har en gnällfia så orkar jag inte bära henne hela dagarna, selen är bra när vi ska "ut" och hon ska sitta längre stunder, men ringsjalen fixar jag bra att böka i henne i själv!

Fick föressten leende nummer 2 av skruttan idag, återigen ögonkontakt, trodde jag hade vunnit 1 miljon minst, också kommer Markus och säger att hon log mot honom igår också, underbart! Nu händer det saker på Korsnäsvägen!

Blev klokare nu på försäkringskassan vad gäller tillfällig föräldrapenning och föräldrapenning, det var inte bara det här, men nu så är vi pålästa jag och Markus!

Visst blir livet mycket roligare när man har saker att se fram emot? Ett tag var det stilltje, och jag höll på att gå sönder av uttråkighet, fy vad livet blir kasst på en gång.. Nu har jag många järn i elden, besöka diverse vänner med lillskruttan, eckerö på lördag, fotograferingen imorgon osv, småsaker i vardagen lixom!

Angående BVC, jag har lite svårt för sköterskan där, inget fel i henne egentligen, men jag vill att Venla ska stå i centrum, inte BARA viktigheterna kring henne, för det gör henne mer till ett objekt än den bebis hon faktiskt är! Och det lärde jag mej på omvårdnad är "dåligt bemötande", och så är det med det!!!! Tycker hon blir gömd bakom vikter, matprat och allt praktiskt, så ja, helst vill jag byta BVC, det är ingen stor grej, jag vet det, men det handlar trots allt om 6 ÅR!!! Men mus som jag är så vet jag inte hur jag skulle få till en fin lögn för att inte såra henne! På neo i Gävle var dom så "pluttinuttiga" med Venla hela tiden, och jag vill att det är precis så det ska vara, det gör en förälder glad!

Venla åt 105 ML idag på förmiddagen, HURRA tyckte mamman... Men det gick knappt 5 minuter så skrek hon på Urban och hälften kom upp igen =( Stackars Venla, så hungrig och så blir alltid slutresultatet detsamma.. Jag ska höra med barnspecialisten i Uppsala vad de anser om att ge henne zantac eller hur snablarns det nu stavas! För att hon har problem, det finns det inga tvivel om!

Markus är i stan och köper en resesäng till Venla på super rea på barnens hus, perfekt! Och snart kommer han hem, så nu ska jag skynda mej att göra hjärtevåfflor och förbereda för en behövlig massage åt han.. På återseende!

KRAM


Dagens shoppingrunda!


Venla låg som en prinsessa i fina sjalen från "bära barn", dock rekomenderas att köpa beg. då dom är snordyra, 150 riksdaler + frakt fick jag den här för, istället för kanske 799:-... FYND!




Så liiiiten, gumman..

Ikväll har jag föressten suttit och tittat i prematurers bloggar, och jag fattar inte varför jag självplågar mej på det viset? Det är både skönt och sorgligt att få gråta ut och inse hur "lätt" vi har haft det, allt har ju gått som en dans på rosor, ja, ett och ett annat hinder har vi förståss haft, men inte som "andra".. Titta på värlens minsta premis som har överlevt:





Kan ni förstå det här?? Det gör så ont i mig, och jag kan knapptast sätta mej in i föräldrarnas situation hur oron måste ha tärt varje dag, trots at jag själv är prematurmamma, men det här kan jag då inte förstå!!! Trots det så "fanns inte" Venla när läkaren kom upp med kuvösen, hur sjutton kunde en 26-veckors bebis överleva? Det fanns inte på världskartan för mej, jag hade redan ett eget besked hur allt skulle gå, och nu ligger hon här hos mej <3 Gullstrumpa!

Hej igen =)

Bilen stulen!

Hade varit och framkallat kort idag innan träningen, samt lämnat tillbaka min fula poncho som blev ett helt snett köp! När jag åker upp till parkeringshuset och irrar efter bilen så upptäcker jag till min fasa, den är borta.. Men jag skulle inte ge upp så lätt, lite smått hysterisk så fortsätter jag leta efter våran NYA bil, banne mej, den fanns inte där jag lämnat den. Herregud, vad skulle Markus säga? Fäller en tår, tar upp mobilen och går mot hissarna, då upptäcker jag att jag klivit av på fel plan, haha.. En Emmagrej helt enkelt!

Innan stan var jag hos tandläkaren, skämdes av resultatet TVÅ hål... Fyy så pinsamt, hur gick det här till? Tandläkaren frågade om jag äter mycket sött, och jag hänvisade till Venla, blev minst pinsamt så! För visst trötsåt vi extremt mycket första veckorna på kliniken tills vi insåg vad vi höll på med!! Hon förstod, tack och lov! Påväg in till stan sen satt jag och tänkte, gud så tråkigt att gäva i folks käftar dagarna i ända, tycker ni inte?? Kanske världens tråkigaste jobb!

Träningen idag var KUL, dock så insåg jag återigen att kordinationen inte var helt 100 okej! Men vad gör det, jag var inte ensam om det iallafall.. Och denna dag har varit riktigt flummig i min värld, allt har varit roligt, också hade jag ju världens bästa Jessica med på träningen, då blir det helt enkelt kul, bara Sandra som saknades <3

Ja, på lördag så åker jag, Jessica och Angie med eckerö och äter gott, dricker gott för att på kvällen "gå ut".. Det känns konstigt, jag kommer säkerligen tänka på Venla i ett.. Jag vet att det kommer gå bra, hon har ju världens bästa pappa som sköter om henne, förtjänar jag inte at ha kul och vara borta en halvdag? Det finns nog de som tycker att jag är en skitskalle, men jag behöver det här, och jag förtjänar det här efter allt som varit.. Att sen få komma hem till mina gryn kommer vara dagens bästa skulle jag tro!

Har precis ätit en stor tallrik tomtegröt och en skinkmacka, fick nästan julstämmning.. Och när jag klev innanför dörren så blev Tassu återigen så glad att han pinkade på sig, fniss! Nu är kvällen min och Venlas, Markus har spelkväll med grabbarna från jobbet. Såhär går det till: Alla sitter hemma vid sin TV och Xbox-live, så krigar man mot varandra, kul va? Troligen killgrejer som jag inte ska förstå mej på..

Kram till er!

Venlas personlighetsdrag!

Ja ni, hela Venla är en stark personlighet, precis so  oss alla! Men under natten här har ett litet märke ploppat upp under hennes högra nässnibb, mellan näsa och mun, och det passar henne som handen i handsken. Det finns personer som har det där "lilla extra", skrattgropar, speciella födelsemärken, ett kännetecknande ärr etc.. Och Venlas tecken hittills är gropen i hakan såklart som är hennes första tecken, för ett par veckor sen upptäckte vi att hon på ena sidan har skrattgropen där den ska vara på ena sidan, och på andra sidan precis brevid ögat, mamma smälter! Och nu under natten så kom födelsemärket upp, gosh!

Ja, Venlas nya rutin fortlöper, men nu har hon även börjat vråla dagtid, så nu är hon allt annat en en nöjd bebis, och jag har gått igenom "listan" på tröstknep vad man gör när ens barn skriker, men inget hjälper. Så jag utgår ifrån att hon har ont i magen sen bröstmjölken tog helt slut och vi gick över till bara "althera".. Ovant för henne såklart, men hon är fortfarande världens snällaste!

Idag på skötbordet så lekte vi med hennes färgglada skallra, och jag tror faktiskt att hon just där och då gav mej sitt första leende, kan det stämma? Hon är ju trots allt 13 dagar korrigerad ålder! Hon såg så klok och medveten ut, och vi hade stark ögonkontakt, älskade älskade unge! Hela maggropen pirrade på mej, och den gör den än! Lycka går ej att beskriva med ord, så jag sätter punkt här innan jag blir för långdragen.

Spotify vet nog de flesta vad det är, och jag är inget undantag utan har det underbara program även ja, och jag måste rekomendera en skiva, ska på stan idag och lämna tillbaka en skitful poncho innan träningen och bara MÅSTE köpa skivan för att nöta sönder så fort jag inte är vid datorn.. Bruno Mars-Doo Wops & Hooligans. Ja, glädjeruset går varmt i min kropp och jag är glad idag, som de flesta dagar måste jag säga, trots bebisskrik, onda magar, pms och pedant karl! Men resultatet av det stora hela är ändå bra, för bra! Men känslomänniska som jag är så blir det såklart en hel del ledsna inlägg här också..

När jag och Venla vaknade imorsse (vi tog sovmorgon till 10, med avbrott för måltider), det var så kallt här hemma, jag undrade såklart vad felet var, men å andra sidan så hörde jag ingen värmepump utanför fönstret heller, och såklart, det var för KALLT, värmepumpen orkade inte gå i denna kylan. Temperaturen inne var 16,8 och den ute var liiite kallare -28! Hallå, vad händer här egentligen? Var det inte nästan vår nyss, på god väg åtminstånde. Men om 2 månader vet jag med säkerhet att vårjackan sitter fit på en förhoppningsvis lite lättare kropp, och det känns bra! Och när Markus kommer hem får han elda, jag vågar inte längre, har stor respekt för elden efter att förra vintern ringde hysteriskt ledsen till Markus efter att nästan ha eldat upp halva mej, håret rök på vänstersidan och jag brände ögonbryn, fransar och ansiktet. Ja, så går det när man glömmer lätta på lufttrycket innan man öppnar luckan, då slukar elden en! Fy!

Har ni sett filmen Hachiko, eller vad den nu heter.. Ååh, jag såg den, gick på canal+ i förrgår, och jag bara älskade den.. Som sagt känslomänniska och gråter åt precis allt just nu.. Ja, skulle säkerligen gråta åt kalle anka så som min kropp är påverkad just nu, det måste vara hormoner, det finns gott om dom, men om möjligt så är det värre nu än under graviditeten.. Jag hade skrivit ett alla hjärtansdagkort åt Venla igår, starka fina ord som Markus fick äran att läsa för henne.. Markus frågar vad jag gråter för, som alltid så sa jag att jag just kvävde en gäsp, men det gick han inte på. Nu får jag snart börja skämmas..

Från att ha hatat flaskmatningen och känt det som stress i vardagen så är det nu min och Venlas favoritstund på dygnen.. Jag vill mata henne hela tiden om jag bara får för Markus, det är lixom mitt jobb känns det som, blev snuvad på allt annat vad gäller amning och graviditet, så att känslorna och allt runt Venla nu börjar vända, det förtjänar vi!

Ha en underbar dag kära ni <3 Stor Kram 


Virus första hjärtansdag!


Gos första hjärtansdag, fick kycklingsnacks!


Ni är kärlek!


Alla hjärtans dag- en mysig dag!

Ja, har aldrig varit mycket för att fira, utan mest köpt en duschkräm för att man SKA göra så på alla hjärtans dag! Men i år var det annorlunda, för i år har vi Venla, klart hon ska få bli extra uppvaktad, hon fick ett fint kort och en docka! Älskade Venla, tack för att du valde livet och orkade kämpa, jag såg det aldrig som en självklarhet, men nu är du här, och jag vill ge dig hela världen. Gosh, känslorna är kraftfyllda!

Jag hade förståss inte planerat att uppvakta Markus, helt enkelt för att vi inte brukar göra det.. Men han kom hem från jobbet, gjorde min favoriträtt (kyckling curry pasta) och kramade om mej bakifrån och gav mej choklad och ett fint skrivet kort som jag behåller för mej själv, samt en nitlott! Ja, han gjorde min dag i allt kaos helt enkelt! Venla har grinat hela dagen och jag har fått bära runt på henne och blivit alldeles till mej av hennes skrikande, stressad!! Ja, ingenting hjälpte, magknip? Så jag hann inte byta om och göra mej iordning tills Markus kom hem, vilket resulterade i "ingen träning", blev både ledsen och besviken såklart, här har jag längtat i flera dagar, och nu detta! Men det är sånt jag får räkna med.. Jag har ändå världens härligaste familj. Och imorgon klockan 18 ska jag gå på ett puls/medel pass, kuuul, det är nytt för mej, så vi får se hur pass jag hänger med =) Jag gör väl som vanligt, hoppar åt höger när alla andra hoppar åt vänster och krockar in i hela hopen!

Nu blir det hjärtemys... Ta hand om er.. KRAM

Att tillhöra den finska släkten!

Ja, att vara gift med en man som tillhör det finska släktet är troligen lite annorlunda, men ack så mycket roligare! Ja, deras glada musikstämmor och heta temperament, det finska temperamentet har ni säkert hört talas om? Och ja, hett kan det absolut bli, men för det mesta så pass hett att jag "förstör" allting genom att börja skratta, alternativt så tar jag fram mitt superduper svenska temperament, det är baskemej inte att leka med heller, hehe.. Men man ska nog inte dra alla finnar över samma kam, för jag har sett många olika personligheter, och ja, dom är faktiskt precis lika som oss svenskar, underbara!

Men den del av året som jag tillbringar i Finland, somrarna, är ofta väldigt givande, men ack så jobbiga! Ja, det är så blandat, som tex Markus syster som bor i Finland med sin finska man och son, vi förstår ju inte varandra språkligt, men oftast funkar det bra ändå med tecken, kraxig engelska eller ett helt påhittat språk. Grunderna kan jag, och mycket förstår jag, men skulle jag försöka mej på att prata skulle jag nog kunna säga mycket olämpligt! Som i somras när jag var skitsur på Markus, efteråt är det lite skoj! Jag var gravid och aptrött och gick och lag mej vid 9 varje kväll i somras, då satte vi på värmen som Markus efter 1 timme alltid skulle stänga av eftersom det fort blir varmt i vårat lilla krypin och jag sov, men en kväll när festen tilltog ordentligt och jag sov, då glömde Markus.. Jag vaknade vid 4-tiden på morgonen i en POOL, tittade på termometern som visade 41 grader. Skällde på Markus i glad stämma eftersom svågern var där, men tro på fan att han förstod allting och frågade Markus varför jag var så arg, haha!
För mej har det alltid varit givet och självklart att Venla ska prata Finska! Såklart att hon ska kunna prata med stor del av släkten som bor i Finland, och det gör mej stolt att Markus vill lära henne!

Lyssna på finsk musik kan jag ibland göra i smyg, för det "tar mej" till Finland för en stund, efter 6 år är jag "fast", jag älskar landet! Det finns mycket vackert och bra, och inte minst så finns Mumin där, som jag iofs börjar bli rätt less på nu, mumin hit och dit =)
Det finns en låt "Päivätanssit", det är en glad stämma som får mej att tänka på "midsommarbrasan", gott grillat kött, Xante och skitäcklig snaps med smak av enbär! Ja, men minnena är roliga då en och en annan fylleskalle ramlar i sjön av misstag!
Dock gjorde jag också mitt första förra årets dopp ofrivilligt, dock nykter eftersom jag hade lilla Venla i magen då! Men ja, jag trillade i, balanserade som en elefant länge innan jag slutligen gav upp och lät mej falla i, mitt på midsommarafton med krans i håret och de ENDA finkläderna jag hade med mej eftersom vi var i en stuga utan el och vatten med vedeldad bastu, haha, mjukisar is the shit!


Korrigerad eller okorrigerad ålder?

"Hur gammal är hon, egentligen?" och "När firar ni hennes födelsedag" är jättevanliga frågor jag får som prematurmamma. Frågorna är inte alls dumma, tvärtom! Det är lite speciellt med prematurbarn, för när ska man egentligen räkna någons födelse? Kan man räkna någon som ligger i respirator och C-pap som född? Eller är kuvösen, och C-papen, bara ett substitut för mammans mage där graviditeten fortgår? Det är det sistnämnda som gäller. Graviditeten fortskrider i en miljö som är skapad av efterlikna mammans mage. Det ska vara tyst, mörkt och fuktigt.
När man pratar om prematurbarns ålder så benämner man den på två olika sätt, man har en korrigerad ålder och en okorrigerad ålder.
Med korrigerad ålder menas den ålder som barnet skulle haft då det var tänkt att det skulle födas, dvs beräknad födelse (BF). Okorrigerad ålder är den ålder som barnet föddes i.
Ex. Den 2/2-2011 var Venlas beräknade födelse (BF) och hennes korrigerade ålder blir alltså "född för 13 dagar sen". Men hon föddes den 28/10- och det datumet bestämmer hennes okorrigerade ålder.
Prematurbarnen firar sin födelsedag på sin födelse-dag (dvs den okorrigerade åldern) men man räknar utvecklingsfaserna efter den korrigerade åldern. Den första tiden är ju prematurbarnen mycket utsatta, sjuka och svaga utanför mammans livmoder och under den tiden kan man inte förvänta sig någon "utveckling" mer än den som skulle skett inuti mamman. Snarare är det tvärtom; prematurbarn får ofta kämpa mot infektioner och jobbar hårt för att hålla sin temperatur uppe och för att kunna andas själva (det är först i vecka 32 som lungorna mognar och barnet kan klara sin egen andning själv) och de är därför mer svaga och lite sena i sin utveckling i jämförelse med fullgångna barn.
Man brukar räkna att prematurbarn ligger efter i utvecklingen upp till 2 årsåldern. Vid skolstarten brukar de flesta vara ikapp, både längdmässigt och utvecklingsmässigt.
Det har varit lite olika bud och har gått lite mode beträffande när prematurbarn ska få sina vaccinationer i det allmänna vaccinationsprogrammet. I dagsläget får de vaccinationen efter sin okorrigerade ålder.
Smakportioner ger man någonstans mellan ogorrigerad- och korrigerad ålder.
Föräldrarpenningen räknas, tyvär, efter den okorrigerade åldern vilket gör att barnen räknas som mer utvecklade än vad de egentligen är. Turligt nog får man som prematurförälder tillfällig föräldrarpenning så länge barnet kräver speciell vård vilket gör att man kan spara på dagarna.
Så nu vet ni det! Och ni vet också varför vi kommer att fira lite extra här hemma den 2 februari nästa år. För det är som sagt Venlas korrigerade 1 årsdag!

Snipp snapp snut, så var Gävlesagan slut!

Ja, idag ringde äntligen Lisa från Neonatalen i Uppsala, och att jag säger äntligen är för att vi inte haft någon fast station nu under några dagar, varken tillhört Gävle eller Uppsala då ärendet varit under utredning.. Men nu så har Lisa pratat med chefen sin, och de vill stenhårt ha oss kvar i Uppsala, men det gör inte så mycket! Trodde aldrig att jag skulle säga det, men det är ju bara ett besök nu, ett när hon är 4 månader (korrigerad ålder), ett vid 6 månader och ett vid 10 månader, också ett vid 2,5 år! Och det känns överkommet.. Men sen så var det ju det här med sjukgymnast och dietist, vi ska prata om det nästa vecka, för vi ska till barnspecialisten nästa torsdag..


Ja, snipp snapp snut, så var Gävlesagan slut! Det känns jättekonstigt! Vi tillhör ju liksom Gävle, vi har ju för sjutton levt mer än halva Venlas liv där, det var vårat "hem" väldigt väldigt länge, och nu känns det väldigt tabu att sätta så mycket som lilltån innanför portarna vid huvudentren.. Men jag är glad för all proffessionell hjälp vi fått därifrån, att Venla nu är en bestämd dam som bara växer, det gör dom väl hur proffessionella som helst! Och nu ska vi tillbaka till Uppsala där vi egentligen hör hemma, och där är det ju otroligt proffsiga Neonataloger också, så vi är ju verkligen i tryggga händer, så länge dom inte är lika dumma som på förlossningen i Uppsala, besvikelsen blev stor.. Och nu då?? Ja, det käns fortfarande lika skumt, trots att jag skriver om det, skulle kunna skriva hela dagen, men läsningen skulle om möjligt bli ännu tråkigare, så efter at ha sagt ett STORT TACK till Gävle så sätter jag punkt här. Vi hälsar på om ett år och gör som alla andra, världens vackraste tavla!

Venla var återigen vaken halva natten, och när hon väl somnat så skulle jag väcka henne för att få i henne mat, stackars älskling, men dom säger att det är jätteviktigt om hon över huvud taget ska orka äta på dagen, men inatt vaknade hon inte, jag gjorde ALLT, men hon var så trött så hon bara hängde, vad mer kunde jag göra än byta blöja, skaka henne fint, sjunga, leva livet i köket, samt trycka in nappen i munnen på henne, alltså nappflaske-nappen, nej, så jag bäddade ner henne igen! Tröttfis!

Och idag då? Ja, jag ska väl fortsätta där jag slutade igår med städningen, tröök! Men nu har jag skjutit på det liite för länge.. Ser fram emot eftermiddagen då jag får äran att ta fin-toyotan och åka till stan för lite träning, mys! Undrar vad som är roligast, bilåkningen eller träningen? Haha, det kan jag klura på! Och ikväll blir det hjärte-våfflor och massa mys, Venla ska få sitt fina lilla hjärte-paket!!

Det var det! Ha en fin dag och ta hand om er! Stor Kram

Ni kan hänga presenterna på dörren <3

Ja, som någon sa..... Till alla mina fans...så är jag inte hemma på måndag...Alla hjärtans dag =0) så häng alla blomsterkvastar... kassar med choklad o presenter...runt dörrhandtaget.♥♥♥  Tack!!

Ni läsare börjar öka oroväckande fort, vad gör mej så poppis som förtjänar så många läsare? Idag var ni 85 stycken... När 100-strecket bli passerat så tänker jag återigen skydda bloggen, OM ni blir så många.. Ni som inte redan fått inloggningsuppgifter och är intresserade kan maila till mig och säga hej, samt berätta vem du är.. [email protected]

Ja, för övrigt så är det godnatt i stugan nu, Markus har i och för sig snarkat högt i flera timmar nu, det är ju nästan så att taket lyfter snart! Brevid honom snarkar hunden, och här ligger en sjukt vaken Emma som såklart inte kan sova på grund av alla oljud i rummet.. Ja, för Venla verkar då inte ha förstått poängen med vad som är dag och natt... Rutinerna tar sig sakta men säkert, sa vi inte sova på natten, vaken på dagen Venla?? Hon bubblar, stökar och bökar och gråter i ett hela kvällarna, och nu verkar hon jobba nattskift också, stackars skruttan..
Dessvärre börjar jag ana ugglor i mossen, vi har börjat föra bajslista här hemma, och den har inte blivit ifylld de senaste 4 dagarna, dvs, inget bajs på 4 dagar, definitivt inte likt våran Venla, hon brukar bajsa flera gånger om dagen.. Och det här kvällsstöket har börjat i samband med bajsvägran för 1,5 vecka sen, plus att hon nu äter som en hel häst på kvällarna.. Suck!!! Klart det har samband, vad tror ni?? Jag får lov att fråga BVC imorgon!

Har städat här ikväll och städat bort fula/döda blommor i fönstren, 9 blommor fick jag kasta, snyft! Blir till att knalla till Marinetts blomsterhandel i byn imorgon och lätta på trycket i plånboken, jäklans blommor!!!! Varför dör de hela tiden? Vore det inte billigare i längden att byta ut alla fönster i kåken? Mindre drag= mindre värme på i huset, och 30 färre inhandlade grönväxter till fönstren varje år!

Dags att plocka upp skruttan, och förbereda öronen på vackert oljud, Älsklingstjejen mammas <3

Ha en fin alla hjärtans dag, det ska vi ha! Stor Varm Hjärtekram


Hej alla läsare!!

Återigen en bra dag, trots en tjej med mindre bra rutiner! Men vad kan jag kräva, hon är inte mer en bebis, men kanske får jag ångra mig liiite efter att ha önskat att hon skulle börja gråta någon gång, här fick jag så jag teg.. Ja, jag kan börja kalla det rutiner det hon håller på med, för i 1,5 veckas tid har dagarna sett lika ut.. Trött som få dagtid och sover gärna mellan måltiderna, tråkigt, mamma som ville mysa och prata lite granna, men snart så, snaaart!!! Mellan 17-18 tiden är hon vaken ända tills vi går och lägger oss. Vi började lägga in henne i sin säng efter 20-målet, men hon har börjat protestera ordentligt, och det har jag inte mage att låta henne göra, så hon får böka på våra bröst istället, bök bök bök och massa gnäll!! Hungrig som en hel varg är hon på kvällarna och kan äta Non-Stop! Så fort vi tar bort flaskan ur munnen på henne så skriker hon och gråter så tårarna rinner! Det var föräldrarnas myskvällar det ;) Men återigen så är det trots allt så att det här är allt jag ber om, vad gjorde vi utan våran Venla? Hon är ljuset själv, och som hennes faster säger, hon har ärvt finska sisu, och vi kan bara instämma, för ett jävlar anamma har hon nu visat att hon har!!
Från att ha ätit jättedåligt så har hon nu gått över till att äta jättebra, på bara ett par dagar, modiga Venla!

Sitter i fåtöljen på hennes rum nu brevid sängen där hon just nu sover, har lurat över henne på sin vänstra sida med hjälp av skallror och massa färgglada prylar, det funkar bra, hoppas sjukgymnasten tycker att hon ser resultat.. Jag har mer eller mindre suttit på Venlas rum hela dagen idag, tror att jag saknar det här med att ha ett "eget rum", flickrummet hemma i Gårdskär, jag älskade mitt rum, nu har Venla ett rum där jag säkerligen kommer att snylta in mej tills hon blir myndig och flyr sin kos! Så mysigt så jag tror att jag tänker ombona ett eget rum, men charmen med det här rummet är att det tillhör Venla, och hon är här med mej, eller så är det jag som är här med henne, hmm!

Madde min fina vän har varit här och fikat idag, samt myst med sin guddotter, och ja, dom är fantastiska, Madde kommer lära Venla allt om livet och det goda, och Venla kommer att bli trädgårdsmästare nummer 2 och sköta om heeela trädgården åt sin mamma, önsketänkande!!!

Idag är en bra dag, jag sitetr här med en liten flaska Ramlösa Smultron, mums.. Men det är skitkallt här hemma, Markus har stannat pumpen pga att han skulle göra någonting, minns inte vad. Men resultatet känner jag då utav, burr, minusgrader här inne snart! Så min crosstrainer står och väntar på mej, och det ska bli skönt att svettas en stund, Markus stod nyss i 10 minuter NonStop i tempo, vore väl fan om jag inte skulle klara 11..

Har haft fullsmockade veckor de senaste 3 att jag undrar om jag egentligen jobbar eller är mammaledig.. Även denna vecka är fullbokad med möten, tandläkarebesök, bvc och diverse trökiga måsten! Men imorgon kväll så är kvällen min, för då bär det iväg till storstan för att träna och det ser jag fram emot..

Venla har fått en fin röd superduper mysig snuttefilt av sin pappa, och finns det någonting sötare än barn med sina små filtar de bär med sig överallt? Jag vill näsan ha en egen...

Idag har Markus slitit ur garderoberna i rummet innanför minihallen, det rummet kommer att tillhöra hallen. Dörrhålet ska breddas så det blir lättare att dra in vagnen, vi har fått garderober och skjutdörrar med speglar att montera längst långväggen. Och innan Venla kom så rev jag ner tapeterna och slipade väggarna, så de är nu redo att tapetseras, samt har vi köpt ett bättre golv.. Ja, återigen var rustkarusellen igång, men snart är det historien över ett bra tag framöver..

Jag och min vän Madde pratade om att vara nykär idag, och jag undrade lite smått varför man inte kan få känna den magiska känslan jämt? Markus svar på det var att det ät bättre att vara förälskad än nykär, det är så mycket större, och det är ju förståss bättre på det viset.. Men efter att ha pratat om nykärhetskänslan så blev jag efter 6 år allt lite pirrig i magen, för att inte säga nykär, ibland smyger sig känslan på =)

Tittade på möbeln vi har i köket idag, det står diverse foton där, men jag har en favorit:



Ja, visst är bilden fantastisk?? Det fick vi av Venla i bröllopspresent, haha, passande med en liten tärna då mamman och pappan gifte sig på lucia! Fast jag tror att det fanns några som hjälpte Venla med att fixa fram denna fantastiska tavla, för att inte prata om självaste fotograferingen, det fick vi tacka den underbara personalen på Neonatalen för!! Dom är så underbara och jag blev återigen fast i tankarna om vårat andra liv på kliniken. Det är verkligen 2 helt olika liv, båda är fina, där och då för att utvecklingen med Venla gick så bra, här och nu för att det här är vårat underbara liv! Men jag kommer aldrig glömma, blir alldeles sentimental då och då, tänk hur liten Venla har varit, det är så svårt att förstå, och nu gråter jag igen... Älskade unge! Jag skulle ha varit i graviditetsvecka 29-30 tror jag då bilden togs, ja, hon var inte stor.. Tänk vad dom måste ha hållit på den här natten med Venla innan kortet togs? Ja, det gör oss så rörda, vi pratar om det ibland, det som dom gör under dess arbetstid stannar i våra hjärtan för alltid, vi hade nog inte kunnat få ett bättre bröllop än såhär!

Fast häromdagen åt vi på restaurangen på sjukhuset, då kunde jag inte låta bli att skratta lite för högt! Tur att ljudnivån var hög, jag tittade upp mot kapellet och fnissade, frågade Markus vad han tror att alla andra tror och tycker om oss.. Ja, visst hade vi kunnat skjuta fram bröllopet, men det ville vi inte, och vi ångrar ingenting, men trots det så undrar nog många hur snedvridna vi blev under tiden på kliniken!!

Imorse var Venla gnällig och kinkig, så vi tog upp henne i våran säng och hade morgonmys tillsammans hela familjen, även Tassu.. Myys, han älskar verkligen Venla.. Och gissa vem som njöt att ligga och glassa i våran säng mer än hunden? Bifogr bilder, haha, mysVenla!

Ja ni, jag skjuter det framför mej, men nu har jag ingenting mer att skriva, så nu får jag väl hoppa på crossen.. Ha en mysig söndag..

Stor Kram



Venla med nya snutten från pappa!



Lilla Bus glassar i våran säng!



Så härligt att vara Venla denna morgon, mys!



Här ligger Venla och snusar sött just nu!



Är det redan februari??

Snyftar, efter att ha läst massa bloggar om lyckliga familjer som får upp sina barn på bröstet och får ha familjemys på riktigt så snyftar jag lite, hittar en blogg till där allt i detalj står så otroligt perfekt och snyftar lite för högt, tillslut rinner tårarna på kinderna 01.30 på natten och jag är nästintill hysterisk... Avundsjuk på de som fick gå gravid hela vägen ut och som får det fina avslutet på förlossningen.. Samtidigt kan jag tycka att det är lite orättvist jämtemot andra att vi fått så lång bebistid, och massa erfarenhet.. Nu när allting har gått så bra så vill jag inte ändra på någonting förutom tiden direkt efter förlossningen! Men jag önskar såklart att tvåan ligger kvar i magen i 40 veckor så jag får uppleva även det..

Efter att ha läst alla bloggar så läser jag gratulationskorten vi fick vid Venlas ankomst, går även igenom födelsepapprena vi fick och gråter ännu mer, dimmig i ögonen och efter att ha varit upp och tittat på Venla en lång stund så ligger jag nu här och skriver, var tvungen!
Tänk när jag satt i skolbänken och sa till min kompis att jag blödde och försökte förklara konsistensen, hon sa direkt "ring, det kan vara slemproppen".. Oron och pirret i hela magen, hem o duscha o fräsha till mig, mötte upp Markus och blåste in till Uppsala.. Spruta på spruta, ja, jag fick nog allt som var nödvändigt och lite till..... Allt utom smärtlindring!! Fick inte sitta i gungfåtöljen, vilket för mej var det enda alternativet genom värkarna.. Fick inte stå och gå, och skulle helst kissa i sängen!! Ja, situationen var verkligen ledsam.. Ska verkligen bli skönt att få prata ut på riktigt med nån som är till för sånt här, barnmorskan!

Det slog mej nu inatt, herregud, är det redan februari?? Var det inte oktober nyss.. är vi i mål?? Klarade vi det?? Tittar på min fina tjej och jublar för mej själv, VI KLARADE DET!! Älskade barn vad du har varit duktig!!  Det går nog inte att förså om man inte varit med om någonting liknande.. Första dagarna, kanske veckorna var apatiska, mer eller mindre så var jag helt tom på kärlek till både pojkvän och barn, allt blev så plötsligt och ingenting som planerat, och det som känns idag är obeskrivligt.. TACK för att jag får möjligheten att leva mitt drömliv!!! Bör verkligen sova nu, men först mata lilla virus <3

Tack ni fina som läser.. Kram



Virus på hennes egentliga födelsedag <3

Ramlösa smultron <3

Jag gick med min Sandra på Ica Maxi och inhandlade till tacosen, suckar besviken och undrar varför Ramlösa smutron aldrig kommer ut på stor flaska?? Som jag tidigare sagt är det min enda last i livet för tillfället, och en liten flaska varje dag måste jag ha, och det skulle ju bli mycket billigare om de tillverkades i större flaskor. Precis när jag sa det så stod dom där och glimmade, pling sa det och jag råkade tjoa till lite för högt av iver, min kompis insåg just att jag funnit det i livet som kanske var bättre än orgasm, njaae, men åh, jag lämnade butiken tillfreds med 6 stora flaskor =0) Kånkade som aldrig förr eftersom det inte fanns korg inne i butiken..

Har en duktig tjej här hemma, jag matade henne nyss i nya fåtöljen, satte mej ner med ro och bara njööt av livet och henne! Och vet ni vad....... Jag fick i henne 90 ml, hur bra kan det bli? Tydligen riktigt riktigt bra.. Första gången hon äter så duktigt, det är dessutom mer än hon bör äta.. Toppen!

Vi har varit och fikat hos ett äldre par här i byn idag, trevligt trevligt, samt tagit en promenad i solen och handlat lite. Dagen har varit bra rakt igenom, och jag har absolut ingenting att klaga på just nu!

På torsdag ska vi till Gimlins och försöka fasta på kort, jag har mina planer på den perfekta familjebilden, och perfekt lär den bli <3

Aaah, unnade mej en cider ikväll efter att ha stökat här hemma, nöjd med resultatet av både röjet och cidern ;) Nu känner jag mej mosig och tänker hålla mej till Cola resten av kvällen =) Det blir snart hemmagjord pizza också!

Köpte ett grönt örngott till Venlas nya vagnkudde igår, grönt grönt GRÖNT, jag ÄLSKAR Grönt!! En harmonisk färg som jag skulle kunna tapetsera huset i.. När vi bestämde oss för att köpa en begagnad vagn så hoppade jag högt när jag såg en grön på blocket, fin och pedantiskt skött, Aaah! Inte nog med det så har Venla också fått en ny stickad tröja, grön såklart eftersom fiskartröjan "pippi" är förliten.. återigen har vi fått börja plocka bort kläder.. Nu är även 44-orna påväg ut ur hennes garderob, snart kan hon ju bara ha storlek 50, sorgligt men lyckligt. Veckorna bara susar förbi, och det gör mej ledsen. Fortsätter det såhär så ligger jag ju snart under jorden =(



Mammas pyttelilla modell som börjar bli stor <3



Venlas fina gröna vagn med nya fina Tummen örngottet <3 Och lite pynt som förhoppningsvis ska locka henne över till sin vänstra sida!



Venlas superfina gröna babygym (såklart)..



Min och Venlas myshörna i Venlas rum <3 Myys!

Ha en fin kväll allihopa.. Stor Kram till er!

Trygg, Fri, Kär och Lycklig <3

Det är dagens statusuppdatering för min del. Mer behöver jag egentligen inte säga, men trots det så kliar det i fingrarna för jag vill skriva.. Fast det kliar även pga kylan, händerna är fulla av torrexem igen och handsalvan har åter plockats fram, ush, jag som hatar smörj! Har fått en stor självspricka i tummen, då är inte handsprit att rekomendera, AJ!

Det har varit lite snökaos här och där i landet under gårdagen och natten har jag förstått, även här! Så när vi vaknade imorse hade det kommit typ 30cm nysnö, och Markus fick gå ut och köra slungan för att vi överhuvudtaget skulle kunna ta oss härifrån. Då led jag med honom, tittade ut i förbiförten och snön piskade i hela ansiktet på han, hjärtat!!!

Sen åkte vi till Sjukgymnastiken, Venla är en söt och härlig tjej fick vi höra, och visst är hon ju det <3 Hon var även pigg och vevade glatt med både armar och ben, och tjejen som vi träffade, Johanna, var så duktig med barn och vi fick många goda råd.. Det hon upptäckte var att Venla har en så kallad "favoritsida" som hon gärna ligger på, lite plattsidig började hon också bli, så vi fick rådet att försöka locka över henne på hennes vänstersida lite mer. Följderna kan annars bli att hon får problem att röra huvudet mycket när hon blir större, men det brukar för det mesta ordna sig om vi placerar lite färger etc åt andra hållet... Efteråt gick vi till ala'carte matsalen och åt good mat på sjukhuset, vi hade ett djupt och givande samtal om bergochdalbanan som vi båda åkt med i, och det är nog första gången vi delar tankarna, såhär vill jag ha det jämt! Sen därifrån till Barnenshus för att köpa andra kuddar till säng och vagn.. Jag fick en barnvagnslektion av en go kvinna i butiken också, och efter att även fått hjälp med att hitta rätt kudde så tackade jag för vagnlektionen och traskade nöjd vidare =) Emmaljungan var inte så kass som jag trodde trotsallt..

Både jag och Markus är mosiga idag, skönt trötta och lyckliga, dvs mys för hela slanten och strunta blankt i allting! God mat står på menyn och kanske lite godis, bra film lite senare, men före det lite sällskapsspel, monopol kanske? Ja, vi har ju lite att välja på då vi båda älskar att spela =)

Är osams med håret idag, fick duscha det för första gången efter permanenten imorse, och nu är Uggla frisyren tillbaka, man ska nog inte vara för ren i håret när man är permanentad, framförallt inte när man har hår för 5 stycken!

Sitter med en mugg varm choklad här nu och undrar om inte Venla är lite avundsjuk, jag längtar iallafall tills hon blir 10 och vi kan fika choklad, te och nybakta scones samt prata tjejiga saker, sånt som pappan bara tycker är töntigt, tur att jag har Venla då, hon lyssnar alltid och ser intresserad ut =)

Men ÅÅ, jag måste bara få berätta om spökerierna som hände här inatt. Jag gjorde ALLT som stod i min makt för att väcka Venla inatt, hon måste nämligen ha ett nattmål för att ha orken i behåll när det gäller maten, och det är hemskt att behöve skaka liv i henne när hon sover så skönt, snorpan!!! Men inatt var hon omöjlig, maten var värmd och upphälld, men ungen vägrar att gapa, hon sov såå djupt! Så jag tog henne till skötbordet och bytte blöja, trots att den var helt torr, men det brukar få henne att vakna, jag sjöng och visslade om vartannat "Lilla Venla", melodi Lilla snigel, den har vi sjungit sen hon var en liten liten prick i min mage... Rätt som det är får jag gensvar av någon som visslade, jag ropade på Markus utan svar. Stelnade till och blev helt förskräckt, vårat sovrum är 6 rum efter Venlas lekrum, alltså LÅNGT bort... Tog Venla med mej och smög försiktigt till vårat sovrum, helt skräckslagen, och ja, Markus sov.. Jag och Venla försökte väcka han, men han tvärsov, jag började gråta hysteriskt och sa att det var nån i huset. Markus flög upp och gick för att se efter, ingen där.. Jag blev ännu mer rädd och bestämde mej för att mata henne i sovrummet.. Imorse hörde jag det visslande ljudet igen, och vet ni vad......... Det var ju dörren som visslade för mig, vinden som tjöt, hahaha! Blåst! Men skräcken jag kände gav mej riktig dödsångest, jag var säker på att min tid var kommen och såg alla möjliga hemska filmer framför mej.. Nu vill jag flytta till en liten lägenhet igen, iallafall mörka tiden på året! Alla dessa spöken, ja, jag måste ärligt säga att det känns extra läskigt när ett självmord faktiskt har begåtts i vårat hus! Och på det så är jag en lättskrämd och livrädd tjej rakt igenom!

Nu är det kväller.. Ha en mysig fredag, och alla ni partymöss som är i farten, TA DET LUGNT!!!!! Det räcker med en våldtäckt på heartbreak! Vilka svin det finns, vad är nöjet med att förstöra en kvinnas liv på det viset? Hur som.. Må så gott!

Stor varm kram!


Klass 2 varning...

Jo, man tackar! Hej jag heter Hulda och är 89 bast!! Så kände jag mej bakom ratten, näsan tryckt mot rutan hängandes över ratten.. Spårigt och alldeles livsfarligt, det gick aldrig fortare än 60 hem, och lik förbannat var man på fel sida och vinglade titt som tätt då man inte ens såg vägen! Kom hem för inte alltför länge sen, blev seeent! Och körvädret var inte perfekt, som gjort för att köra ihjäl sig.. Men eftersom SMHI redan gått ut med klass 2 varningen så beslutade vi oss för att Markus skulle ta med Venla hem efter besöket på kliniken.. Så det blev jag och Sandra ikväll helt enkelt.. Längesen jag skrattade såhär mycket, jag har baskemej träningsvärk i käften, hela ansiktet för den delen!

Det gick väl bra på kliniken måste jag säga, inte för att jag egentligen begrep vad vi skulle dit och göra, men det var Uppsalas påhitt... Hon fortsätter att dala sakta sakta i vikt, men som dom sa så svälter hon inte ihjäl sig själv.. Och hon är i övrigt en snäll, pigg och glad tjej!! Imorgon förmiddag ska vi till sjukgymnasten, spännande att höra vad hon säger om Venla bus! Efter det ska vi luncha tillsammans <3 För att slutligen besöka Neonatalen och lämna åter diverse sonder oc sondsprutor och annat trökigt som vi har städat ur lådan här hemma.. Ut med det gamla och in med det nya..

När vi skulle lämna kliniken så hade vi varsina bilar, och jag tror baskemej att det var första gången jag körde MIN bil sen slemproppen gick den 26e oktober, haha.. Skulle sopa av den och det var inte helt lätt.. MASSA lappmögel (snö) på biltaket och jag fick hoppa och studsa som en gräshoppa för att få bort all snö, jag har nämligen en Citroen Berlingo, skåpbil! Mycket praktiskt då man vill åka och shoppa loss tex, eller frakta stora saker vilket vi gör titt som tätt.. Idag köpte jag tex en fåtölj av Sandra och behövde aldrig fundera över hur jag skulle ta mej hem.. Fåtöljen ska stå på Venlas rum där jag gärna är med henne på dagarna.. Ska göra matningen till någonting mysigt, våran stund tillsammans, så nu har jag myst till det ordentligt i det flickiga krypin:et..

Sen blev jag arg när ett försäkringsbolag ringde och ville erbjuda en barnförsäkring för Venla, och eftersom vi blev utskrivna häromdagen bara så har vi inte hunnit ta tag i det ännu.. Så det var perfekt och jag emottog erbjudandet, när han ville ha hennes personnummer så insåg han att hon var en prematur.. Barn som väger under 1300 gram vid födelsen vill inget försäkringsbolag ta emot innan 18 månaders ålder, WHAT??? Jag tappade både hakan och halva ansiktet och svor som aldrig förr efter att jag artigt tackat och lagt på luren.. Nehe, så våra älskade minibebisar får inte ha en försäkring?? Nene, och om någonting händer?? USH vilken diskriminering! NÅGON både trolla fram ett försäkringsbolag (kanske lite dyrare) för endast barn under 1300 gram... Ska den någon bli Jag?? Hmm, jag har buisiness på gång känner jag..

Oj oj oj, nu är klockan 02, och kanske är det hög tid att slå igen ögonen? Så blir det, men först ska skruttan min få mat, tror vi kör hårt i nya fåtöljen =)

Kram till er mina fina..


Piggelin dag!!

Idag är en BRA dag.. För jag är utvilad och pigg, trots gårdagens ledsamheter kring Venla! Hon verkar jättenöjd hon med idag, men aningen trött, hon har bara ätit 35 ml nyss, 40 imorse och 35 inatt = på tok för lite, vi får se vilken hjälp vi får, för det känns ju hopplöst, vi kan ju inte bända upp munnen på henne och tvinga henne med våld!

Vi har fortfarande apnemadrassen kvar här hemma, den har aldrig tjutit under den här månaden som vi haft den, emn när jag stod och sminkade mej imorse så tjöt den, fortare än fortast så kutade jag till andra sidan huset, och mycket riktigt, hon hade andningsuppehåll, ett tillfälligt sådant, hon blev inte så mycket blå, bara lite ljus om läpparna! Skruttunge <3

Jag borde ha avbokat BVC tiden idag eftersom vi ska till kliniken, men jag valde att åka till båda, för jag har frågor till BVC!

Ja, livet rullar på, Venla börjar bli lång tycker jag och Tassu...... ja, Tassu, han skulle jag vilja kasta ut 11 gånger om dagen ungefär för han är så dryg och skäller mot dörren ungefär 11 gånger om dagen, om inte mer. Schitzofren men ack så söt....

Efter besöket på kliniken ska jag till min fina vän Sandra, vi ska äta tacos och mysa, det ser jag fram emot! Vardagslyx är bra saker, det behöver inte innebära godis och sena nätter, tacos är vardagslyx för mej <3 

Ha en bra dag! Kram

Lyckan och oron går hand i hand!

Ja, idag har det inte varit roligt att heta Venla har jag förstått, hon har varit så ledsen, och tur att jag har goda gråtnerver....... än sålänge! Jag har fått gå och bära runt på henne hela hela dagen, hon gallskriker så fort jag har lagt ifrån henne för toabesök etc.. Så idag har vi även invigt babybjörn selen för skoliosryggar, och tänka sig, jag har inte ens pyttelite ont i ryggen = BRA sele!

Imorse ringde jag till vårdgarantienheten för eventuellt landstingsbyte, men tydligen måste vi adressändra då, egentligen skulle vi adressändra till mamma och pappa som bor ett stenkast bort, för då är det fritt val att åka till Gävle.. Men så dum tänker jag inte vara.. Ringde sen till 95F, neonatalen och pratade med kanske världens härligaste tjej, Lisa, hon har varit till stor nytta idag och jag kan inte riktigt uttrycka min tacksamhet i ord, men jag tror hon förstod! Det finns människor man bara behöver prata med i några minuter så tror jag att jag känner henne rakt igenom, så öppenhjärtlig!
Självklart så tyckte inte hon att jag och Venla ska behöva åka ända till Uppsala då Venla ska på diverse kontroller, så vi får gå till sjukgymnasten och dietisten i Gävle nu, samt hjärtultraljuden, och det är ju fantastiskt! Är man bara trevlig så ordnar sig allt..
Sen så frågade hon i förbifarten hur det går för våran lilla tjej, jag hade nog attackerat henne med en jättekram om hon varit här.. För det går Inte bra med Venla just för tillfället. Hon ska äta 80 ml var 3e timme = 640 ml per dygn! Men vi får i henne mellan 320-455 ml per dygn, så vikten har ju vänt.. Ibland orkar hon inte suga i sig mer än 40 på ett mål, och det får vi jobba oss svettiga för.. När hon väl orkar och är jättehungrig så kan hon äta 80-90 på ett mål, men då kommer ju hälften upp! Suck... Ja, det enda jag vet är att hon ju inte kommer svälta ihjäl sig själv!
Lisa sa att Venla nog inte var redo att klara sig utan sonden ännu, men Venlas läkare säger att hon INTE ska ha sond, eftersom hon är stor nu. Och jag tror lika mycket på båda dessa härliga människor, men dom förvirrar mej så jag tror att jag blir knäpp! Varför säger alla olika hela tiden om precis allt? Jag förstår ju att även vårdyrket handlar mycket om personliga åsikter från läkare till läkare osv, men en sån här gång? Så Lisa ville att vi skulle komma dit för att sätta sond, men där sa jag stopp, ska det vara på det viset så har jag en sond här hemma som jag kan sätta själv. Men då insisterade hon och ville ringa Neo i Gävle, fine! Känns som att vi tvingar oss kvar där, att vi blir missuppfattade som att vi vägrar släppa taget.. GunBritt ringde upp och berättade att Uppsala tyckte att det var deras ansvar eftersom vi varit där tidigare... Å, blir så arg, känns som att alla tänker börja tjafsa nu, och vi står i mitten eftersom det är oss alla tjafsar om.. Venla, ÄT!!!!!!!!

Var på apoteket och köpte 3 nya nappar till henne idag, och med en lam föräldrapenning så är det ganska dyrt! Och på det så kokar jag sönder allihopa, samt alla flasknapparna, så Markus fick glatt köpa nya!! Efter apoteket gick jag och Venla till MVC och barnmorskan vi hade där, hon som var dum och aldrig lyssnade på vad jag sa gällande sammandragningarna.. Ja, hon blev hyperglad att se oss, kramade om mej, gratulerade och...... bad om ursäkt!!! Bra, hon får en ny chans tyckte jag och sken upp. Har bokat träff med henne 23e, behöver få prata känner jag, varför det blev som det blev, fixar inte psykologer, det hör till mitt förflutna, lamt, stelt och bara ångestframkallande! Det här duger bra, dessutom ska vi prata om graviditet 2, vad vi behöver förbereda oss på, vad som kommer hända osv.. Mycket snurrar!!! Ja, hon kommernog att vara till stor nytta då jag har många frågor även vad gäller oss...

Skrev anställningsavtalet idag också gällande mitt nya lilla barn med cp-skada.. Det här kommer bli bra. Men fick en smärre chock där jag även fick veta att det inte kommer skrivas ett nytt avtal på min ena halvtidstjänst då den pojkens villkor har ändrats! Det här orsakar mycket problem, har bara en tjänst på 71 timmar per månad nu och det är ju KAOTISKT!! Skit skit skit skit SKIT...... Jag ska ju ta upp mina studier i oktober igen, börja där jag slutade. Men sen VILL jag in på sjuksköterke utb... Ska det vara så omöjligt? Jag har ju faktiskt inte superkassa betyg, men tydligen måste man ha MVG igenom! Står och stampar på samma ställe och kommer ingen vart. Tur att vi har varandra här hemma, och tur att jag har världens snällaste Markus!

Ja, det var min dag det.. Fått mycket uträttat och känt mej lycklig.. Har ni föressten hört världens vackraste låt, Lyckorus med Elin Ruth Sigvardsson?? Det var våran alternativa bröllopslåt, men inget blev ju riktigt som planerat. Så jag är lycklig att våra vänner och familjer gett oss en resa upp till Jukasjärvi och Icehotel nästa år, så får vi fira ettårsdagen i Norrskensstugan under Norrskenet (förhoppningsvis)... Åh, jag längtar!! Vinter, kyla, hundspann och hur mycket Norrsken som helst, jag blir kär bara jag tänker på det! Ni måste föressten lyssna på den låten, min bästa vän hade aldrig hört den, det kan jag inte förstå =) Jag länkar er dit:

http://www.youtube.com/watch?v=QHnga0owQ-0 Lyssna och njut!!!

Nu ska jag och Markus spela poker, i potten finns en FOTMASSAGE!!! Ikväll blir jag het på pokerbordet.. Godnatt fina människor <3


En fantastisk familj <3


Min söta Tassu i kattreflexen under kvällens promenad =)


Slut efter promenaden, powernap!




Världens finaste Venla tycker mamma <3

Rensning pågår.......

Japp, STORRENSNING pågår i lillans garderob, redan... Hur gick det här till?? Vi har fått så mycket kläder till Venla att hon ärligt inte ens hinner använda en femtedel, och då tar jag inte i så jag spricker.. Kära medmänniskor, sätt gärna in en slant på "Lilla barnets fond" istället!! Vi är inte otacksamma på något vis utan tackar såklart och gör allt vi bara kan för att hinna använda alla kläderna, och eftersom jag vet att både släkt och vänner läser detta så kan jag med gott samvete säga att jag vet att era pengar gör bättre nytta hos "Lilla barnet"...





Ja ni, allt detta är storlek 50.. Hon har lika mycket kläder i varje storlek upp till 74, alltså kläder för 6 barn minst! Och tyvär börar det bli hög tid att rensa, så är det någon som har klädbrist så är det bara att komma och ta en låda!

Idag har Venla tydligt sagt till när hon vill ha mat, hon blir duktigare för varje dag som går, men tyvär är hon ganska slut efter 40 ml, så jag kan inte påstå att det går jättebra, vi får se vad BVC säger när jag ringer imorgon. Men efter att ha retat i henne 70 en sväng och 60 en sväng så var det hälften ut... Alltså 60 in och 30 ut, 70 in och 35 ut, trots rapar och vila mellan sugningarna.. Jag känner mej alldeles maktlös.. Och dessa uppstötningar hon har, jag kan inte hjälpa henne, men VARJE gång jag tar upp henne från sängen och tar till skötbordet eller famnen så hulkar hon och sväljer i ett, tillslut är allt ute!! Stackars liten!

Permanentade håret idag, så nu kan jag slänga min Magnus Uggla peruk.. Skämt åtsido! Men visst sjutton blev det krulligt såhär i början, men det lägger sig om 1-2 veckor, tur att jag har en massa nypor och snoddar, annars hade jag fått isolerat mej här hemma =) Tror att jag blev ganska nöjd.

Imorgon ska jag skriva på anställningsavtalet på lilla killen jag ska börja jobba med nästa vecka, det känns jätte spännande =) Roligt att få en extra peng i kassan också, och roligt för Markus att tillbringa en egen dag i veckan med Venla <3 Men nog kommer jag längta hem alltid, hur mycket som helst gissar jag, men det är bara nyttigt! Jag tror att jag håller på att bli lite för fäst vid henne, trots det så gör jag ditten och datten, åker hit och dit och har roligt, men det värker i bröstet av längtan efter henne! Hennes bebislukt, hur hennes andetag luktar, att få hålla om henne, och till och med doften av bebiskräkor.. Ja, en liten kräka på tröjan kan jag gärna ta med mej!

Ja, tänka sig, snart blir Venla 4 månader, smakportion av lite potatis kanske? ;)

Nu blir det familjemys här hemma.. Men först ska jag bifoga lite bilder.. Kram till er fina människor <3


Lilla Pippi!


Mammas Lilla Bus!


Vill bara pussa på!

Den stora dagen en besvikelse!

Det var endast 2 dagar sen sist som vi var in med Venla, och idag pratade vi med dietisten som hastigast och hon trodde det var komjölkproteinsöverkänslighet! Ja, lite knivigt att säga för tungan, men man begriper iallafall.. Så nu har vi fått lite dyrare mat åt vår skatt, vi får se hur hon reagerar på den!

Vi fick åka in idag pga att Venla inte svalde, och när vi kommer in så konstaterade Mia på en gång att det gått större ¨ål på nappen, det rann NONSTOP, hur kunde jag missa det? Nappen som vi lånat av kliniken har troligen nån av oss diskat sönder! Fast det var ju inte vårt enda problem, hon har massa uppstötningar och hinner ofta inte svälja undan utan det läcker ut, nån säger medicin, nån säger inte medicin. Efter besöket så bestämdes "inte medicin"..

När vi drog ur sonden så sas det att vi inte ska hoppas för mycket, för om hon går ner i vikt så kan hon få tillbaka sonden..  Men jag var hela tiden så säker på att Venla skulle fixa detta, så ingen mer sond hade jag bestämt.. När vi idag vägde Venla så hade hon gått ner från 3562 till 3500 gram.. Och trots viktraset så blev vi utskrivna... Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den här dagen skulle bli en stor dag, den skulle ju vi fira!! Men den stora dagen blev en tuff dag, en besvikelse.. Nu står vi här, lite lämnade i sticket..... Även fast det inte är så, så är det så det känns =( Känslan går inte att beskriva, men ledsamheten gör det omöjligt att fira!! Tryggheten är borta, "våra" hjälpmänniskor är ett minne blått.. Nu blir det nya människor på nya platser, för som Laszlo sa..... hon är ju ingen pytteliten bebis längre som behöver neonatalvård! Och han har så rätt!! Men nu blir det väl flängande till Uppsala sjuttioelva gånger i veckan istället, nära och bra!!
Jag får nog skylla mej själv lite granna, för Laszlo frågade så artigt "känns det här okej?", vad skulle jag svara?? Så jag sa ja och såg glad ut. För jag var glad, hon är frisk och mår bra, hon behöver inte intensivvård längre, men sorgen satt längre in.. Vad hade hänt om jag svarat att det inte känns bra, skulle dom hjälpa Venla i fortsättningen då? Jag tror inte det.. Men det lönar sig alltid att vara artig!

Det blev stressigt efter besöket på kliniken, för jag hade tid för fotvård i Tierp klockan 17, och klockan 16 var vi fortfarande på sjukhuset. Markus fick komma dit efter jobbet för att ta Venla så att jag fick blåsa på E4an.. Ja, det var han själv som insisterade, för det var hans födelsedagspresent han bokat åt mej.. Det tackar jag för, det var underbart för kalla vinterfossingar.. Köpte även med mej en Ullstrumpa hem som jag ligger och myser i just nu... Den värmer fint!!
Känguru på mej ligger min lilla kämpe, så varm och go, och så trött efter att ha börjat äta igen efter 12 timmars uppehåll!! Lillgumman.....

Nu blir det att softa resten av kvällen.. För imorgon har jag många viktiga samtal att ringa, det blir tufft, jag som älskar telefoner...... NOT!

Ha en fin kväll.. Kram från mej!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0