Välkommen till min nya blogg <3

Hej Emma och hela familjen! Tack för att du delar med dej av dina tankar. Jag kan lova att de gör nytta för fler än dej och din man. Härligt för Venla att ha i framtiden också. Jag läser, ler och gråter en skvätt. Känner igen mig så mycket. Jag var med om samma sak för snart 15 år sedan. Inte lika tidigt, i vecka 32, men störtförlossning på 30 min och ett jättesjukt barn som de sprang iväg med på en gång. Respirator, kuvös med allt vad det innebär och sjukhusvistelse i 7 veckor innan den lille gossen växte till sig. Allt som bara var kaos och sorg mitt i all lycka över att få ett barn. Tomheten inombords över att inte ha sitt barn kvar inuti sig och konsten att ta bara en pytteliten minut i taget.Eftersom jag fick barn innan det här med bloggandet kom igång, rådde neo. personalen mig att skriva dagbok. Det räddade mycket, eftersom allt gärna blir som ett töcken. Dagboken tycker min nu 185 cm långe prematurbebis Albin 15 år med skostorlek 47(!!), är småroligt att läsa i smyg.. Annars är det ju bara pinsamt.. ;)Det blir ordning med de små liven till slut!

All lycka önskar jag er nu och i framtiden! /Lotta

Hej Lotta!

Och Stort tack för fin respons. Så du fick också för tidigt, 32 veckor är tidigt så det räcker och blir över, 26 är extremt! Ja, tänk så många moment vi fått gå igenom under sjukhusvistelsen. Från resp till Cpap, vidare till värmebädd för att sen klara sig med bara syrgasgrimma. Det är otroligt, dom små är så starka! Och såhär i efterhand så är det ju inte klokt, tiden har gått så fort, och Venla är en frisk alldeles normal baby! Har hänt så mycket. Befann du dig i Gävle eller Uppsala?

Om du skulle vilja dela med dig så undrar jag lite över hur Albins utveckling har tett sig? Men jag skriver till dig på mailen också så slipper det bli så offentligt.

Tusen Tack! Emma