Från koja till slott!
Idag på förmiddagen har jag och Venla haft finbesök minsann, inte varje dag vi tar emot besök. Men det kom två sköna kvinnor som skulle väga Venla och prata lite utveckling! Och hon hade minsann gått upp nu, 3100 gram, tjohoo! Mammas tjockis <3
Dom var måttligt imponerade av huset.. Jag själv har troligen aldrig tänkt att vi faktiskt bor i ett fint hus, att jag har trivats vet jag mycket väl.. Ett tips är att köpa ett billigt gammalt hus, och skaffa sig en händig karl! Då kan man få vilket skit som helst att se lyxigt ut =) Sen så har vi ju faktiskt mycket "space" också, vilket jag är väldigt lycklig över! Men av de 7 rum och kök som vi har, så är ett av rummen en genomgångshall eller vad man ska säga. Så enligt mig har vi bara 6 rum..
Och trots de rummen så fick vi stryka på gästrummet när Venla kom.. Har man utrymme, då TAR man utrymme.. Så jag hoppas aldrig att vi ska behöva flytta härifrån, då får vi ett litet problem!
Idag sprudlar jag, det känns som att jag har varit deppig alldeles i onödan. Allt ser ljust ut ur mina ögons perspektiv idag. Och på slutet känns det lite som att jag o Venla stängt in oss för mycket och jag har tyckt jätte synd om mig själv som sitter här ensam med sovande dotter hela dagarna. Idag under besöket så frågade en av tjejerna varför jag inte tar promenader med vänner?? Ja, varför gör jag inte det? Förmodligen är jag så livrädd att hon ska smittas så vi blir isolerade igen på kliniken! Jag har som tidigare nämnt trivats jätte bra! Men när man väl får komma hem så bara älskar man det! På kliniken infann man sig i situationen, levde där och då och släppte allt annat, så djupt så det blev jobbigt att lämna det!
Men nu har jag bestämt mig för att inte sitta här hemma o tycka synd om mig själv på dagarna. Jag kommer bli mycket gladare, och framförallt snällare om jag gör någonting annat än att bara gå hemma.
Träningen saknar jag mycket, hann bara komma igång så blev vi sjuka jag o Venla.. Febern kommer och går, hade lite feber tidigt imorse, men nu så är jag återigen pigg.. Så lite friskluft dör jag inte av, ska straxt snöra på mig skorna och dra vagn som alla andra mammor =) Sen blir det vila över helgen för att i nästa vecka ta nya tag vad gäller träningen..
Jag har verkligen bestämt mig för att leva sunt i år, de senaste 6 åren har jag mått så dåligt pga mitt osunda liv. Och eftersom jag ofta glömmer bort att laga lunch till mig själv så har jag börjat dricka naturdiet. Bättre det än ingenting.. Och innan graviditeten så blev jag ganska fit med den ersättningen.. Jag godisvägrade ju 1 månad innan bröllopet, och jag gick ner! Sen gick det fort upp igen där runt jul o nyår.. Och jag led inte ett dugg av att titta på när m åt godis, tvärtom, där satt jag med min ramlösa och trivdes med livet på riktigt! Så jag ska återuppta det igen.. För det är trotsallt så JAG trivs bäst med mitt liv.
Sen tar jag gärna en chips eller lite popcorn när jag känner för det!
Nu vaknade Venla... Hej hej!
Emma kockar!
Har varit sjuk och frisk lite till och från. Igår friskförklarade jag mig själv, bar saker upp och ner från källaren, lattjade med hunden, samt tog en promenad till konsum och inhandlade blöjor.. Vips så smög sig febern på.. Igen! En riktig jojo-feber, jätte drygt! På dagen idag har jag haft feber, och nu på kvällen är jag återigen frisk, att näsan rinner och täpper igen klagar jag inte på, för det brukar hålla i sig! Men nu blir det en lugn kväll, inget bus!
Jag tog hål i öronen ett par dagar innan jul, har haft hål två omgångar när jag var mindre, säkert 10 år sen sist.. Har låtit dom växa igen pga... Allergi????
Nu börjar det jäklas igen =( Varför kan inte JAG också få ha hål som alla andra? Nu tänker jag inte ge mig, det får göra lite ont tills de 6 veckorna har gått iallafall, då sätter jag i någon litet guldhänge, kanske funkar det bättre?
Jag har börjat drömma konstigt, alltid om Venla. Fast jag drömmer medans jag är vaken om ni förstår vad jag menar! Precis när man håller på att somna in så drömmer man och rycker till... Dessa drömmar handlar hela tiden om Venla, att jag håller på att somna ifrån matningen, att hon ramlar ner från mitt bröst etc..
Imorse drömde jag att hon hade en nål i handen, och jag tog blodprover på henne och glömde stänga den lilla knappen på nålen, blodet bara rann ur henne. När jag vaknade så han jag precis springa fram till hennes säng innan jag kom på att det återigen var dröm! Varför så mycket tok?
Hihi, jag har kommit på mig själv att gå omkring och sjunga här hemma på dagarna, inte vanliga kända låtar eller visor, utan sånt som jag hittar på just då alldeles själv. Både text och melodi, och när jag tänker efter lite till så har jag nog alltid gjort det, utan att tänka på det? Idag sjöng jag om Venla och Tassu i skogen, det var en röd stuga och vi fiskade i sången.. Stackars Venla, jag hoppas hon slipper få en pinsam morsa! Men jag är ju så snäll och blyg, så den risken är inte så stor =) Men kanske jag skulle byta karriärsriktning? =) Måste bara lena ut kråkstämman lite..
Ja, precis som rubriken säger, idag var det Emmas tur att kocka här hemma.. Någonting jag inte har nämnt tidigare är att Markus har en riktig talang vad gäller matlagning och sådant.. Jag har också en talang... Att är maten såklart!
Markus skämmer både bort mig och våra vänner/familjer med 3-rätters titt som tätt, och frun i huset får nog han ta titeln som!
Idag var det min tur att kocka.. Ända kravet var att det skulle gå fort eftersom jag var sjuk, hade Venla att ta hand om och hunden, ja, jag var inte jättesugen på att laga mat! Så koka spagetti och steka köttbullar skulle väl inte vara en omöjlighet... Eller???
Egentligen borde jag skämmas, men det struntar jag i, delar gärna med mig av mina erfarenheter! Steka köttbullarna fixade jag galant.. Men hur tänkte jag när jag gjorde spagetti för 8 pers och BRÄNNER fast allting i botten på en alldeles för liten kastrull? Ja, det funderar Markus på! Han undrade om jag inte hade någon som helst uppfattning om mängden? Tydligen inte, tänkte göra en varsin matlåda åt oss också =)
Det slutade med köttbullsmacka för Markus och en bränd spagetti till varje köttbulle för mig! Sen åkte allt i soporna.. Suck! Så går det när man samtidigt springer omkring och städar och matar Venla!!!!!! Så när det gäller matlagning så klarar iallafall inte jag av att göra mer än en sak åt gången! Hela huset håller på att vädras ut just nu, och jag ber till alla gudar att vi inte får spontant besök på minst en vecka! venla ligger under alla filtarna och har det varmt och skönt!
"Hela Karlholm luktar bränt,
alla undrar vad har hänt,
Emma svarar helt kavat,
det är jag som lagar mat"!
Jag börjar känna mig riktigt ensam med lilla bus.. Hon sover som sagt mestadels, när hon är vaken njuter jag fullt ut. Men de andra 18 timmarna på dygnet är jobbiga... Jag saknar mina vänner och min familj.. Längtar tills jag kan ta Venla med mig och knalla över till min syster, och att på dagarna kunna träffa alla andra mammor och bebisar i byn! Men Venla får ta den tid hon behöver nu, det räcker med sjukdomar här!
Jag fyller år om drygt en vecka.. Jag som brukar ha massbjudning och lite fest då på helgen närmast.. Men inte i år! Då blir det bara jag, Venla och Markus konstaterade vi igår.. Mysigt, men lite trist. För jag brinner verkligen för det här med födelsedagar i huset, massbjudning av både familj, släkt och vänner!!
Sen kom Markus på mitt i allt att han faktiskt har beredskap/jour den helgen.. Så det är mest troligt att jag o Venla sitter själv med en färdigbakad torr bulle från konsum!!
Då sa Markus att jag borde ringa runt till vännerna och dra med dom på Eckerö.. Toppenbra ide om Venla är fit for fight! Så om allt är lugnt här hemma så bär det iväg den 5/2 på eckerölinjen =)
Igår hade jag o Markus en riktigt social kväll, provade nya spelet och åt glass.. Jättetrevligt!
Nu tänkte jag fylla badbaljan och bada lillskruttan! Vi hörs!
KRAM
A'la Emma!
Skrållan <3
Påväg till sjukhuset!
Laddarupp till den "ofrivilliga spelaren"- ett spel som rekomenderas =)
Ljuvliga värme <3
Hångel och tom mage!
Hunden kom hem och fullkomligt tjöt av lycka.. Markus och jag pussades i soffan och Tassu ville såklart vara med, fick han bestämma så skulle vi råhångla, men någon måtta får det väl ändå vara! När vi pussats och pratat om ditten och datten så hoppade Tassu ner och gick omkring och gnällde. Vi förstod ingenting, han var nykissad, nyäten och till och med nybajsad! Hmm! Tankeverkstaden gick varm.. Tassu är den typen som vill att hela familjen ska vara samlade, helst ska vi ligga ovanpå varandra allihopa så han vet var vi har oss.. Såklart....... Efter lite tänkande så kom vi på att han inte fått hälsa på Venla än idag, efter att ha nosat och myst lite så var han jätte nöjd! Sötnöt!
Idag har jag gått och klappat mig på magen och verkligen saknat kulan jag en gång hade.. Kulan som innehöll en pytteliten Venla. Kulan som idag borde ha varit stor.. Saknar sparkarna som just hade kommit igång på riktigt när Venla gjorde entre. Saknar allt som hade med graviditeten att göra, förväntningen! Så jag har bestämt mig, jag SKA vara gravid en gång till innan Venla blir för stor, ja, ingen dålig förlossningsupplevelse ska få stoppa våra planer. Jag kan gråta, ha ont och vara hur förbannad som helst, det är ändå värt det i långa loppet!!! Man får guld för mödan..
Idag fick jag återigen frågan för sjuttioelfte gången vem Venla har ärvt gropen i hakan av... Markus! Svarar jag som alltid, för han har ju en grop i hakan, fast varken jag, Markus mamma eller ens Markus SJÄLV har någonsin tänkt på den. Det är väl så, när man ser hur sina barn ser ut så börjar man studera sig självt!
Men idag sa sköterskan att Venlas mamma (jag) minsann också hade en grop i hakan.. Jag kom hem och studerade mig själv i spegeln, jag behövde inte ens leta, den fanns där på en gång, Häftigt! Hur kan jag ha missat den? På 2 sekunder kände jag mig riktigt fin, för att jag har en grop i hakan =)
När Markus kom hem från jobbet så satt jag i soffan med datorn i knät och Venla låg inuti amningskudden med filtar bakom sig, hon älskar det, och hur praktiskt är det inte? Det kallar jag att boa in! Jag låg inte i någon amningskudde, men jag satt på alla kuddarna.. Ja, Markus har ofta kommernterat och funderat varför jag inte lutar mig mot kuddarna, utan jag sitter på dom? Någon annan som är lika dum? Men jag tycker det är skönt, så vill jag ha det. Jag hade helt enkelt det perfekta läget när han pussar mig och tar filten för att bädda om mig. Världens finaste.. Efter att ha bäddat in mig så drar han bort kuddarna under min rumpa och lägger dom bakom min rygg och trycker bak mig, som att han vill att jag ska ligga.. Han är så snäll och omtänksam, men guldläget försvann =) Istället blev jag varm i kroppen, vilken man!!! Man får njuta av tillfällena dom gånger de dyker upp..
Sen ringde pappa som en liten surprise och ville titta till sitt barnbarn, jättekul! En riktig snabbvisit blev det, men vi ses inte så ofta nuför tiden, så jag tyckte det kändes skönt att bara få säga hej!
Jag sa till Markus igår precis vad jag tyckte och tänkte om vårat förhållande. Vi har det underbart tillsammans, men efter sjukhusvistelsen har hela livet blivit en berg och dalbana, och vi har mycket att ta igen, dessutom måste vi försöka få till en rutin här hemma för att allt ska fungera, det har inte ens gått en dag, och han får mig redan att känna mig som en prinsessa!
Här ligger jag nerbäddad i soffan, inte i det perfekta läget förståss, men vad gör det?? Jag ligger här med Venla brevid, surfar, läser en bok och försöker skriva en bok! Tv:n är avstängd och jag njuter av musiken som bubblar ur Venlas mun! Jag fick till och med maten serverad vid soffan Ja, jag njuter hejdlöst.. I samma ögonblick springer Markus igenom våra 7 rum med dammsugaren, moppen kommer efter! Hur underbart är inte det? Allt lixom ordnar sig självt trots att jag är sjuk!! Ikväll måste jag erkänna att jag har det ruskigt bra!
Nu är själen botad, bara det fysiska kvar, lite alvedon och fortsatt prinsessa-behandling så är jag nog på benen snart, även fast jag nog skulle kunna vara "sjuk" en vecka till ;) Han är verkligen snäll och varm rakt igenom, men det finns ingenting som säger att man inte får vara skitless på varandra för det! Bara man inte glömmer bort att vårda kärleken ibland.
Kram till er fina läsare <3
Visst finns mirakel <3
Jag var en spillra av mitt forna jag Såg inget ljus, inte en strimma svag En vingklippt fågel som inte ens drömde mer Och som av sorger trycktes allt längre ner Men när jag mötte dig, älskling Så ändrades allting brutalt Visst finns mirakel Och för mig är det faktiskt du I dina ögon Öppnar himlen sig för mig nu Visst finns mirakel I din kärlek så stark och sann I dina ögon Och i att vi har funnit varann Du öppnar dörrar jag inte visste fanns En dörr till livet, jag fick en andra chans Jag älskar dig mer än du kan förstå Jag vet du bär mig när jag inte orkar gå Sen du gav mig din kärlek Förändrades livet brutalt Visst finns mirakel Och för mig är det faktiskt du I dina ögon Öppnar himlen sig för mig nu Och allt är så enkelt och så självklart Så skrämmande underbart Mitt mirakel är du Visst finns mirakel Och för mig är det faktiskt du I dina ögon Öppnar himlen sig för mig nu Visst finns mirakel I din kärlek så stark och sann I dina ögon Och i att vi har funnit varann
Fröken Ryyti var det visst!
Jag har haft riktiga vårkänslor i kroppen idag, känt mig glad, tänk vad lite sol kan göra för själen, det kallar jag för naturmedicin! Men jag längtar ännu mer efter sommaren, då ska vi åka till Kolmården med två andra småbarnsfamiljer, 2 smågrabbar som även dom är födda 2010, och lilla Venla som visst råkade bli en "tia" hon med. Tur att de stora starka grabbarna tänker ta bra hand om Venla =)
Ikväll ska jag och Markus prova på ett nytt spel som vi fick i julklapp, om jag är pigg så jag orkar sitta upprätt vill säga, det ser jag fram emot, spel är riktigt trevligt och socialt, och vi tycker om det båda två. Tänk att vi trots allt har någonting mer än Venla och Tassu gemensamt! En gång när vi bråkade så var jag lite ledsen och "neggig". Allt blir ju så svart när man är arg, och jag sa till Markus att vi inte har någonting gemensamt längre.. Ingenting, utom Venla förståss.. Men Markus sa "joho, det har vi ju visst det..... Vi har ju Tassu". I samma sekund blev vi sams igen, tänk att bråk alltid ska sluta med skratt, iallafall i våran lilla familj =) Tur det!
Inatt när jag matade Venla klockan 2 så tempade jag mig själv, 38,9, huden i ansiktet gjorde ont på nåt vis, och jag kände mig verkligen jättesjuk! Myrkryp ända in i själen, och jag rös så fort jag rörde mig! Alldeles fruktansvärt. Efter att jag matat Venla klart och sköljt alla tillbehör så kröp jag ner igen. Efter en halvtimme flög jag upp ur sängen, var helt säker på att jag somnat ifrån matningen, tröttmössa!!
05.20 kom Markus och pussade å mig och sa hejdå, lika förvirrad nu som 2, jag kisade på klockan, och sen på Markus och frågade vad det var för jävla skämt.. Han bara skrattade och svarade snällt att han skulle till jobbet!
Jag, Venla och Venlas farmor har varit på kliniken idag.. Venlas vikt hade stannat upp! Fortfarande 2910 gram. Men däremot sa Laszlo att lillskrutten nog blivit kvitt RS, men hon gav väl det till sin mamma istället, gohjärta! Skönt att hon blir piggare, det förtjänar vi allihopa.. Så nu blir vi hemma mer än bara en hel dag tills nästa gång hon ska undersökas, underbart! Kanske även jag hinner kurera mig ordentligt.. Ingefära te smakar skit, det är ju så man bara kvälver, ush! Näsan är inte frisk än, men febern är straxt under 38 nu, har iofs kroppen fullproppad med febernedsättande, så vi får se snart hur frisk jag är egentligen. Men jag känner mig pigg och glad iallafall..
Tittade precis ut och såg att solen försvunnit, deppigt blir det på en gång.. Tur att Markus kommer hem och kvittrar då =) Snart snart snart kommer Markus innanför dörren och tar ton, efter kommer Tassu och blir överlycklig över att få träffa "mamma" efter en hel dag.. Ååh, han var så mysig mot Venla igår, lag sig tätt tätt intill henne och mig i soffan, han är verkligen världens snällaste "storebror", trodde jag aldrig!
Idag har jag hängt på TRADERA länge, har lagt ut alla mammakläder och andra kläder till försäljning, det som är av värde vill säga. Resten körde jag till klädinsamlingen!
Har haft många gnälliga inlägg nu på slutet, men jag måste ändå få säga att idag har jag mått bra, och jag börjar fundera på om jag kanske trots allt har lite flyt i livet ändå? Nu ska Fröken Ryyti gå och kramas med Ryyti junior som just vaknade..
Hej hej..
Shoot me!
När klockan ringde 5 så var jag nästan död, så jag hoppade på Markus tills han stapplade upp och gjorde iordning Venlas mat! Han var oförskämt pigg!
Sen fick han även äran att gå upp och ge 8-maten så jag fick sova! Och sov skönt gjorde jag, ända tills 11.30 då jag tyckte att jag skulle gå upp. Gick ner och slängde in jackorna i tvätten, när jag kom upp fick jag blodtrycksfall och intog ryggläge med vattenflaskan i högsta hugg.. Tog sen tempen som var 38,6, skyhög för att vara jag! Har legat deckad hela dagen.
Nu på dagen kom Markus föräldrar hit med nässpray (TACK), Cola, Isglass och paj, eftersom Markus på något underligt vis var ännu sjukare än jag =)
Nu på eftermiddagen känner jag mig lite piggare, 38 i feber, men oförskämt pigg, har till och med lattjat med hunden, han kom hem idag på besök och blir här över natten!
Imorgon ska vi återigen in till stan och kliniken med Venla. Jag är jätterädd, för tänk om jag inte fått hennes virus, utan är bärare av någonting annat? Då blir jag olycklig.. Orkar inte med att hon ska åka på ännu mer skit, hon har kämpat så det räcker!
Nu ska jag gå och koka den vidriga ingerfära-blandningen, sen blir det ryggläge igen med film, saft och alvedon med liten Venla på magen!
Ha en mysig söndag!
Tack och Godnatt!!
Efter förra inlägget så hamnade jag nästintill i koma! Somnade med Venla på bröstet och vaknade 2 timmar senare av att hon var "hackspett" och sökte efter bröstet. Jag med min fruktansvärt dåliga samvete lag henne till bröstet och tänkte att det kanske fanns någon droppe kvar! SWOSH, det bara rann till, varifrån kom mjölken? Men jag är jätteglad för det, kanske kan jag amma henne ändå, kanske inte! Vi får se hur det ter sig. Men hon blev lite hög i pulsen så vi fick avbryta och sonda! Älskade barn.. Efter matningen tuppade jag av igen med Venla på bröstet i 3 timmar! Ja, hela dagen har jag sovit bort, kudden är typ nerdreglad och nersnorad, precis som min tröja där Venla sovit, så är det med virus, tur att även vi har en tvättmaskin!
Nu har jag väl varit duktig och lyckats vända på dygnet också! Bravo! Nu är ju jag redo för en ny dag här, men då ska alla andra gå och sova..
Markus har ringt massvis idag och varit orolig för skrållan! Men det har gått bra, jag bad honom slappna av och ha roligt istället, fast jag förstår honom, jag skulle nog ha ringt hela tiden! Sista gången han ringde så hörde jag att NÅGON i det här huset kommer må skit inatt, och troligen ännu sämre imorgon! Har laddat upp med Cola och Isglass här..
Det här med att supa skallen i bitar förstår jag mig inte på, jag har väl lyckats ett par gånger (man är väl inte mer än människa), men tänk de som lyckas två gånger i veckan... Jag känner faktiskt ett par stycken, har man roligt då? Kanske just då utan att man vet om det, men att vakna dagen efter med ångest och inte veta någonting, är det kul? Nja, det kan jag inte påstå! EN blackout har jag lyckats få till, och det var faktiskt bara 1 år sen, inte skäms jag heller, fast jag borde! Jag funderar mest! Såhär var det:
"Jag och Markus var hemma hos ett par vänner, vi var 4 par där, vi brudar satt på golvet och spelade spel och drack vin- Jag skyller på att det är finskt vin! Jag minns mig som nästintill nykter, från ena sekunden nykter, tills nästa då jag inte minns någonting. ALLA på festen uppfattade mig som lugn och fin.. Plötsligt minns jag inget mer, bara små snuttar.
Vi skulle ta taxin till heartbreak, minns att jag grät för att inte Markus ville sitta i bak med mig, vaddå nykter? Haha.. Väl i kön till heartbreak så minns jag lite grann att jag behövde gå och kräkas (även här sa mitt sällskap att jag verkade lugn och opåverkad). Sen minns jag ingenting mer, jo, jag minns att jag tittade på min mobilklocka, den visade 01.55, paniken steg.. Jag låg på marken inne på Berggrenska gården- INLÅST!! Hur fasiken kom jag dit? Staketet runtom är ju hur högt som helst, någon sa att dom hade stängt för säsongen.. Jag ringde min syster och grät, visste inte var jag var, och bussen hem skulle gå om 10 minuter. Gick omkring och försökte hitta ut, men jag var verkligen inlåst! Ett förbipasserande par kom från en nattbio, de hämtade en stor kloss och slog sönder låset och hjälpte mig ut.. Jag måste ha sett ut som skit, håret var dyngsurt (inte av vatten) och hela jag kladdig och nerspydd.. Sprang ner på söder där Markus och vännerna mötte mig.. Alla blev glada att se mig igen, fast Markus var arg och orolig förståss, och inte så mycket nyktrare än jag! Ja, tyvär kan jag ju inte säga vad som hänt, men jag tror knappast jag har varit med någon annan, eller att någon annan var med mig i DET skicket! Det jag funderar mest på är:
om det var stängt för säsongen, hur kom jag dit? Och om det INTE var stängt, hur kunde alla bara gå förbi mig utan att ringa typ, vem som helst??? Så jag efterlyser någon som kanske sett mig den kvällen, och berätta för mig vad jag gjorde för skojigt medans alla letade efter mig??? =) Sen gick jag och anmälde "utbrott" till vakten på heartbreak, han sa att det inte var mitt fel och att jag kunde gå! Tack vakten!"
Ja ni, olämpligt att som nybliven mamma skriva ut sånt här, men jag är faktiskt inte mer perfekt än andra mammor i farten! Men sen den gången har jag varit ganska nöjd med nåt glas vin och har gärna roligt iallafall. Jag begriper verkligen inte vad som hände, och hur det kunde gå så snett! Men som min liv ser ut idag så njuter jag mest av att vara hemmamamma, spelkvällar, cola och popcorn! Mums!
Nu ska jag och fialotta snart sova vidare, men vi flyttar nog in till sängen! Men före det har jag lite onda måsten att göra, sånt som jag sket i på dagen, ni vet sådana där roliga hussysslor man gärna gör när inte karln är hemma... Dammsugning (utan att tv-spels sladdarna går igenom halva huset), disk och tvätt!
Parta lugnt alla partymyror, ni andra får ha en mysig kväll, eller om ni är som jag, sova så gott!
KRAM
Klagomuren!
Tjugo minuter innan Markus åkte så började apparaten att pipa ännu mer, som om det inte var nog! Då skenade pulsen iväg upp till 208.. Konstigt det där, man försöker vilt att "rädda livet" på sitt barn som mår hur bra som helst! Nej, saturationsmätare är inget för oss! Vi ringde iallafall till barnkliniken som sa att vi skulle byta ut probern IGEN! Tur, och tack kliniken för att vi fick en extra med oss hem! Så slapp vi åka in en gång till idag. Vilken otur vi har haft, men nu är siffrorna fina igen! Kanske liite för hög puls emellanåt, men inget att stirra sig blind på tyckte dom!
Venla hon sover i sin säng, och jag har försökt att äta, nåt är galet, för jag kan inte äta längre. Min passion för mat har försvunnit, jag som brukar ÄLSKA mat!!!
Men imorse kvälvde jag mellan gröttuggorna tills allt till slut kom upp! Myysigt! Nu sitter jag och sakta men säkert tuggar i mig pannkakan på tallriken.. Varför blir det så? Magen känns liksom ihopknuten.. Hur det är att ha ångest och vara deprimerad vet jag mycket väl.. Men det här är någonting annat, uppstressad och mer eller mindre panik pga.... Ja, troligen ovissheten, så det är nog inte så konstigt, inte ett dugg föressten! Börjar även få panik över att jag just insåg att nässprayen är slut, jag dör väl på kuppen, somnar och får ingen luft!
Tänk vad den här bloggen har kommit att betyda mycket, trots mycket bla bla bla, JAG får ut mycket av den, även om jag tycker synd om er läsare som frivilligt tar emot bla bla bla, så mår jag oftast mycket bättre efter att ha fått tömma huvudet. Kanske inte just idag, men alltid annars!
Hej hej!!
Tryggare kan ingen vara <3 Min kärlek!
Finnar och påsar under ögonen!
Har varit till sjukhuset idag igen ToR, på ett besök som tog max en kvart! Väl i bilen så fick Venla en apne, och nu plingar saturationsmätaren non-stop! Ska vi behöva åka tillbaka igen och lägga in henne? Eller är det allt bilåkande som ställer till det här? Jag vet inte, är bara så trött! Samtidigt som jag sitter här och tycker allt känns hopplöst så springer Markus runt med ölen i högsta hugg med creedence på stereon, Eckerö väntar, med ALL rätt!!! För jag vet att jag kommer behöva komma bort jag med så fort allt har lagt sig, om så bara för en dag! Vi behöver inte sitta här och höka båda två, det blir ingen lyckligare av!
Fast jag känner mig lagom lycklig idag, trodde det var en dag mitt i veckan tills jag kom på att det är lördag och jag och Venla sitter här helt ensamma, vi har det mysigt, mamman med raggsockor och myskläder och Venla i nya sköna mössan! Och att prata med Venla är rogivande, men efter många timmar så saknar man någon som faktiskt svarar när jag pratar! Dessutom sover hon största delen av dygnet. Och jag med snart. Venla kämpar med sitt RS-virus och jag vaknade och trodde att jag skulle kvävas för jag var så tjock i halsen..
Har inhandlat till lördagsgourmeten, mannagrynspudding blir det, med egengjort saftsoppa, MUMS!! Hade ju som sagt glömt att det var lördag, då hade jag kanske ansträngt mig liite till!? Never know!
Dags att ringa kliniken och åka in, alternativt avvakta och sova bort ringarna i den mån som det går mellan pipandet!
Väck mig ur drömmen!!!! Imorgon kväll tänker jag basta, för det har jag inte gjort på flera månader. Basta, hårinpackning och peela ansiktet rött!! Gött!
Påminnelse 2!
2011, inte mitt år!!!!!
Men pappa ringde åter och lugnade mina nerver, den var godartad, men de får lov att hålla koll så den inte växer! Dessvärre fick vi veta att sjukvården vetat om det i TVÅ ÅR!!!!!! TVÅ ÅR utan att vi fått veta någonting? Hur fan kunde de säga at hon haft stroke utan att kolla upp och informera, när de faktiskt VISSTE OM den här lilla tumören? Behöver jag säga vilket landsting? LUL... återigen en stor besvikelse!
Och gårdagens ständigt pipande saturationsmätare var glapp, så vi fick en ny liten sak att fästa på Venlas fot, storlek "största" hörde jag Stina säga, Venla har nu det STÖRSTA av någonting. Häftigt va? Natten har hur som helst varit en mardröm, känner mig återigen som en usel mamma! Apparat-fan pep hela hela tiden, funkade någon halvtimme åt gången i bästa fall. Men Markus han snarkade på i godan ro. Så ingen sömn för fröken Forsberg! När jag skulle mata Venla klockan 2 så går jag upp, värmer på maten, börjar mata, hann med 2 av 3 sprutor tills jag måste ha somnat sittandes på sängkanten? någonting dyligt har jag aldrig lyckats med. Vaknad iallafall liggandes, utan täcke och ISKALL klockan 5 när klockan ringde igen för nästa måltid. Stackars stackars Venla... Får ingen mat i det här huset! Som att det inte räckte med det dumma viruset som angripit henne! Allt på grund av den dumma apparaten! Men det är ingens fel, för den fungerade uppenbarligen när vi lämnade sjukhuset igår! Men med den nya lilla sladden fungerar den utmärkt, snälla, låt mig sova inatt!!!!! Annars anställer jag en sjuksyrra nattetid!
Påväg till stan idag så svängde jag förbi barnens hus för att köpa en vintermössa åt lilla bus! Jättefin, fanns bara ett alternativ i storlek liten, tur att alternativet passade utmärkt i mammas smak! Skickar med en bild! Fick även åka och hämta ut min vigselring, så får vi se hur länge den håller nu! Men än sålänge sitter den där den ska, MED diamant!
Satt just och tittade på korten från bröllopet, såhär i efterhand undrar jag hur man tänker när man går och gifter sig 6 veckor efter en förlosning? Bönder i ett nötskal!!!! Tänk så tokigt det kan bli =) Men jag är åtminstånde lyckligt gift, och minns dagen som fin med världens sötaste brudnäbb, vi hade ju föressten 2 näbbar vid vår sida, jo, det är sant, Venla och sköterskan i fin vit skrud, med lite blåa inslag =)
Lilla Virus bara sover i sin babysitter, vi har satt den i ett mittemellan läge där hon ligger ner med huvudet högt, perfekt! Hon ser ut att ha det hur skönt som helst! Tänk om vi kunde byta plats! är så otroligt trött, men kan inte sova, kanske pressen att jag vet att jag verkligen borde! Och en massa saker runtomkring!
Min vän Sandra räddade iallafall min kväll, hon kom med ett par nya tränigsbrallor till mig, men dom var så sköna, så det blir min kvälls outfit! Underbart! Sitter nu med min vän cidern brevid mig, eftersom vi sagt att vi inte träffar folk nu.. Markus får vara den som sitter kör-beredd ikväll. Inte ett dugg synd om honom, för han ska åka Eckerö imorgon! Själv ska jag ta en tur till sjukhuset och visa upp min skatt! Vad skulle jag annars göra en lördag? Får panikkänslan när jag vet att jag blir helt själv med Venla imorgon, hoppas hon sköter sig och inte skrämmer sin mamma! Men det var faktiskt jag som proppsade på Markus att åka med sina vänner, så inte synd om mig! Tyckte att han behövde få sakna oss lite. Och jag honom kanske!
Sen hoppas jag att det kan få räcka med Gävle-trippar för ett par dagar åtminstånde! Alla dessa 50-streckor i skutskär och furuvik får mig att vilja stoppa fingrarna i halsen!
Min tatuering saknar streck fläckvis här och där. Dom sa att det kan bli så när man tatuerar ärr, men att dom också är villiga at gratis fylla i det som saknas, vilket är en hel del.. AJ!! Vill inte =(
Lägger ut 2 snarlika bilder på Venla, en gammal och en som togs idag, alldeles nyss, med samma tröja på sig, kolla in skillnaden!! =)
Visst har hon blivit STOR??? Helt gigantisk, en riktig tjockis, precis som det ska vara..... Jag får tårar i ögonen när jag tänker på hur liten hon var. Jag ska aldrig mer klaga när jag får kämpa lite extra för att klara av någonting. Tänk hur de här små prematurerna måste kämpa? Vet man hur de mår, hur det känns? Vi har ingen aning om vad de går igenom, om de fick välja, skulle de välja livet? Jg blir ledsen av att tänka på det! Jag filmade Venla hennes första dygn, hon grät lite då, det lär bara *pip pip*.. Sen dess har hon knappt gråtit, det ska mycket till! Så jag undrar vad hon kände det där första dygnet när hon grät??
Idag är hon världens snällaste människa! Kanske får vi igen det sen?? Men hon ska alltid vara världens snällaste, jag ser på henne att hon är en naturbegåvning, vackeroch så snäll rakt igenom!
Här kommer lite "bebis" bilder!
Underbar!!!
Också lite bilder tagna idag!
Venla är glad över sin nya sköna mössa!
Lite bilder från senaste månaden!
Första badet hemma! Hunden skulle såklart vara med..
En latmask under vagnen!
Kan SJÄLV!!
Vinter Sessa!!
Lias snart 2 månader och Venla snart 3 månader =)
Pikku Emäntä = Lilla frun i huset =)
Har föressten varit dålig på att uppdatera Venlas utveckling.. Den 12e januari vägde hon 2780 gram =) Och den 13e januari var hon 47,5 cm lång med ett huvudomfång på 32,5 cm.. Stora tjejen mot när hon föddes då hon bara vägde 891 gram, var 33 cm lång med huvudomfång på 24 cm..
Tack för att ni läser! KRAM
Lösenordsskyddad Blogg!!
Maila till mig och säg hej och vem du är så kommer lösenordet på beställning. [email protected] Kul, full inbox snart då hoppas jag? =) Den ekar tomt.. Men den kanske förblir tom, den som väntar får se!
KRAM
Emma VS Eliza Dolittle.
Jag har en sådan skrivlust idag, skrivlust så det riktigt värker i fingrarna, att det sen finns massa människor som läser är förståss ännu roligare. är förvånad att ni är så MÅNGA, men vilka är ni? Jag kan kanske räkna till tjugo som jag vet läser, men ni andra 150 som läser, ni gömmer er bra, visa er gärna =) Dessvärre ska jag lösenordsskydda bloggen snart, för Venlas skull och kanske mycket för min egen, mer info kommer!!
Jag skriver mycket strunt, mest dravel, bara för att få skriva. Vet att det är många som förväntar sig mer av mig, men jag är ingen speciell som har en massa att skriva varje dag, jag är ju ingen stjärna, bara en alldeles vanlig svensson.. Inte helt vanlig förståss, jag har ju Venla <3
Sitter just nu och gör en spellista på spotify, jag vill kunna ladda ner min musik så jag kan slänga in den på mp3n, men jag är ju gift med världens lagligaste, tur det så jag sköter mig ;) Så jag söker med ljus och lykta efter någon som vill tjäna en slant på att bränna min skiva till mig, var finns du????
Tiden från Venla föddes tills idag har det kommit mycket ny musik, och radion har gått varm om dagarna, så jag har gjort en spellista som heter "vår tid på neo", nu efterlyser jag som sagt skivan.. Hjälper Du mig??
Har ni hört "Eliza Dolittle- pack up"? Blir ni inte glada av den? Jag sitter och hoppar på stolen. Ännu gadare blir jag om jag råkar sitta bakom ratten då den spelas, då åker volymen på fullt, och ni andra traffikanter bör se upp, för då är jag i mitt esse och tror att Jag ÄR Eliza! Och JA, GIVETVIS sitter jag ensam i bilen, har jag medpassagerare märks jag inte!
Egentligen är det världens sämsta, töntigaste och riktigt KASSA låt.. Jag hatade den när jag hörde den för första gången, så lite hatkärlek kanske vi kan säga? Bla bla bla...
Som sagt, mycket dravel blir det, men du kan när som helst sluta läsa, it's your choice!
"Bruno Mars-Just the way you are" är också en låt som jag verkligen förknippar med Venla och Neo, fast det inte är en jättelugn låt så förknippar jag den med ångest och dåligt mående, ändå är jag så DUM att jag frivilligt sätter på den ett par gånger om dagen och gråter bara för att jag känner för det! Jag har några gråtlåtar från Neo, och några från bilturerna till och från där jag glatt yler med i refrängerna!!!
Egentligen borde jag koncentrera mig på mitt författarskap istället för att sitta här. Men jag måste vara på ett annat speciellt skrivarhumör för att den ska bli bra. Så ett par sidor någon gång i veckan kan det bli för tillfället, all fokus på Venla just nu..
Välkommen till familjen RS-virus!
Så har snart en till dag gått, och den tillbringade vi som vanligt på sjukhuset. Började dagen med en hej dundrades försovning!!!! Ja, jag hade 1 timme på mig att duscha och allt vad det innebär med plattång, hårvax och make up! På det skulle man hinna äta frukost OCH göra Venla redo! Glömmer lätt bort att jag inte bara har mig själv att tänka på längre, nu är vi ju två bruttor i huset!
Jag gjorde mig iordning så mycket som jag hann, påbörjade Venlas tvättning och påklädning, tills Markus tog över så jag fick bre smörgåsar till bilen. Och mitt i bilresan så skulle ju mitt lilla Virus ha mat också, mycket att tänka på, och hjärnan tycks krympa lite varje dag.. När jag var redo att åka så kommer Markus med Venla på armen, uppklädd till MAX med finklänning och strumpbyxor, mina gullhjärtan <3
Jag känner mig inte alls "fit for fight"! Näe, inte det minsta! Venla virus gör rättvisa för sitt namn <3 Så nu har mjukiskläderna åkt fram och en liten zoopåse, har dykt ner under filtarna, och där tänker jag stanna tills jag masar mig till sängen! För det är väl bara torsdag 1 gång i veckan? Hmm, har visst börjat hamna i onda cirkeln IGEN! På sjukhuset kom jag på mig själv att leva vansinnigt sunt. promenera varje dag, godisvägrade OCH köpte ett dyrt friskis och Svettis årskort och tränade glatt 2 gånger i veckan, kilona de raaasade! Nu står vågen mest still!
Nu har jag inte tränat på 1,5 vecka- SKÄMS! Nej, dags att återställa rutinen igen, imorgon ska jag blåsa in till staden och träna, för jag tycker ju att det är jätteroligt, och jag behöver den terapin! Dessutom har jag en bra anledning att åka in till stan, för Venlas hemstickade mössa "made by Madde" är nu för liten. Och det är inte helt lätt att hitta varma mössor till de här små, men jag fick höra att barnens hus har! Och kläder till mig själv kan jag inte minnas att jag köpt sen graviditeten, har bara mina gamla sunkiga kläder, mycket roligare att köpa åt Venla, men nu har jag köpförbjudit mig själv till henne, hon har fått alldeles för mycket från nära och kära, skulle nog kunna använda de som engångs om allt ska hinna användas!
Näe..... Nu är det morsans tur att piffa till sig med lite nya snygga kläder, mammakläderna börjar bli aaaalldeles för stora!
Mitt söta lilla virus ligger i högläge nu tryggt i sin säng inboad.. Hon har också fått myspyjamasen på sig, hon verkar lugn, men hostig. Jag lider så med henne och gör vad som helst för att hon ska få bli frisk!
Markus sitter vid TV-spelet och jag i soffan, ingen ordning alls!!!
Efter lite Hula Hula dans så kom jag i jeanspar nr 2 idag, Jippiii!!! Nu känner jag att det är dags för en powernap! Hörs sen..
KRAM
Hur skönt ser inte det här ut? Underbara Venla!
Defekt toalett?? =)
Direkt när vi kom till Gävle sjukhus med Venla så fick ju vi bo på föräldravåningen, jag rapporterade översvämning efter bara 1 natt, miniduschen brevid toan stod och droppade och hela toaletten var en sjö! Något pucko hade glömt vrida av kranen till den, KLANT! Så jag traskade ner och kände mig som en hjälte då jag berättade vad som hänt!
3 veckor senare ska jag använda den duschen, men kranen måste redan ha varit påvriden (eftersom jag inte fattade att man måste göra det, och den funkade ändå), så jag tryckte bara på munstyckets knapp, och den fungerade galant. och eftersom jag inte vred på den så vred jag heller inte av den. När jag mitt i natten yrar upp för att gå på toa så blir jag DYNGSUR! *Mutter mutter*, hur skulle jag ta mig ur det här? Jag knatar upp till Neonatalen och berättar, men den här gången kände jag mig inte som en hjälte!
Igår morse skulle jag duscha på neonatalens nyrenoverade badrum, trallar lite tyst för mig själv och njuter av värmen från vattnets strålar. Hade halva kroppen fortfarande inlöddrad i tvål då jag märker att vattnet gick lite väl högt upp över mina anklar. Kikar försiktigt fram ur draperiet, SHIT! Hela badrummet var vattenfyllt, och det strilade under badrumsdörren ut i korridoren. Stänger fort av vattnet, FRYSER! Hinner knappt tänka, men jag tar duschskrapan och vevar på som bara den. Ber tyst för mig själv, om och om igen, hoppas ingen har märkt nåt, som om det fanns minsta förhoppning om det? Nja, inte direkt! Tillslut knackar Britt-Marie på dörren "-Emma, kan du ge mig duschskrapan?". Jag säger lite fint att det kommer komma ut ett vattenfall om jag öppnar dörren, men jag gjorde det. Kikar ut i korridoren där "älven" runnit förbi några dörrar. Stänger om mig igen och fick (utan att torka mig) gå i land på min handduk för att kunna klä mig. Papper på håret, perfekt! Kliver DYNGSUR ut från toalettdörren, korridoren är täckt av handdukar och jag smyger in på min sal och funderar på att kanske rymma! Skämdes massor, men beslutade mig för att knalla ut och fråga vad det var frågan om! Där sitter Stina som svarar att det inte var första gången. Hon tar skrapan och börjar veva på hon också. Jag smiter in på toaletten igen för att jag tror jag ska kunna torka upp allting med handdukar, men det är tanken som räknas!
Så hör jag hur det riktigt SUGER TILL i duschens avlopp, och toalettlocket lyfts och svämmar över, Uuugh!!! Det flyter omkring massa grus och färgade srimlor av någonting, jag kommer snabbt på att det är flagresterna från min tatuering, haha, hur hamnade dom i toaletten?! Där trampar jag omkring i avloppsvatten, tog det med ro tills Stina sa att det nog var BAJS, fyyy!
Jag vrider ur handduken i handfatet några gånger, tillslut märker jag att det inte rinner undan.. Inget av dessa 3 avlopp uppfyller sin funktion, och där står jag, full av skam och bajs! Men toaletten blev fin iallafall =) Ochjag tror inte jag blir skadeståndsskyldig, den som väntar får se =)
Kram till er!
Depp läpp!
Jag fick hjärtat i halsgropen när jag skulle titta till min dotter efter några timmars sömn och upptäcker att hon är nästintill svart i ansiktet. Kroppen blir som förlamad, jag tittar på henne, ser bort, tittar på henne återigen, hon var verkligen mörk. Jag hinner tänka mycket innan jag handlar. Plockar fort upp henne, skakar henne försiktigt, hänger henne över mina knän så som de har lärt oss att vi ska göra, samt klämmer och masserar hennes mage. Nej, hon andas inte! Herregud! Skakar henne igen, den här gången lite hårdare, pussar henne på kinden och ber att hon ska andas. Då händer det, hon hostar, rosslar och tar ett djupt andetag. Snart blev hon rosig om kinderna igen. Min lilla fina flicka. Jag blir kall och stel av att tänka vad som faktiskt kunde ha hänt. Hur länge hade hon legat utan att andas? Vad hade hänt om jag tittat till henne två minuter senare?
Jag ringde till neonatal avdelningen där Venla fortfarande är inskriven, jag fick ordinerat att lägga henne i högläge och ge näsdroppar, för hon var även förkyld. Sagt och gjort. Några timmar senare ligger Venla och jag nerbäddad i soffan när jag återigen ser hur hon blir blå runt munnen och ögonen, jag sätter henne upp mot mina böjda knän och masserar hennes mage, hon återhämtar sig fort. Jag lägger henne i högläge och ger näsdroppar, precis som tidigare. Venlas pappa kommer hem från jobbet, under tiden jag lagar mat så blir Venla matad av Markus, jag hör att det blir tyst och ser hur Markus lägger henne på magen över sina ben. Nu blev hon blå igen. Vad händer? Jag tappade matlusten, fick i mig ett par falukorvsskivor och skyndar mig att ringa kliniken igen. Den här gången säger jag att vi vill ha övervakning på henne, jag vägrar sova hemma med henne i natt om vi inte får med oss någon form av övervakningssystem hem. Men istället för att åka hem med övervakning så blev Venla inlagd, och jag med henne! Hon blev blå ytterligare en gång då sköterskorna ska ta prover på henne.
Vi sover en natt på neo för att dagen efter testa positivt på RS-virus. Jag blev helt stel när jag fick höra. Kunde varken fästa blicken på läkaren laszlo eller sköterskan Gun-Britt. Tårarna brände och jag gjorde allt för att inte blinka ut dom. Koncentration!
Sen gick det fort, packa ut oss från neonatalen där vi absolut inte fick vistas med detta giftiga virus, så vi hamnade på barnklinikens andra sida i en isoleringssal. Första budet vi fick var att varken jag eller Markus fick röra oss utanför rummet. Men sen fick vi det om vi skötte handhygienen! Markus axel blev våt många gånger den kvällen. Kvällen kom och han åkte hem. Kvar blev jag och Venla, det kom även en sköterska, Frida, som satt nattvak inne hos oss hela natten. Jag fick ett valalternativ att gå till en annan sal om jag ville sova ostört, men då hade jag redan bäddat ner mig skönt, och jag ville heller inte lämna Venla. Övervakningen pep många gånger på natten, TV:n levde om och tidningar bläddrades under strålkastaren. Dåligt med sömn! Men jag hade som sagt ett val. Allt hade fungerat bättre om de haft samma system som på neo, där signalerna når personalens sökare. Jag längtade verkligen hem.
Så blev det torsdag (idag) och vi fick välja om vi ville stanna eller åka hem. Eftersom vi alltid får bukt med Venlas andning (när vi vet att hon slutar andas) så valde vi att åka hem med en så kallad apne madrass, den tjuter om hon gör andningsuppehåll. Första natten på neonatalen (där jag verkligen trivs) så hade jag hemlängtan så tårarna brände, saknade förståss Markus. Andra natten på en helt annan plats, med folk runt mej hela tiden, ja, den natten finner jag inga ord för. Vi blev jätte bra behandlade på alla vis, men det var nya människor, ny miljö och återigen saknade vi Markus! Så i valet att stanna eller åka hem blev det inte så svårt! Men lik förbannat så sitter jag här nu, sjuk av oro och med en sådan ångest över att jag valde att åka hem, fast jag vet att vi fixar det här. Men hade jag och Venla varit där så hade jag nog gråtit mig till sömns.
Enda sen Venla föddes så har all fokus hamnat på henne. Hur jag mådde efter den svåra förlossningen fanns inte tid att tänka på. Hemlängtan och dyligt har heller aldrig varit att tänka på. Visst har man mått dåligt, men jag har FIXAT det! All fokus är fortfarande på Venla, men jag hinner känna efter emellanåt, och dessa dagar har jag tyckt otroligt synd om mig själv, samtidigt som jag lider så med Venla! Svårt att förklara hur det känns utan att låta egoistisk. Men nu ber jag till alla Gudar att hon fixar sig ur det här viruset fortare än kvickt! Min älskade lilla kämpe. Vi har hela tiden varit rädda för att allt har gått FÖR bra med Venla, sådant ska man aldrig undra!!
KRAM
Webbmaster informerar
Jag ville bara meddela att jag kommer dona lite med fröken Emmas blogg ett par dagar framöver. Fick höra om problemet med att era kommentarer inte gått att se. Fungerar det för er nu? Skriv gärna och tala om ifall allt verkar vara okej. :)
Jag fortsätter slipa på detaljerna, men nu säger jag god natt!
Kram, Madde - webbmaster. ;D
ISLAND
Bland annat så åkte vi på två stycken norrskensturer, varav den sista turen så såg vi lite norrsken, jag blev så lycklig, trots att det bara var en svag strimma grönt! Jag har alltid velat se Norrsken.
Jag hoppas jag får den turen när vi åker till Jukkaskärvi och ishotellet i slutet av det här året!
Vi badade också i Blau Login, blå lagunen, hur häftigt var inte det? Ibland kom man dock alldeles för nära vissa kokpunkter som rörde sig omkring i vattnet! Men WOW!!!! Jag ska absolut dit igen och igen och igen. Minst en gång till på vintern så jag får åka på valsafari! Också måste nog Island upplevas på sommartid har jag fått för mig, så vi får rida och bada.. Venla kommer nog gilla hästarna! Dags att börja spara pengar!
Skickar med lite Islandsbilder.. KRAM
Emma och hästar!
I Nationalparken.
Geisher
Stort Vattenfall.
Blå lagunen, så varmt så det blev imma.
Geisher..
Hemresan.Hitta Emma, död eller levande!
Ja ni, vilken natt. Ett stycke vaken Venla, en sovande Markus och en förvirrad Emma som emellanåt inte visste om det var dag eller natt! Venla har gråtit massor, trots mat i magen, torr blöja och mammas närhet. Kan det vara förkylningen? Eller magen.. Men jag gissar på förkylningen, hon har haft det jätte jobbigt i flera veckor nu och jag tycker så synd om henne. Lilla täppta näsan! Hon har mer eller mindre legat på mig hela natten och jag har åtminstånde kunnat slumra emellanåt. Men hon blir bara mer och mer täppt!
Imorse blev hon riktigt riktigt blå, jag fick snabbt bukt på det- men man hinner tänka otroligt mycket, och man blir rädd. Också är inte Markus heller hemma! Så jag ringde barnkliniken som ordinerade Nezeril, jag håller för tillfället på med avvänjning efter 1 månads användande, jätte jobbigt! Så man vill ju inte ge för mycket heller. Ett halvt bibliotek under sängens ben för högt läge, och ett stycke lakan att grensla hennes ben i så hon inte hamnar i fotänden, hon är fortfarande ganska liten! Så nu hoppas jag att hon blir kvitt förkylningen snart. Hon har varit såhär i 3 veckor nu, och inatt blev det värre! Hur länge ska de här små behöva vara förkylda?
Iofs så har både jag och Markus snorsnokar om vartannat här, tror vi smittar om varandra alla 3 hela tiden! Jag har idag blivit medlem i "lilla barnets fond", 92% av barn födda mycket för tidigt överlever. Det betyder också att 1 av 12 dör, så gå med ni också! www.lillabarnet.se
Hunden och jag har brottats här på förmiddagen, ja, för någon har ju energi för 10 hästar (och det är INTE jag). Gissa vem som vann? Stackars lillskiten =) Men han är lika lycklig för det, vet ingenting om att vinna eller förlora! Nu ligger vi ihopkurade i soffan alla 3. Snart är det dags att sätta i Gessles Mazarin platta och ta tag i hemmet! Kanske även dags att börja hinna steka pannkakorna snart så vi hinner till 16 =) Skämt åtsido!
Imorgon ska jag och Venla åka till Skärplinge för att ta en vikt på henne, nästan skrämmande att hon med STORMSTEG närmar sig 3-kilo, fick hon inte 1-kilos diplomet nyss?
Jag är så trött så jag mår riktigt illa idag, blir inte mycket gjort känner jag, men jag har god lust att blåsa in till stan och träna ikväll, men det får vänta tills imorgon. Så dumt att mina pass börjar klockan 17 när Markus inte är hemma förens klockan 16, då är det bara att hoppas att poliserna har mycket att göra inomhus då, skämt igen! Jag får helt enkelt vara startberedd när han kommer hem.
Lunch och en uppfriskande promenad kanske innan hemmet blir gjort? Otroligt härligt "vårväder" tycker jag. Ja, jag har en riktig vårkänsla idag, bort med hösten, fram med sommaren! Nu vill jag bada, fiska, åka båt och springa barfota i gräset!
Men adventspyntet då? Fick just syn på det eländet och kom på att det kanske är dags att plocka bort skiten nu? Suck, skötte inte det sig självt heller?
Glöm dina bekymmer, det kommer nya imorgon! KRAM
Gotussen våran!
Angående dolda kommentarer!
Jag har hört att ni inte kan se kommentarerna jag fått på mina inlägg. Min duktiga "assistent" Madde håller på att kolla upp saken, eftersom jag är så trög och inte begriper mig på någonting annat än själva skrivandet!
MEN..... JAG kan se era inlägg när jag loggar in, så det är bara ni som inte kan se, men det går nog attt ordna as soon as possible! Så fortsätt kommentera, det gör en bloggare lycklig =)
I'm sleepy now! Natti natt <3
