Hjärtat!
Igår försvann marken under mina fötter för en stund... Det var då 1 vecka sen de röntgade Venlas hjärta och lungor.. JAg ringde så fort jag slog upp ögonen igår och ville veta svaret, läkaren hade precis kommit från semestern och skulle genast sätta sig ner och kika! Och de var så vänliga och lyssnade på min oro som faktiskt har funnits där i veckor... Jag behövde få babbla på, non stop, och även få vara den enda som hördes där och då.. Egoistisk, men nu gällde det mitt barn! Hon lovade att läkaren skulle ringa under eftermiddagen för han var fullbokad under förmiddagen!
Redan under lunchen ringde han till mig... Hans ord löd: "Hej Emma.. Röntgenbilderna visade ungefär det jag hade förväntat mig, kommer du ihåg?" Där och då stannade helahuvudet upp och det kändes kanske som jordens undergång för ett svagt ögonblick.
Frågorna blev många, och svaren som förväntat.. Jag har från start varit beredd på detta, iallafall så trodde jag det, men bekräftelsen blev sanslöst tung att få!
Dock hade jag mitt stora stöd Jessica med mig och jag förmådde varken att gråta eller bli arg... Vi var ju påväg in till stan för att ha KUL! Jag fick svänga av när jag såg att det var skyddat nummer som ringde, vågade inte köra utifall att beskedet skulle bli som det blev! Beskedet vi fick var att Venla ska genomgå en hjärtoperation, som om inte det räckte så ska vi ner till Göteborg med henne för de gör inte dessa operationer i Uppsala! Jag har hela tiden förundrats över hur BRA allting har gått med Venla, hon är som vilket barn som helst trots den väldigt förtidiga födseln! Hur kunde allting gå så bra? Jag var livrädd att älska henne då hon föddes, tänk om hon skulle tas ifrån mig? Nu är jag lycklig upp över öronen, kärleken till min tjej har en sådan kraft att jag ibland inte vet hur jag ska hantera den!
Hur känns det när hon ligger och stor flinar åt oss och läkarna som hon alltid gör på sjukhuset, också somnar hon bara ifrån oss? Måste vi gå ut, eller får vi vara med? Frågorna är många, och jag kom aldrig så långt igår! Det känns inte som att någon förstår.. Som läkaren sa så är detta en rutinoperation som de dagligen gör i Göteborg, men även att han aldrig kan ge garantier! Men det är baskemig ingen rutin för mig!!!!! Vi har varit på sjukhus så det räcker för ett helt liv! Kunde inte allting bara ha fått fortsatt att flyta på? Lilla kämpe tjejen! Jag tror på henne, hon ger inte upp, och det gör inte jag heller!
Sorgen kom igår då jag och Markus fick förenas i soffan efter att ha varit ifrån varandra hela dagen, Venla låg där och sög på flaskan och hon stod då John Blund närmre än oss... Vi pratade mycket, och vi tror på det här, så långt är vi överens. Men det innebär inte att det är smärtfritt! Hon är verkligen ljuspunkten i våra liv, och det här känns så onödigt.. Allt var ju bra när vi lämnade Gävle! Helt plötsligt har vi 5 månader senare en hjärtsjuk dotter som ska genomgå operation i Göteborg! DET blev chock!
Jag känner mig maktlös, jag kan inte göra någonting för henne just nu, bara flyta med.. Jag är glad att hon är så liten, jag tänker att det är lättare då, samtidigt som det känns hårt att vi inte kan göra oss förstådda och förklara varför läkarna ofta gör henne illa med nålar och kommer tvinga en mask över hennes ansikte, hon gråter och undrar varför vi bara ser på! Man känner sig så ond, som världens sämsta mamma! Och där är jag just idag!
Redan under lunchen ringde han till mig... Hans ord löd: "Hej Emma.. Röntgenbilderna visade ungefär det jag hade förväntat mig, kommer du ihåg?" Där och då stannade helahuvudet upp och det kändes kanske som jordens undergång för ett svagt ögonblick.
Frågorna blev många, och svaren som förväntat.. Jag har från start varit beredd på detta, iallafall så trodde jag det, men bekräftelsen blev sanslöst tung att få!
Dock hade jag mitt stora stöd Jessica med mig och jag förmådde varken att gråta eller bli arg... Vi var ju påväg in till stan för att ha KUL! Jag fick svänga av när jag såg att det var skyddat nummer som ringde, vågade inte köra utifall att beskedet skulle bli som det blev! Beskedet vi fick var att Venla ska genomgå en hjärtoperation, som om inte det räckte så ska vi ner till Göteborg med henne för de gör inte dessa operationer i Uppsala! Jag har hela tiden förundrats över hur BRA allting har gått med Venla, hon är som vilket barn som helst trots den väldigt förtidiga födseln! Hur kunde allting gå så bra? Jag var livrädd att älska henne då hon föddes, tänk om hon skulle tas ifrån mig? Nu är jag lycklig upp över öronen, kärleken till min tjej har en sådan kraft att jag ibland inte vet hur jag ska hantera den!
Hur känns det när hon ligger och stor flinar åt oss och läkarna som hon alltid gör på sjukhuset, också somnar hon bara ifrån oss? Måste vi gå ut, eller får vi vara med? Frågorna är många, och jag kom aldrig så långt igår! Det känns inte som att någon förstår.. Som läkaren sa så är detta en rutinoperation som de dagligen gör i Göteborg, men även att han aldrig kan ge garantier! Men det är baskemig ingen rutin för mig!!!!! Vi har varit på sjukhus så det räcker för ett helt liv! Kunde inte allting bara ha fått fortsatt att flyta på? Lilla kämpe tjejen! Jag tror på henne, hon ger inte upp, och det gör inte jag heller!
Sorgen kom igår då jag och Markus fick förenas i soffan efter att ha varit ifrån varandra hela dagen, Venla låg där och sög på flaskan och hon stod då John Blund närmre än oss... Vi pratade mycket, och vi tror på det här, så långt är vi överens. Men det innebär inte att det är smärtfritt! Hon är verkligen ljuspunkten i våra liv, och det här känns så onödigt.. Allt var ju bra när vi lämnade Gävle! Helt plötsligt har vi 5 månader senare en hjärtsjuk dotter som ska genomgå operation i Göteborg! DET blev chock!
Jag känner mig maktlös, jag kan inte göra någonting för henne just nu, bara flyta med.. Jag är glad att hon är så liten, jag tänker att det är lättare då, samtidigt som det känns hårt att vi inte kan göra oss förstådda och förklara varför läkarna ofta gör henne illa med nålar och kommer tvinga en mask över hennes ansikte, hon gråter och undrar varför vi bara ser på! Man känner sig så ond, som världens sämsta mamma! Och där är jag just idag!
Bebisdejt och Ishotellet!
Ååååh vad jag är kär i mitt liv just nu, allt som oftast egentligen, men för minuten hög av mitt lyckorus!
Först och främst hade vi besök från Finland, de är dom första som kommer från Sverige, och dom kom till OSS <3 Det känns stort och speciellt, jag känner mig lite speciell! Någon kommer ända hit för min skull, och för Markus skull! Det var Markus kusinbarn Ari och hans tjej Riikka <3 2 fantastiska själar som färdades hit 80 mil bilväg och 8 timmars färja och som dessutom tog med sig Markus systerson Eemeli hit så han fick tillbringa sommaren med mommo och vaari!
Första kvällen grillade vi och mös, andra dagen var vi på sjön hela dagen och fick sedan mat hos Markus föräldrar, tredje dagen var vi på fängelsemuseet och järnvägsmuseet, samt lite snabb shopping och god middag på restaurang! Vidare hem för ett ljummet kvällsdopp, för att sen åka hem och basta, äta tacos och se karlarna i skick som 2 kastruller! En annan nöjde sig med EN cider men hakade ändå på dumheten att sitta uppe och tjattra tills 7 på morgonkvisten! 9 Vaknade en lycklig Venla och en trött mamma inledde en ny dag! Samma eftermiddag reste Ari och Riikka hem igen och huset ekade så tomt så tomt!
Haha, roligt blir det att försöka kommunicera med dessa själar då Ari varken talar svenska eller engelska. Jag och Riikka pratade mycket och jag märkte snabbt att jag börjat tappa en massa av min redan så dåliga engelska, men vi förstod varandra och hon är så otroligt lik mig på många vis, saknar henne så mycket redan!
Markus skulle berätta för dom om hans första byte vad gäller jakt, det var en grävling.. Han pratar då finska och hade berättat att han skjutit en "myörö" (osäker på stavningen), fast han egentligen menade "myöru" (osäker igen), så han var så STOLT i sitt berättande och både Ari och Riikka brast i skratt, då hade han berättat att han skjutit en liten näbbmus, haha =)
Och Suvi, en vän i Finland är så rolig, råkar alltid i trubbel på alla vis, precis som Bridget Jones.. En av gångerna var då hon precis köpt sitt hus av avlidne Ingrid.. Hon vaknar dagen efter en haloweenfest, sminket satt kvar, kolsvart runt ögonen och i halva ansiktet, står på vingliga ben och skär bröd då det ringer på dörren! Glömmer bort att lägga ner knivet, går och öppnar dörren där en gammal fin dam står, "hej, jag söker efter Ingrid"... Där står Suvi och ser ut som ett spöke med kniven i handen och svarar "Ingrid är dööd", kvinnan hade backat, ökat stegen och nästan sprungit därifrån... Jag kan bara fnissa åt eländet!
Mycket Finland nu! Jag övergår till gårdagen! Den tillbringades med underbart sällskap i Gävle och Valbo. Först mötte jag och Venla upp Linda och lilla prematuren Mileon på Gävle sjukhus. Vi tänkte våldgästa Neonatalavdelningen och visa upp våra "små" underverk! En av änglarna "Britt-Marie" blev blank i ögonen när hon såg dessa små som under några dagar delade sal på intensiven! Det var så roligt att träffa Gunilla och Britt-Marie, men synd att det bara var dom som var på plats.
Därefter åkte vi hem till Linda och Mileon, åt gott, lekte, babblade, matade de små, bytte blöjor, tröstade och babblade ännu mer. Sen åkte vi helt spontant till Ikea och Barnens hus och inhandlade smått och gott! Venla fick bla ett bordsunderlägg, en blå-turkos bil =) Och en "hård" grön babybjörn haklapp eftersom alla budget haklappar ännu är förstora för henne och förstör varenda ljus tröjkrage! Tack och lov för babybjörn! Bra skit!
En riktig mysdag som snaaart får göras om.. I vår åker lilla familjen Ryyti på en Greklandssemester om skruttans hjärta är helt bra, har vi kanske sällskap?! Den som väntar får se, ett par Greklandsmeningar utbyttes iallafall.
Ishotellet! Idag hittade jag en stuga, alldeles i närheten av Kebnekaise, vår stuga står själv väldigt högt upp i Kiruna med utsikt mot Kebnekaise och STOR chans att se Norrsken, vi tog 3 nätter för att vara säkra på att få uppleva en vacker dansande himmel! Känner doften av ishotellet också, och bättre än såhär blir inte bröllopsresan, självklart ska vi även ta hundspann för Norrskensletande också en kväll! En pälsklädd bebis i detta ljuva fjäll kommer att bli fantastiskt! Venla gav oss denna möjlighet, och jag är alldeles övertygad om att det "trots allt" kommer kännas bättre att åka i år än förra året.. Och TACK alla underbara som gav oss resan i bröllopspresent! Det känns helt otroligt..
Vi har även resesällskap av Markus föräldrar vilket känns jätteroligt! Premiär flygturen för dom, och kanske deras största semester någonsin? Ja, det kommer hur som helst bli en oförglömlig resa med vedeldad bastu, norrsken, hundspann, kebnekaise och ishotell! De flesta är inte ett dugg avundsjuka pga Sverige epidemin "vinterhatare", men jag har (sen jag träffade Markus), blivit en vinterälskare =)
Dags att gå till arbetet.. Med ett brett leende på läpparna! Men först lite bilder...
Kram
Först och främst hade vi besök från Finland, de är dom första som kommer från Sverige, och dom kom till OSS <3 Det känns stort och speciellt, jag känner mig lite speciell! Någon kommer ända hit för min skull, och för Markus skull! Det var Markus kusinbarn Ari och hans tjej Riikka <3 2 fantastiska själar som färdades hit 80 mil bilväg och 8 timmars färja och som dessutom tog med sig Markus systerson Eemeli hit så han fick tillbringa sommaren med mommo och vaari!
Första kvällen grillade vi och mös, andra dagen var vi på sjön hela dagen och fick sedan mat hos Markus föräldrar, tredje dagen var vi på fängelsemuseet och järnvägsmuseet, samt lite snabb shopping och god middag på restaurang! Vidare hem för ett ljummet kvällsdopp, för att sen åka hem och basta, äta tacos och se karlarna i skick som 2 kastruller! En annan nöjde sig med EN cider men hakade ändå på dumheten att sitta uppe och tjattra tills 7 på morgonkvisten! 9 Vaknade en lycklig Venla och en trött mamma inledde en ny dag! Samma eftermiddag reste Ari och Riikka hem igen och huset ekade så tomt så tomt!
Haha, roligt blir det att försöka kommunicera med dessa själar då Ari varken talar svenska eller engelska. Jag och Riikka pratade mycket och jag märkte snabbt att jag börjat tappa en massa av min redan så dåliga engelska, men vi förstod varandra och hon är så otroligt lik mig på många vis, saknar henne så mycket redan!
Markus skulle berätta för dom om hans första byte vad gäller jakt, det var en grävling.. Han pratar då finska och hade berättat att han skjutit en "myörö" (osäker på stavningen), fast han egentligen menade "myöru" (osäker igen), så han var så STOLT i sitt berättande och både Ari och Riikka brast i skratt, då hade han berättat att han skjutit en liten näbbmus, haha =)
Och Suvi, en vän i Finland är så rolig, råkar alltid i trubbel på alla vis, precis som Bridget Jones.. En av gångerna var då hon precis köpt sitt hus av avlidne Ingrid.. Hon vaknar dagen efter en haloweenfest, sminket satt kvar, kolsvart runt ögonen och i halva ansiktet, står på vingliga ben och skär bröd då det ringer på dörren! Glömmer bort att lägga ner knivet, går och öppnar dörren där en gammal fin dam står, "hej, jag söker efter Ingrid"... Där står Suvi och ser ut som ett spöke med kniven i handen och svarar "Ingrid är dööd", kvinnan hade backat, ökat stegen och nästan sprungit därifrån... Jag kan bara fnissa åt eländet!
Mycket Finland nu! Jag övergår till gårdagen! Den tillbringades med underbart sällskap i Gävle och Valbo. Först mötte jag och Venla upp Linda och lilla prematuren Mileon på Gävle sjukhus. Vi tänkte våldgästa Neonatalavdelningen och visa upp våra "små" underverk! En av änglarna "Britt-Marie" blev blank i ögonen när hon såg dessa små som under några dagar delade sal på intensiven! Det var så roligt att träffa Gunilla och Britt-Marie, men synd att det bara var dom som var på plats.
Därefter åkte vi hem till Linda och Mileon, åt gott, lekte, babblade, matade de små, bytte blöjor, tröstade och babblade ännu mer. Sen åkte vi helt spontant till Ikea och Barnens hus och inhandlade smått och gott! Venla fick bla ett bordsunderlägg, en blå-turkos bil =) Och en "hård" grön babybjörn haklapp eftersom alla budget haklappar ännu är förstora för henne och förstör varenda ljus tröjkrage! Tack och lov för babybjörn! Bra skit!
En riktig mysdag som snaaart får göras om.. I vår åker lilla familjen Ryyti på en Greklandssemester om skruttans hjärta är helt bra, har vi kanske sällskap?! Den som väntar får se, ett par Greklandsmeningar utbyttes iallafall.
Ishotellet! Idag hittade jag en stuga, alldeles i närheten av Kebnekaise, vår stuga står själv väldigt högt upp i Kiruna med utsikt mot Kebnekaise och STOR chans att se Norrsken, vi tog 3 nätter för att vara säkra på att få uppleva en vacker dansande himmel! Känner doften av ishotellet också, och bättre än såhär blir inte bröllopsresan, självklart ska vi även ta hundspann för Norrskensletande också en kväll! En pälsklädd bebis i detta ljuva fjäll kommer att bli fantastiskt! Venla gav oss denna möjlighet, och jag är alldeles övertygad om att det "trots allt" kommer kännas bättre att åka i år än förra året.. Och TACK alla underbara som gav oss resan i bröllopspresent! Det känns helt otroligt..
Vi har även resesällskap av Markus föräldrar vilket känns jätteroligt! Premiär flygturen för dom, och kanske deras största semester någonsin? Ja, det kommer hur som helst bli en oförglömlig resa med vedeldad bastu, norrsken, hundspann, kebnekaise och ishotell! De flesta är inte ett dugg avundsjuka pga Sverige epidemin "vinterhatare", men jag har (sen jag träffade Markus), blivit en vinterälskare =)
Dags att gå till arbetet.. Med ett brett leende på läpparna! Men först lite bilder...
Kram
