Pytteliten
Hej fina blogg!
Det var ett tag sen jag uppdaterade, igen....
Veckorna går och vi har på lördag hunnit gå 31 fulla veckor, så gammal som vår älskade tjej var då vi gifte oss 2010, det känns som igår, ändå som att flera generationer har hunnit passera. Men jag är stolt över mig själv, och inte minst över Markus som får ett tungt last just nu när jag mår så dåligt..
I graviditetsvecka 22 åkte jag och lämnade blodprover pga att jag klagade mycket över klåda i handflator och fotsulor.. Redan dagen efter ringde de upp från bedömningsmottagningen på Akademiska med smärtsamma besked, "Du har HEPATOS"... Jag hade läst lite om detta, och det första jag kunde tänka var, vår prins kommer kvävas till döds..
Halter som ej bör överstiga 10 i gallsyror låg då på 180, jag mådde jätte dåligt, fick full medicinering av både ursofalk och tavegyl, och det hjälpte i några veckor.
I lördags bröt jag ihop, likaså i söndags, måndags, tisdags, onsdags och i torsdags. Idag är det fredan och ingen förbättring har skett. Värdena hade igår återigen ökat från 7 till 60. Det kryper och smärtar i hela kroppen, känner mig jätte febrig och slut, jag gråter mig igenom dagarna eller lånar någons badkar och badar KALLT! Kalla fotbad och kylklampar har också blivit viktiga i mitt liv. Jag känner mig destruktiv mot mina fötter och händer, tar till vad som helst när kliattackerna kommer, saxar, knivarm nycklar och river tills blodet rinner, sen gör det ont!
Vi ska in i veckan igen för nya prover, har värdena gått upp då får utplockning av liten prins övervägas. Ok att barnet går i första hand, så har jag känt hela tiden, men nu fixar jag inte mer. Jag har ett hjärta här hemma att ta hand om också, två föressten, eller till och med tre! Det känns så viktigt att jag fungerar när Venla utvecklas som hon gör nu, jag vill vara med, jag vill orka, men det går bara inte, och då bryter jag ihop för det istället..
Så fort graviditeten är över kommer både jag och barnet må bra, vi kan fungera som en familj igen, och jag längtar som bara den <3
Jag vill för övrigt tipsa om världens bästa prematursida där det både finns community och webbshop till de allra minsta <3
http://www.pytteliten.net/sv/
Tack Emmt för det toppenjobb du gör med denna sidan!
Det var ett tag sen jag uppdaterade, igen....
Veckorna går och vi har på lördag hunnit gå 31 fulla veckor, så gammal som vår älskade tjej var då vi gifte oss 2010, det känns som igår, ändå som att flera generationer har hunnit passera. Men jag är stolt över mig själv, och inte minst över Markus som får ett tungt last just nu när jag mår så dåligt..
I graviditetsvecka 22 åkte jag och lämnade blodprover pga att jag klagade mycket över klåda i handflator och fotsulor.. Redan dagen efter ringde de upp från bedömningsmottagningen på Akademiska med smärtsamma besked, "Du har HEPATOS"... Jag hade läst lite om detta, och det första jag kunde tänka var, vår prins kommer kvävas till döds..
Halter som ej bör överstiga 10 i gallsyror låg då på 180, jag mådde jätte dåligt, fick full medicinering av både ursofalk och tavegyl, och det hjälpte i några veckor.
I lördags bröt jag ihop, likaså i söndags, måndags, tisdags, onsdags och i torsdags. Idag är det fredan och ingen förbättring har skett. Värdena hade igår återigen ökat från 7 till 60. Det kryper och smärtar i hela kroppen, känner mig jätte febrig och slut, jag gråter mig igenom dagarna eller lånar någons badkar och badar KALLT! Kalla fotbad och kylklampar har också blivit viktiga i mitt liv. Jag känner mig destruktiv mot mina fötter och händer, tar till vad som helst när kliattackerna kommer, saxar, knivarm nycklar och river tills blodet rinner, sen gör det ont!
Vi ska in i veckan igen för nya prover, har värdena gått upp då får utplockning av liten prins övervägas. Ok att barnet går i första hand, så har jag känt hela tiden, men nu fixar jag inte mer. Jag har ett hjärta här hemma att ta hand om också, två föressten, eller till och med tre! Det känns så viktigt att jag fungerar när Venla utvecklas som hon gör nu, jag vill vara med, jag vill orka, men det går bara inte, och då bryter jag ihop för det istället..
Så fort graviditeten är över kommer både jag och barnet må bra, vi kan fungera som en familj igen, och jag längtar som bara den <3
Jag vill för övrigt tipsa om världens bästa prematursida där det både finns community och webbshop till de allra minsta <3
http://www.pytteliten.net/sv/
Tack Emmt för det toppenjobb du gör med denna sidan!
