Länkar till en tävling!
Jag är med och tävlar på:
http://pytteliten.ning.com/page/taevlingar-1
Det är Emmy som startat upp sidan www.pytteliten.net, en sida som kommit att betyda mycket för mig då jag funnit andra mammor med pyttesmå bebisar att byta råd med!
För övrigt har jag inte bloggat på några dagar nu, men jag hinner inte då Venla inte mår så bra! Den starka misstanken om att hon skulle ha någon slags spänningskolik börjar övergå till säkerhet. Hon bor i min famn mellan 5-minuters powernap då och då, en övertrött tjej som skriker sig hes sen drygt 1 vecka tillbaka, dock känns det som att hon är någolunda nöjd när hon blir vaggad i famnen!
Men jag återkommer så småningom med bilder och fynd från vinden, jag har haft uppackning och tvättat ditten och datten, samt dammat tonvis med leksaker dessa dagar! Ja, varför köpa svindyra leksaker när det finns gamla hederliga pedagogiska ting i Gårdskär? Missförstå mig rätt, självklart får hon nya leksaker också, men jag gillar ändå dom äldre mycket bättre!
Ha en bra dag!
Vindröj!
Tänk att ni är så många läsare som biter er kvar, trots att jag börjar sacka av, och trots massa svammel, men jag tycker det är jätteroligt =)
Idag gick jag upp halv 6 och matade skruttan som somnade om direkt, hon sover än, och jag har faktiskt hållt mig vaken, jag är imponerad! Vilken sjusovande tjej vi har, men då kan vi fixa med vårt i lugn och ro innan hennes dag börjar!
Så fort hon vaknar så åker vi ut till Gårdskär och Venlas mormor och morfar, jag och min pappa ska RÖJA vinden, jag tycker det ska bli skitroligt, hoppas på att hitta mycket gamla fynd, retroleksaker åt Virus, jag älskar att rota i gammalt, medans karln min tycker att allt borde hamna på tippen, en smaksak!
Idag klev jag in i vuxenvärlden jag också, åtminstånde haffade jag åt mig ett och ett annat vuxenpoäng, jag beställde en ny mobil med ABONEMANG! Hihi, nu är det slut med att ladda kort hit och dit. Ofta när vi är ute och åker när man behöver ringa viktiga samtal (såsom 1177, kliniken, försäkringskassor etc..) så säger telefonen, "ditt kort är tomt"! Ja, det händer för ofta, och jag har varken tid eller lust att jäklas med allt laddande mer! Så det blev en Sony Ericsson Xperia, det är jag däremot mindre imponerad av, jag hatar touch telefoner, vill ha mina knappar som jag kan hantera! Men ska jag ha en sån klassisk telefon igen så blir det en MORO eller DORO eller vad den heter, med gigantiska mormorsknappar, nej tack! Det här blir nog bra, köpte lika som en vän så hon får lära mig, ingen high tec här inte =)
Jag har också gjort dopinbjudningarna klart idag, nu är det bara att vänta hem dom och skicka ut.. Dom blev underbara, det kommer att bli en stor och väldigt speciell dag! Liten blir stor, ja, den villkorslösa kärleken brinner hetare än någonsin, och den växer som bara den, den har sån kraft, en sån makt att jag inte ännu har lärt mig att hantera den, oftast rinner det över och jag gråter mängder när jag ser på henne, MITT barn! Det är så häftigt, jag och Markus i ett miniformat, KÄRLEK!
Ikväll kommer Venlas farmor och farfar till oss, dom saknar skruttan så fort det går mer än 2 dagar och jag gissar att dom helst av allt skulle flytta in om dom fick, skämt åtsido! Men det blir mysigt, pizza och bastu, ja, en lördag i Finlands tecken helt enkelt, och hur underbart är inte det? Snart är jag där på riktigt, 24 dagar kvar bara <3
Nu ska jag passa på att göra mig själv iordning innan Venla vaknar! Ha en fin lördag =)
Kramar och massa kärlek/ Emma
Bjuder på en bild från studentbalen som var för 6 år sen! En skön dag i Maj!
Idag gick jag upp halv 6 och matade skruttan som somnade om direkt, hon sover än, och jag har faktiskt hållt mig vaken, jag är imponerad! Vilken sjusovande tjej vi har, men då kan vi fixa med vårt i lugn och ro innan hennes dag börjar!
Så fort hon vaknar så åker vi ut till Gårdskär och Venlas mormor och morfar, jag och min pappa ska RÖJA vinden, jag tycker det ska bli skitroligt, hoppas på att hitta mycket gamla fynd, retroleksaker åt Virus, jag älskar att rota i gammalt, medans karln min tycker att allt borde hamna på tippen, en smaksak!
Idag klev jag in i vuxenvärlden jag också, åtminstånde haffade jag åt mig ett och ett annat vuxenpoäng, jag beställde en ny mobil med ABONEMANG! Hihi, nu är det slut med att ladda kort hit och dit. Ofta när vi är ute och åker när man behöver ringa viktiga samtal (såsom 1177, kliniken, försäkringskassor etc..) så säger telefonen, "ditt kort är tomt"! Ja, det händer för ofta, och jag har varken tid eller lust att jäklas med allt laddande mer! Så det blev en Sony Ericsson Xperia, det är jag däremot mindre imponerad av, jag hatar touch telefoner, vill ha mina knappar som jag kan hantera! Men ska jag ha en sån klassisk telefon igen så blir det en MORO eller DORO eller vad den heter, med gigantiska mormorsknappar, nej tack! Det här blir nog bra, köpte lika som en vän så hon får lära mig, ingen high tec här inte =)
Jag har också gjort dopinbjudningarna klart idag, nu är det bara att vänta hem dom och skicka ut.. Dom blev underbara, det kommer att bli en stor och väldigt speciell dag! Liten blir stor, ja, den villkorslösa kärleken brinner hetare än någonsin, och den växer som bara den, den har sån kraft, en sån makt att jag inte ännu har lärt mig att hantera den, oftast rinner det över och jag gråter mängder när jag ser på henne, MITT barn! Det är så häftigt, jag och Markus i ett miniformat, KÄRLEK!
Ikväll kommer Venlas farmor och farfar till oss, dom saknar skruttan så fort det går mer än 2 dagar och jag gissar att dom helst av allt skulle flytta in om dom fick, skämt åtsido! Men det blir mysigt, pizza och bastu, ja, en lördag i Finlands tecken helt enkelt, och hur underbart är inte det? Snart är jag där på riktigt, 24 dagar kvar bara <3
Nu ska jag passa på att göra mig själv iordning innan Venla vaknar! Ha en fin lördag =)
Kramar och massa kärlek/ Emma
Bjuder på en bild från studentbalen som var för 6 år sen! En skön dag i Maj!
Poppeli popp!
Ja, dagen har varit jobbig, Venla har skrikit hjärtskärande alla vakna stunder, efter 4 timmar kände jag att jag inte orkade mer, då fick pappan ta henne och gå ut! Jag började RÖJA här hemma, Tassu som sprider leksaker överallt, och jag som försökt muntra upp skruttan med leksaker överallt... Hög musik har jag inte poppat sen hjärtat kom till oss, och nu såg jag min chans. Satte på hög musik, städade och tog mig en välförtjänt cider, måånga veckor sen nu! Och tänka sig vad den kombinationen kan göra för humöret!
Vi fick åka in med skruttan igår igen, hon har varit konstig i 3 dagar, matvägrat, knappt kissat och sovit mest hela tiden, men skenet bedrar, väl på sjukhuset och 3 dagar senare så vaknar hon till och ler som aldrig förr, äter en monster portion och sprattlar hej vilt och både den dumma läkaren och vi undrade vad sjutton vi gjorde där! Ja, nog var han dum alltid och trodde att han vet allt om Venla som faktiskt är våran dotter! Första gången jag får klaga på Gävle, och med all rätt. Jag skakade och var så upprörd hela vägen från kliniken... Såhär lät det:
Läkaren: -Det är inget fel på henne, och definitivt ingen lunginfl, för då skulle hon haft feber!
Emma: -Symptomen är precis de samma som när hon fick lunginfl, och då hade hon ingen feber!
Läkaren: -Men hon skulle ju haft feber om hon hade lunginfl..
Emma: -Nej, hon hade INTE feber förra gången heller, och då blev hon jättedålig och fick både syrgas och sond!
Läkaren: -Men det är inte lunginfl, för då HAR barnen feber som kommer in!
Emma: -Hon har ALDRIG haft feber, ändå har hon varit riktigt riktigt dåligt X antal gånger! Markus, säg nåt!!!!
Jag var så arg, jag har aldrig mött en så oförskämd och envis människa, och var fanns denna mans proffessionella arbetssätt, det var det första jag fick lära mig i utbildningen.. Jag ville bara ta Venla och åka till Uppsala... Jag vände mig till Uppsala först, och denna underbara Lisa sa att hon nu skulle gå hem för dagen och att vi lika gärna kan åka till Gävle, DUMT!!
Men kära läsare, nu ska musiken sänkas och Emma fortsätta röjandet, för nu kommer familjen hem! Ha en trevlig fredag kväll!
Vi fick åka in med skruttan igår igen, hon har varit konstig i 3 dagar, matvägrat, knappt kissat och sovit mest hela tiden, men skenet bedrar, väl på sjukhuset och 3 dagar senare så vaknar hon till och ler som aldrig förr, äter en monster portion och sprattlar hej vilt och både den dumma läkaren och vi undrade vad sjutton vi gjorde där! Ja, nog var han dum alltid och trodde att han vet allt om Venla som faktiskt är våran dotter! Första gången jag får klaga på Gävle, och med all rätt. Jag skakade och var så upprörd hela vägen från kliniken... Såhär lät det:
Läkaren: -Det är inget fel på henne, och definitivt ingen lunginfl, för då skulle hon haft feber!
Emma: -Symptomen är precis de samma som när hon fick lunginfl, och då hade hon ingen feber!
Läkaren: -Men hon skulle ju haft feber om hon hade lunginfl..
Emma: -Nej, hon hade INTE feber förra gången heller, och då blev hon jättedålig och fick både syrgas och sond!
Läkaren: -Men det är inte lunginfl, för då HAR barnen feber som kommer in!
Emma: -Hon har ALDRIG haft feber, ändå har hon varit riktigt riktigt dåligt X antal gånger! Markus, säg nåt!!!!
Jag var så arg, jag har aldrig mött en så oförskämd och envis människa, och var fanns denna mans proffessionella arbetssätt, det var det första jag fick lära mig i utbildningen.. Jag ville bara ta Venla och åka till Uppsala... Jag vände mig till Uppsala först, och denna underbara Lisa sa att hon nu skulle gå hem för dagen och att vi lika gärna kan åka till Gävle, DUMT!!
Men kära läsare, nu ska musiken sänkas och Emma fortsätta röjandet, för nu kommer familjen hem! Ha en trevlig fredag kväll!
Hej livet, och hej mina läsare!
Lisas motto "Idag är en bra dag"!
Ja, nu börjar livet, sakta men säkert, och med ett steg i taget så får jag nu äntligen visa lilla hjärtat världen, vad livet utanför sjukhusväggar och våra 4 väggar är för någonting, och med ens drog hon brett på smilbanden igår när vi var på "turne"!
Neonatalen i Uppsala ser inget hinder och ingen fara längre med att ta henne med på föräldragrupper och öppnis, men det är klart, möts vi av förkylda människor vänder vi nog i dörröppningen. Men igår var jag och Bus på föräldragruppen, och gårdagens lektion var "sång och rytmik".. Du och jag bus!!! JAG fick träffa andra mammor i våran krets där vi bor, och det var fantastiskt, jag trodde ett tag att vi var helt ensamma och isolerade, och jag har käns mej så ensam och utanför när alla andra vänner åker med sina barn på ditten o datten och jag får snllt stanna hemma! Och VENLA fick träffa kompisar, dansa vals, sjunga, kittlas, ja... massor! Vi njöt till fullo båda två, 5 månader har snart gått sen hon kom till oss, och så länge har vi levt så instängt!
Idag ska jag och en vän ta våra små och åka på öppnis och hoppas att vi möts av friska mammor och barn! Det blir nog massa sång där också, jag har ingen aning =) Men jag längtar, klockan 9 bär det av! För tillfället undrar jag vad jag gör uppe nu? 05.30 klev jag upp, och det var inte Bus som väckte mig, för Markus hade matat henne och hon somnade om, hon sover för övrigt än och lär nog göra det till 9 snåret då vi går! På den fronten är vi bortskämda!
Jag ska även till babyproffssen idag och hämta fotsacken vi beställt, den har kommit nu! Det blir nog en bumbostol inhandlad också, i förebyggande syfte =)
Det finns ingenting som är så härligt som när Venla ser mig i ögonen och ler med hela ansiktet, högvinsten i liveta lotteri!!
I förrgår var också en speciell dag, för då kom Linda och Mileon till mig och Venla på besök, Linda fick också Mileon för tidigt.. Vi möttes redan på ett chat-forum INNAN de små kom till våra magar. Blev gravida med en månads mellanrum och hade båda ganska ovanliga barnnamn så att Linda klurar ut att vi delar storsalen på Neo, hur häftigt är inte det, när vi dessutom båda trodde att den andra var från Uppsala =) Söt mamma och söt son! Mindre söt Emma som tyckte att hon kunde bjuda på ugnspannkaka (det går ju bara inte att misslyckas med) också blir det tuggummipannkaka, men glassen smakade bra iallafall =) Och tro det eller ej, tallrikarna blev tomma =) En trevlig dag helt enkelt!
Och nu då? Frukost, duschen, håret och make'n.. Sen bebisdoning och öppnis! Perfekt! Dessvärre så har Venla börjat matvägra igen, det är inte mycket vi får i henne, hon sov mycket igår och var trött, men var pigg då hon väl var vaken.. Men just maten skrämmer mig, det är såhär det har börjat VARJE gång hon blivit dålig, både med RS och lunginflammation, men hon har ingen feber, och vikten hade gått upp igår, så fortsätter det såhär tar vi en ny vikt nästa vecka! Jag får ont i magen bara jag tänker tanken att nåt kanske är på G! Men eftersom hennes vakentillstånd är bra, pigg och glad, och hon är feberfri så får vi betrakta henne som frisk, men ätr hon inte idag så får vi nog ringa Neo och utreda.. Kan det vara så att hon kommit på att hennes specialmat faktiskt smakar riktigt illa?
Jo just ja, dopet är bokad och klart nu. Den 28e maj blir en stor dag, för då ska prästen hälla vatten på hennes huvud! Dock så har vi valt att inte döpa i kyrkan då mamman i huset gärna förknippar kyrkan med begravningar, ja, tyvärr har jag gått på 2 helt orimliga begravningar i mitt liv, ett barn och en ungdom och det är INTE okej! Jag kommer stå där framme o gråta floder, troligast svåra tårar, så det blev bäst såhär, och mysigast kan jag kanske tycka! Kyrkor är fina, och jag går gärna på kyrkodop sålänge jag slipper stå där framme, för jag gråter varje gång!
Venlas dop ska ske i våran trädgård, prästen tar med sig dopfuntet och kommer till oss.. Vi har hyrt ett stort partytält till fikat efteråt, och självaste ceremonin kommer ske på den finaste platsen i vår trädgård. Och gudmor Madde som ju då nästan är trädgårdsmästare, och hon som även gjorde min brudbukett skulle eventuellt göra fina blomarrangemang, underbart! Venla har tur hon som är omgiven av så många fantastiska människor, en liten solstråle som strålar åt alla hon ser!
Nu buffar min hund på mig här, så jag lär avrunda även om jag gärna hade skrivit länge till... skönt för er =)
Ha en fin dag!
Emma
Ja, nu börjar livet, sakta men säkert, och med ett steg i taget så får jag nu äntligen visa lilla hjärtat världen, vad livet utanför sjukhusväggar och våra 4 väggar är för någonting, och med ens drog hon brett på smilbanden igår när vi var på "turne"!
Neonatalen i Uppsala ser inget hinder och ingen fara längre med att ta henne med på föräldragrupper och öppnis, men det är klart, möts vi av förkylda människor vänder vi nog i dörröppningen. Men igår var jag och Bus på föräldragruppen, och gårdagens lektion var "sång och rytmik".. Du och jag bus!!! JAG fick träffa andra mammor i våran krets där vi bor, och det var fantastiskt, jag trodde ett tag att vi var helt ensamma och isolerade, och jag har käns mej så ensam och utanför när alla andra vänner åker med sina barn på ditten o datten och jag får snllt stanna hemma! Och VENLA fick träffa kompisar, dansa vals, sjunga, kittlas, ja... massor! Vi njöt till fullo båda två, 5 månader har snart gått sen hon kom till oss, och så länge har vi levt så instängt!
Idag ska jag och en vän ta våra små och åka på öppnis och hoppas att vi möts av friska mammor och barn! Det blir nog massa sång där också, jag har ingen aning =) Men jag längtar, klockan 9 bär det av! För tillfället undrar jag vad jag gör uppe nu? 05.30 klev jag upp, och det var inte Bus som väckte mig, för Markus hade matat henne och hon somnade om, hon sover för övrigt än och lär nog göra det till 9 snåret då vi går! På den fronten är vi bortskämda!
Jag ska även till babyproffssen idag och hämta fotsacken vi beställt, den har kommit nu! Det blir nog en bumbostol inhandlad också, i förebyggande syfte =)
Det finns ingenting som är så härligt som när Venla ser mig i ögonen och ler med hela ansiktet, högvinsten i liveta lotteri!!
I förrgår var också en speciell dag, för då kom Linda och Mileon till mig och Venla på besök, Linda fick också Mileon för tidigt.. Vi möttes redan på ett chat-forum INNAN de små kom till våra magar. Blev gravida med en månads mellanrum och hade båda ganska ovanliga barnnamn så att Linda klurar ut att vi delar storsalen på Neo, hur häftigt är inte det, när vi dessutom båda trodde att den andra var från Uppsala =) Söt mamma och söt son! Mindre söt Emma som tyckte att hon kunde bjuda på ugnspannkaka (det går ju bara inte att misslyckas med) också blir det tuggummipannkaka, men glassen smakade bra iallafall =) Och tro det eller ej, tallrikarna blev tomma =) En trevlig dag helt enkelt!
Och nu då? Frukost, duschen, håret och make'n.. Sen bebisdoning och öppnis! Perfekt! Dessvärre så har Venla börjat matvägra igen, det är inte mycket vi får i henne, hon sov mycket igår och var trött, men var pigg då hon väl var vaken.. Men just maten skrämmer mig, det är såhär det har börjat VARJE gång hon blivit dålig, både med RS och lunginflammation, men hon har ingen feber, och vikten hade gått upp igår, så fortsätter det såhär tar vi en ny vikt nästa vecka! Jag får ont i magen bara jag tänker tanken att nåt kanske är på G! Men eftersom hennes vakentillstånd är bra, pigg och glad, och hon är feberfri så får vi betrakta henne som frisk, men ätr hon inte idag så får vi nog ringa Neo och utreda.. Kan det vara så att hon kommit på att hennes specialmat faktiskt smakar riktigt illa?
Jo just ja, dopet är bokad och klart nu. Den 28e maj blir en stor dag, för då ska prästen hälla vatten på hennes huvud! Dock så har vi valt att inte döpa i kyrkan då mamman i huset gärna förknippar kyrkan med begravningar, ja, tyvärr har jag gått på 2 helt orimliga begravningar i mitt liv, ett barn och en ungdom och det är INTE okej! Jag kommer stå där framme o gråta floder, troligast svåra tårar, så det blev bäst såhär, och mysigast kan jag kanske tycka! Kyrkor är fina, och jag går gärna på kyrkodop sålänge jag slipper stå där framme, för jag gråter varje gång!
Venlas dop ska ske i våran trädgård, prästen tar med sig dopfuntet och kommer till oss.. Vi har hyrt ett stort partytält till fikat efteråt, och självaste ceremonin kommer ske på den finaste platsen i vår trädgård. Och gudmor Madde som ju då nästan är trädgårdsmästare, och hon som även gjorde min brudbukett skulle eventuellt göra fina blomarrangemang, underbart! Venla har tur hon som är omgiven av så många fantastiska människor, en liten solstråle som strålar åt alla hon ser!
Nu buffar min hund på mig här, så jag lär avrunda även om jag gärna hade skrivit länge till... skönt för er =)
Ha en fin dag!
Emma
Venla bus ska bli fotad igen <3
Venlas världsgoa gudmor Madde tävlade för henne på en fotografs hemsida, och hon vann! Så gratis fotosession 1-2 timmar och massa fina bilder. Här sparar vi in på tapeten, eller hur Madde? Jätteroligt, och lilltjejen är van vid blixtar vid det här laget, Venla "supermodellen" Ryyti.. Vill också bifoga länk till denna fotograf www.ewasalmifotograf.se Jag hade inte så stor koll på att denna snälla människan var fotograf, men efter att ha kollat in hennes hemsida så måste jag faktiskt rekomendera er att göra detsamma!!! Och hon finns i Gävle!
Nu ska jag o lillbus göra oss klara för en tur in till Tierp och polishuset, Venla ska få ett pass!! Ja, även småfolk behöver tydligen pass eller annan ID-handling för att få flyga med blue1 till finland. Och "annan id-handling" känns ovädentligt om vi vill flyga till lite varmare vidder så småningom, ja, den här familjen flyger gärna och ofta till lite varmare breddgrader! Men det lär inte bli förens Venla är 110% frisk med ett immunförsvar som är bättre en en oxes, men lite kan jag väl få längta! Kanske nästa höst? Jag kan smygrikta in mig på det..
Ja, nu är det bara 3 veckor kvar tills mannen i huset fyller 30, det går undan, var inte han lika ung som jag alldeles nyss? Jo, jag minns det som igår, så jag sitter väl snart där själv och ska fylla 30! Även min kära storasyster Madde fyller 30 sista april, jag undrar vad som händer då jag...
Och nu ser jag ruskigt mycket fram emot nästa helg, då tar jag Venla med mig och åker ut till Gårdskär till Venlas mormor och morfar, jag och min pappa ska städa vinden, och där finns MÅNGA lådor med "skit" som nog Markus skulle säga. Jag längtar efter att få gotta mig i lådor med gamla hederliga träleksaker för bebisar, bebiskläder sen vi var små och massa annat mysigt!
Tierp var det ja....
Heippa!
Vååår ruuuus!
Iiihihi, nu är det ju vår på riktigt, åtminstånde har det varit vår på "tillfälligt besök" i helgen! Lovely, jag är som en helt ny tjej, em helt ny fru och en helt ny mamma! Och lite ombyte är väl rätt så okej, framförallt när förändringarna är goda =) Vill ta av mig skor och strumpor, springa på ängen och göra vårskriket, men jag är nog vuxen nu, jag antar det, åtminstånde så har jag barn!
Nu tänker jag ta good tid på mig och beställa lite nya kläder åt MIG!!! Ja, vi får väl se hur det går, men jag behöver verkligen nytt, varje gång jag försöker så kommer jag hem med sköna myströjor, nu är jag ute efter nåt snyggt. Bara för att jag bor på landet så innebär det inte att jag behöver "look like a bonde"! Lovely!
Nu ser jag fram emot tisdagen då mina "neonatal"vänner från Gävle kommer till byn, en mamma med sin lilla kille, ska bli jätteroligt att ses på riktigt, än sålänge har vi bara varit nätvänner och vi har försökt att få till en dejt typ många gånger, men alltid så har min familj blivit sjuka! Så *TA I TRÄ* nu är vi äntligen friska!
Vill komma igång med springningen snart, om min andning pallar det vill säga, måste träna upp mig till vårruset, nån som är på att springa med mig? =) Allt för picknickpåsen, så helst vill jag ha ett helt lag!
Ja, all friskluft i helgen har gjort våran tös trött, och hon somnade redan efter 20.30 maten igår och sov för natten, dvs ända tills klockan 6 för att äta, sen somnar hon snällt till 10 igen, jag klagar inte, och inte BVC heller eftersom viktuppgången är fin! Är barn såhär snälla kan jag skaffa 10 till, längtar mycket efter en graviditet igen, och med det säger jag INTE att jag är gravid, och heller inte att jag har det för avsikt! Men längta får man göra!
Som sagt... Beställa kläder var det visst! Därefter bastu och tacospaj!
Hej hej..
Nu tänker jag ta good tid på mig och beställa lite nya kläder åt MIG!!! Ja, vi får väl se hur det går, men jag behöver verkligen nytt, varje gång jag försöker så kommer jag hem med sköna myströjor, nu är jag ute efter nåt snyggt. Bara för att jag bor på landet så innebär det inte att jag behöver "look like a bonde"! Lovely!
Nu ser jag fram emot tisdagen då mina "neonatal"vänner från Gävle kommer till byn, en mamma med sin lilla kille, ska bli jätteroligt att ses på riktigt, än sålänge har vi bara varit nätvänner och vi har försökt att få till en dejt typ många gånger, men alltid så har min familj blivit sjuka! Så *TA I TRÄ* nu är vi äntligen friska!
Vill komma igång med springningen snart, om min andning pallar det vill säga, måste träna upp mig till vårruset, nån som är på att springa med mig? =) Allt för picknickpåsen, så helst vill jag ha ett helt lag!
Ja, all friskluft i helgen har gjort våran tös trött, och hon somnade redan efter 20.30 maten igår och sov för natten, dvs ända tills klockan 6 för att äta, sen somnar hon snällt till 10 igen, jag klagar inte, och inte BVC heller eftersom viktuppgången är fin! Är barn såhär snälla kan jag skaffa 10 till, längtar mycket efter en graviditet igen, och med det säger jag INTE att jag är gravid, och heller inte att jag har det för avsikt! Men längta får man göra!
Som sagt... Beställa kläder var det visst! Därefter bastu och tacospaj!
Hej hej..
Sjukblogg! Skitblogg!
Och idag var det fredag hörde jag, ja, varför inte!! Kocken är i köket, jag har gjort mitt idag och lite till! Jobbat ikväll några timmar men är nu hemma! Jag har också börjat ledsna på bloggandet, eller nja, inte när jag verkligen behöver, men dom dagarna är så få att jag lika gärna kan ringa ner folk! Var god dröj...
Sjukstuga pågår för fulla muggar.. M har beredskap och fick jobba från 06 igår morse till 06.30 imorse, stackars! Jag gjorde frukost åt han på sängen innan jag åkte till jobbet vid 12.30, då var ögonen riktigt ihopklistrade på han, så ja..... ögoninflammation nu också! Hoppas jag o Venla slipper! Nog med sjukdomar nu.... BASTA!!!!! Skitsjukdomar vad jag önskar att jag hade kraft att utrota er, virusas! Försvinn!
Vill gratulera underbara vänner och bekanta till deras graviditeter, ni är många nu, så vi hade nog inte blivit så ensamma med 2011-barn ändå, men istället fick vi 2010's minsta barn <3 Igår satt jag o Venla och klippte o klistra foton i hennes 2 böcker "jag som pytteliten" och "mitt första år", mycket att skriva i och dona med, och det ska bli perfekt! Har även skickat in och gjort en fotobok som heter "Vår tid på neo 2010 och bröllop", fick hem den i veckan, och tårarna forsade när jag hade lite "neomusik" på och tittade noga o länge i boken, bästa boken ever!
Jag känner att jag inte hinner leva ordentligt, nu har det varit Uppsalaturer 2 gånger den här veckan, och om 2 veckor ska vi in dagarna efter varandra igen, dom lovade i Uppsala att det INTE skulle bli så, men vad gör man inte? Däremellan är det jobb.. Men nu börjar jag fundera starkt på att dra ner på jobbet till kanske varannan vecka o ta en extra mammadag i veckan, lär ju tänka på att dagarna måste räcka också eftersom hon är så liten, och med det här immunförsvaret lär hon inte börja dagis om ett år. En annan prematurmamma berättade att hennes dotter inte kunde börja dagis förens 2½ ÅR... Hallå ÅÅÅÅR??? Det går ju inte, då måste vi verkligen börja pussla om här nu!
Skrutt ropar, ha en fin helg, det ska jag ha, imorgon kommer världens finaste gudmor till oss <3 Kram
Sjukstuga pågår för fulla muggar.. M har beredskap och fick jobba från 06 igår morse till 06.30 imorse, stackars! Jag gjorde frukost åt han på sängen innan jag åkte till jobbet vid 12.30, då var ögonen riktigt ihopklistrade på han, så ja..... ögoninflammation nu också! Hoppas jag o Venla slipper! Nog med sjukdomar nu.... BASTA!!!!! Skitsjukdomar vad jag önskar att jag hade kraft att utrota er, virusas! Försvinn!
Vill gratulera underbara vänner och bekanta till deras graviditeter, ni är många nu, så vi hade nog inte blivit så ensamma med 2011-barn ändå, men istället fick vi 2010's minsta barn <3 Igår satt jag o Venla och klippte o klistra foton i hennes 2 böcker "jag som pytteliten" och "mitt första år", mycket att skriva i och dona med, och det ska bli perfekt! Har även skickat in och gjort en fotobok som heter "Vår tid på neo 2010 och bröllop", fick hem den i veckan, och tårarna forsade när jag hade lite "neomusik" på och tittade noga o länge i boken, bästa boken ever!
Jag känner att jag inte hinner leva ordentligt, nu har det varit Uppsalaturer 2 gånger den här veckan, och om 2 veckor ska vi in dagarna efter varandra igen, dom lovade i Uppsala att det INTE skulle bli så, men vad gör man inte? Däremellan är det jobb.. Men nu börjar jag fundera starkt på att dra ner på jobbet till kanske varannan vecka o ta en extra mammadag i veckan, lär ju tänka på att dagarna måste räcka också eftersom hon är så liten, och med det här immunförsvaret lär hon inte börja dagis om ett år. En annan prematurmamma berättade att hennes dotter inte kunde börja dagis förens 2½ ÅR... Hallå ÅÅÅÅR??? Det går ju inte, då måste vi verkligen börja pussla om här nu!
Skrutt ropar, ha en fin helg, det ska jag ha, imorgon kommer världens finaste gudmor till oss <3 Kram
Magnetröntgen och magnetEmma =)
Haha, ja, idag var en lååång dag på Uppsala sjukhus med blandade känslor.. Lillvirus skulle ju genomgå magnetröntgen, det gör dom som rutin på prematura barn i Uppsala för att se eventuella avvikelser eller rubbningar!
Vi kom dit 3 timmar innan det var dags, vi åt, Venla åt, och sen någonting som kändes i hjärtat..... de satte en infart i hennes huvud! Jag har tagit det bra när de sticker henne i huvudet för att ta blod, men allt bökande för att få infarten på plats, blodbad minst sagt och en Venla som håller på att skrika upp lungorna, samt en mamma som kanske första gången tappar tårar helt offentligt över min dotter! Hon är ju så EXTREMT svårstucken och svår att sätta infarter på, ibland kan de få hålla på 1 timme, och Venla blir alldeles hög av sockerlösning! När infarten var på plats så blev det massa tejp och en mössa över, på det sjukhuskläder och hon såg verkligen sjuk ut! Och när tejpen och nålen på huvudet efter flera timmar skulle tas bort, då fick vi återigen en hysterisk dotter <3 Men jag måste säga att jag är stolt, stolt som fixar att vara med och se på, och ännu mera stolt över min otroligt duktiga dotter, så modig!
Varför hon fick en infart berodde på att de eventuellt skulle behöva ge henne lugnande stesolid om hon inte kunde ligga stilla. Vi höll henne vaken in i det sista, och vi gjorde allt rätt med matningen, hon sov skönt i sin pappas armar när vi och 2 personal från neo traskade iväg i dom kååånga korridorerna bland hostande människor till magnetröntgen! Jag är iallafall glad att de valde att avstå narkosen, mycket berodde det på att hon nyss varit lungsjuk!
När vi hade placerat henne i röntgentunneln så vaknade hon förståss och låg inte skönt, trots att de lindade in henne hårt i filtar så fungerade det inte, så de fick ge henne lugnande =( Och hon somnade med detsamma! Jag skulle gå upp till hennes huvud och hålla om henne och pussa henne innan de körde in henne och körde ut oss, då känner jag hur det suger i hela midjan på mig, och med en enorm kraft sugs jag intill tunneln, då menar jag ENORM, jag backar fort ett steg tillbaka i hopp om att ingen såg. Jag förstod verkligen inte vad som hände, då ber sköterskan mig att ställa mej vid Venlas huvud, visste inte vad jag skulle säga (dom kunde ju tro att jag inbillade mig och var helt fläng när jag berättar om vad jag just var med om).. Men så sa jag att det sög till i midjan, och då förklarade läkaren att det var skärpet..
INNAN vi gick in i salen så sa dom att vi måste ta ur både toffsar och spännen, nycklar och diverse magnetiska föremål, men örhängen och midjeskärp fick sitta kvar. Och jag visste ju inte vad en magnetröntgen innebar, även fast jag såhär i efterhand borde ha begripit det på namnet!
Nu inväntar vi samtal från Neo i början av nästa vecka, och man går som på helspänn! Och äntligen idag fick jag träffa den söta kvinnan Lisa som är våran kanske kontaktperson eller nåt på Neo, jag har haft mycket telefonkontakt med henne, men aldrig träffat henne, så jag hade byggt upp en tydlig bild om vem hon skulle vara, och i dörröppningen står en helt annan kvinna och presenterar sig som Lisa. Tänk vad man kan bygga upp på en röst! Hon var iallafall helt fantastisk med våran tjej denna damen!
Venla har varit ledsen och kinkig sen stesoliden lämnade hennes lilla kropp, nervös på nåt sätt och nästan panikslagen. Så nu äntligen sover hon skönt i nya babysittern som vi lånat av min snälla syster Madde =) En gammal hederlig babysitter som jag bara har gott att säga om, bättre än dagens moderniteter!
Jag och Markus disskuterade dödshjälp påväg hem från Uppsala, och jag blev så upprörd och nästan lite arg på Markus.. Är ni för eller emot dödshjälp vid ett lidande avslut, innan de sista andetagen? Jag är emot dödshjälp bara sådär ändå.. Men låt oss säga att en människa kvävs till döds på sjukhussängen, det är inte okej, då ska man få somna in än att ligga och hålla sig för halsen och krampa efter luft.
Till någonting helt annat, men som ändå satte mina tankar på spinn:
Jag vill sända mina varmaste tankar till min älskade morfar som idag fick lungcancer bekräftat, en morfar som jag tyvär har varit dålig på att visa min kärlek till, men en morfar som har ett stort hjärta <3 Det högg i mitt hjärta när jag fick höra att det här tyvär skulle bli hans avslut, måste läkare berätta sånt? Är inte det att förstöra sista tiden i människans liv? Hur ska man någonsin kunna njuta igen och känna minsta lilla livsglädje? Jag hoppas ändå att han kan njuta när jag tar Venla med mig och hälsar på nästa vecka!
Ha en fin kväll, vi ska äta korv i hotdogbröd, finns hotdogbröd på Willys i Uppsala, min nya last, inte okej! Men, viktraset har ändå satt fart igen, och det känns skönt!
Kärlek från Emma
Vi kom dit 3 timmar innan det var dags, vi åt, Venla åt, och sen någonting som kändes i hjärtat..... de satte en infart i hennes huvud! Jag har tagit det bra när de sticker henne i huvudet för att ta blod, men allt bökande för att få infarten på plats, blodbad minst sagt och en Venla som håller på att skrika upp lungorna, samt en mamma som kanske första gången tappar tårar helt offentligt över min dotter! Hon är ju så EXTREMT svårstucken och svår att sätta infarter på, ibland kan de få hålla på 1 timme, och Venla blir alldeles hög av sockerlösning! När infarten var på plats så blev det massa tejp och en mössa över, på det sjukhuskläder och hon såg verkligen sjuk ut! Och när tejpen och nålen på huvudet efter flera timmar skulle tas bort, då fick vi återigen en hysterisk dotter <3 Men jag måste säga att jag är stolt, stolt som fixar att vara med och se på, och ännu mera stolt över min otroligt duktiga dotter, så modig!
Varför hon fick en infart berodde på att de eventuellt skulle behöva ge henne lugnande stesolid om hon inte kunde ligga stilla. Vi höll henne vaken in i det sista, och vi gjorde allt rätt med matningen, hon sov skönt i sin pappas armar när vi och 2 personal från neo traskade iväg i dom kååånga korridorerna bland hostande människor till magnetröntgen! Jag är iallafall glad att de valde att avstå narkosen, mycket berodde det på att hon nyss varit lungsjuk!
När vi hade placerat henne i röntgentunneln så vaknade hon förståss och låg inte skönt, trots att de lindade in henne hårt i filtar så fungerade det inte, så de fick ge henne lugnande =( Och hon somnade med detsamma! Jag skulle gå upp till hennes huvud och hålla om henne och pussa henne innan de körde in henne och körde ut oss, då känner jag hur det suger i hela midjan på mig, och med en enorm kraft sugs jag intill tunneln, då menar jag ENORM, jag backar fort ett steg tillbaka i hopp om att ingen såg. Jag förstod verkligen inte vad som hände, då ber sköterskan mig att ställa mej vid Venlas huvud, visste inte vad jag skulle säga (dom kunde ju tro att jag inbillade mig och var helt fläng när jag berättar om vad jag just var med om).. Men så sa jag att det sög till i midjan, och då förklarade läkaren att det var skärpet..
INNAN vi gick in i salen så sa dom att vi måste ta ur både toffsar och spännen, nycklar och diverse magnetiska föremål, men örhängen och midjeskärp fick sitta kvar. Och jag visste ju inte vad en magnetröntgen innebar, även fast jag såhär i efterhand borde ha begripit det på namnet!
Nu inväntar vi samtal från Neo i början av nästa vecka, och man går som på helspänn! Och äntligen idag fick jag träffa den söta kvinnan Lisa som är våran kanske kontaktperson eller nåt på Neo, jag har haft mycket telefonkontakt med henne, men aldrig träffat henne, så jag hade byggt upp en tydlig bild om vem hon skulle vara, och i dörröppningen står en helt annan kvinna och presenterar sig som Lisa. Tänk vad man kan bygga upp på en röst! Hon var iallafall helt fantastisk med våran tjej denna damen!
Venla har varit ledsen och kinkig sen stesoliden lämnade hennes lilla kropp, nervös på nåt sätt och nästan panikslagen. Så nu äntligen sover hon skönt i nya babysittern som vi lånat av min snälla syster Madde =) En gammal hederlig babysitter som jag bara har gott att säga om, bättre än dagens moderniteter!
Jag och Markus disskuterade dödshjälp påväg hem från Uppsala, och jag blev så upprörd och nästan lite arg på Markus.. Är ni för eller emot dödshjälp vid ett lidande avslut, innan de sista andetagen? Jag är emot dödshjälp bara sådär ändå.. Men låt oss säga att en människa kvävs till döds på sjukhussängen, det är inte okej, då ska man få somna in än att ligga och hålla sig för halsen och krampa efter luft.
Till någonting helt annat, men som ändå satte mina tankar på spinn:
Jag vill sända mina varmaste tankar till min älskade morfar som idag fick lungcancer bekräftat, en morfar som jag tyvär har varit dålig på att visa min kärlek till, men en morfar som har ett stort hjärta <3 Det högg i mitt hjärta när jag fick höra att det här tyvär skulle bli hans avslut, måste läkare berätta sånt? Är inte det att förstöra sista tiden i människans liv? Hur ska man någonsin kunna njuta igen och känna minsta lilla livsglädje? Jag hoppas ändå att han kan njuta när jag tar Venla med mig och hälsar på nästa vecka!
Ha en fin kväll, vi ska äta korv i hotdogbröd, finns hotdogbröd på Willys i Uppsala, min nya last, inte okej! Men, viktraset har ändå satt fart igen, och det känns skönt!
Kärlek från Emma
Nu ska hela familjen virus bli friska!
Har kännt mig så skruttig de senaste månaderna, den ena sjukdomen har löst av den andra. Och nu de senaste 3 veckorna har jag bara kännt mig frisk 2 max 3 dagar åt gången innan viruset gripit mig igen.. Även M har klagat, så idag ringde jag husläkaren för oss båda och bad om en tid för utredning, och vi fick komma redan idag på eftermiddagen på en avbokad tid, bingo!
M hade vätska i öronen stackarn, och jag med plus inflammation i luftvägarna, så äntligen äntligen ÄNTLIGEN ska jag bli befriad från skiten, jag har fått penicillin, jag hade kunnat hoppa på honom och haft kramkalas för jag blev så glad... I november började det, så i 4 månader har det varit tufft, tjock i hela halsen och svalgen och därav andningssvårigheter!
Tänk att jag skulle ha varit 24 när Venla föddes, istället blev jag en "ung" mamma med sina blott 23 år bakom mig! Ung och stolt som tuppen över mitt vackra barn <3
Haha, måste berätta om när jag och Markus var i Kroatien september 2009, då hittade fröken Emma en sedel på marken som motsvarade ungefär 500 svenska kronor, inte illa pinkat eftersom plånboken började sina, så nu kunde jag ju köpa den snygga koftan som jag trånat efter i flera dagar. Väl i butiken så skulle jag lämna fram den där sedeln, och butiksmannen bara skrattade, jag begrep ingenting, han måste ha trott att jag drev med honom, lika väl som jag förstod att han drev med mig, han vägrade låta mig köpa koftan.. Haha, tillslut fick han mig att begripa att jag stod och viftade med en leksakssedel...
Blandad skrivning blir det idag, precis som de flesta dagarna.. Men jag har i min ensamhet tänkt mycket på graviditeten och förlossningen idag, samt tiden på Neo i både Uppsala och Gävle... Jag vet inte om jag har en halvbra dag eller om det är ett tecken på " schitzofreni"... Men jag minns förlossningen och hela bagaget som någonting vackert idag, det som jag då hatade, människorna som fick mig att känna avsky, allt minns jag som bra, kan det bero på att allt i slutänden blev så bra? Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att gå igenom allting igen, bara jag fick ett friskt barn! Ja, det är värt allt idag, varje gång hon ler emot mig så vaknar jag till på riktigt och förstår, jag förstår vad vi har gjort, det enda riktigt rätta i livet som jag inte ångrar, det är Venla! Jag skulle ge allt för att livet fortsätter gå såhär bra, trots tid på sjukhuset, mycket bilåka till både Gävle och Uppsala, sjukdomar och virus, "isolerad" här hemma, ja, allt känns bra så länge jag får vara med henne och min underbara Markus, då spelar varken tid eller rum någon roll! I allt det här som vi nu lämnar bakom oss så har jag funnit mig själv som mindre egoistisk, jag har blivit så osjälvisk, och det är definitivt bra!
Fortfarande tänker jag på neonatalen i Gävle mycket, många människor komatt betyda oerhört mycket för mig, vissa kunde jag inte släppa i tankarna, och många kvällar har varit tunga med en saknad som heter duga, den desperationen har lagt sig nu, för jag vet inte annars vad jag skulle kalla mig. Men jag kan inte annat än att känna mig normal med tanke på allt som hänt, vart hade jag, M och V befunnit oss idag om inte personalen varit där för oss när övervakningen pipit nonstop så man får huvudvärk? Ibland när hon låg på våra bröst hud mot hud så kom sköterskorna och tog henne från våra bröst för att få igång henne, en annan blev bara helt handlingsförlamad och tittade förundrat på, men inombords skrek jag "fort, stå inte bara där, gör någonting", och när det var över och vi fick draperiet för våran sida igen så kom tårarna! I allt detta så har jag blivit en lugn och harmonisk mamma, när vi var på MVC för att prata med våran barnmorska så pratade hon mycket till Venla, all beröm som var till oss sa hon genom Venla, och det var djupa ord som berör, jag kände mig underbar där och då! Hon fick mig att känna mig som världens bästa, harmoniska mamma! Vi har vår flicka nu och det är inte bara tack vare oss föräldrar!
Hihi, tittade på bilden som var på oss i Gävletidningarna i söndags, på oss alla 3 syntes gropen i hakan så tydligt, vi hör ihop! =)
Kärlek!
Jag var med en av mina kontakttjejer till Valbo i lördags för lite shopping, och jag fick med mig 3 feta fläskytterfileer med mig hem, fynd! Vi äter ofta fläskfile, men det här måste jag säga var snäppet lyxigare, måste ha sett roligt ut där jag kommer och kånkar på en massa fläskfileer och ännu mer massa ramlösa smultron! Dessutom skippade jag korgen eftersom jag inte skulle ha någonting, har satt köpförbud på mig själv och har lyckats riktigt bra tycker jag, men mat måste vi ju ha.. Såg så mycket fina kläder till Venla, ljuvliga, men köpte inte ett dugg, BRA Emma! Jo, mitt shoppingbegär är tyvär större än plånboken, så shopping-stop sitter på sin plats! Dock var vi in till babyproffsen igår, och de hade en "darkgrey" emmaljunga citycross på lager, perfekt, affären var snabbt avklarad. En skötväska blev också inhandlad, dock ingen emmaljunga denna gång eftersom den är både skitdyr och ganska kass måste jag säga, så mycket fack att jag tappar bort allting.. Köpte en väska som går under namnet "tyco" tror jag det var, suverän, stor och rymlig med bra tillbehör!
Ett låttips: Bruno Mars-Just the way you are. En helt vanlig uttjatad radiolåt, men jag blir aldrig mättad, vilka ord, vilken låt, vilken karl!!!! Dock ser han ut som 12 år, men jag älskar han ändå, pepplåt är vad det är!
Nu blev jag långdragen känner jag, men nu är fingrarna nöjda, och jag med, skönt att skriva! Nu ska jag ta en penicillintablett och kortisontablett och lite bricanyl och sova gott! Sov gott ni med läslusar =)
Kram från en nöjd Emma
Aj aj aj, det bultar och det bankar!
Ja, dessa öron, eller ska jag säga öra? Markus har legat i helgen medans jag var åter på benen, och ikväll har även jag legat, halsen och ena örat, och M har samma besvär, jag undrar just hur min lilla tjej mår... Hon har ju penicillin sen lunginflammationen, men vi skulle snart behöva penicillin hela högen, det här funkar ju inte längre!
Ja, och idag var vi med i tidningen också, 1 påklädd och 2 avklädda, jag tillhörde inte kategorin avklädda. M:s toppenide att låta Gimlin välja kortet, som man bäddar..... hehehe!
Vi har länge disskuterat att byta vagn, snacket har gått fram och tillbaka här hemma, Emma var för och Markus emot. Våran vagn köpte vi helt ovetandes om vagnarnas värld, och jag måste säga att den är onödigt stor och klumpig, jag fixade inte att lyfta den in och ur bilen, och det är ju ohållbart då dagarna består av bara mig och Venla.. Så vi beslutade oss för att åka in i veckan och beställa en citycross från Emmaljungas sortiment, nu är jag lite mer påläst, våran förra var en Emmaljunga Duo Edge Combi, toppenbra med klumpig! Och för en gångs skull tänkte fröken löken vara ute i god tid, DUMT! Lade ut annonsen på vår vagn i tron om att det skulle ta minst 3 veckor att bli av med vagnen, efter 1 timme ringde telefonen, och efter 3 timmar var vagnen borta, så nu sitter vi här, på något konstigt vis ännu mer isolerade! Men jag kan inte annat än le!
Jag och Venla var på BVC i fredags och tog en vikt, och nu har det äntligen vänt igen, 3920 gram, går sakta men säkert mot 4 kilo, lillskrutt blir stor skrutt! Hon har legat på 3 kilos-stegen lääänge nu, på tok för länge och väger lite lite tycker dom, eller ganska mycket för lite, men jag tycker hon är perfekt!
Venla har börjat le åt andra än oss nu, på nåt vis ännu mer medveten, hon är en riktig gladskit, ler mest hela dagarna.. Förutom idag, från 6 imorse tills 19 ikväll har hon inte sovit EN blund, bara varit hysterisk, som sin mamma ungefär..... Gosh, tur att hon är så snäll i övrigt stackarn, hade troligast magknip!
Alla människor med dubbelnamn är så snälla, jag vet inte vad jag tar det på, men alla som heter Britt-Marie, Britt-Louise, Gun-Britt, Eva-Lisa, ja, det finns inte en enda jag kan säga nåt dumt om, och det kryllar av dom, härligt và? Och på tal om människor.. När jag var liten så hade typ alla 40+are kortklippt hår, och alla äldre farmödrar etc hade kort och permanentat. Idag har alla 40+are mer eller mindre längd på håret, undrar om vi blir blonda långhåriga pangisar? =) Kul att spekulera, allt är annorlunda idag, åldersnoja eller förnuft?!
Satt och tänkte på bilkörning.. Väldigt ofta när jag kör bil så glömmer jag bort vad det är för hastighet, men går åtminstånde efter sunt förnuft. Hmm, var det 50 eller 70 här? Äsh, jag kör 60 tänker jag då, för om det var 50 så blir bötern inte lika hög som om jag kört 70, och har jag nån bakom mig så blir dom inte lika skitsura om jag kör 60 som 50 på 70-väg. Knasigt det där!
Ja, i lördags skulle jag åka förbi barnens hus för att höra efter om en eventuell vagn.. Men eftersom det är dom som är vagnexperterna och inte jag så hade jag ju lite frågor. Dumt!!! Jag har alltid tyckt att dom är så trevliga på barnens hus, men i lördags var det en (ursäkta olämpligt ordval) riktig BITCH som jobbade där, jag stod bara och gapade tills kände att jag sket i att lyssna, då sa jag tack och hej, länge skakade jag av både sorg och ilska och blev otroligt djup i tankarna. Lättpåverkad som jag är, men varför har de ens informatonsdiskar i varuhusen om det nu r tänkt att kunden ska veta allt själv? Så jag sket i dom och vände mig till babyproffsen istället, där pratar vi bra bemötande! Och nog sjutton betalar jag hellre parkeringsavgift än att förstöra en dag till. Så imorgon blir det köp!
Tack och godnatt <3
Ja, och idag var vi med i tidningen också, 1 påklädd och 2 avklädda, jag tillhörde inte kategorin avklädda. M:s toppenide att låta Gimlin välja kortet, som man bäddar..... hehehe!
Vi har länge disskuterat att byta vagn, snacket har gått fram och tillbaka här hemma, Emma var för och Markus emot. Våran vagn köpte vi helt ovetandes om vagnarnas värld, och jag måste säga att den är onödigt stor och klumpig, jag fixade inte att lyfta den in och ur bilen, och det är ju ohållbart då dagarna består av bara mig och Venla.. Så vi beslutade oss för att åka in i veckan och beställa en citycross från Emmaljungas sortiment, nu är jag lite mer påläst, våran förra var en Emmaljunga Duo Edge Combi, toppenbra med klumpig! Och för en gångs skull tänkte fröken löken vara ute i god tid, DUMT! Lade ut annonsen på vår vagn i tron om att det skulle ta minst 3 veckor att bli av med vagnen, efter 1 timme ringde telefonen, och efter 3 timmar var vagnen borta, så nu sitter vi här, på något konstigt vis ännu mer isolerade! Men jag kan inte annat än le!
Jag och Venla var på BVC i fredags och tog en vikt, och nu har det äntligen vänt igen, 3920 gram, går sakta men säkert mot 4 kilo, lillskrutt blir stor skrutt! Hon har legat på 3 kilos-stegen lääänge nu, på tok för länge och väger lite lite tycker dom, eller ganska mycket för lite, men jag tycker hon är perfekt!
Venla har börjat le åt andra än oss nu, på nåt vis ännu mer medveten, hon är en riktig gladskit, ler mest hela dagarna.. Förutom idag, från 6 imorse tills 19 ikväll har hon inte sovit EN blund, bara varit hysterisk, som sin mamma ungefär..... Gosh, tur att hon är så snäll i övrigt stackarn, hade troligast magknip!
Alla människor med dubbelnamn är så snälla, jag vet inte vad jag tar det på, men alla som heter Britt-Marie, Britt-Louise, Gun-Britt, Eva-Lisa, ja, det finns inte en enda jag kan säga nåt dumt om, och det kryllar av dom, härligt và? Och på tal om människor.. När jag var liten så hade typ alla 40+are kortklippt hår, och alla äldre farmödrar etc hade kort och permanentat. Idag har alla 40+are mer eller mindre längd på håret, undrar om vi blir blonda långhåriga pangisar? =) Kul att spekulera, allt är annorlunda idag, åldersnoja eller förnuft?!
Satt och tänkte på bilkörning.. Väldigt ofta när jag kör bil så glömmer jag bort vad det är för hastighet, men går åtminstånde efter sunt förnuft. Hmm, var det 50 eller 70 här? Äsh, jag kör 60 tänker jag då, för om det var 50 så blir bötern inte lika hög som om jag kört 70, och har jag nån bakom mig så blir dom inte lika skitsura om jag kör 60 som 50 på 70-väg. Knasigt det där!
Ja, i lördags skulle jag åka förbi barnens hus för att höra efter om en eventuell vagn.. Men eftersom det är dom som är vagnexperterna och inte jag så hade jag ju lite frågor. Dumt!!! Jag har alltid tyckt att dom är så trevliga på barnens hus, men i lördags var det en (ursäkta olämpligt ordval) riktig BITCH som jobbade där, jag stod bara och gapade tills kände att jag sket i att lyssna, då sa jag tack och hej, länge skakade jag av både sorg och ilska och blev otroligt djup i tankarna. Lättpåverkad som jag är, men varför har de ens informatonsdiskar i varuhusen om det nu r tänkt att kunden ska veta allt själv? Så jag sket i dom och vände mig till babyproffsen istället, där pratar vi bra bemötande! Och nog sjutton betalar jag hellre parkeringsavgift än att förstöra en dag till. Så imorgon blir det köp!
Tack och godnatt <3
Snöpisk och hunddiareer!
Dagen började segt, grinig var jag för att ingenting kunde flyta på.. Jag hade ondare i halsen, Markus vaknade på förmiddagen efter att ha jobbat natt, även han kände sig risig, och jag skulle jobba idag, men alla Venlas far- och morföräldrar är sjuka, och som vanligt var det jag som fick stanna hemma och svika mina tjejer! Det där kan misstolkas och låta "neggigt" som att jag inte vill vara hemma med Venla, och självklart är ju Venla det bästa som finns och nummer 1, men att jobba 1 dag i veckan tror jag är bra för oss båda!
Så efter att ha ringt ifrån mig jobb så beslutade jag mig för att sluta sura, tog Tassu i kopplet och försvann ut på en låååång promenad, och Markus hade rätt, det gjorde mig glad! Någonting som gör mig mindre glad är alla hunddiareer som ligger överallt, varför kan man inte ploca upp efter sin hund? Jag är inte guds bästa jag heller, och ja, även jag har glömt påsen hemma någon gång, men i övrigt så plockar jag alltid upp, för så gör man! BLÄ!
Promenaden blev inte direkt en powerwalk som jag hade hoppats på, hunden bokstavligt vägrade att gå, stretade emot och lag sig platt på gatan! Han har en boll hemma som han börjat tycka hemskt mycket om, han går ingenstans utan den, men idag tänkte jag ändå försöka eftersom det tar sån tid för honom att gå en runda med bollen eftersom han måste lägga ner den varje gång han pinkar, vilket är HELA tiden!
Det var ingen solskenspromenad heller, snön piskade, why? Jag som trodde våren var här, men jag misstog mig nog som vanligt.. När vi bodde på kliniken Venlas första 11 veckor så förstod inte personalen hur jag frivilligt gick ut på långa promenader när snön piskade... Jag försökte förklara, men tror ändå ingen förstod, fast det är klart, nu när vi är hemma gillar inte jag heller snöpisk! Men prova att ligga i en sjukhussal i 11 veckor och FÖRSÖK att ogilla snöpisk... Snön blir ljuvlig, fantastisk, frisk!!! Ett tecken att man lever! Efter den senaste inläggningen med Venla som var i 4 dagar så har jag kommit på mig leva osunt igen, lätt att hamna i klorna på den lilla sockerdjävulen när man är "inspärrad" på det där viset, inte bra, hur tar man sig ur? Han sitter på min axel och säger "socker socker socker". Hagelbössa någon? Markus?
Mycket promenadsnack nu, den var tydligen givande =)
Det är mycket sprickor i vägarna nu, och jag tycker det är lite otäckt att stup i ett vara rädd att vricka fötterna när man går ut! Och inatt drömde jag att jag var ute och åkte med familjen, då dyker en jättespricka upp, större en bilen, och vi störtade ner i ett svart hål, men jag vaknade svettig innan vi landat! Otäckt!
Vi skulle ha åkt till Finland nu i mars, men avvaktar eftersom Venla blev dålig.. Så vi åker i mitten av april istället, nu väntar vi bara besked om M får ledigt! Hoppas hoppas, för isåfall är det bara en månad kvar ju =)
Venla är knölig ikväll och det är jobbigt, anar magont! Hon har kräkits upp ett par slemkaskader ikväll, och all omvårdnad av henne som vi gett så tycker jag att hon borde vara nöjd, men inte då! Stackars hjärtat, hon somnade precis efter flera timmars bök! Och jag har laddat upp med film och isglass för halsen medans M är på jobbet inatt och knegar!
Ha en härlig kväll!
Tassu under dagens "no powerwalking" promenad!
Så efter att ha ringt ifrån mig jobb så beslutade jag mig för att sluta sura, tog Tassu i kopplet och försvann ut på en låååång promenad, och Markus hade rätt, det gjorde mig glad! Någonting som gör mig mindre glad är alla hunddiareer som ligger överallt, varför kan man inte ploca upp efter sin hund? Jag är inte guds bästa jag heller, och ja, även jag har glömt påsen hemma någon gång, men i övrigt så plockar jag alltid upp, för så gör man! BLÄ!
Promenaden blev inte direkt en powerwalk som jag hade hoppats på, hunden bokstavligt vägrade att gå, stretade emot och lag sig platt på gatan! Han har en boll hemma som han börjat tycka hemskt mycket om, han går ingenstans utan den, men idag tänkte jag ändå försöka eftersom det tar sån tid för honom att gå en runda med bollen eftersom han måste lägga ner den varje gång han pinkar, vilket är HELA tiden!
Det var ingen solskenspromenad heller, snön piskade, why? Jag som trodde våren var här, men jag misstog mig nog som vanligt.. När vi bodde på kliniken Venlas första 11 veckor så förstod inte personalen hur jag frivilligt gick ut på långa promenader när snön piskade... Jag försökte förklara, men tror ändå ingen förstod, fast det är klart, nu när vi är hemma gillar inte jag heller snöpisk! Men prova att ligga i en sjukhussal i 11 veckor och FÖRSÖK att ogilla snöpisk... Snön blir ljuvlig, fantastisk, frisk!!! Ett tecken att man lever! Efter den senaste inläggningen med Venla som var i 4 dagar så har jag kommit på mig leva osunt igen, lätt att hamna i klorna på den lilla sockerdjävulen när man är "inspärrad" på det där viset, inte bra, hur tar man sig ur? Han sitter på min axel och säger "socker socker socker". Hagelbössa någon? Markus?
Mycket promenadsnack nu, den var tydligen givande =)
Det är mycket sprickor i vägarna nu, och jag tycker det är lite otäckt att stup i ett vara rädd att vricka fötterna när man går ut! Och inatt drömde jag att jag var ute och åkte med familjen, då dyker en jättespricka upp, större en bilen, och vi störtade ner i ett svart hål, men jag vaknade svettig innan vi landat! Otäckt!
Vi skulle ha åkt till Finland nu i mars, men avvaktar eftersom Venla blev dålig.. Så vi åker i mitten av april istället, nu väntar vi bara besked om M får ledigt! Hoppas hoppas, för isåfall är det bara en månad kvar ju =)
Venla är knölig ikväll och det är jobbigt, anar magont! Hon har kräkits upp ett par slemkaskader ikväll, och all omvårdnad av henne som vi gett så tycker jag att hon borde vara nöjd, men inte då! Stackars hjärtat, hon somnade precis efter flera timmars bök! Och jag har laddat upp med film och isglass för halsen medans M är på jobbet inatt och knegar!
Ha en härlig kväll!
Tassu under dagens "no powerwalking" promenad!
Tjejkväll!
Ikväll jobbar pappa Markus, han åkte precis och ska jobba hela natten, huga.. Jag är nöjd att jag har världens sötaste Venla hos mig och världens sämsta vakthund, men sötaste Tassu.. Synd att det ska vara så förbenat mörkt i varenda vrå, är man en dålig förebild om man är mörkrädd då man har barn? Ja, det känns lite så, men vad kan jag göra åt saken? Jag gör allt jag kan för att Venla inte ska märka utav det! Och när hon blir så stor att hon är "medveten" så hörs det barnskratt och en massa bubbel i huset, och då kommer nog mörkrädslan att ge sig själv.. Men ikväll är jag livrädd, plockade med mig allt jag behöver till soffbordet och vi har nu bänkat oss för resten av kvällen! =) Jag är alldeles övertygad om att husets storlek har betydelse här, och att vi har en kall källare och ett "självmord" sen länge tillbaka i huset! Det blir liksom lite kusligt då!
Venla och jag är kalla ikväll, så vi har krupit ner i en varsin munkjacka, det är ruggigt här då det drar mycket i fönstren då det blåser på utanför. Så, vad skulle jag göra om jag vann 1 miljon? Svar: byta ut våra 21 fönster!
Hela kvällen har jag funderat å vad Venla kommer att utvecklas till för liten individ. Tänk om jag kunde få mig en liten smygtitt in i framtiden, om 5 år någonting...
Venla mår i övrigt sådär, det är ju långt ifrån bra, men hon är glad och pigg när hon väl är vaken, rosslar på så jag tror att hon ska kvävas, men jag tror att slemmet letat sig upp ur lungorna och sitter mer åtkomligt, så Venla har börjat kräkas i en hink nu, ska läras i tid =) Vi har en står redo vit måltiderna, perfa! Så fort hon får Ventoline så låter hon mycket bättre! Dock vet jag inte hur länge hon ska få ventoline, det fick vi ingen som helst info om, och inte stod det på flaskan heller, så jag lär nog lyfta luren!
Idag skulle vi ha kommit till sjukgymnasten i Gävle för andra gången, men som känt så blev vi flyttade till Uppsala åter och har ej fått kontakt med någon ny sjukgymnast på "hemmaplan"... Och trots det har jag nämnt det 2 gånger för Uppsala, suck! Vi som verkligen behöver en sjukgymnast, en sköterska i Gävle sa att det finns hjälpmedelskuddar att låna från hjälpmedelscentralen då barn har en "favoritsida".. Jag börjar fundera på om Venla en KAN vrida huvudet åt vänster??? Ingenting funkar, varken om vi bullar över henne, lockar med ljud, färgstarka saker eller fina skallror, absolut ingenting.. Så nu är hon helt platt på sin högra huvudhalva, inte så lite heller! Men vi har verkligen gjort allt vi kunnat, nu måste Uppsala hjälpa oss.. Vi ska dit på onsdag för magnetröntgen, vi skulle ha varit där idag, men de ville ogärna söva henne med tanke på lunginflammationen!
Nu ska jag inte göra mig långdragen, utan jag har laddat i "27 dresses" i dvd:n, jag påbörjade den på kliniken men avbröt då läkaren kom och sa att vi skulle bli utskrivna, då for jag snabbt upp ur täcket och klädde på mig och packade ihop. Jag bodde i en ful gammal t-shirt och leggings dessa dagar då Venla hade kräkit ner alla acceptabla kläder =) Oacceptabelt!
Kram och Godnatt
Venla pytteliten!
Venla och jag är kalla ikväll, så vi har krupit ner i en varsin munkjacka, det är ruggigt här då det drar mycket i fönstren då det blåser på utanför. Så, vad skulle jag göra om jag vann 1 miljon? Svar: byta ut våra 21 fönster!
Hela kvällen har jag funderat å vad Venla kommer att utvecklas till för liten individ. Tänk om jag kunde få mig en liten smygtitt in i framtiden, om 5 år någonting...
Venla mår i övrigt sådär, det är ju långt ifrån bra, men hon är glad och pigg när hon väl är vaken, rosslar på så jag tror att hon ska kvävas, men jag tror att slemmet letat sig upp ur lungorna och sitter mer åtkomligt, så Venla har börjat kräkas i en hink nu, ska läras i tid =) Vi har en står redo vit måltiderna, perfa! Så fort hon får Ventoline så låter hon mycket bättre! Dock vet jag inte hur länge hon ska få ventoline, det fick vi ingen som helst info om, och inte stod det på flaskan heller, så jag lär nog lyfta luren!
Idag skulle vi ha kommit till sjukgymnasten i Gävle för andra gången, men som känt så blev vi flyttade till Uppsala åter och har ej fått kontakt med någon ny sjukgymnast på "hemmaplan"... Och trots det har jag nämnt det 2 gånger för Uppsala, suck! Vi som verkligen behöver en sjukgymnast, en sköterska i Gävle sa att det finns hjälpmedelskuddar att låna från hjälpmedelscentralen då barn har en "favoritsida".. Jag börjar fundera på om Venla en KAN vrida huvudet åt vänster??? Ingenting funkar, varken om vi bullar över henne, lockar med ljud, färgstarka saker eller fina skallror, absolut ingenting.. Så nu är hon helt platt på sin högra huvudhalva, inte så lite heller! Men vi har verkligen gjort allt vi kunnat, nu måste Uppsala hjälpa oss.. Vi ska dit på onsdag för magnetröntgen, vi skulle ha varit där idag, men de ville ogärna söva henne med tanke på lunginflammationen!
Nu ska jag inte göra mig långdragen, utan jag har laddat i "27 dresses" i dvd:n, jag påbörjade den på kliniken men avbröt då läkaren kom och sa att vi skulle bli utskrivna, då for jag snabbt upp ur täcket och klädde på mig och packade ihop. Jag bodde i en ful gammal t-shirt och leggings dessa dagar då Venla hade kräkit ner alla acceptabla kläder =) Oacceptabelt!
Kram och Godnatt
Venla pytteliten!
På hemmaplan!
Heeeej =)
Nu är jag och Venla hemma från våran lilla utflykt till kliniken, återigen hamnade vi i Gävle, många har undrat om det, och såhär är det..... Venla fick kraftiga andningssvårigheter och rosslade på som bara den, vi ringde 1177 som skickade oss till Gävle för det var närmsta stället där barnläkare fanns! Lunginflammationen består och hon har det fortfarande riktigt tufft, återigen har hon sovit nästan hela dagen, ja inte undra på, troligen har hon blivit magsjuk på kuppen, går mycket sånt på kliniken! Och inte nog med det så har hon gått ner 85 gram sen förra veckan, det är inte okej! Suck! Stackars lillfisen! Jag undrar hur Venlas immunförsvar ser ut om 10 år, hon kanske aldrig är sjuk då?
Den här gången blev det som ett slag i ansiktet när läkaren sa att han tänkte behålla Venla, även fast jag hade räknat med det så kändes det fruktansvärt tungt. Tillbaka på nummer 1 som sagt, men se det gick ju strålande! Underbar personal, gamla och nya som tog hand om Venla helhjärtat! Rätt människor på rätt plats, det är helt otroligt!
Ett extra stort tack till Ann-Sofie Lorvi som fixade och donade då mamma Emma var totalt förvirrad imorse.. Ja, BVC har ju sagt att vi inte behöver mata nattetid om hon sover och har en stabil viktuppgång vilket hon har. Men eftersom hon kräks så mycket och hon blev av med sonden igår så skulle hon nu flaskmatas var 3e timme, det blev en chock får både mig och Venla som ingen av oss var särskilt vaken då maten kom in, därav en helsnurrig dag i dimman, inte passande då det var mycket information att ta in inför hemfärden.. De första nätterna matade faktiskt personalen henne så jag fick sova, men det var mycket inatt!
Jag sa ju att jag var upp på sjukhuskapellet igår, glömde skriva att jag fann spår av våran "bröllopskonfetti" personalen överaskade oss med, haha, svårstädat!
Dokumentären "1 unge i minuten" var underbar, jag ulade mest hela tiden då jag fick se en massa nykläckta, tänk känslan att få upp den lilla på bröstet, och att minnas hela förlossningen som en fantastisk upplevelse mitt i all smärta och kaos.. Såhär i efterhand när jag vet att allt "gick bra" så minns jag hela skedet mer och mer som 2 fina dagar, har jag börjat glömma hur jag blev behandlad och hur oron nästan kvävde mig? Uppenbarligen, för jag längtar dit igen =)
Venla Kräkan Ryyti har nu bajsat, spytt, bytt kläder 5 gånger idag, ätit, badat och "knipit", så nu ligger en ren tjej brevis mig och doftar sött av "ventolinet" jag ger henne! En ren bebis... Hon somnade som en "klubbad säl" efter badet. Hon älskar verkligen att bada, när hon väl fäster blicken på mig så ler hon så stort att hela hon strålar. Hur orkar hon? Jag ska vara hennes förebild, men jag tror snarare att hon är min <3
En sköterska från Neo sjunger gärna för alla barnen när dom är ledsna, och nu tyckte hon att jag skulle stå och kraxa när Venla blev stucken, jag kände mej verkligen som världens sämsta mamma när jag istället tog fram speldosan. Jag älskar att sjunga för Venla, och vi har sångstunder varje dag, MEN, jag sjunger definitivt inte offentligt =)
När Markus kom och hämtade hem oss idag så var han otroligt stressad, "Det fanns inte en endaste jävla parkeringsplats, så nu står jag på konsuk eken, och där får man stå max 1 timme"... Men vad fasiken, det är luuungt tyckte jag! Jag och Venla väntade nere på plan 3 när Markus hämtade bilen, när han kom var han så lagom glad över sin bot-lapp! Jävla lapplisor, först ska man flänga fram och tillbaka till sjukhuset i ett, på det så drar försäkringskassan ut på tiden mellan utbetalningarna, och som plåster på såret en BOT!!! Livet är bra orättvist!
Jag har dåligt samvete här hemma nu. Markus jobbar eftermiddag, och jag har mycket att packa upp och dona med efter att ha varit 4 dagar hemifrån. På sjukhuset var jag med Venla hela dagarna, ikväll har hon "förvarats" i sängen, babysittern, på soffan, täcket på golvet etc.. Stackarn, tur att hon är nöjd iallafall!
Hihi, måste berätta om Markus pyjamasproblem, vi skrattar åt det rätt ofta! När vi blev inlagda så många veckor på Neo med Venla och personalen kom till rummet i ett på nätterna så tyckte Markus att det var opassande att sova i tshirt och bara kallingar, så han var tvungen att köpa pyjamasbyxor tyckte han =) Ska jag ta dom randiga, rutiga, zebramönstrade?? Hmm... "Tar jag dom där så ser jag ut som en gubbe, och i dom där kan dom ju tro att jag är bög, och om jag tar dom där rutiga då, tänk om dom tror att jag har förbannat dålig smak, att det är mina vanliga finbyxor" =) Gulltussen......
Inatt somnade jag som vanligt på magen, när jag vaknade inatt så låg jag på mina båda armar, det var inte bara en liten sockerdricka jag vaknade till, tvärtom, vart var mina armar?? Kunde inte tända lampan eftersom mina armar troligen var borta, lyckades fiska fram en arm och få känsel till den inom en stund, fick då själv bära fram min andra helt invalida arm, det var jätte äckligt, det måste vara så det känns att vara invalid.. Sen fick jag som "krampryckningar" direkt när känseln återkom!
Men nu är vi hemma i vårat hus, och det har aldrig någonsin kännts så underbart att få komma hem =)
Nu kommerälskling hem.. Bifogar lite bilder:
Våran sal som vi nu sa tack och hej till för andra gången!
Min fina familj <3
En nybadad Venla i sin fina "bodysuit" =)
Nu är jag och Venla hemma från våran lilla utflykt till kliniken, återigen hamnade vi i Gävle, många har undrat om det, och såhär är det..... Venla fick kraftiga andningssvårigheter och rosslade på som bara den, vi ringde 1177 som skickade oss till Gävle för det var närmsta stället där barnläkare fanns! Lunginflammationen består och hon har det fortfarande riktigt tufft, återigen har hon sovit nästan hela dagen, ja inte undra på, troligen har hon blivit magsjuk på kuppen, går mycket sånt på kliniken! Och inte nog med det så har hon gått ner 85 gram sen förra veckan, det är inte okej! Suck! Stackars lillfisen! Jag undrar hur Venlas immunförsvar ser ut om 10 år, hon kanske aldrig är sjuk då?
Den här gången blev det som ett slag i ansiktet när läkaren sa att han tänkte behålla Venla, även fast jag hade räknat med det så kändes det fruktansvärt tungt. Tillbaka på nummer 1 som sagt, men se det gick ju strålande! Underbar personal, gamla och nya som tog hand om Venla helhjärtat! Rätt människor på rätt plats, det är helt otroligt!
Ett extra stort tack till Ann-Sofie Lorvi som fixade och donade då mamma Emma var totalt förvirrad imorse.. Ja, BVC har ju sagt att vi inte behöver mata nattetid om hon sover och har en stabil viktuppgång vilket hon har. Men eftersom hon kräks så mycket och hon blev av med sonden igår så skulle hon nu flaskmatas var 3e timme, det blev en chock får både mig och Venla som ingen av oss var särskilt vaken då maten kom in, därav en helsnurrig dag i dimman, inte passande då det var mycket information att ta in inför hemfärden.. De första nätterna matade faktiskt personalen henne så jag fick sova, men det var mycket inatt!
Jag sa ju att jag var upp på sjukhuskapellet igår, glömde skriva att jag fann spår av våran "bröllopskonfetti" personalen överaskade oss med, haha, svårstädat!
Dokumentären "1 unge i minuten" var underbar, jag ulade mest hela tiden då jag fick se en massa nykläckta, tänk känslan att få upp den lilla på bröstet, och att minnas hela förlossningen som en fantastisk upplevelse mitt i all smärta och kaos.. Såhär i efterhand när jag vet att allt "gick bra" så minns jag hela skedet mer och mer som 2 fina dagar, har jag börjat glömma hur jag blev behandlad och hur oron nästan kvävde mig? Uppenbarligen, för jag längtar dit igen =)
Venla Kräkan Ryyti har nu bajsat, spytt, bytt kläder 5 gånger idag, ätit, badat och "knipit", så nu ligger en ren tjej brevis mig och doftar sött av "ventolinet" jag ger henne! En ren bebis... Hon somnade som en "klubbad säl" efter badet. Hon älskar verkligen att bada, när hon väl fäster blicken på mig så ler hon så stort att hela hon strålar. Hur orkar hon? Jag ska vara hennes förebild, men jag tror snarare att hon är min <3
En sköterska från Neo sjunger gärna för alla barnen när dom är ledsna, och nu tyckte hon att jag skulle stå och kraxa när Venla blev stucken, jag kände mej verkligen som världens sämsta mamma när jag istället tog fram speldosan. Jag älskar att sjunga för Venla, och vi har sångstunder varje dag, MEN, jag sjunger definitivt inte offentligt =)
När Markus kom och hämtade hem oss idag så var han otroligt stressad, "Det fanns inte en endaste jävla parkeringsplats, så nu står jag på konsuk eken, och där får man stå max 1 timme"... Men vad fasiken, det är luuungt tyckte jag! Jag och Venla väntade nere på plan 3 när Markus hämtade bilen, när han kom var han så lagom glad över sin bot-lapp! Jävla lapplisor, först ska man flänga fram och tillbaka till sjukhuset i ett, på det så drar försäkringskassan ut på tiden mellan utbetalningarna, och som plåster på såret en BOT!!! Livet är bra orättvist!
Jag har dåligt samvete här hemma nu. Markus jobbar eftermiddag, och jag har mycket att packa upp och dona med efter att ha varit 4 dagar hemifrån. På sjukhuset var jag med Venla hela dagarna, ikväll har hon "förvarats" i sängen, babysittern, på soffan, täcket på golvet etc.. Stackarn, tur att hon är nöjd iallafall!
Hihi, måste berätta om Markus pyjamasproblem, vi skrattar åt det rätt ofta! När vi blev inlagda så många veckor på Neo med Venla och personalen kom till rummet i ett på nätterna så tyckte Markus att det var opassande att sova i tshirt och bara kallingar, så han var tvungen att köpa pyjamasbyxor tyckte han =) Ska jag ta dom randiga, rutiga, zebramönstrade?? Hmm... "Tar jag dom där så ser jag ut som en gubbe, och i dom där kan dom ju tro att jag är bög, och om jag tar dom där rutiga då, tänk om dom tror att jag har förbannat dålig smak, att det är mina vanliga finbyxor" =) Gulltussen......
Inatt somnade jag som vanligt på magen, när jag vaknade inatt så låg jag på mina båda armar, det var inte bara en liten sockerdricka jag vaknade till, tvärtom, vart var mina armar?? Kunde inte tända lampan eftersom mina armar troligen var borta, lyckades fiska fram en arm och få känsel till den inom en stund, fick då själv bära fram min andra helt invalida arm, det var jätte äckligt, det måste vara så det känns att vara invalid.. Sen fick jag som "krampryckningar" direkt när känseln återkom!
Men nu är vi hemma i vårat hus, och det har aldrig någonsin kännts så underbart att få komma hem =)
Nu kommerälskling hem.. Bifogar lite bilder:
Våran sal som vi nu sa tack och hej till för andra gången!
Min fina familj <3
En nybadad Venla i sin fina "bodysuit" =)
Massa prematurer..
Ja ni, tycker alla föder förtidigt runt om oss nu, som en trend liksom, fast troligen en ganska ofrivillig trend! 4 barn i gävle känner vi nu, eller nja, barnen känner vi inte särskilt bra, men de 6 föräldrarna! För två barn är tvillingar, myys! Ja, i år känner jag fler födda prematurbarn än fullgångna barn..... eller föräldrarna var det ju visst =) Tänk att jag ligger dörr i dörr med dom just nu utan att få hälsa på, det känns så nära mig på något vis, underligt att dom ligger där vi har legat, att "Venlas personal" nu tar hand om 4 andra "kändisar", jag är glad att dom hamnat i rätt händer!
Jag är lite gladare ikväll, Markus "sket i" ett oviktigt möte på jobbet och kom hit en sväng, en hjälte! Ja, annars hade jag nog brutit ihop.. Stack till konsum eken och handlade, tiden kändes oförändrad, som att jag nöter vägen genom parkeringen till konsum varje dag, som att vi inte varit hemma i 2 månader! Sen gjorde jag som tidigare i vinter, sprang till boulongern!
Jag gick också in i sjukhuskyrkan där vi gifte oss och försökte minnas.... tänk att det redan gått 3 månader, och tänk att Venla om 3 veckor blir 5 månader! Det är coolt! Coolt att det gått så oförskömt bra, och ännu mer otroligt att hon fixade ett till virus som grep henne hårt! EN natt med syrgas, sen var hon nöjd. Och ETT dygn med sond, sen slet hon den och tog flaskan. Dock har hon kräkts upp de senaste 2 målen, så kanske kommer sonden tillbaka snart igen! *Peppar peppar ta i trä*...
Föressten, hittade ett meddelande i "böneboken" vid sjukhuskyrkan från min syster med familj, och jag lämnade ett jag med <3 Så får vi se om det står kvar när vi kommer på besök om ett år!
Igårkväll hade jag somnat djupt med Venla på bröstet, jag hoppade högt när telefonen brevid vibrerade, det var pappa Markus som skulle säga godnatt! Jag somnade om ännu djupare och vaknade inte när en personal kom in.. Måste ha känt mig iakttagen på något vis, för rätt som det var öppnade jag ögonen och stirrade blint på en personal som blev livrädd och hoppade till, och jag blev ännu räddare, för att inte tala om Venla som hoppade högt.. Där var vi nu, öga mot öga, och jag får en riktig flashback, för där stod ju Carola, Carola som dansade i samma grupp som mig för 6 år sen, sen flyttade hon, och nu var hon tillbaka, mycket trevligt! Och ännu trevligare var att Britt-Marie jobbade natt <3 Hon jobbade med oss på Neo också, mysigt när man känner igen dom, man blir bekvämare! Och ikväll jobbar Merja, också från Neo-sidan!
Fick hörra att "familjen hakgrop" kanske checkar ur sin lilla etta imorgon och åker hem till alla andra bönder, skööönt! Hoppas hoppas nudå, för som sagt så har hon kräkts upp de senaste 2 målen, så kanske får hon sonden tillbaka! Hon mår inte bra, men hon mår MYCKET bättre.. Idag har vi sjungit, och hon har flinat otroligt mycket, underbara barn! Barn är oslagbara!!!
Ha en fin kväll, jag ska titta på "en unge i minuten" om 1 timme på 4:an, det har jag sett fram emot.. Kommer nog storböla, så vi får väl hoppas att det blir "personalfritt" då då =)
Hej hej..
28e februari, Venla 4 månader ligger i bärsjalen!
4 månadersdagen, sjunger och pratar med "lärohunden"..
Finlandspresenter!
Provar nya mössan!
I lördags visade hon inte oss sina vackra ögon alls!
Söndag var liite bättre!
Och på söndagskvällen orkade jag lyfta mitt huvud när pappa hälsade på!
Och idag (måndag) bjuder jag gärna på ett leende!
Fast jag sover mestadels!
Jag är lite gladare ikväll, Markus "sket i" ett oviktigt möte på jobbet och kom hit en sväng, en hjälte! Ja, annars hade jag nog brutit ihop.. Stack till konsum eken och handlade, tiden kändes oförändrad, som att jag nöter vägen genom parkeringen till konsum varje dag, som att vi inte varit hemma i 2 månader! Sen gjorde jag som tidigare i vinter, sprang till boulongern!
Jag gick också in i sjukhuskyrkan där vi gifte oss och försökte minnas.... tänk att det redan gått 3 månader, och tänk att Venla om 3 veckor blir 5 månader! Det är coolt! Coolt att det gått så oförskömt bra, och ännu mer otroligt att hon fixade ett till virus som grep henne hårt! EN natt med syrgas, sen var hon nöjd. Och ETT dygn med sond, sen slet hon den och tog flaskan. Dock har hon kräkts upp de senaste 2 målen, så kanske kommer sonden tillbaka snart igen! *Peppar peppar ta i trä*...
Föressten, hittade ett meddelande i "böneboken" vid sjukhuskyrkan från min syster med familj, och jag lämnade ett jag med <3 Så får vi se om det står kvar när vi kommer på besök om ett år!
Igårkväll hade jag somnat djupt med Venla på bröstet, jag hoppade högt när telefonen brevid vibrerade, det var pappa Markus som skulle säga godnatt! Jag somnade om ännu djupare och vaknade inte när en personal kom in.. Måste ha känt mig iakttagen på något vis, för rätt som det var öppnade jag ögonen och stirrade blint på en personal som blev livrädd och hoppade till, och jag blev ännu räddare, för att inte tala om Venla som hoppade högt.. Där var vi nu, öga mot öga, och jag får en riktig flashback, för där stod ju Carola, Carola som dansade i samma grupp som mig för 6 år sen, sen flyttade hon, och nu var hon tillbaka, mycket trevligt! Och ännu trevligare var att Britt-Marie jobbade natt <3 Hon jobbade med oss på Neo också, mysigt när man känner igen dom, man blir bekvämare! Och ikväll jobbar Merja, också från Neo-sidan!
Fick hörra att "familjen hakgrop" kanske checkar ur sin lilla etta imorgon och åker hem till alla andra bönder, skööönt! Hoppas hoppas nudå, för som sagt så har hon kräkts upp de senaste 2 målen, så kanske får hon sonden tillbaka! Hon mår inte bra, men hon mår MYCKET bättre.. Idag har vi sjungit, och hon har flinat otroligt mycket, underbara barn! Barn är oslagbara!!!
Ha en fin kväll, jag ska titta på "en unge i minuten" om 1 timme på 4:an, det har jag sett fram emot.. Kommer nog storböla, så vi får väl hoppas att det blir "personalfritt" då då =)
Hej hej..
28e februari, Venla 4 månader ligger i bärsjalen!
4 månadersdagen, sjunger och pratar med "lärohunden"..
Finlandspresenter!
Provar nya mössan!
I lördags visade hon inte oss sina vackra ögon alls!
Söndag var liite bättre!
Och på söndagskvällen orkade jag lyfta mitt huvud när pappa hälsade på!
Och idag (måndag) bjuder jag gärna på ett leende!
Fast jag sover mestadels!
Den 28 oktober 2010 föddes flickebarnet Venla Ryyti...
Hon var 33 centimeter lång och vägde 892 gram <3
Bitter...
Jag skriver alla svordomar jag bara kan här och nu i ett sammanfattande ord så slipper vi dom i varje mening. Helvete!
Jag är så less, bitter, arg och sur! Förbannad över Markus jäkla skiftarbetande han tog på sig extra den här veckan och inte kan byta tillbaka! Han kunde ju inte förutspå detta, men va fan, vem ska lösa av mig då? Jag sitter på en liten jäkla sal och börjar fan få cellskräck! En fobi jag inte tyckte jag behövde dra på mig.. Isolerad är jag och får inte ens gå och sträcka på benen, jag får ju lämna avdelningen, men Venla då? Ska hon klara sig själv en halvtimme? Jag behöver AVLÖSNING, farmor skulle ha kommit idag, men idag började hon känna sig snorig och då blir hon såklart portat! och Markus jobbar 12-21 idag vilket gör att han inte kan komma hit.. Igår hann han bara vara här i 2 timmar, då prioriterade jag att duscha för första gången på en månad....... Kändes det som! Jag vill ut, vill höra fåglarna kvittra!
Till råga på allt så får jag ta med mig Venla och åka på permisson hem, till ett tomt hus, plus att vi måste komma 6 på morgonen och 6 på kvällen varje dag för intravenöst (eller hur fasiken det stavas) penicillin... Åka hem och sova, upp 4 på morgonen för att hinna hit och däremellan mata henne var 3e timme på natten eftersom hon vänt i vikt! Vad är det för mening? Och på dagen är vi inte härifrån förens tidigast 9 efter all mat, hemma tidigast 10 och lär åka hemifrån redan vid 17, till vilken nytta? För att däremellan hinna tvätta, diska flaskor etc som jag får hjälp med här för att kunna ta hand om min dotter? Skrattretande erbjudande som jag tyvär måste tacka nej till!
Jag höll på att komma till sans, bli en lugn och harmonisk mamma, inte bara höll på, jag hade verkligen blivit lugn i rollen, nu är frågorna 1000 igen och jag kan inte slappna av för fem öre!
Troligen får vi iallafall ventolin och adrenalin med oss hem till Venla efter utskrivning, jag fattade det så! Ja, det blev nog en del fula ord ändå, ni får läsa mellan raderna!
Jag är så less, bitter, arg och sur! Förbannad över Markus jäkla skiftarbetande han tog på sig extra den här veckan och inte kan byta tillbaka! Han kunde ju inte förutspå detta, men va fan, vem ska lösa av mig då? Jag sitter på en liten jäkla sal och börjar fan få cellskräck! En fobi jag inte tyckte jag behövde dra på mig.. Isolerad är jag och får inte ens gå och sträcka på benen, jag får ju lämna avdelningen, men Venla då? Ska hon klara sig själv en halvtimme? Jag behöver AVLÖSNING, farmor skulle ha kommit idag, men idag började hon känna sig snorig och då blir hon såklart portat! och Markus jobbar 12-21 idag vilket gör att han inte kan komma hit.. Igår hann han bara vara här i 2 timmar, då prioriterade jag att duscha för första gången på en månad....... Kändes det som! Jag vill ut, vill höra fåglarna kvittra!
Till råga på allt så får jag ta med mig Venla och åka på permisson hem, till ett tomt hus, plus att vi måste komma 6 på morgonen och 6 på kvällen varje dag för intravenöst (eller hur fasiken det stavas) penicillin... Åka hem och sova, upp 4 på morgonen för att hinna hit och däremellan mata henne var 3e timme på natten eftersom hon vänt i vikt! Vad är det för mening? Och på dagen är vi inte härifrån förens tidigast 9 efter all mat, hemma tidigast 10 och lär åka hemifrån redan vid 17, till vilken nytta? För att däremellan hinna tvätta, diska flaskor etc som jag får hjälp med här för att kunna ta hand om min dotter? Skrattretande erbjudande som jag tyvär måste tacka nej till!
Jag höll på att komma till sans, bli en lugn och harmonisk mamma, inte bara höll på, jag hade verkligen blivit lugn i rollen, nu är frågorna 1000 igen och jag kan inte slappna av för fem öre!
Troligen får vi iallafall ventolin och adrenalin med oss hem till Venla efter utskrivning, jag fattade det så! Ja, det blev nog en del fula ord ändå, ni får läsa mellan raderna!
Hej
Vi är kvar på kliniken jag och Venla, har slappat hela dagen. Min vän Jessica kom hit med alldeles för mycket godis, och Ramlösa på beställning, smultron såklart =) Det kallar jag att ha det bra trots omständigheterna! Jessica har nu åkt hem och nu inväntar vi pappa Markus, snart kommer han och vi längtar!
Det måste ha blivit fel någonstans på vägen, för vår bild var inte med i tidningen idag bland nyfödda, jättekonstigt, för vi finns med bland familjeannonserna på både Gefle dagblad och Arbetarbladet... Jätteöjd med bilden efter att ha fått vara missnöjd en stund... Tänkte bifoga den till bloggen, men det gick inte för den var tydligen större än 800 mb! Och jag vet inte hur man minskar bildens storlek, vet ni?? Nån borde veta....
Ont i ryggen av allt liggande, vill ut och röra på mig, att bara stå i salen eller sitta på en liten röd pall är inte mycket bättre än att ligga ner. Men nog har jag gått tre steg fram o tillbaka i salen för att sträcka ut! Det kom en läkare idag, och det var bland det oförskämdaste, värsta, oacceptabla sättet jag någonsin varit med om. Det här är inte okej! Det var en kvinna, hon slog inte ett öga på Venla, hon hälsade inte ens ordentligt på mig.. Stod 1 steg ifrån dörrhålet och 2-3 steg från min och Venlas säng.. Hon frågade mig hur jag uppfattade att Venla mådde, litade på det och sa att vi fortsätterbehandlingen, vände på klacken och GICK???! Hmpf!!! Hon gick inte ens i närheten av Venlas säng och tittade på henne, lyssnade inte på henne, ingenting.. Tur att sköterskorna är bra iallafall.. Igårvar en av Velas Neo-sköterskor in och hjälpte B-sidan att sticka henne, hon blev kvar nån timme och hjälpte mig och Venla, det äruppskattande när dom tittar förbi, och alla tycker Venla har blivit sååå stor! Ja, både 1 och 5 sköterskor sprang förbi oss när vi satt i väntrummet så många timmar igår! Men nu är jag nöjd, nu vill jag hem! Men först ska vi kurera Venla...
Hoppas ni mår bra...
Det måste ha blivit fel någonstans på vägen, för vår bild var inte med i tidningen idag bland nyfödda, jättekonstigt, för vi finns med bland familjeannonserna på både Gefle dagblad och Arbetarbladet... Jätteöjd med bilden efter att ha fått vara missnöjd en stund... Tänkte bifoga den till bloggen, men det gick inte för den var tydligen större än 800 mb! Och jag vet inte hur man minskar bildens storlek, vet ni?? Nån borde veta....
Ont i ryggen av allt liggande, vill ut och röra på mig, att bara stå i salen eller sitta på en liten röd pall är inte mycket bättre än att ligga ner. Men nog har jag gått tre steg fram o tillbaka i salen för att sträcka ut! Det kom en läkare idag, och det var bland det oförskämdaste, värsta, oacceptabla sättet jag någonsin varit med om. Det här är inte okej! Det var en kvinna, hon slog inte ett öga på Venla, hon hälsade inte ens ordentligt på mig.. Stod 1 steg ifrån dörrhålet och 2-3 steg från min och Venlas säng.. Hon frågade mig hur jag uppfattade att Venla mådde, litade på det och sa att vi fortsätterbehandlingen, vände på klacken och GICK???! Hmpf!!! Hon gick inte ens i närheten av Venlas säng och tittade på henne, lyssnade inte på henne, ingenting.. Tur att sköterskorna är bra iallafall.. Igårvar en av Velas Neo-sköterskor in och hjälpte B-sidan att sticka henne, hon blev kvar nån timme och hjälpte mig och Venla, det äruppskattande när dom tittar förbi, och alla tycker Venla har blivit sååå stor! Ja, både 1 och 5 sköterskor sprang förbi oss när vi satt i väntrummet så många timmar igår! Men nu är jag nöjd, nu vill jag hem! Men först ska vi kurera Venla...
Hoppas ni mår bra...
Isoleringssal avdelning 107B
Det var varken det ena eller det andra med vår flicka, kanske var det värre? En kraftig lunginflammation blev domen, tårarna brände när vi gick ner på röntgen, och dom forsade när vi gick därifrån! Vi har en liten tjej, och i och med hennes tidiga födsel har hon enormt mycket att bygga upp, framförallt vad gäller immunförsvaret! Jag finner inga ord, men nog är hon en modig tjej som klarar av alla nålar så duktigt.. Nu är hon verkligen verkligen sjuk, och jag skulle göra vad som helst för att kunna "ta över"! Ett sånt här litet barn ska inte behöva kämpa så hårt med andningen!
Hon har syrgas och sond igen, samt dropp! Och på det så får hon inhalera Adrenalin och få penicillin! Tillbaka där vi startade hela karusellen? Nja, inte riktigt. Hon kräks slemkaskader nu och då vilket är bra, om inte annat så kan JAG andas lättare efter varje sväng! Dom har stuckit henne så mycket idag, skruttan är ju så otroligt svårstucken! Så nu är hon blå i sitt lilla huvud! Vi saknar Markus, vi vill att han ska få vara här hos oss och hålla om oss, som en riktig familj, men det finns inte plats för oss båda här, och han är så orolig! Ja, varje ny händelse vi går igenom tillsammans för oss närmre varandra, obeskrivbart!
Nu har jag sett bilden som publceras i tidningen imorgon, både jag och Markus tappade andan, något utstickande, och jag skulle göra vad som helst för att bilden inte skulle gå i tryck! Men en deal är en deal, och denna deal är mellan gubben Gimlin och Markus... Bilden är inte ful, jag känner mer att den är för "familj och vänner", inte för hela stan! Men nu är det gjort, och den är trots allt fin <3
Jag börjar få allt ondare längre ner i halsen nu, sväng 5 sen i december, nu får det väl ändå räcka? Jag vill hem nu, hem till min familj och till min säng, till mitt kök och mitt kylskåp, här är jag som sagt isolerad med två sängar och en toalett, TV och DVD har jag också, och datorn förståss, även om den just nu blir använd mindre än någonsin!
Vi träffade Markus moster Heidi igår, vi har inte träffats på otroligt länge och det var så mysigt att ses igen! God middag och om möjligt ännu godare efterrätt igår hos Markus föräldrar tillsammans.. Eller ja, tillsammans och tillsammans vette sjutton, jag och Virus kom 2 timmar försent eftersom vi satt på akuten halva kvällen.. Idag satt vi också i väntrum mellan prover och röntgen i 7 timmar innan vi fick sal och blev inlagda... Jobbigt, mest för Venla!
Hoppas ni har mer "flow" i tillvaron än oss.. Men jag sa väl att jag fortfarande är lyckligare än någonsin va? Jag är och förblir lycklig, för jag har en familj, och min dotter lever!!!!! Kram till er!
Hon har syrgas och sond igen, samt dropp! Och på det så får hon inhalera Adrenalin och få penicillin! Tillbaka där vi startade hela karusellen? Nja, inte riktigt. Hon kräks slemkaskader nu och då vilket är bra, om inte annat så kan JAG andas lättare efter varje sväng! Dom har stuckit henne så mycket idag, skruttan är ju så otroligt svårstucken! Så nu är hon blå i sitt lilla huvud! Vi saknar Markus, vi vill att han ska få vara här hos oss och hålla om oss, som en riktig familj, men det finns inte plats för oss båda här, och han är så orolig! Ja, varje ny händelse vi går igenom tillsammans för oss närmre varandra, obeskrivbart!
Nu har jag sett bilden som publceras i tidningen imorgon, både jag och Markus tappade andan, något utstickande, och jag skulle göra vad som helst för att bilden inte skulle gå i tryck! Men en deal är en deal, och denna deal är mellan gubben Gimlin och Markus... Bilden är inte ful, jag känner mer att den är för "familj och vänner", inte för hela stan! Men nu är det gjort, och den är trots allt fin <3
Jag börjar få allt ondare längre ner i halsen nu, sväng 5 sen i december, nu får det väl ändå räcka? Jag vill hem nu, hem till min familj och till min säng, till mitt kök och mitt kylskåp, här är jag som sagt isolerad med två sängar och en toalett, TV och DVD har jag också, och datorn förståss, även om den just nu blir använd mindre än någonsin!
Vi träffade Markus moster Heidi igår, vi har inte träffats på otroligt länge och det var så mysigt att ses igen! God middag och om möjligt ännu godare efterrätt igår hos Markus föräldrar tillsammans.. Eller ja, tillsammans och tillsammans vette sjutton, jag och Virus kom 2 timmar försent eftersom vi satt på akuten halva kvällen.. Idag satt vi också i väntrum mellan prover och röntgen i 7 timmar innan vi fick sal och blev inlagda... Jobbigt, mest för Venla!
Hoppas ni har mer "flow" i tillvaron än oss.. Men jag sa väl att jag fortfarande är lyckligare än någonsin va? Jag är och förblir lycklig, för jag har en familj, och min dotter lever!!!!! Kram till er!
Mitt barn!
Det här var inte Venlas dag! Älskade barn... Vi vaknade här hemma, och hela familjen var på väldigt gott humör, vi visslade, sjöng och kramades titt som tätt, en bra start på dagen helt enkelt! Sen åkte jag in till gimlins för att hämta våra kort, och jag måste säga att jag har världens snyggaste man! Ja, i mina ögon iallafall... Porträttet på Markus och Venla kommer även att användas av gimlins studio till portfolien. I utbyte så bjussade farbrorn Gimlin på fotot till "nyfödda" i tidningen. Och på söndag publiceras Någon bild i Gefle Dagblad och Arbetarbladet, jag sa någon va?? För gubben Gimlin höll det hemligt, så i princip kan vilket kort som helst dyka upp! Jag tyckte inte om iden, men Markus tyckde den var strålande, då slapp vi ju åka in till stan igen en annan gång för fotografering... Börjar få lite magont, det är ju inte direkt så vi kan ångra oss i efterhand!
Påväg in till stan så låtsades jag (mentalt) att jag var påväg in till kliniken där Markus och Venla väntade på mej, jag intalade mej att vi fortfarande bodde på Neo och att jag bara tillfälligt varit hemma.. Jag ville göra det för att märka av min reaktion, och det kändes inte alls bra, magont förenat med oro! När jag hade låtsats färdigt så höjde jag volymen igen och rattade glatt vidare..
När jag hämtar Venla hos sin farmor så sa farmorn och hennes syster att vi måste åka in med Venla, hon åt dåligt pga kraftiga slembildningar och kruppliknande hosta! Jag och Venla blåste in till stan igen och satt på kliniken hela fredagskvällen.. Vi blev hemskickade för att få komma åter imorgonbitti pga att hon är så hemskt rosslig. Och jag bra MÅSTE ju få veta läkarens misstankar och gnällde mej till dom.. Och ja, han misstänker återigen RS-virus alternativt astma, om inte båda delarna =,( Ja, vad ska jag säga? Hemresan blev inte alls en possitiv bilresa, jag satt hela vägen och tittade i bakspegelns bakspegel där jag kunde se Venla..
Ikväll har hon kräkits upp alla måltiderna och är troligast nästintill tom i sin lilla mage.. Jag försökte febrilt att få i henne 30 ml till efter sista kaskaden, jag lyckades, men det tog mej trekvart! Vad ska jag säga eller göra? Jag orkar inte det här nu.. Venla har kämpat tillräckligt anser jag och avtackar mej hädanefter ALLT vad gäller sjukdomar på henne.. Vad ska vi göra då? Virusen finns överallt, precis överallt.. Ska jag och Markus säga upp oss från våra arbeten? Säga upp bekantskapen med våra familjer? För troligen är det ju vi som drar hem skiten från jobbetn. TROTS att vi är stenhårda på handspriten när vi kommer "utifrån".. Jag känner en fruktansvärd skam och ångest när hon får dylika "diagnoser", jag känner mej skyldig, som att det är vårat fel att vi är för oförsiktiga på nåt sätt.. Men vi är ju jättenoga! Lilla barn!!!
Ja, vi får se vad som händer imorgon, vi ska träffa läkaren Fredrik då, och jag hoppas *peppar peppar* att hon är så pass okej att vi inte blir inlagda, för är det någonting som ger ångest så är det sjukhus och dess miljöer. Ok att jobba så, det är ju det jag utildar mej för, men efter att ha bott där halva Venlas liv så är jag här och nu nöjd!
Pratade med min vän idag vars bror har en CP-skada! På det har han nu fått canser också, nyligen akutopererad.. Det enda vi pratade om var "skitsnack", skit skit skit, skitslut på förra året, skitstart på det här året, hundar som skiter och som vi trampar i, skit upp över öronen, och på det skit skit skit..... Men däremellan ryms faktiskt lyckan, den str mej närmast, för Venla lever faktiskt! Och jag har Markus och våra familjer!
Igårkväll jobbade jag, jobbar med ett barn låååångt ute i urskogen på en stor hästgård med ALLDELES för lite belysning.. Efter dagens slut var det kolmörkt, och jag skulle helt ensam darra ut till min bil, och inte nog med det... Jag kan ju inte bara sätta mej och köra, måste såklart genomsöka bilen först efter farliga typer.. Jag har blivit helt hjärntvättat av alla läskiga filmer, sluttittat!!!
Jag är så otroligt mörkrädd, jag är inte trygg någonstans i mörkret utan sällskap, inte ens i mitt eget hem, visst är det fruktansvärt? Om Markus jobbar kvällar (innan Venla kom) så var jag stel av skräck här hemma, tycker det händer så mycket konstigt, saker ramlar och har sig... Hua! Det känns lite bättre sen Venla föddes, men långt ifrån bra. Får hoppas det ger med sig så det inte smittar över på lilla bus!
På vägen hem från jobbet igår så mötte jag FEM jättegrisar, ja, dom är helt enorma, vilka monster!! USH!!!
Jag försöker hålla mej vaken, vågar inte sova riktigt eftersom en brutal förändring skett fort med Venla, men om jag skulle somna så är apnemadrassen påslagen! Den tjuter om hon gör andningsuppehåll... Nu ska jag läsa lite, hoppas ni har en fin helg!
HEIPPA!
Påväg in till stan så låtsades jag (mentalt) att jag var påväg in till kliniken där Markus och Venla väntade på mej, jag intalade mej att vi fortfarande bodde på Neo och att jag bara tillfälligt varit hemma.. Jag ville göra det för att märka av min reaktion, och det kändes inte alls bra, magont förenat med oro! När jag hade låtsats färdigt så höjde jag volymen igen och rattade glatt vidare..
När jag hämtar Venla hos sin farmor så sa farmorn och hennes syster att vi måste åka in med Venla, hon åt dåligt pga kraftiga slembildningar och kruppliknande hosta! Jag och Venla blåste in till stan igen och satt på kliniken hela fredagskvällen.. Vi blev hemskickade för att få komma åter imorgonbitti pga att hon är så hemskt rosslig. Och jag bra MÅSTE ju få veta läkarens misstankar och gnällde mej till dom.. Och ja, han misstänker återigen RS-virus alternativt astma, om inte båda delarna =,( Ja, vad ska jag säga? Hemresan blev inte alls en possitiv bilresa, jag satt hela vägen och tittade i bakspegelns bakspegel där jag kunde se Venla..
Ikväll har hon kräkits upp alla måltiderna och är troligast nästintill tom i sin lilla mage.. Jag försökte febrilt att få i henne 30 ml till efter sista kaskaden, jag lyckades, men det tog mej trekvart! Vad ska jag säga eller göra? Jag orkar inte det här nu.. Venla har kämpat tillräckligt anser jag och avtackar mej hädanefter ALLT vad gäller sjukdomar på henne.. Vad ska vi göra då? Virusen finns överallt, precis överallt.. Ska jag och Markus säga upp oss från våra arbeten? Säga upp bekantskapen med våra familjer? För troligen är det ju vi som drar hem skiten från jobbetn. TROTS att vi är stenhårda på handspriten när vi kommer "utifrån".. Jag känner en fruktansvärd skam och ångest när hon får dylika "diagnoser", jag känner mej skyldig, som att det är vårat fel att vi är för oförsiktiga på nåt sätt.. Men vi är ju jättenoga! Lilla barn!!!
Ja, vi får se vad som händer imorgon, vi ska träffa läkaren Fredrik då, och jag hoppas *peppar peppar* att hon är så pass okej att vi inte blir inlagda, för är det någonting som ger ångest så är det sjukhus och dess miljöer. Ok att jobba så, det är ju det jag utildar mej för, men efter att ha bott där halva Venlas liv så är jag här och nu nöjd!
Pratade med min vän idag vars bror har en CP-skada! På det har han nu fått canser också, nyligen akutopererad.. Det enda vi pratade om var "skitsnack", skit skit skit, skitslut på förra året, skitstart på det här året, hundar som skiter och som vi trampar i, skit upp över öronen, och på det skit skit skit..... Men däremellan ryms faktiskt lyckan, den str mej närmast, för Venla lever faktiskt! Och jag har Markus och våra familjer!
Igårkväll jobbade jag, jobbar med ett barn låååångt ute i urskogen på en stor hästgård med ALLDELES för lite belysning.. Efter dagens slut var det kolmörkt, och jag skulle helt ensam darra ut till min bil, och inte nog med det... Jag kan ju inte bara sätta mej och köra, måste såklart genomsöka bilen först efter farliga typer.. Jag har blivit helt hjärntvättat av alla läskiga filmer, sluttittat!!!
Jag är så otroligt mörkrädd, jag är inte trygg någonstans i mörkret utan sällskap, inte ens i mitt eget hem, visst är det fruktansvärt? Om Markus jobbar kvällar (innan Venla kom) så var jag stel av skräck här hemma, tycker det händer så mycket konstigt, saker ramlar och har sig... Hua! Det känns lite bättre sen Venla föddes, men långt ifrån bra. Får hoppas det ger med sig så det inte smittar över på lilla bus!
På vägen hem från jobbet igår så mötte jag FEM jättegrisar, ja, dom är helt enorma, vilka monster!! USH!!!
Jag försöker hålla mej vaken, vågar inte sova riktigt eftersom en brutal förändring skett fort med Venla, men om jag skulle somna så är apnemadrassen påslagen! Den tjuter om hon gör andningsuppehåll... Nu ska jag läsa lite, hoppas ni har en fin helg!
HEIPPA!
Jag lever!
Ville bara tala om att jag lever, men bloggen står mig inte lika nära längre som förut, jag har inte tröttnat på skrivandet, det gör jag aldrig, men jag har inte behovet just nu.. Tråkigt för er läsare, men visst är det väl ändå BRA? För det innebär ändå att jag just nu mår bättre än någonsin!
Jag älskar Venla mer och mer för var dag som går, jag undrade för flera månader sen om jag inte nått kärlekstoppen, men tydligen är kärleken som de säger, gränslös! Skrutt! På bara 1 vecka har det hänt otroligt mycket, tjejen är vaken och med, vill aktiveras mest hela dagarna mellan stödvilorna!
Markus föräldrar kom hem från Finland i förrgår och hade köpt otroligt mycket kläder och diverse åt Venla, helt makalöst, köksbordet fullt, vaddå bortskämd? Tur att det inte är jag som skämmer bort henne!
Vi har även planer på att resa till Finland om drygt 3 veckor, tjohooo! Blue1 direktflyg går nu till Oulu, billigt och bra, halva priset mot vad det brukar kosta, allt hänger på Markus ledighet. Och varken BVC eller Neo i Uppsala tyckte det fanns några konstigheter i att resa till Markus syster!
På onsdag ska vi vara en heldag i Uppsala, Venla ska på magnetröntgen..
Igår fick Venla sin 3 månaders vaccination, och jag undrar om det finns någon förälder som inte sväljer tungt och TROTS det tappat en tår eller två! Hon var minst sagt hysterisk, hur kunde jag vara så dum så jag trodde att hon inte skulle reagera. Jag har tagit det med ro alla andra gånger hon har blivit stucken, men inte igår!
Hon blev dålig och hade ont i båda benen hela kvällen, stackars skrutt! Alvedon på det och hon blev Venla igen!
Igår blev Venla 4 månader, stora tjejen. Och imorgon skulle hon korrigerad ålder bli 1 månad <3 Hjärtat!
Nu blir det bastu och tacos, farmor och farfar är också här och är barnvakt medans vi bastar, toppen!
Hoppas ni har det bra.. Hej hej
Jag älskar Venla mer och mer för var dag som går, jag undrade för flera månader sen om jag inte nått kärlekstoppen, men tydligen är kärleken som de säger, gränslös! Skrutt! På bara 1 vecka har det hänt otroligt mycket, tjejen är vaken och med, vill aktiveras mest hela dagarna mellan stödvilorna!
Markus föräldrar kom hem från Finland i förrgår och hade köpt otroligt mycket kläder och diverse åt Venla, helt makalöst, köksbordet fullt, vaddå bortskämd? Tur att det inte är jag som skämmer bort henne!
Vi har även planer på att resa till Finland om drygt 3 veckor, tjohooo! Blue1 direktflyg går nu till Oulu, billigt och bra, halva priset mot vad det brukar kosta, allt hänger på Markus ledighet. Och varken BVC eller Neo i Uppsala tyckte det fanns några konstigheter i att resa till Markus syster!
På onsdag ska vi vara en heldag i Uppsala, Venla ska på magnetröntgen..
Igår fick Venla sin 3 månaders vaccination, och jag undrar om det finns någon förälder som inte sväljer tungt och TROTS det tappat en tår eller två! Hon var minst sagt hysterisk, hur kunde jag vara så dum så jag trodde att hon inte skulle reagera. Jag har tagit det med ro alla andra gånger hon har blivit stucken, men inte igår!
Hon blev dålig och hade ont i båda benen hela kvällen, stackars skrutt! Alvedon på det och hon blev Venla igen!
Igår blev Venla 4 månader, stora tjejen. Och imorgon skulle hon korrigerad ålder bli 1 månad <3 Hjärtat!
Nu blir det bastu och tacos, farmor och farfar är också här och är barnvakt medans vi bastar, toppen!
Hoppas ni har det bra.. Hej hej
