Snyftar, efter att ha läst massa bloggar om lyckliga familjer som får upp sina barn på bröstet och får ha familjemys på riktigt så snyftar jag lite, hittar en blogg till där allt i detalj står så otroligt perfekt och snyftar lite för högt, tillslut rinner tårarna på kinderna 01.30 på natten och jag är nästintill hysterisk... Avundsjuk på de som fick gå gravid hela vägen ut och som får det fina avslutet på förlossningen.. Samtidigt kan jag tycka att det är lite orättvist jämtemot andra att vi fått så lång bebistid, och massa erfarenhet.. Nu när allting har gått så bra så vill jag inte ändra på någonting förutom tiden direkt efter förlossningen! Men jag önskar såklart att tvåan ligger kvar i magen i 40 veckor så jag får uppleva även det..

Efter att ha läst alla bloggar så läser jag gratulationskorten vi fick vid Venlas ankomst, går även igenom födelsepapprena vi fick och gråter ännu mer, dimmig i ögonen och efter att ha varit upp och tittat på Venla en lång stund så ligger jag nu här och skriver, var tvungen!
Tänk när jag satt i skolbänken och sa till min kompis att jag blödde och försökte förklara konsistensen, hon sa direkt "ring, det kan vara slemproppen".. Oron och pirret i hela magen, hem o duscha o fräsha till mig, mötte upp Markus och blåste in till Uppsala.. Spruta på spruta, ja, jag fick nog allt som var nödvändigt och lite till..... Allt utom smärtlindring!! Fick inte sitta i gungfåtöljen, vilket för mej var det enda alternativet genom värkarna.. Fick inte stå och gå, och skulle helst kissa i sängen!! Ja, situationen var verkligen ledsam.. Ska verkligen bli skönt att få prata ut på riktigt med nån som är till för sånt här, barnmorskan!

Det slog mej nu inatt, herregud, är det redan februari?? Var det inte oktober nyss.. är vi i mål?? Klarade vi det?? Tittar på min fina tjej och jublar för mej själv, VI KLARADE DET!! Älskade barn vad du har varit duktig!!  Det går nog inte att förså om man inte varit med om någonting liknande.. Första dagarna, kanske veckorna var apatiska, mer eller mindre så var jag helt tom på kärlek till både pojkvän och barn, allt blev så plötsligt och ingenting som planerat, och det som känns idag är obeskrivligt.. TACK för att jag får möjligheten att leva mitt drömliv!!! Bör verkligen sova nu, men först mata lilla virus <3

Tack ni fina som läser.. Kram



Virus på hennes egentliga födelsedag <3