Mot kliniken, tjohooo! Vad skulle vi annars göra om dagarna än att flänga fram och tilllbaka dit.. Nu har jag börjat ledsna, på riktigt! Ingen längtan tillbaka längre, jag är botad. Kunde inte låta bli att visa besvikelse över att återigen åka in.. Jag orkar inte mer, är ingen supermorsa!!! Venla har gråtit tårar hela morgonen, hon som aldrig annars gråter. Hon suger och suger på nappflaskan men mäktar inte med att svälja, gråtit non-stop av hunger och jag får inte i henne någonting, hon bara spottar ut! Och mina nerver sliter åt alla håll.. Jag håller på att bli tokig, och se henne så ledsen är så jobbigt.. Irritation och sorg, misslyckande, inga känslor är för mycket just nu.. Vi har gråtit ikapp här på morgonen, och det hjälper väl knappast henne.. Har värmt på 500 ml på morgonen, allt åt haklappen, filtarna och handdukarna som går åt..
Nu har hon äntligen somnat in, och jag väcker henne inte för att åka, nu får hon sova en stund så hon orkar!!
Vad är det för FEL??? Ge mig styrka!!!