Det var endast 2 dagar sen sist som vi var in med Venla, och idag pratade vi med dietisten som hastigast och hon trodde det var komjölkproteinsöverkänslighet! Ja, lite knivigt att säga för tungan, men man begriper iallafall.. Så nu har vi fått lite dyrare mat åt vår skatt, vi får se hur hon reagerar på den!

Vi fick åka in idag pga att Venla inte svalde, och när vi kommer in så konstaterade Mia på en gång att det gått större ¨ål på nappen, det rann NONSTOP, hur kunde jag missa det? Nappen som vi lånat av kliniken har troligen nån av oss diskat sönder! Fast det var ju inte vårt enda problem, hon har massa uppstötningar och hinner ofta inte svälja undan utan det läcker ut, nån säger medicin, nån säger inte medicin. Efter besöket så bestämdes "inte medicin"..

När vi drog ur sonden så sas det att vi inte ska hoppas för mycket, för om hon går ner i vikt så kan hon få tillbaka sonden..  Men jag var hela tiden så säker på att Venla skulle fixa detta, så ingen mer sond hade jag bestämt.. När vi idag vägde Venla så hade hon gått ner från 3562 till 3500 gram.. Och trots viktraset så blev vi utskrivna... Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den här dagen skulle bli en stor dag, den skulle ju vi fira!! Men den stora dagen blev en tuff dag, en besvikelse.. Nu står vi här, lite lämnade i sticket..... Även fast det inte är så, så är det så det känns =( Känslan går inte att beskriva, men ledsamheten gör det omöjligt att fira!! Tryggheten är borta, "våra" hjälpmänniskor är ett minne blått.. Nu blir det nya människor på nya platser, för som Laszlo sa..... hon är ju ingen pytteliten bebis längre som behöver neonatalvård! Och han har så rätt!! Men nu blir det väl flängande till Uppsala sjuttioelva gånger i veckan istället, nära och bra!!
Jag får nog skylla mej själv lite granna, för Laszlo frågade så artigt "känns det här okej?", vad skulle jag svara?? Så jag sa ja och såg glad ut. För jag var glad, hon är frisk och mår bra, hon behöver inte intensivvård längre, men sorgen satt längre in.. Vad hade hänt om jag svarat att det inte känns bra, skulle dom hjälpa Venla i fortsättningen då? Jag tror inte det.. Men det lönar sig alltid att vara artig!

Det blev stressigt efter besöket på kliniken, för jag hade tid för fotvård i Tierp klockan 17, och klockan 16 var vi fortfarande på sjukhuset. Markus fick komma dit efter jobbet för att ta Venla så att jag fick blåsa på E4an.. Ja, det var han själv som insisterade, för det var hans födelsedagspresent han bokat åt mej.. Det tackar jag för, det var underbart för kalla vinterfossingar.. Köpte även med mej en Ullstrumpa hem som jag ligger och myser i just nu... Den värmer fint!!
Känguru på mej ligger min lilla kämpe, så varm och go, och så trött efter att ha börjat äta igen efter 12 timmars uppehåll!! Lillgumman.....

Nu blir det att softa resten av kvällen.. För imorgon har jag många viktiga samtal att ringa, det blir tufft, jag som älskar telefoner...... NOT!

Ha en fin kväll.. Kram från mej!