Anorlunda dag!
Humöret har verkligen pendlat idag, största delen av dagen har jag varit lycklig. Men när jag först vaknade klockan 5 var jag som en huggorm, inte minst mot Markus! Tvärförbannad för att han har beredskap hela kommande vecka, trots att han gör allt så bra för oss! Men att sitta här hemma med barn och hund 24 timmar om dygnet i en hel vecka utan att få nåt som helst andrum, det skulle göra mej totalt knäpp. Allting hade varit annorlunda om situationen varit annorlunda, dvs att jag kunde ta med mig Venla och uträtta ärenden, ha barnvakt ett par timmar så jag fick träna etc...
Så efter att ha dealat lite så har han "gett bort" några jourtimmar en av veckans dagar! Någonting vi redan kommit överens om Innan jag blev arg, men jag kände nog bara för att bråka av mig lite, det var ju alldeles för länge sen sist =) Och bråka måste man få, för allting bli så mycket klarare efteråt, och man blir som nyförälskad, så det här med att bråka är min grej, då händer det saker ;)
Sen var jag glad ett tag.. Markus satt och killade mig på armen, så som jag brukar tycka om när han gör. Men ibland är han för länge på samma plätt, jag sitter och retar upp mig länge, kan inte få för mig att säga till i tid att känslan börjar bli irriterande. Efter alldeles för lång tid så blir jag istället ruskigt irriterad.. Varför är jag så? Är det jobbigt att öppna truten i tid eller att ta bort armen? Han är ju bara snäll...
Sen Tassu, min älskade hund! Jag har ett ständigt dåligt samvete om dagarna.. Jag morgonmös och lekte jämt med honom innan Venla kom, nu är det inte bara Tassu längre, och han är otroligt svartsjuk, fast han är jättesnäll mot Venla, lite småsur på mig ibland kanske..
Idag har han varit gnällig hela dagen, piper för minsta lilla, och jag har inte tid för honom hela tiden, det är jättejobbigt, för han trotsar gärna då genom att lyfta benet mot exempelvis kaminen eller Venlas filtar! Jag önskar att jag hade 8 armar, kanske hade vardagen känts lite smidigare då! Ändå är det samvetet och själen som gör ondast och jag känner mig om världens sämsta "mamma"!!!
Igår så grät Venla igen, alldeles förtvivlad för det tog så lång tid med maten.. Lilla gumman, hon kan ju! Men jag säger återigen att hon ändå är världens snällaste bebis! Alltid nöjd rakt igenom! Jag upptäckte en sak till när hon log, eller just ja, magknip var det, hon har skrattgropar, så tydliga och det är väl det härligaste som finns? =)
I förmiddags hade jag så otroligt ont i magen, kunde först inte sätta orden på var i magen, jag visste att jag känt det förut.. Hmm! Det blev värre och värre, till slut gick det inte att ta miste på varifrån smärtan kom, det var ju sammandragningar, nu?????? Jag begrep ingenting, men när jag hade som ondast så kändes det som när vi åkte in till förlossningen 2 dagar innan Venla föddes! Varför får man sammandragningar nu? Jättekonstigt, och jag minndes precis och kände återigen skräck för att föda en gång till! Vilken påminnelse jag fick. Hade jag inte vetat bättre så hade jag sagt åt Markus att packa, för vi måste till förlossningen!
Vi gick hem till Markus föräldrar idag, och undertiden så slängde vi ut täckena och kuddarna på "mattpiskaren" (ställningen där man piskar mattor..... om man är så duktig).. När vi kom hem några timmar senare så var en av kuddarna (MIN) genomfrusen och stenhård? Skumt.. Kudden är lite annorlunda, som en tempur fast MYCKET billigare från IKEA, vet inte vad den är stoppad med, men den var verkligen stenhård. Kastade den i golvet för att se efter exakt hur frysen den var, tvärstumt! Haha, lättroad Emma is in da house!
Njuter även av de fina blomsterbuketterna som står lite här och där i huset. Är man populär så är man ;) Vackra rosa tulpaner av bästa Madde fick jag i fredags, i torsdags fick vi ju blommor av Markus jaktlag och igår fick jag en jättevacker tulpanbukett i olika färger med kvistar i.. Den var från Markus föräldrar, lite förskott eftersom jag snart har födelsedag =)
Nu ska jag skaka liv i de andra familjemedlemmarna.. Försöka iallafall.. Markus sitter fast vid Tv-spelet som en liten söt pojke, Tassu är helt utslagen efter en gnällig dag och Venla väntar nog på sin mamma =)
Kram till er fina läsare!

Så efter att ha dealat lite så har han "gett bort" några jourtimmar en av veckans dagar! Någonting vi redan kommit överens om Innan jag blev arg, men jag kände nog bara för att bråka av mig lite, det var ju alldeles för länge sen sist =) Och bråka måste man få, för allting bli så mycket klarare efteråt, och man blir som nyförälskad, så det här med att bråka är min grej, då händer det saker ;)
Sen var jag glad ett tag.. Markus satt och killade mig på armen, så som jag brukar tycka om när han gör. Men ibland är han för länge på samma plätt, jag sitter och retar upp mig länge, kan inte få för mig att säga till i tid att känslan börjar bli irriterande. Efter alldeles för lång tid så blir jag istället ruskigt irriterad.. Varför är jag så? Är det jobbigt att öppna truten i tid eller att ta bort armen? Han är ju bara snäll...
Sen Tassu, min älskade hund! Jag har ett ständigt dåligt samvete om dagarna.. Jag morgonmös och lekte jämt med honom innan Venla kom, nu är det inte bara Tassu längre, och han är otroligt svartsjuk, fast han är jättesnäll mot Venla, lite småsur på mig ibland kanske..
Idag har han varit gnällig hela dagen, piper för minsta lilla, och jag har inte tid för honom hela tiden, det är jättejobbigt, för han trotsar gärna då genom att lyfta benet mot exempelvis kaminen eller Venlas filtar! Jag önskar att jag hade 8 armar, kanske hade vardagen känts lite smidigare då! Ändå är det samvetet och själen som gör ondast och jag känner mig om världens sämsta "mamma"!!!
Igår så grät Venla igen, alldeles förtvivlad för det tog så lång tid med maten.. Lilla gumman, hon kan ju! Men jag säger återigen att hon ändå är världens snällaste bebis! Alltid nöjd rakt igenom! Jag upptäckte en sak till när hon log, eller just ja, magknip var det, hon har skrattgropar, så tydliga och det är väl det härligaste som finns? =)
I förmiddags hade jag så otroligt ont i magen, kunde först inte sätta orden på var i magen, jag visste att jag känt det förut.. Hmm! Det blev värre och värre, till slut gick det inte att ta miste på varifrån smärtan kom, det var ju sammandragningar, nu?????? Jag begrep ingenting, men när jag hade som ondast så kändes det som när vi åkte in till förlossningen 2 dagar innan Venla föddes! Varför får man sammandragningar nu? Jättekonstigt, och jag minndes precis och kände återigen skräck för att föda en gång till! Vilken påminnelse jag fick. Hade jag inte vetat bättre så hade jag sagt åt Markus att packa, för vi måste till förlossningen!
Vi gick hem till Markus föräldrar idag, och undertiden så slängde vi ut täckena och kuddarna på "mattpiskaren" (ställningen där man piskar mattor..... om man är så duktig).. När vi kom hem några timmar senare så var en av kuddarna (MIN) genomfrusen och stenhård? Skumt.. Kudden är lite annorlunda, som en tempur fast MYCKET billigare från IKEA, vet inte vad den är stoppad med, men den var verkligen stenhård. Kastade den i golvet för att se efter exakt hur frysen den var, tvärstumt! Haha, lättroad Emma is in da house!
Njuter även av de fina blomsterbuketterna som står lite här och där i huset. Är man populär så är man ;) Vackra rosa tulpaner av bästa Madde fick jag i fredags, i torsdags fick vi ju blommor av Markus jaktlag och igår fick jag en jättevacker tulpanbukett i olika färger med kvistar i.. Den var från Markus föräldrar, lite förskott eftersom jag snart har födelsedag =)
Nu ska jag skaka liv i de andra familjemedlemmarna.. Försöka iallafall.. Markus sitter fast vid Tv-spelet som en liten söt pojke, Tassu är helt utslagen efter en gnällig dag och Venla väntar nog på sin mamma =)
Kram till er fina läsare!

Kommentarer
Trackback