Jag vaknade imorse med en oro i kroppen som heter duga, kryp i kroppen, oro, ledsamhet, ilska, allt på samma gång, allt förutom glädje! Sängen bredvid var tom, han hade redan åkt till jobbet, Venla sov, ingen att krama, bara en glad hund som ville leka!

Det här var länge sen nu, jag hade glömt känslan, känslan av att hela världen snart skulle rasa ner över mig.. Jag åker iväg, hade ett morgonärende till Skutskär, där var himlen kolsvart och jag var övertygad om att himlen skulle rasa ner över mig, mitt liv var över och jag kunde bara bryta ihop!

Mitt liv är i övrigt bra, jag är stolt över mitt liv, lycklig nästintill varje dag, men inte imorse... Panikångest attack liknande symptom, och jag undrade såklart varför.. Nu känns det lättare, men inte lätt! Vill bara att det ska bli kväll, vakna till strålande sol och fågelkvitter!

Det här är inte min dag!!! Trots det väntar inte dopet och jag måste gå vidare i svackan genom att baka och ordna, bara 4 dagar kvar nu till den stora dagen, det är Venlas dag och det ska firas stort!