Ibland bara rasar det över mig..... tacksamheten! Tacksamheten över min dotter som dagligen gör framsteg, över min man, min hund, min familj, släkt och vänner.. Ibland är det lätt att glömma, vakna och se allting som en självklarhet, och ta allting förgivet! Men just igår var det tacksamhetens dag för mig, och trots det hade jag en missnöjd dotter som gallskrek hela dagen! Hon hade panik, jag blev stressad, men kärleken fanns där, och jag visste att hon inte kommer att skrika så hela livet!

Igår var jag och Venlas farmor i Uppsala hos sjukgymnasten, då ser jag en familj, vars döttrar låg på neonatalintensiven i oktober med oss, vi fick fin kontakt! Den minsta tjejen som DÅ vägde nästan 4 kilo vägde igår bara okring 3 kilo.. Hon blir 1 år i juni och hade fortfarande sond, hon såg så fruktansvärt liten och sjuk ut... Men så var hennes födelsevikt under 400 gram också! För varje milliliter mat hon fick i sonden så kräktes hon det dubbla, jag fick så ont i hjärtat och tårarna var omöjliga att hålla tillbaka. Det känns så nära mig själv, det hade kunnat vara Venla, men det spelar ingen roll, inget barn, och ingen familj ska behöva ha det som dom!!!

Idag förstår jag att Venla har haft tur, hennes helt normala utseende är bara ett plus i kanten (dvs, hon ser inte ut som en prematur).. Hon gör framsteg, hon sträcker sig efter föremål, griper tag i dom och för mot munnen om vi ger dom till henne.. Hon är stadig och stabil och snackar på som bara den... Hon är social och är gärna med hela tiden, bullbar på och skrattar högt! För ett par dagar sig så vände hon sig själv från mage till rygg, sjukgymnasten som inte riktigt trodde på mig fick se det med egna ögon!
De minus som Venlas hälsa får är den tröga viktuppgången, i förrgår på BVC så hade hon till och med förlorat 40 gram... Så sammanlagt nu under en period på 2 månader har hon bara gått upp 150 gram, så nu är hon en stadig liten person på 4500 gram! MEN, hon är en jätte mot gårdagens lilla tjej! Och det bästa av allt, hon är glad och välmående!

Under cirka 1 veckas tid nu så har Venla börjat vakna på nätterna och vill ha mat, inatt vägrade hon somna om, skrek och vred i 3,5 timmar.. Hon har börjat vara gnällig, ibland hysterisk från eftermiddag tills kväll.. Någonting händer, och imorse kollade vi i hennes mun, tänderna ligger direkt under tandköttet som är hårt!

Med BVC kom vi överens om att börja ge smakportioner nu i och med den dåliga viktuppgången, banan är en höjdare, ler stort så fort vi visar bananen.. I eftermiddag ska vi ge henne potatis... Vi har även investerat i en liten kokbok "första mosboken", den kan jag varmt rekomendera... Venlas första kokbok =)

Den 28 april blev Venla 6 månader, ett helt halvår, och i förrgår blev hon 3 månader korrigerad ålder, mammas hjärta!

Det här trodde jag aldrig för ett halvår sen, jag hade aldrig vågat hoppas på ett lyckligt liv med ett flickebarnsgryn som skulle heta Venla! Det känns motigt att skriva så, men det är precis så det var... Jag vågade varken älska, tro eller hoppas första dagarna, för hon kunde när som helst tas ifrån mig! Men så blev det ju inte, utan här sitter jag, med ett barn som är envisare än mig själv =) Och jag är världens stoltaste mamma, precis som alla andra med barn skulle jag tro <3