Hejsan!

Gissa om jag blev glad idag då jag hade fått mail om att jag hade vunnit månadens tävling på www.pytteliten.com ? Ja, jag skrek till och hoppade fort upp från stolen och sprang till Markus! För det är nämligen inte vilket pris som helst, utan ett "preemie-hjärta"! Och jag som aldrig brukar vinna.. Det största plusset i kanten är att Venla har ett likadant som hon fick av våra fina vänner Sandra och Niclas, så nu får vi vara lika fina på dopet! 
Jag ska berätta lite om preemie-hjärtat, jag tar informationen direkt ur det fina häftet jag fick:

Preemiehjärtat "Det speciella hjärtat tillägnat för tidigt födda barn"!
Det lila hjärtat är en symbol för gemenskapen bland en speciell grupp människor. Den gruppen vet inga gränser satta av land, språk, ekonomi, etik eller religion. En grupp med ett gemensamt mål: ett hopp om en bra framtid. Den här gruppen består inte bara av föräldrar, utan även far- och morföräldrar, fastrar och mostrar, syskon, farbröder och morbröder, sköterskor, läkare och de som själva var för tidigt födda. Denna grupp har en gemenskap bortom ord, en gemenskap i sina hjärtan.

Det lila hjärtat kom till av en ide lånat från den amerikanska arme'n, en medalj tilldelad när man sårats i strid. Finns det någon större strid än kampen för att få leva? Såren från en för tidig födsel kan sätta en stark prägel på tillvaron under den tid familjen har tillsammans med sitt för tidigt födda barn.


Hjärtat är gjord av glas, det är starkt men inte så starkt att det klarar ett för kraftigt slag. Det för tidigt födda barnet är starkt, men inte osårbart. Det är format som ett hjärta därför att varje hjärtslag förnyar liv och hopp, och symboliserar kärlek. Längst ner på hjärtat finns en tår av silver format som en droppe, den symboliserar de tårar som gjutits på vägen av familj, släkt och vänner. Tårar på gott och ont, av glädje och av sorg.

Det här var bara hälften av informationen, men jag valde den finaste delen! Jag bifogar en bild av Venlas hjärta!



Visst är det vackert? Det måste ha varit ödet att just jag vann.. Stort tack till Emmy som driver den fantastiska hemsidan, som håller oss samman!!!

Jag och Markus har länge disskuterat fram och tillbaka om vi ska beställa en prematurdocka till Venla, en docka som man får sydd med exakta mått av sitt barn, man får även en s.k toffel till med barnets namn och födelsetid på, en sådan toffel låg Venla i när hon låg i kuvös, vad som också ingår är patientarmband.... Efter mycket bollande och tankbyten så bestämde vi att hon ska få den i doppresent av oss.. Så nu är den beställd och under tillverkning, hoppet är att det ska hinna komma innan dopet så att vi får visa alla gäster som kommer långväga från oss! Jag är så glad att vi gjorde det, och jag är övertygad om att Venla en dag kommer tacka oss för denna investeringen! Vi kommer då ha en modell för Venlas pyttesmå kläder och mössa!



Såhär ser den ut, bilden är tagen från www.pytteliten.net


Idag har vi varit ute i solen hela dagen, är det inte UNDERBART väder just nu? Bikini på, eller snarare tankini =) Och påtat i rabatter, samt grävt markplattor för ommöblering i trädgården så vi har fint till dopet... Det närmar sig med stormsteg =) Venlas första kalas, och det ska firas stort!!!

Jag kommer inom kort (hoppas jag) uppdatera hur vi haft det i Finland och göra en bildbomb igen, det börjar bli dax.. Hon växer och pratar på som bara den, dock har hon blivit om möjligt liite mer spastisk i kroppen..

Jag minns när jag sa "ska hon inte börja skrika snart och bli som andra barn, kan det vara fel på henne?".. Markus påminde mig idag.. Det har varit en riktigt tung vecka med skrik och spändhet mest dygnet runt.. Och till råga på det har det varit en mördarvecka på fabriken där Markus jobbar, 50 timmar övertid fick han förra veckan på sina ordinarie 40 timmar, jag kan säga såhär, varken jag eller Venla fick se särskilt mycket av honom... Så det blev tungt för oss alla tre... Men nu är vi tillsammans igen, stoppet på fabriken är nu över, och ikväll ska vi äta gott och bara mysa tillsammans, dvs, om Venla tillåter det, det hör ju inte direkt till vanligheterna! Älskade barn som har blivit så stor =)

Kram till er alla!