Jag har kommit in i riktiga tänkar-dagar där jag tänker på allt som sker i mitt liv just nu, ibland är dagarna så intensiva att jag glömmer bort mitt liv. Men jag har mysigt dessa dagar, Venla sover, jag tar fram den största tekoppen jag äger, tänder ljus och kurar ihop i soffan, ibland åker dessutom broderierna fram, the real me!

Idag har vi haft finbesök i stugan, min nygamla vän Carolina hittade hit med sin yngsta Gabriel, vi var på öppna förskolan och knatade sen hem till oss där vi drack te, pratade och skötte de små! Jätte roligt!

Jag sitter just nu "hög" på smärtstillande igen, det händer var och varannan dag nuför tiden, hösten, kylan och det fuktiga vädret, PEST, men jag älskar hösten, jag kan andas nu! Men jag mår inte bra alls av tabletterna, jämför det med en flaska vin. Jag gick nyss förbi Markus och ramlade in i dörrkarmen, fötterna följer inte med. Så jag riktigt lider mig igenom dagarna, jag tar de absolut inte när jag vet att jag måste ha ensamt ansvar för Venla, för jag bär inte!
Läkaren hade äntligen hittat röntgenbilderna från "datatomografin", ja, de hade slarvat bort de i över 1 månad, men nu har jag fått svar. Jag har en disk i nedre ryggen som punkterats, än är det inte diskbråck, men jag lär få bättre hållning, så tid hos sjukgymnast är bokad.. Och i benen har jag restless legs! Thats it! Har nu fått en medicin utskriven som var en epilepsi medicin, biverkningarna var följande "köpmässigt tvångsbeteende, kraftiga mardrömmar, och en lång raaaad psykiska besvär, och dess förekommer hos fler än 1 på 10.. Jag avvaktar lite till, jag har varken tid, ork eller lust med det här, jag får ha ont, så känner jag! Kanske ger det med sig..

Jag har tänkt mycket på graviditeten och Venla idag, även nästa graviditet och förlossning som inte ens finns ännu. Kommer någon någonsin att förstå den oro och psykiska ohälsa jag bar inom mig på neo, hur knäpp och konstig jag blev där, hur sjuk jag kände mig i huvudet? Samtidigt som jag trivdes så bra, men det är nu ett avslutat kapitel som vi snart ska fira genom att gå dit och ta farväl med en fin Venla-tavla som fina Marie ska göra åt oss!

Hur kommer nästa graviditet att bli, kommer vi att få en till prematur? Jag är rädd för att jag kommer gå på helspänn och vara ivrädd hela graviditeten, rädd för att inte bli betrodd igen, att jag ska behöva ha värkar i 2 dygn innan och bli fullproppad med sömntabletter istället för syrgas! En sak vet jag, att vecka 25 står bb-väskan packad och klar, så får den väl gro igen om det är så! Jag var så oförberedd med Venla, så Markus fick ju åka hem timmarna innan hon föddes för att "natta huset" och packa min väska...
Kommer jag ens att våga vara gravid igen? Jag har iallafall bestämt mig för en sak, att nästa gång blir det snitt. Det känns löjligt, okvinnligt och fegt att välja det, men ingen har kännt det jag har kännt, och ingen har upplevt det jag har upplevt.... Dettog nästan 1 år, men nu har jag bestämt mig, de må vara ett ologiskt beslut, men jag kan iallafall vara ärlig och säga att jag inte vågar igen!

Vad gäller Venla så märker jag mer och mer hur hon lever upp till musiken, hon älskar musik, precis som sin mamma. Hon lever verkligen upp till musiken, benböj hej å hå, skaka hela kroppen! Hon är det finaste jag vet! Min vän Carolina satte verkligen ord på känslan "man älskar verkligen sina barn mer än livet själv", och ja, det är inte konstigt att man då inte kan hantera känslan ibland, för hur värdefullt är inte ens liv? Jag är kär i kärleken...

Och Markus har blivit så "med" i familjen, arbetsnarkoman som han är så är det så roligt att vi nu börjar göra mer och mer familjesaker tillsammans, det är så mysigt så jag blir som nykär <3 Fina Markus <3

Jag ska säga er en sak, jag är så lycklig över min omgivning, att jag har alla er, familj, släkt och vänner... Alla gamla vet redan vad jag känner för er, men ni nya "mammor" och "ledare" som jag funnit, ni gör mig så lyckliga hela högen. Jag är så lycklig som varje dag får omges av så fina människor <3

Puss