Det är jobbigt i huset nu! Venla har precis haft 3-dagars feber, hon såg ut som en "äkta god finsk salami" =)..... Skämt åtsido! Före det så trängde en tand upp (eller ner?) i överkäken, första tanden är äntligen här =) Kommer se så söt ut med 1 tand i överkäken...

För att summera det hela så har hon mer eller mindre varit vaken DYGNET RUNT i TVÅ veckor. Det är vad jag har klarat av, igår rann det över, jag är trött, ledsen, arg, förvirrad.... Alla känslor på en och samma gång! Jag orkar inget mer, trots att farmor och farfar haft Venla en heldag så jag fick städa, det var en härlig dag....

Imorgon eller på fredag ska jag och Markus äntligen få egentid, vi ska ut och äta och gå på bio, "jägarna 2" har Markus bestämt! Det blir nog jättebra... Jag längtar!

Vi har också fått en tid för Venlas operation (eller kateterisering), den 18e åker vi ner till Göteborg, den 19e skrivs hon in på Drottning Silvias Barnsjukhus och den 20e sker själva ingreppet. Och om allt går vägen så får vi åka hem redan den 21 oktober, och hon skulle till och med vara så pigg så vi kunde fira hennes 1-årsdag, de planerat efter det, jag grät när jag fick höra det, det har varit alldeles för mycket tid på sjukhus för hennes del, och att få fira 1-årsdagen hemma är stort för oss! Sen får vi ju se hur hon faktiskt mår, men vi hoppas!

Min kropp har tagit mycket stryk pga spänningar och oro för Venla.. Var till sjukgymnasten förra veckan, i benen har jag restless legs, ryggen är svankad och en disk är tillplattad.. Men i övrigt är det stress och oro.. Känns bra att jag inte är dödsdömd!

En tillstor sak, Venla passerade i torsdags 6 kilo =) Det har g´ått 6 månader sedan hon passerade 5 kilo, så hon växer sakta med säkert.. Hennes fötter är fortfarande så små, minsta laget, minsta babysockorna, så fina och söta <3 Liksom hennes bebisliknande händer..

Hon är 11 månader i sinnet, men hon kan inte sitta stabilt helt själv, ej heller krypa vilket jag alldeles säkert vet ger henne stor frustration, det går inte att ha henne på golvet, hon ger det inte en chans, jag förstår att hon blir arg, men önskade att hon hade mer av det goda finska "sisu", precis som sin pappa....

Men fasiken vad jag har ledsnat på att blogga, nu skiter jag i det här! För idag iallafall...

KRAM