Blogguppehåll!
Hej mina fina läsare...
Får nästan lite ont i magen av att se att ni alla hänger er kvar, trots en bloggtorka torrare än öken. Det är ju snart 6 månader sen jag skrev nåt här sist, men jag har så mycket viktigare saker för mig, tex familjen, och när jag faktiskt har egentid så pysslar jag gärna, eller träffar vännerna.. Dessutom har datorn nästan blivit ett minne blott sen jag fick min Xperia mobil för länge sen =) Det mest pinsamma var att jag hade glömt bort lösenordet till bloggen till och med, så jag fick gott fixa ett nytt =)
Det har ju hänt otroligt mycket senaste halvåret, så mycket att jag varken har tid eller lust att tänka efter, jag tar det som det kommer helt enkelt!
Venla ska bli storasyster i sommar, till en liten prins <3 Vi är oerhört glada och tacksamma som återigen ska få ansvaret att få sköta om en liten, dock hoppas jag inte han tänker bli lika liten som Venla. Jag hade en trasslig start på denna graviditet, och det är trassligt än, men inte lika kritiskt eftersom vi snart stiger in i vecka 22, ju närmre vecka 26 jag kommer, dessto lugnare känner jag mig. Det är första delmålet att klara av, allt utöver är bonus. I graviditetens början hade jag mycket sammandragningar, och för någon månad sen fick jag (precis som med Venla) urinvägsinfektion, och man kunde se en viss påverkan av livmodertappen. Sammanlagt 8 veckor har jag varit liggande, varav 1 månad var konstant! Fruktansvärt jobbigt.
I november fick vi veta att jag hade en 3 centimeters stor gallsten som tryckte mot levern och ger mig höga levervärden, men varken jag eller läkaren var särskilt bekymrad.
För 2 helger sen vaknade jag mitt i natten och hade tappat andan av smärta, Markus mamma kom till Venla, och Markus körde mig till akuten i Uppsala, behöver jag säga att det gick fort? Jag kröp runt utan bälte, till slut blev smärtan för hård och min kropp sa ifrån, jag svimmade! Jag fick spruta och morfintablett och fick på morgonkvisten åka hem till skatten <3
Sådär har det pågått nu ett tag, och jag har nu dessa morfintabletter hemma som jag endast får ta i Akuta fall, jag tar de inte ens då, det krävs att jag igger på gränsen till att tuppa av, då tar jag dessa! Tänker så på lillprinsen i magen! Inget får hända honom. Nu står läkarna i valet å kvalet om de trots allt ska operera, för efter vecka 25 får jag inte ta tabletterna ens i akuta fall med tanke på barnet, och i värsta fall får de då akut operera om jag får svår kramp, och de vill man undvika... Så remiss är skickad till kirurgen nu!
Annars mår jag bra i graviditeten, jag är så glad att våran lilla familj snart är hel, komplett.. Lillkillen blir sist ut <3 Sen vill vi varken utsätta mig eller fler barn för graviditeter, trots det hade vi gärna velat ha 3 små godingar, men ju äldre Venla blir, dessto mer känner jag hur bra det räcker med 2, och Tassu förståss!
Våran älskade morfar gick bort här för några veckor sen nu, han är väldigt saknad, han var en sån fin människa. I hela mitt liv har jag velat se ett RIKTIGT norrsken, jag har bara sett en skymt av nåt som liknar norrsken. Men samma kväll som min morfar begravdes blev himlen grön över vårat hus, det var norrsken, på riktigt, ringar, vågor, det riktigt dansade för oss. Så fantastiskt, och jag är alldeles övertygad om att det var morfars sista hälsning till mig <3
Venla har både hunnit fylla 1 okorrigerad och korrigerad ålder, hon är en stor flicka nu, jätte duktig tjej, och vi märker ingenting av att hon skulle vara en extrem prematur, inte annat än på hennes lilla storlek, hon är otroligt liten, men det gör ingenting alls för våran del =) Hon håller nästan på att lära sig gå nu, hon springer med gåvagnen, går längst möbler och hinner riva halva huset medans jag gör ett tappert försök att borsta håret, kissa, laga mat eller vad det nu kan vara! Riktigt frisk med andra ord =) Jag är så stolt över henne, att hon valde att kämpa där hon låg, och hon kämpar än, varje dag. Och snart ska hon få bli världens bästa storasyster också, det kommer att bli jobb åt oss på övertid. Men först ska vi en tur till Junibacken i maj, mer än så varken törs eller får jag göra.
Venla opererade ju föressten hjärtat i Göteborg veckan innan sin födelsedag i oktober också, det gick superbra, hon stod på alla 4 när vi kom till uppvaket och lekte <3 Sen dess är både kroppstemperaturen och konditionen helt förbättrad, tack vården <3 Vi kommer aldrig att kunna tacka sveriges vård nog för allt de gjort för vår lilla tjej.
I december var vi ju också på bröllopsresan ni gav till oss, Jukkasjärvi ocu Kiruna. Tyvär var det brist på snö även norrut, så Icehotel var under uppbyggnad =( I övrigt hade jag och Markus en fantastisk kväll för oss själva på hundspann med varm dryck, smörgås och varandras sällskap. Dock inget norrsken, men vad gör väl det? Jag älskar honom så otroligt mycket att jag skulle kunna leva både utan el och vatten i hans sällskap <3
I skrivande stund ligger lillhjärtat och flämtar och sover, igår hade hon en febertopp på 40,6, idag något lägre. Dagarna går åt till att få i henne vätska med sprutor, samt piggelin och febernedsättande.. Emellanåt orkar hon busa med "vovvov" som hon säger själv..
Nu tänkte jag ta tillfället i akt att fixa in tvätten där den ska vara, men först får ni någon bild av Venla. det var ju ett tag sen sist =)
Kram till er
Venla 1 år 28 oktober 2011
November 2011
December 2011 med pappa, och tröjan som berättade för alla att hon ska bli storasyster <3
Januari 2012
Februari 2012
Mars 2012
Mars 2012
Mars 2012
Får nästan lite ont i magen av att se att ni alla hänger er kvar, trots en bloggtorka torrare än öken. Det är ju snart 6 månader sen jag skrev nåt här sist, men jag har så mycket viktigare saker för mig, tex familjen, och när jag faktiskt har egentid så pysslar jag gärna, eller träffar vännerna.. Dessutom har datorn nästan blivit ett minne blott sen jag fick min Xperia mobil för länge sen =) Det mest pinsamma var att jag hade glömt bort lösenordet till bloggen till och med, så jag fick gott fixa ett nytt =)
Det har ju hänt otroligt mycket senaste halvåret, så mycket att jag varken har tid eller lust att tänka efter, jag tar det som det kommer helt enkelt!
Venla ska bli storasyster i sommar, till en liten prins <3 Vi är oerhört glada och tacksamma som återigen ska få ansvaret att få sköta om en liten, dock hoppas jag inte han tänker bli lika liten som Venla. Jag hade en trasslig start på denna graviditet, och det är trassligt än, men inte lika kritiskt eftersom vi snart stiger in i vecka 22, ju närmre vecka 26 jag kommer, dessto lugnare känner jag mig. Det är första delmålet att klara av, allt utöver är bonus. I graviditetens början hade jag mycket sammandragningar, och för någon månad sen fick jag (precis som med Venla) urinvägsinfektion, och man kunde se en viss påverkan av livmodertappen. Sammanlagt 8 veckor har jag varit liggande, varav 1 månad var konstant! Fruktansvärt jobbigt.
I november fick vi veta att jag hade en 3 centimeters stor gallsten som tryckte mot levern och ger mig höga levervärden, men varken jag eller läkaren var särskilt bekymrad.
För 2 helger sen vaknade jag mitt i natten och hade tappat andan av smärta, Markus mamma kom till Venla, och Markus körde mig till akuten i Uppsala, behöver jag säga att det gick fort? Jag kröp runt utan bälte, till slut blev smärtan för hård och min kropp sa ifrån, jag svimmade! Jag fick spruta och morfintablett och fick på morgonkvisten åka hem till skatten <3
Sådär har det pågått nu ett tag, och jag har nu dessa morfintabletter hemma som jag endast får ta i Akuta fall, jag tar de inte ens då, det krävs att jag igger på gränsen till att tuppa av, då tar jag dessa! Tänker så på lillprinsen i magen! Inget får hända honom. Nu står läkarna i valet å kvalet om de trots allt ska operera, för efter vecka 25 får jag inte ta tabletterna ens i akuta fall med tanke på barnet, och i värsta fall får de då akut operera om jag får svår kramp, och de vill man undvika... Så remiss är skickad till kirurgen nu!
Annars mår jag bra i graviditeten, jag är så glad att våran lilla familj snart är hel, komplett.. Lillkillen blir sist ut <3 Sen vill vi varken utsätta mig eller fler barn för graviditeter, trots det hade vi gärna velat ha 3 små godingar, men ju äldre Venla blir, dessto mer känner jag hur bra det räcker med 2, och Tassu förståss!
Våran älskade morfar gick bort här för några veckor sen nu, han är väldigt saknad, han var en sån fin människa. I hela mitt liv har jag velat se ett RIKTIGT norrsken, jag har bara sett en skymt av nåt som liknar norrsken. Men samma kväll som min morfar begravdes blev himlen grön över vårat hus, det var norrsken, på riktigt, ringar, vågor, det riktigt dansade för oss. Så fantastiskt, och jag är alldeles övertygad om att det var morfars sista hälsning till mig <3
Venla har både hunnit fylla 1 okorrigerad och korrigerad ålder, hon är en stor flicka nu, jätte duktig tjej, och vi märker ingenting av att hon skulle vara en extrem prematur, inte annat än på hennes lilla storlek, hon är otroligt liten, men det gör ingenting alls för våran del =) Hon håller nästan på att lära sig gå nu, hon springer med gåvagnen, går längst möbler och hinner riva halva huset medans jag gör ett tappert försök att borsta håret, kissa, laga mat eller vad det nu kan vara! Riktigt frisk med andra ord =) Jag är så stolt över henne, att hon valde att kämpa där hon låg, och hon kämpar än, varje dag. Och snart ska hon få bli världens bästa storasyster också, det kommer att bli jobb åt oss på övertid. Men först ska vi en tur till Junibacken i maj, mer än så varken törs eller får jag göra.
Venla opererade ju föressten hjärtat i Göteborg veckan innan sin födelsedag i oktober också, det gick superbra, hon stod på alla 4 när vi kom till uppvaket och lekte <3 Sen dess är både kroppstemperaturen och konditionen helt förbättrad, tack vården <3 Vi kommer aldrig att kunna tacka sveriges vård nog för allt de gjort för vår lilla tjej.
I december var vi ju också på bröllopsresan ni gav till oss, Jukkasjärvi ocu Kiruna. Tyvär var det brist på snö även norrut, så Icehotel var under uppbyggnad =( I övrigt hade jag och Markus en fantastisk kväll för oss själva på hundspann med varm dryck, smörgås och varandras sällskap. Dock inget norrsken, men vad gör väl det? Jag älskar honom så otroligt mycket att jag skulle kunna leva både utan el och vatten i hans sällskap <3
I skrivande stund ligger lillhjärtat och flämtar och sover, igår hade hon en febertopp på 40,6, idag något lägre. Dagarna går åt till att få i henne vätska med sprutor, samt piggelin och febernedsättande.. Emellanåt orkar hon busa med "vovvov" som hon säger själv..
Nu tänkte jag ta tillfället i akt att fixa in tvätten där den ska vara, men först får ni någon bild av Venla. det var ju ett tag sen sist =)
Kram till er
Venla 1 år 28 oktober 2011
November 2011
December 2011 med pappa, och tröjan som berättade för alla att hon ska bli storasyster <3
Januari 2012
Februari 2012
Mars 2012
Mars 2012
Mars 2012
Kommentarer
Trackback
