Det känns så tokigt att bloggen är uppstartad när Venla föddes, att Samuel inte finns med när den designades. Men kanske gudmor Madde kan ordna saken =)

 

Många gånger i livet har jag blivit illa behandlat, precis som ni! Jag har alltid varit snäll, hunsat efter och varit alla till lags. Jag säger aldrig nej och jag visar aldrig min besvikelse. Jag hade många vänner och få ovänner... Allt pga MIG!

 

Nästan 27 ÅR har det tagit för mig att inse.... Inse att IDAG ska det bli skillnad... Jag tänker sluta bita ihop när jag känner mig besviken, tänker sluta ta order och bli slavad som en jävla hund! Och jag vänder dig ryggen om det inte passar! Ikväll är en speciell kväll. Jag tar farväl av mitt gamla jag och tar ett steg fram och ser världen med andra ögon. För jag är så jävla less att ständigt vara alla till lags. Är det därför jag är så snäll, därför jag hade många vänner, för att kunna utnyttjas precis närsomhelst... Jag har sållat och sållat och vet nu vad som är viktigast. I skolan var det jobbigt, jag tog mig inte för och var därför ganska ensam sånär som 2-3 vänner. Men det räckte!

 

Att sen föda barn i vecka 26 gjorde mig till en kändis bland alla vänner (och ovänner), trots att ni inte existerade i mitt liv längre, och inte jag i erat! Alla ville "ha mig"... Där satte jag min första tydliga gräns... Många vänner har kommit, andra har gått eller helt enkelt blivit avvisade, för jag klarade inte av er! Det finns energitjuvar, många umgicks jag med, nu har jag bara 1 eller max 2 kvar att slå ihjäl, sen bör livet flyta vidare igen. Idag var jag någons slav, mer än någonsin, där och då var det ok, trots fula ord när ingen hörde på.. Det var först när jag kom hem jag insåg vilken jävla tönt jag är...

Här går jag med glas i foten och småhaltar, armen i bandage och helt slut efter 2 fysiskt sönderarbetade dagar, slut i både kropp och själ. Ändå protesterar jag inte.

 

"-EMMA, gör DET, NU! Jag står här och tittar på sålänge fast det finns så pass mkt att göra så jag skulle kunna hjälpa till"

 

"-eeh, ja chefen"...

 

Sen ett halvår tillbaka har jag träffat en av de mest ärliga personer jag känner. En person som kan dra de mest groteska skämten och som nästan dagligen påmint mig om vilken tönt jag är. Har egentligen alltid tänkt att det var på skoj, det var det nog också, skoj, men baserat på verkligheten. Tack för en termins lydnadskurs, vi får se om den lyckats!

På tisdag "kommer jag ut ur garderoben"... Synd att det är så länge kvar, tänk om jag viker mig innan dess? Eller att jag får så ont i min sjuka kropp så jag blir ledsen. Blir jag ledsen så är jag som ett barn... Håll tummar å tår för mig nu. Fixar jag det en gång, en gång jag vet att jag kommer få skäll för att jag tycker som jag tycker, då kommer jag fixa det för alltid sen.

 

Vila kroppen nu och hålla mig i schack!!! Kul att blogga igen föresten, det var några år sen sist. Kul att du tittade in, förhoppningsvis blir det mer framöver, livet handlar om tid, lust och prioriteringar. Just nu har jag fullt sjå att förhandla med mig själv om livet och allt runtom.

 

Natti natti <3