Som ni märker så uppdaterar jag inte alls lika ofta längre, och ni läsare har börjat droppat av, vilket har påverkat mej att inte lösenordsskydda bloggen. För eftersom jag vet nu vilka som läser bloggen och inte så stämmer det med läsarstatistiken! BRA!
Jag känner att jag inte behöver skriva lika ofta längre, jag har inte det behovet, vardagen flyter på utan att jag skriver. Och jag prioriterar att vara med Venla på dagarna istället för att sitta vid datorn non-stop. Någonting som har hänt de senaste dagarna är att vi tillbringar dagarna på Venlas rum hon och jag. Jag sitter och binder pärlödlor eller läser en bra bok medans hon sover, och vi har installerat oss riktigt bra i hennes näste, riktigt mysigt!
Min terapi på kliniken var just pärlorna, jag gjorde smycken och ödlor till förbannelse, Venla har fått en hel ödlefarm, det blev både finska ödlor, svenska ödlor, färgglada, stilrena, ja, det blev hur många som helst medans min dotter kämpade med andningen!

Jag tänker mycket på hur fläng i munnen jag har blivit, ibland borde det sättas munkavel på mig, glömmer bort att tänka éfter före och jag får ofta bli generad.. Dags att sätta lite fart på hjärnan!

Jag glömmer ofta bort att jag har godisförbud också, kom på mig själv i söndags då jag frossade som aldrig förr, sen ligger jag och jäser och mår hur dåligt som helst, inte bra!! Tur att det inte händer så ofta =) Jag som älskar zoo-apor blev överlycklig när jag var på Ica där vid dollarstore och upptäckte att de hade zoo-snören, MUMS!! Att rekomendera!

Igår hade jag en dag med massa träning, utan att jag visste om det själv. Först tog jag Venla i vagnen och Tassu i kopplet och gick runt Karlholm, hur härligt som helst. Men jag lyckades däremot att ramla omkull, dessutom höll jag på att dra vagnen med mej. Mitt i ett villaområde skedde detta, reste mig upp fort, sopade av mej och powerwalkade vidare i hopp om att ingen sett mig, tills bilen bakom rullar upp och frågar hur det gick, artigt svarade jag att det gick bra. Helst av allt hade jag velat svara "vaddå, nä, jag har inte ramlat, DU såg fel"!!! Det är någonting riktigt pinsamt med att ramla omkull, varför det? Det gör vi alla titt som tätt.. Ändå skulle jag kunna slå mej nästintill medvetslös och ändå låtsas som att ingenting hänt bara för att jag skäms så! Men om jag ska vara ärlig så har jag riktigt ont i knät idag. Ingen mer powerwalk vintertid!
Hur kan man ramla när man håller i vagnen?? Trots det så är det lika svårt att gå utan vagnen när man väl har vant sig, finner inte riktigt balansen!

Sent igår, straxt före 19 så kom jag på att jag kanske skulle åka och träna, Markus tyckte det var en bra ide, så han kickade iväg mej till stan, och jag hann =) Spontant och mycket trevligt. Dock var jag döende och riktigt seg efter en halvtimme att jag inte riktigt förstod hur jag skulle fixa n halvtimme till.. Och just precis då, i rättan tid så kommer en E-type låt, finns det nån här som inte vill ge gärnet till E-type? Jag älskar honom!

På vägen hem från träningen så tänkte jag en del på Venla.. Jag har blivit så harig då det gäller att köra bil i mörkret, och framförallt med så dyrbar last som sitt barn i! Jag har den här vintern varit jätterädd för mörkerkörning, och det är nästan så illa att jag tänker börja prioritera bort körning i mörkret. EN gång har jag kört bil med Venla i mörkret, då var jag själv och låg under 70-strecket hela vägen hem från stan, totalt skräckslagen. Då kan man undra ifall det är värt det!

En del kvinnor som fött barn tappar magen med godisskålen brevid sig efter bara 2 veckor, hur går det till? Jag måste anstränga mej till tusen och lyckas ändå inte. Kilomässigt så är jag nu under den vikten som jag hade innan jag blev gravid, men magen, den vill inte försvinna..

Tänkte på ett par år sen då jag och min kära vän Sandra kom på solskensiden att vi skulle gå och möta varandra från där vi bodde. Till saken hör den att det var vinter och iskallt, plus att jag skulle åka och köpa nya springskor på eftermiddagen, OCH milavståndet mellan oss är inte bara 1 mil, utan 4 mil.. Men vi fixade det, hon hann lite längre än mej då jag fick stora skavsår, och att samma eftermiddag åka och prova skor var en dum ide då fötterna värkte! Haha, sen har vi cyklat flera gånger också, men det är ju en helt annan sak. Om några år kan jag och Venla ta picknick med oss och cykla till Sandra =)

Jag är inne i ett lyckorus just nu, ingenting kan sätta käppar i hjulen för mej, det finns någon som försöker... men förgäves! Sitter på mitt lilla rosa moln och filosoferar..

Idag, nu snart så kommer Markus föräldrar hem efter 8 dagar i stockholm, ska bli roligt att ses igen!! Och vet ni vad jag ska göra imorgon? Åka till frissan och prova locka håret med spolar för en eventuell permanent. Har insett nu att jag inte har tid för min andra sambo plattången då både Venla och Tassu tar mycket tid. Vore fantastiskt skönt att bara kunna kliva ur duschen och THAT'S IT!!! Orkar inte leva med mitt feminina beteende hela tiden. Jag är inte en sån som orkar sminka mej varje dag och jobba mej svettig med håret.. Näe, snabbt ska det gå.. Dock tycktes det bli en hobby under sjukhusvistelsen, vad skulle jag göra hela dagarna, så att stå vid spegeln nån timme blev snabbt kul, men nu måste jag försöka tänka att jag inte har den tiden eller lusten om jag bara ska gå hemma!

Nu ringer matklockan för liten =) Kram till er..



Födelsedagsbarnet och 2 sötnosar i familjen <3


Såklart han ska ha fluga när man är på kalas!


Tröttfis!


MUMS!!


Första gången i gymmet!


Fina va?


Det blev en tomtefamilj gjorda också =)


Familjen terapi =)